Slutklämmen...

...på resan kommer här som utlovat.
Vi packade i vild förtvivlan och fick nästan sitta på väskorna för att få igen dom! Vi shoppade så mycket att två incheckade väskor på ditvägen hade vuxit till antalet fyra på hemvägen ;) Vi fick t.o.m låna ett handbagage av Simon för att få med allt!

Strax före utcheckning kom sonen och hämtade oss på hotellet. Vi ville äta en sista måltid ihop (hopps, lät mer allvarligt än det var!) och tanken var att vi skulle på The Cheesecakefactory och käka för det stället var Simon van att äta på och där var det bra mat. Men hemfärden föll in på USA's morsdag så stället var knökfullt med folk så vi vände i dörren. Strax nedanför detta ställe hittade vi Blue Sushi och där gick vi in. Shit vilket häftigt matställe! Rejält tilltagna matplatser var placerade runt centrum av rummet, där kockarna stod och tillagade maten.

Runt hela platsen för tillagning rullade ett band runt och på detta band stod en uppsjö med olika rätter, inklusive efterrätter ;) Man satte sig alltså bara vid ett bord och plockade ner dom rätter man var mest sugen på och i takt med att platserna blev tomma så fyllde kockarna på med nya likadana rätter :)

Ville man beställa nåt personligen eller stoppa bandet ett kortare tag så tryckte man bara på en knapp så kom en servitris direkt eller så frågar nån av kockarna vad man önskar- smidigt!

Färgen på tallriken visade priset på rätten och det varierade mellan 2.50-6.00$ (~18- 42:-), alltså inte alls farligt dyrt! På stans Sushi&Te kostar det ca 10:-/bit och det är samma som det dyraste här.

Prisgrupperna

Våra första rätter

Lite mer mat

Förutom denna efterrätt som bestod av frukt (bl.a melon, blåbär, jordgubbar, vindruvor, ananas osv) så testade vi cheesecake och cupcakes med vit choklad- frosting ;)

Jag tror vi kom upp i ca 15 fat (om det räcker!) innan vi var klara och med tre stora drickor så hamnade slutnotan på ca 70$ (~500:-) + 14$ (~100:-) i dricks. Lite dyrare lunch men klart värt pengarna! :)

Avskedet på Sea-Tac blev som väntat jobbigt! Även om Simon kommer hem om ungefär sex veckor så skakade jag i kroppen och tårarna vällde fram när jag försvann in i sonens stora famn och fick varmaste, långa kramen! Detta tårkalas drabbade inte bara mig. Matte var rörd men jag tror att halva anledningen var för att jag var ledsen, han tycker det är jobbigt i hjärtat att se mig ledsen och då smittar det av sig på han ❤ Även om han kände som jag, att det är skönt att veta att vi lämnar Simon i dom bästa tänkbara händerna så är tomheten efter stora sonen påtaglig även hos han, älskade mannen!

Vi blev förvånade över att säkerhetskontrollen var mer noga när vi lämnade landet än då vi kom! Nu fick vi ta av oss sedvanliga saker som klockor, bälten och sportjackor och tömma fickor men vi var även tvungna att ta av oss skorna och skicka dom genom röntgen. Sen fick man gå in i en tubformad scanner, ställa sig med fötterna brett isär och hålla händerna över huvudet medan scannern snurrade runt kroppen. En vakt vinkade ut oss medan ytterligare en bad oss vänta till dom fick en grön skylt med "OK" på. Därefter var det bara att ta allt som passerat röntgen och återställa ordningen innan vi gick vidare.

