onsdag 30 november 2011

Mitt sämre jag....

...ska bekämpas!
Från och med nu är det LCHF och motion som gäller!! Detta innebär att min blogg inte bara tar upp familjevardag, scrapbooking och känslor- nu får ni dras med uppdateringar angående form och fys och kilon :)
Jag har spelat fotboll och volleyboll men jag lovar- än till denna dag har jag aldrig lyckats komma till stadiet där man känner ett tvång, att man måste träna för att må bra! Fatta då vilken latmask jag är ;) Att jag dessutom älskar allt man inte ska stoppa i sig i mängder, såsom gräddsåser, fikabröd, godis och hela chips-och snacksfamiljen bidrar ju inte en snygg kroppsform. Allt är relativt när det gäller vad som är övervikt och vad man ska väga för sin längd men jag vill inte bölja och gunga fram i livet, flåsa i trapporna, balla ur när barnen vill sparka boll, halvgråta när jag ska klä upp mig till något speciellt tillfälle, bäva inför besök på badstrand eller badhus, värka sönder i kroppen och aldrig få känna mig fin!

Hmm.... är det så klokt att börja precis innan jul?! Säkert blir jag idiotförklarad av vissa men som jag ser det så finns det alltid en undanflykt eller ursäkt till att börja senare- alltid! Själva julmaten är inga problem, det är i princip potatisen och sillsallaten jag får skippa och dom kan jag avvara, jag lovar *S* I övrigt är julmaten med skinka, ägg, sill, spjäll...ja, allt är ju perfekt mat för en lchf:are. Det jag kommer att sakna är ju julmusten!! Även en kryddig pepparkaka på tungan, en kladdig knäck mellan tänderna eller en förföriskt god nougatbit från Aladdinasken kommer att locka men nu har jag bestämt mig! Varför ska jag frossa och fördärva min kropp ytterligare en månad för att jag ska klämma i mig allt gott till jul.... och nyår..... och alla januarikalas..... och påsk.... Nja, kanske inte påsk men ni förstår min tanke. ;)

Det är 20 kilo som ska bort med hjälp av kost och motion. Jag har testat många metoder genom åren när jag ansett mig vara för utspänd i skinnet *s* Alla tycker inte om alla metoder och jag tänker inte argumentera kring denna, något udda, kosthållning som går tvärt emot det vi alltid har tänkt och tyckt. Funkar den för mig och får mig att må bra så är jag nöjd! Om jag tappar kilon så får jag mindre problem med värken och halleluja- DET vore ju något! Att jag sen kan äta det som är gott, det gör ju inte ont! *ler*

Jag startade dagen med en tallrik turkisk yoghurt med vaniljpulver, kokosflagor och hackade valnötter och paranötter. En skiva 31%-ig ost gav sälta åt det hela. Efter det var liten supertrött så vi tog en promenad. Normalt hade jag sövt henne på bron och satt mig i köket med en kaffekopp och datorn, en bok/ tidning eller så hade jag scrappat ihop något alster. Jag kan säga att det lockade men den vita med vingar som sitter på min ena axel viskade i mitt öra; "motion är ett måste, det lyckas inte om man bara ändrar om kosten"! Den röda hornprydde på min andra axel viskade; "kroppen värker och det blåser stormigt ute- sätt dig i köket" Så jag kompromissade, jag promenerade raskt i 30 minuter och sen satte jag mig i köket- med mitt efterlängtade kaffe (med grädde i) Nu kan jag klappa mig själv på axeln och känna att dagen har börjat bra. Sen gäller det att ta det pö om pö, små delmål med små intervaller så blir inte slutmålet så astronomiskt svårt att nå.

Mina vänner som jag umgås med irl- nu får ni hjälpa mig genom att aldrig sätta fram kakor eller bullar till mig! Se det som att ni gör mig en tjänst när ni bullar upp till alla andra utom jag! :) Fördelen vs förnedringen med att offentliggöra "mitt nya liv" är att fler "håller koll" på mig så jag inte kan fuska när min pyttelilla självdisciplin reduceras till obefintlig i dom svaga stunderna *S*

Nu är det dax att värma lunch till min sömndruckna tjej som just fått komma in efter sin tidiga lunchvila. Ha en skön onsdag och blås inte bort när ni går ut!

tisdag 29 november 2011

Min man....

...är en rolig man! Inte bara att han är snäll, ödmjuk, hjälpsam, omtänksam, huslig (jo, jag vet att jag sabbar hans macho-image nu *flinar*), kärleksfull, händig.... nu luktar det nästan skryt här men jag tycker verkligen han är allt detta och ännu fler superlativ som jag av hänsyn till er läsare ska utelämna- och då tänker jag inte på något speciellt ämne som vissa med likasinnad fantasi/ humor som jag gör *asg* utan jag tänker mer att ni ska bli uttråkade!
Men som jag inledde inlägget så är han även rolig! Vi har väldigt roligt i varandras sällskap och det blir många skratt tillsammans- och DET är viktigt i ett förhållande. Det allra bästa med han är att när jag får mina surdagar- väldigt sällsynta men dock *host*- så tar han mig på rätt sätt. I stället för att bli tvärsöver även han, så skrattar han, på rätt sätt, åt mig och berättar hur mkt han älskar mig och vem kan då fortsätta dondera och svavelosa?! Inte jag iaf :) Nu är det inte alltid så pluttenuttigt och roligt hos oss, nog kan vi diskutera och ha olika åsikter men det är under kontrollerade former! Jag har aldrig varit så trygg i en relation som jag är i denna och jag har aldrig blivit så bekräftat eller kärleksfullt behandlad. Skönt att ha kommit dithän om än lite sent i livet ;)

