fredag 9 november 2012

En eftermiddagspromenad...

...med givande besök. Vi har varit och hälsat på på Kotten, dagiset där snorpan ska börja i mitten av januari. Sorry alla ni som stör er på att man inte säger förskola i stället för dagis, blir det för jobbigt så kanske ni får skippa vissa av mina inlägg. Jag tycker dagis ligger bättre i munnen- just nu iaf- så jag säger inte förskola annat än om jag verkligen måste!

Hur som, vi tog dotra i vagnen och promenerade dom 1,2 km upp till ett av dom mysigaste dagis jag varit in på. Det är ett äldre hus beläget på Furunäsets område, med trevlig personal, en fin utemiljö och mysiga lokaler. Jag måste säga att jag varit nöjd med alla kommunala dagis som som äldre barnen varit på men nu är det dax för en ny erfarenhet.

Bild lånad från Kottens hemsida

Kotten är ett föräldrakooperativ och det innebär att vi föräldrar har mer insyn i verksamheten och barnens vardag eftersom det är vi som styr verksamheten. Vi förpliktar oss med ca 10 arbetspass/termin och då jobbar man med uppgifter som lokalstädning och att tillaga frukost, lunch och mellanmål. Med andra ord så får barnen alltid hemlagad mat gjord av någon förälder i dagisets kök. Det gillar jag!Och för oss som skiftare är det perfekt, vi har redan fyllt i dom veckor vi vill jobba och detta blir såklart under våra långledigheter vilket innebär att det inte kostar oss en endaste semesterdag eller komptimmar :)

I och med detta så lär alla föräldrar och barn känna varandra och jag tror att det ger en bra trygghet för både stora och små. Även relationen förälder- personal blir ju mer djup än vid hämtning/ lämning på kommunalt dagis eftersom man är under samma tak under arbetsdagarna.

Själva pedagogiken och barnpassningen tar dom fyra anställda hand om. Fyra erfarna, trevliga kvinnor som jag efter två träffar känner förtroende för och i vars händer jag tryggt kan lämna lillskatten :)

Månadsavgiften är inte i närheten av kommunal taxa men det behöver jag inte gå in på nå närmare här.

Snorpan trivdes bra och det var perfekta förhållanden när vi kom dit, två fröknar (av fyra) och fem barn (av femton) var på plats så det blev en mjukstart :) Vi fick en rundtur av dom andra barnen och dom var så glada och nyfikna på Sally ;)

Jag har redan ångest över att lämna bort lillsladdaren men samtidigt vet jag att det gynnar oss alla. Hon hinner bli 1år och 10 mån innan hon börjar så hon har ju varit hemma rätt länge ändå. Och för oss blir det mindre tjorv och pusslande för att få ihop våran vardag med jobb, kurser och annat jobbrelaterat.

Det blir bra i slutändan ska du se! (Sagt av mig själv, åt mig själv)