Längsta flygningen var skön att göra bort först, enligt flygdata på stolsryggen så var sträckan Seattle- Reykjavik 582 mil. Jag lyckades inte slumra på den här etappen och kände mig lätt sliten vid framkomst på Keflavik. Där hade vi egentligen bara 50 minuter mellan flygningarna men många plan var försenade så det blev ytterligare en timme på flygplatsen så vi åt frukost och surfade på det fria wifi som fanns där. Bagaget behövde vi inte bry oss om då det var kirrat ända till Arlanda :)

Nästa tur på drygt tre timmar (och 214 mil) var tuff för då jäklar svällde fötterna upp och kändes som sprängfyllda vattenballonger! Samtidigt tänkte jag på den stackars två-meterslånga mannen bredvid mig som satt med sov-gamnacke innan vi ens hade startat. Han hade ont om plats för sina ben och när den framför han dessutom lutade bak sin stol så höll karln på att få höfterna baktryckta i bäckenet. Fy vad tufft att vara så lång på så litet utrymme! Jag kunde åtminstone sträcka ut mina ben under stolen framför mig. BästMatte hade investerat i två uppblåsbara nackkuddar på flygplatsen i Seattle och det var en dröm att ha en sån som stöd för huvudet!

Det isländska språket är lite festligt mellan varven ;) Dessa skyltar fotade jag på flygplatsen;

Sista sträckan var ju bara en dryg timmes flygning, som en piss i Missisippi ;) När vi kom till Luleå så hade vi varit igång i 27 timmar och av dessa hade jag sovit ca 2,5 timme så jag var hängmörad och plattrövad! När svärfar kom emot oss med ett stort leende och utbredda armar och välkomnade oss hem med en varm kram, ja då höll lipsillen på att tränga fram igen! Jag svalde och bet ihop för nån måtta på blödigheten får det vara! ;)

Vi var spända på snorpans reaktion när hon skulle se oss. Förra gången vi lämnade henne (en tredjedel så lång tid) så tittade hon bara på oss och vände ryggen till. Det var bara mormor som gällde då och oss straffade hon ut, åtminstone dom första 15-30 minutrarna.

Nu när hon såg oss så blev hon förlägen men kom springande med halversgråt i rösten och velade som en liten flipperkula på sin väg mot hallen men flög till slut upp i pappas famn och kramade fast sig runt hans hals. Vi började (såklart!) böla båda två och jag fick en gokram och "välkommen hem" av svärmor. Sen bytte vi kramobjekt och jag hade lillhjärtat i min famn. Underbart! ❤

Vi åt mat som svärpäronerna bjöd på innan vi tog barn och packning och rullade hem. Snorpan var mycket fåordig dom första timmarna, hon tittade mest på oss och ville sitta nära och nypa oss på händerna :) Så fort nån av oss gick på toa eller gjorde nåt så att hon inte hade oss båda i blickfånget så blev hon orolig och ville försäkras att vi "bara skulle...."
Givetvis ville vi ha henne mellan oss i storsängen trots att hon bara sovit där en gång sen hon började med egen säng! Trötta som galärslavar var vi men inte blev det mycket till sömn. Vi visste att hon fått några röda, kliande utslag i handflatorna strax efter att vi åkt och när vi gjorde henne klar för natten så såg vi att även fotsulorna var drabbade. Detta måste ha kommit till samma dag för varken mor- eller farföräldrar hade sett detta eller märkt att hon var besvärad av fötterna.

Vi strök på ett tunt lager kortisonsalva på händer och fötter med masserande rörelser och då låg hon stilla, som paralyserad. När vi frågade om det var skönt så nickade hon bara matt. Eftersom man ska vara försiktig med just såna salvor så tog vi mjukgörande salva resterande gånger under natten, en fot var och en hand var. Det blev som sagt inte många timmars sömn för nån av oss tre :(

Idag pratade jag med vc och dom trodde det var höstblåsor (ett virus) så vi får fortsätta med salvor och Tavegyl som är klåddämpande. Det sistnämnda gillar hon inte så innan sänggående ikväll så klippte vi upp ett hål i ena flärpen och hällde ner medicinen i festisen. Detta gjorde susen och peppar, peppar nu sover hon. Vi har även hämtat hem vår lagade buss (som även fick en service med kamremsbyte) samt övriga barn så nu är ordningen hyfsat återställd :)