För att fortsätta på kärlekstemat så kan jag berätta att i veckan är det dax för det årliga pepparkaksbaket tillsammans med våra barn. Jag är en usel mamma när det kommer till kökstjänstgöring i kombo med barn. Jag vill inte ha hjälp när jag bakar och "stokkar" på i köket, då vill jag helst vara själv. Skämmigt men sant! Jag önskar att jag var en bullbakande, leende, storfamnad mamma som glatt bjöd in våra barn samt alla barn i grannskapet vid bakning och stod och trallade på nån truddelutt med mjölet yrande runt hucklet på huvudet men... näe, sån är inte jag! Barnen får gärna baka- och gör det då och då- och jag kan bistå med råd och hjälp vid behov men när det är dax för min bakning så är det just min egentid.
Men- en gång per år drar vi ihop ett jättepeppisbak och det är mysigt! Då spelar vi julmusik och gräddar kakor på löpande band i flera timmar :) Förra året visade jag upp dom formar vi för tillfället hade i vår ägo....


...och i år har form- familjen utökats med 11 nya, mindre traditionella "typer" :)


En månad kvar av min mammaledighet. Det är med blandade känslor jag konstaterar det! Det ska bli kul, spännande och stimulerande att få komma tillbaka till arbetet och - för mig- nya arbetsuppgifter. Samtidigt kommer jag att ha abstinens efter lillstintan hemmavid! När man varit tillsammans nästan dygnet runt i nio månader så uppstår en lätt separationsångest när jag ska vara utan henne 8-12 timmar/skift :( Nåja, jag har klarat det med tre barn förut och jag klarar det nu, men det kommer att kännas hårt även denna gång *ler*

På torsdag ska vi göra ett undantag.... Vi som älskar Luleå och Coop Arena och som helst inte sponsrar andra elitserielag.... *s* Vi ska till Kraft Arena i Skellefteå och se SAIK-LHF i derbymatch. Denna "present" gav vi barnen i somras när dom fyllde år och det ska bli ett litet äventyr. Dels är det alltid mer laddat med derby, sen har vi aldrig åkt med hela unghögen. Eller hela, det kommer att saknas en. Bonussonen är absolut inget för hockey så han stannar hemma med farfar och får en heldag på Teknikens Hus tillsammans med pappa sen i stället. Man njuter inte av något som känns som ett tvång! Det blev en dyr present, sex biljetter går på dryga 1700 spänn och då tillkommer kostnader för matinköp, dricka och kanske en liten "undantag- mitt- i- veckan- godispåse" ;) Lillsnorpan ska få rosa Peltor-kåpor om vi inte bestämmer oss för att lämna henne hemma. Jag tror det går jättebra att ta med henne, vi är ju många som kan turas om att hålla henne i knäna och hon lär ju ha en hel del att titta på där :)

I övrigt så har det hänt lite ditt och datt;
* Dottern har trillat från en häst och tack och lov gick det bra! Inga frakturer eller andra stora saker men hon har varit mörbultad i två veckor. Nu börjar livet återvända till det normala för henne och hon kan klä sig själv och komma upp ur sängen för egen maskin :)
* Kära mor har blivit sambo med sin Lars och med det flyttat till Luleå. Vi har handräckt vid packning, möbellastning och uppackning. Det blir tomt här efter henne men hon finns ändå nära och jag är glad att hon är lycklig!
* Söta Lisa har haft sin försenade 30-årsfest och vi kunde närvara tack vare att hon fixat en lokal att vara i- hundfritt med andra ord. Kvällen var trevlig, maten äckligt god och sällskapet underbart! Härligt att fylla 31 men fira sin 30-årsdag *s*
* Förutom att vi uppvaktat Lisa så har vi även hunnit födelsedagskrama sötaste lillis, dvs min lillasyster Jessica samt vackra, gravida Tess på deras dagar.
* På farsdag hade jag och Matte trerättersmiddag på tu man hand. Bokning av bord och barnvakt skedde bakom hans rygg och kvällen blev både uppskattad och lyckad. Sånt ger sprutt i kärlekslågan ;)
* Jag har färgat håret "höstbrunt" med ljusa slingor. Väldigt konstigt att se en brunett passera spegeln samtidigt som jag tittar dit, men jag vänjer mig väl- snyggt är det iaf :) Dessutom är nya träningskläder inhandlade så nu kanske det är dax att ta tag i "mitt sämre jag"?! OM jag lyckas ta tag i min motion/ kosten så återkommer jag med rapporter ang "mission impossible"!