Jag skulle ha jobbat em idag och natt ons-tors men för att allt ska flyta på bättre så blev det jag som tog VAB och Matte jobbar sina fm i vanlig ordning. Då löser det sig med barnskjuts till skolor och Sally får vara hemma från dagis några extra dagar för att undvika att ev smitta sina dagiskompisar och för att bli kvitt sin förkylning med hosta och snor. Lite småmysigt är det att få lite extratid med henne även om jag såklart ser fram emot att få träffa mina kollegor igen :)

Lite viktrapport: Jag ställde mig på mirakelvågen imorse och förväntade mig en uppgång på 2-3 kg åtminstone med tanke på allt vi svullat i oss! Matte trodde visserligen att alla timmar av promenerande borde göra sitt men nja... Ärligt talat så skiter man ju inte riktigt i ordning när man är på "bortatoaletter", inte jag iaf. En rejäl stund på det egna dasset lär ju göra susen, haha! Sorry om jag halkar in på skitsnack men nu är det ju jag som skriver så det är oundvikligt ;)
Men vet ni vad?! + 2hg på dessa 10 dagar i USA!! Det är ju bara en tömning av morgonblåsan! Happy times säger jag bara :))
Så- BästMatte hade nog rätt, vi har promenerat bort alla öl och mastodontstora maträtter *glad*
Edit; hade rätt om mitt eget dass! Kvällsvikten ligger på - 0,6kg jämfört med innan resan- detni! ;) Gissar att kommande morgonvägningar blir ännu roligare ;)

Bild på våra små presenter till våra snälla föräldrar får vänta nån dag till, Olga 96 år (=jag) har givetvis glömt fota tingestarna men det kommer. Jag lär knappast sluta blogga än på ett tag, även om frekvensen nog går ner till det mer normala ;)

Nu ska vi njuta av lillans andetag och regndropparna på taket!
Sov så gott allihopa!
KRAM ❤

Häxan surtant...

...har vädrat sitt fula plyte idag! Jag skjutsade skolbarn på morgonen och var lite lättretlig sen igår. Jag vaknade nämligen med lock i båda öronen igår vilket gjorde mitt tolvtimmarsskift på jobbet till en mara. Inte nog med att jag hörde dåligt, jag fick känningar av balansnerven och var lite svajig och lätt illamående mellan varven. Känslan var precis som att jag var salongsberusad och satt med hörselproppar i öronen, det susade i dom och jag hörde min egen puls dunka i skallen. När manöverrummet fylldes med basiga mansröster mellan varven så glammade det bara för mig och trumhinnorna vibrerade. Skitskumt! Detta var kvar i morse så nu har jag ringt vc för att rådfråga vad jag kan göra för att slippa eländet. Humöret påverkas som sagt oxå och det blev påtagligt när jag släppt av sista barnen vid skolan och rullade hemåt. Det första irri-momentet kom när jag mötte en för säsongen uppvaknad cykelhuligan utan trafikvett. En tjej i uppskattad 12-årsålder kom cyklande mot mig på min sida av bilvägen- och inte ska ni tro att hon cyklade åt sidan eller ens hade ögonkontakt. Hon tittade snett framåt (mot skolgården) och bara paddlade på med tramporna trots att hon absolut inte kan ha undgått att se min familjebuss. Om hon mot förmodan inte såg mig så borde hon ha klivit upp tidigare så hon hann få upp ögonen ordentligt innan hon begav sig av hemifrån. När hon var fyra-fem meter framför mig så var jag tvungen att väja över i motsatta körfält och gissa om jag var sugen att lägga mig på tutan! Men då hade hon väl kissat ner sig av rädsla och varit tvungen att vända hem igen för klädbyte med sen ankomst som följd och det ville jag inte vara orsak till *flinar*

När jag lämnat området vid skolan skulle jag göra en högersväng ut på en väg där det är högerregel, och jag kom från höger vilket skulle ha gett mig företräde. Två bilar kom körande från vänster och ingen av dom hade ens funderat på att bromsa och släppa ut mig och därför stod jag kvar med nosen nästan ute på vägen, svärandes för mig själv. Hade jag haft en skrotbil så hade det varit lockande att sakta smyga ut så dom fick tvärnita... men det hade jag inte gjort ändå när det väl hade kommit till kritan för även om jag har ett sjuhelsikes trafikhumör så är jag vettig nog att inte agera farligt och orsaka olyckor- men tanken fanns där iaf ;)

Väl ute på vägen så kom jag till en fyrvägskorsning och även där råder högerregel. Givetvis blev det så att vi råkade bli en bil i varje väderstreck och alla saktade vi in och stannade av, i väntan på att den till höger om oss skulle köra. När ingen gjorde en ansats till att hitta gaspedalen så drog jag nytta av mitt morgonhumör, blixtreagerade och trampade ner gasen och raketbussen sköt iväg genom korsningen. Med ett leende rullade jag hemåt :)

Väl hemma så hittade jag toaletten i ett.. mindre städat skick. Det verkar som att den två-åriga toalettmarodören varit framme med en snorig näsa som behövt snytas...

Fräscht! Nej, vi har inte riktigt lyckats med uppdraget "slänga- skräp- i- soporna"... inte än ;)

I helgen som var fick jag en glad överraskning! Stora sonen har förlängt sin aupair- anställning ytterligare ett år och som tack för det så bjuder hans värdfamilj på en hemresa och två veckors semester hemma i sommar :) Enda smolket i glädjebägaren är att stora dottern är på tre veckors språkresa i England precis då så hon missar hans vistelse helt! När hon hörde det bröt hon ihop och gömde sitt gråtande ansikte i händerna. Den spontana sorgen hittade givetvis min ON-knapp och även jag började lipa, även BästMatte blev rörd till tårar men han kan behärska sig bättre än jag så han storbölade inte. Våra tolvåringar sneglade lite generade på känslospektaklet när vi kramades, torkade tårar och snörvlade men dom sa inte så mycket. Reaktionen kom sen i ensamhet för bonusdottern som var ledsen, dels för sin "storasysters" skull men det var även en reaktion på att vi vuxna varit ledsna. Som jag sagt förut så är det inte så lätt att se föräldrar gråta och eftersom familjens barn är van vid mina "lille-skutt-tårar" så tror jag att hon rördes mest av sin pappas tårar som är ytterst sällsynta! Han blir oftast tårig av stolthet och glädje när någon av barnen presterar (speciellt vid idrottsliga aktiviteter) men då glänser det bara i ögonvrån så vi snackar ingen egentlig gråt ;)

Vi lär inte få så väldigt många dygn med sonen för det är många han vill hinna träffa och mycket han vill hinna göra. Han har sin pappa och den släkten och en hel drös med polare som han vill umgås med förutom oss och våran sida av släktingar men jag är ändå glad att han kommer hem. Det blir spännande att se Sallys reaktion, även om hon pratat och busat med han på Skype så har hon inte träffat han på nio månader när han kommer så jag tippar på reservation och blyghet dom första tjugo minutrarna. Sen kommer det att lossna :)

Skärmdump som Simon tog vid senaste Skype-samtalet hem (sorry sonen för att jag snodde den från din blogg)

Jag gissar att snorpan kommer att få slita sitt hår den dag då hon börjar bry sig om sitt utseende och ska fixa till sig. Hennes hår är nämligen inte av denna värld! Vi måste vattenspreja och kamma grundligt varje morgon för hon får alltid värsta rufset med småtovor i- varje dag!