Nä, nu ska jag dra mig tillbaka och njuta av mitt julpyntade hem och lugnet som för tillfället hägrar. Maken spelar badminton, storbarnen är i skolan och liten sussar ute i vagnen och då gäller det att ta tillvara på "egentiden". Tömma diskmaskin och hänga tvätt finns det tid för om en stund, jag ska bara peta in nån pinne i elden i kaminen så har jag gjort mitt för nu! ;)

Ta hand om er och njut av tillvaron!!

tisdag 8 november 2011

Ibland behövs det inte mycket....

....för att proppskåpet ska gå! På två av Piteås stormarknader finns parkeringar i tre plan, i markplan och under-/ över havsyta med upp- och nerfarter (eller ramper, kalla det vad man vill) Dessa är tydligt skyltade med "Gående hänvisas till trapphus" och dessa trapphus, inkluderade en hiss vardera, finns precis i anslutning till dessa upp- och nerfarter. Sist jag var på en av dessa affärer var jag småstressad- som vanligt typ- och rallyshoppade, humpade in tunga kassar i bilen och startade bilen för hemfärd. Men vad bromsar upp mig?! Jomen ett kärringarsel- gående på nerfarten- och hon har inte ens vett att öka farten på sin söndagspromenad trots att hon borde se och höra min bil bakom sin röv! Och vad gör sura jag? Jo, jag kör så nära henne att jag i princip kan haka fast hennes hälar i stötfångaren.... Tror du hon ökar steglängden?! *SUCK* Näe, inte det! Min svarta tunga som uppkom pga dom hemska ord som poppade ut ur min mun kan nog inte ens den bästa tvålen i världen råda bot på! Jag ska sanningsenligt erkänna att jag också brukar gå upp/ ner till bilen den vägen men inte utan att först kolla om det kommer någon bil. Om det gör det, så öppnar jag helt sonika dörren till trapphuset och går dom 10-12 trappstegen eller så väntar jag in bilen och sen går jag upp/ner. Att det ska vara så j§%3a svårt att fatta för endel! *morr*

Nå, nu är det färdigmorrat för idag :) Ibland behövs inte mycket åt det andra hållet heller- för att man ska bli glad! Min fina man kom hem från stan en dag och överräckte denna tingest åt mig, inhandlat på CO;


Han köpte den för att underlätta min vardag och det var behövligt. Ni ska ju inte tro att jag har så lätt för att be om hjälp, som jag nämnt förut så har jag nog fastnat i "kan- själv-åldern" och där lär jag bli kvar skulle jag tro *s* Men nu kan jag iaf öppna alla sorters burklock utan att det blossar och bränner i mina händer efteråt och med den här mojängen behövs knappt nån muskelmassa, det går liksom av sig självt :) En sån fin gest och tanke- DET är vardagskärlek!

Vår årliga tripp till Hemavan är genomförd, men den här resan blev lite annorlunda jämfört med tidigare år. Nu hade vi lillpluppan med oss för hon är för liten för att lämnas bort i flera dygn. Nattetid är det bara mamma som har mat åt henne- än så länge iaf ;) Det var regnigt väder mest hela tiden så några långa promenader blev det inte men med en mysig, helutrustad stuga med kamin så kan man ju inte klaga ;) Däremot var det extra skönt att komma hem igen för här hemma har vi ju hunnit barnsäkra lite så här behöver vi inte passa henne runt eldstad, vägguttag, sladdar och annat som inte småbarn ska pillra på med. Sen tappar ju resan sin "mening" litegrann då man har småbarn med eftersom syftet är att vi ska komma iväg på tu man hand och äta gott, dricka gott och bara vara! Nå, det kommer fler år och då får nog liten snällt stanna hemma :)

Sally älskar majskrokar och i hennes väska har vi alltid med en burk innehållande dessa delikata krokar *flinar* Glasburken är en tom, urdiskad svampburk som såg så tråkig ut med etikettrester kvar så jag pimpade den lite (man kan ju inte vara en scrappare och komma med ofixade föremål!! *S*) Gick på tre röda men det blev lite finare burk iaf.
Före

Efter (sidled)

Efter (fram)

Svärmor och svärfar var bortbjudna förra helgen och då beställde dom denna pryl :) Det är ett omslag till en mindre whiskyflaska som skulle ges till värdparet och då knåpade jag ihop den här. Jag har aldrig gjort en sån innan men det gick rätt snabbt att göra- lite roligare och mer personligt att ge bort kanske?
Fram

Sida

Bak

Sen har bästa farmor och farfar vinterekiperat lillan och jag ska visa bild på henne sen men jag säger det- hon (och framför allt vi föräldrar) är så glad! Sally håller sig varm vid utesovning och kläderna är inte bara varma utan jättesnygga också!

Nähäpp, nu har jag bjussat på lite bilder och berättelser ur min vardag och det får räcka för den här gången :) Som sista bild vill jag bara göra en påminnelse om vad som står i min sidebar och som man kanske inte alltid reflekterar över;


Ha en bra vecka och ta hand om er!!