Oftast är det hennes vänstra sida som är värst stökig ;)

På tal om annat... Imorn ska jag genomgå min första hälsokontroll på vår egen företagshälsovård på jobbet. Jag vet inte riktigt allt som ingår men förutom svar på förra veckans blodprover så kollas blodtryck, lungkapacitet, hörsel och kondition (på motionscykel) Jag har inga större förhoppningar om nåt vidare bra resultat på konditionen men i övrigt finns nog inte så mycket att anmärka på. Dessutom ska jag gå ut och jobba extra imorn. Vi påbörjade vårstopp på våran avdelning igår och under hela veckan ska vi stå för rep, ombyggnad och allmänna förbättringar. Jag har inte hunnit vara med på så många stopp då dessa faller in lite olika i skiftcykeln vilket gör att man råkar vara långledig ibland. Därför är det toppen att kunna ta nåt extraskift så att jag kan se, göra och lära mig :) Sen jobbar jag tre förmiddagar innan jag blir långledig då det är dags för våran resa till stora sonen!

Vikten knatar sakta men säkert åt rätt håll! Jag fick göra ett besök i klädautomaten på jobbet för att hämta ut en mindre storlek på arbetsbyxorna eftersom grenen hängde 1,5 dm nedanför normalt läge och tyget korvade sig i midjan då jag drog åt bältet. Känns kul att "byta ner sig" ;) Nya byxor behövs även på fritiden, dom nuvarande hasar ner!

Jästarns vad mina öron är irriterade! Nu ska jag leka med gullrumpan, fixa lite lunch och söva henne ute i vagnen innan vårdcentralen ringer upp mig. Hoppas dom har någon bot så att jag kan höra normalt igen.

Ha en skön måndag och ta hand om er!
KRAM ❤

Att åldras med stil...

...är inte det lättaste, speciellt inte kroppsligt sett!
Inte nog med att man blir skrövligare, allt blir liksom mer dallrigt och hängigt. Dragningskraften gör verkligen sitt jobb och inte bara pukorna och röven halkar ner några våningar, även magen vill gärna hänga mot troskanten.
När stora dottern var i femårsåldern höll hon på att orsaka en bilolycka pga ett skrattanfall med tåriga ögon och dålig sikt som följd. Vi var ensamma i bilen när hon plötsligt kläckte ur sig, helt från ingenstans;
"-När jag blir stor ska jag ha hängbröst!"
"-Jaså, varför då?"
"-Jo för det har du och jag tycker att det är så fint!"
What?! Inte ens 30 år och redan innehavare av hängpukor?! ;) Jag har under totalt tre års tid ammat tre barn innan 27 års ålder så inte såg dom väl ut som en tjugoårings toppiga fasta meloner så hon hade en poäng där. Av barn och fyllisar får man som bekant veta sanningen, hårt och skoningslöst, hehe. Det sved dock inte så mycket eftersom hon tyckte dom var fina och eftertraktansvärda :)
Jag tvivlar att hon tycker likadant nu som 15-åring, hängpattar är oftast inte åtråvärda när medvetandet blir större! *skrattar*

Efter ytterligare ett barn och ett års amning så kan man väl inte direkt påstå att dom ändrats till det bättre!
Sen januari har jag gått ner -9,5kg *klappar om mig själv* vilket gör att BH-kuporna inte fylls ut riktigt helt även om jag rullar ihop pukorna och trycker in dom.
När jag har kläder utan fickor så får BH:n fungera som standin och jag brukar förvara snusdosa och ibland även mobil där ;) Tänk dig hur tomma och skumgummiaktiga pattarna är när jag lyckats med konststycket att "tappa bort" dessa tingestar. Jag hittar dom inte alltid fast jag vet att dom är där ;) Snusdosan är extra lurig, liten som den är och i det närmaste "sjunker in" i skumgummit!

Att man kan leta sig halvt fördärvad för att hitta mobilen när den ligger fast förankrad i BH:n är lite mer anmärkningsvärt men å andra sidan så har det hänt att jag kutat runt som en iller och letat telefonen samtidigt som jag pratat i den så det är kanske en kombo av dallrig kropp och halvtaskig uppmärksamhet/minne!

Jag är inte så fåfäng att jag skulle tordas (eller ha råd) att lägga mig under kirurgernas skalpell och operera mig. Inte för utseendets skull. Men eventuellt kan jag tänka mig att göra det för min hälsas skull. Min fina mamma drabbades av en aggressiv form av bröstcancer för några år sen och jag vill verkligen inte genomlida det hon fick gå igenom med operation, strålning, cellgifter, håravfall, illamående, för att inte tala om det psykiska lidandet! Av den anledningen kan jag nog tänka mig att skrapa ut all vävnad och fylla dom med konstgjort material. Men som sagt, det är en kostnadsfråga för jag gissar att vi får ta det ur egen kassa. Jag och mamma har påbörjat en cancerutredning pga att det faktiskt finns en hel del cancerdrabbade i släkten men vi har strandat. Vi har kommit till den punkt där vi måste be överlevande anhöriga om tillåtelse att lämna ut journaler till utredningen och det känns obra att riva upp gamla sår hos släktingarna och nu vet vi inte hur vi ska gå vidare. Kan man eliminera risken för en sorts cancer så är det givetvis värt pengarna som en operation skulle kosta men just nu i den fas i livet som vi är i så gräver det stora hål i familjekassan. Men visst, kan familjen få ha kvar en "frisk" mamma längre så är det ju inget att snacka om. Man kan aldrig gardera sig helt men att ta bort ett påtagligt ärftligt hot är ett steg i rätt riktning!

Lyckas jag med konststycket att få bort dom överflödiga 14-15 kilona som är kvar så lär mina pukor eka i sina tomma påsar men den smällen tar jag gärna om jag kan bli lättare i kroppen ;)
Nu när vägarna tinat fram så är det dax att vårserva fina cykeln och avverka 1,2 mil/arbetsdag. Då får jag lite mer draghjälp med viktminskningen :)

Om 16 dagar får vi krama om stora sonen- äntligen!! Det är 7 månader sen jag fick stå på tå och hålla min långa son i min famn och jag längtar. Jag lär ju som tidigare nämnts böla som en gris vilket jag tror att även maken och sonen kommer att göra men en flygplats är väl det "rätta" stället att visa sina känslor på! Där finns nog alla känslor representerade i form av saknad, sorg, glädje, lättnad, besvikelse... ja alla sorter du kan tänka dig!
Samtidigt som jag håller på att längta ihjäl mig efter Simon så är jag nyfiken på landet och nervös för "storheten" i det hela. Att komma till och vara i USA är ju inte precis som en vanlig charterresa till Turkiet. Säkerheten är rigorös och intrycken större. Men det är verkligen något att se fram emot :) Tyvärr så hinner vi inte uppleva New York som vi hade önskat men både jag och maken jubilerar jämna år nästa år så vem vet, vi kanske ger oss själva en resa i present ;)

Nejmen... Inte hinner jag sitta här och drömma mig bort, jag ska ju jobba eftermiddag för böveln så jag tar mina droger, min vädervärkta sladderkropp och mitt glada humör och ger mig av mot nya utmaningar och trevliga kollegor :)
Ha en bra onsdag min fina läsare och du- glöm inte att jag är en sucker för kommentarer ;)
KRAM ❤

En överraskning...

...väntade mig igår. BästMatte hade bokat ett bord för två på sportbaren Challenge när Luleå Hockey skulle ta sig an Frölunda i tredje slutspelsmatchen. Sally skulle skötas om hos sin snälla faster Maggan med familj. Nu ställdes detta in eftersom snorpan hade spytt på natten, vi visste ju inte till 100% om det var allergikräk och vi ville inte chansa och sprida vidare något OM det skulle visa sig vara magsjuka. Vi fick en mysig hemmamatch ist med hämtmat i form av chinakäk tillsammans med gullrumpan. Men vilken man jag har, jag blev så glad att han hade fixat och donat bakom min rygg- sånt uppskattar jag!! :) ❤

Sötaste supportern ❤

På tal om hockey...

Stora sonen har tagit hockeyn ett snäpp högre genom att åka till Vancouver för att se en NHL-match live mellan Detroit och Vancouver och som han skriver i sin blogg: elitserien släng dig i väggen! Vad vet jag, har aldrig varit med om hans upplevelse men jag kan mer än väl tro att en sån match måste vara top of the line om man gillar att gå på matcher :)

Hmm... En dutt större än svenska arenor, sväljer drygt 18 000 pers! (Globen tar ca 14 000 och är störst i Sverige)

Mobilsnattare...

Gissa vem som snott min mobil och fipplat med den medan jag släppt uppmärksamheten fram och åter?

Fann bildbevis...

...när jag kollade bildmappen...

...och senast besökta sidor på webben! Gullrumpan är företagsam ;)

+/-...

Säga vad man vill om snus, det må vara dyrt, ofräscht, ohälsosamt och you name it men det finns fördelar oxå! Jag känner ett lugn och småäter mindre vilket har resulterat i -2 kg :) Jag väljer att se dom positiva aspekterna och fortsätter med min last!

Strömförbrukning...

Nu ska jag slösa ordentligt idag, så gott som min kropp mäktar med. Inte för att jag står och diskar eller tvättar för hand men porslinet/ kläderna ska in i maskinerna och sedan ut och sorteras/ hängas. Vädret är gudomligt idag men tyvärr blåser det rätt bra och det känns i hela kroppen! Promenerade 20 min när Sally skulle somna i vagnen och när jag kom hem så blev det soffläge trots den korta svängen :( Kör hårt med värktabletterna och i morse när läkaren ringde så påpekade han att det är olämpligt att framföra fordon med större dos i kroppen. Känns som en dålig förutsättning då jag jobbar på att komma igång med dom tunga maskinerna på jobbet samtidigt som medicinerna krävs för att jag ska hålla mig upprätt vissa dagar - vilket gör mig till en mindre lämplig chaufför. En knagglig ekvation men det måste gå!

Sorry att jag bara klagar och gnäller om min värk men jag känner att bloggen är min ventil på många sätt och jag försöker att låta bli att gnälla folk i ansiktet. En av dom mindre bra sidorna med den osynliga värken är att man blir duktig på att bita ihop, knyta nävarna och "vara bra, glad och duktig" utåt. Man blir uthärdlig att vara omkring men själv tar man ganska mkt stryk av att "skärpa till sig" Så mitt gnäll får ni stå ut med här ;)

Hur var det med strömmen då?

Strömförbrukning när tvättmaskinen startar...

..och när även torktumlaren drar igång...

...och när båda maskinerna är igång så har förbrukningen dragit ner igen :)

Kul med en mätare, ibland ;)

Ta hand om er mina fina läsare! ❤
KRAM

Skämmas...

...eller inte. Inte säger jag då ;) Jag tänkte på min fantastiskt usla frekvens på uppdateringar! Det är ju min blogg vilket gör att jag inte behöver skämmas för nåt egentligen men det tråkiga är väl att jag eventuellt tappar läsare då det går så yberlänge mellan inläggen. Jag hoppas att nån är kvar iaf :)

Vad jag däremot borde skämmas över är min bad habit som knackat på, klivit in och gjort sig hemmastadd i mitt liv igen!

Flera års uppehåll kunde inte ta kål på suget, lusten och begäret eller bota min dåliga karaktär!

När jag och BästMatte träffades så var min dosa en trogen följeslagare och jag hade ständigt en prilla under läppen. Nu är läget likadant och min man försäkrar att han älskar mig lika mycket fortfarande och det är huvudsaken för mig! :) Att barnen gormar på mig, det kostar mycket stålars, är oklädsamt med ett prilla under läppen och är onyttigt för hälsan- det tar jag, så inga moralpredikningar tack! Jag är vuxen, tjänar mina pengar på ärlig väg och kan ta egna (bra OCH dåliga) beslut själv- sådetså! :) Så nej, även om jag borde skämmas så gör jag inte det!

På tal om något annat- alldeles nyss, i skrivande stund, passerade vi en milstolpe i snorpans utveckling!
Jag satt på toastolen och bloggade med ett öga på mobilens tangentbord och ett på gullrumpan i badkaret. Helt plötsligt ställde hon sig upp och hojtade "BASS!" (bajs) Sist stora storasyster badade henne så sket hon för första och hittills enda gången i badvattnet så jag studsade upp och frågade om hon var bajsnödig. Då knep hon ihop knäna och upprepade "bass" med en olycklig min. Jag lyfte upp henne och satte henne på pottan- och voila!

"Vad är det som låter?!"

Premiär!!
Kolla dom söta blöta fotavtrycken ;)

Nöjd tjej fortsätter bada under stolt mammas överseende ❤ (och bloggande) ;)

"Kan själv!"

Efter bad, kiss, dusch och nagelklipp så skulle vi sjunka ner i soffan och fixa påklädning vid tv:n. Men vad skådar mina gröna?!

Spår efter godishalsbandsintag!

Vi har varit så extremt noga från soffans dag ett i huset att inga barn äter fläckskapande saker i soffan! Vi har saccosäckar som barnen kan (och ska) mysa i framför tv:n när dom ska snaska gott och dricka sött, snorpan har dessutom en egen barnfotölj där hon ska sitta. Observera ska för uppenbarligen har detta inte funkat riktigt som det ska! :( Nu blir det operation soffrengöring idag.

Hur det går med min pulverdiet och viktnedgång?

Som sagt- karaktär NOLL! *suck*

Nu ska jag mojsa med våran goluktande gullrumpa och glo på "Händige Manny" och ladda för en trevlig kväll. Min lillebror och hans sambo är hitresta från Göteborg så vi ska träffas alla fyra syskon med respektive och hemmavarande barn och äta tillsammans. Det blir knytis och för vår (kocken Mattes) del blir det att fixa en god boeuf bourguignon med pressad potatis. Mumma! (vi måste givetvis heja fram LHF på dumburken oxå, i hopp om att matchresultatet blir lika grejt som dagens syskonträff!)

Ha en skön lördag och ta hand om er!
KRAM ❤

Mitt helgavslut...

...i söndags började skönt med en ordentlig sovmorgon, kära maken steg upp med snorpan! Sen satt jag en stund i scraphörnan och färdigställde ytterligare en kort som fina grannen Ulla beställt (sorry för urdålig fotokvalla!)

Önskemål om lila toner till en logopedpluggande blivande brud

Efter pysslet kröp vi ihop i sköna soffan och såg nyaste Bondfilmen "Skyfall". Bland dom absolut bästa Bondfilmerna! Jag kurade under en fantastiskt skön, mjuk, varm filt som Matte gav mig i present på våran femåriga bröllopsdag (fast med handen på hjärtat så borde nog han få en present för att han stått ut med mig i snart sju år, varav fem som gifta ;))

Tack älskade Matte! ❤

Vågen...

Min nya vän mirakelvågen har fått jobba :) Jag är fortfarande inne i nyförälskelsens tid vilket renderar i dagliga kliv upp på den svala glasskivan. Under några dagars tid så hade jag den stående i köket, halvt inklämd bredvid kökssoffan. I en av mina mobilappar kom det upp en text "Unknown measures"- vågen kände alltså inte av vem som vägt sig och jag hade inga större svårigheter att lista ut vem som provat min våg ;)

Olika värden beroende på vad som är i famnen vid tillfället och hur noga personen i fråga är med vilka kroppsdelar som får vara med och belasta vågen ;)

Den står i vårat sovrum igen så nu ska jag inte få så många fler "konstiga" siffror :)

Jag har kört pulver under mer eller mindre två veckor och mina värden ser ut som följer;
Totalvikt: -4,8kg
Fett: -3,9kg
BMI: -1,7

Inte allra bästa resultaten med tanke på den svält jag upplever att jag utsätter mig för men jag tycker ändå att det är en bra start! Jag har skippat att mäta med måttband men när man kan dra av sig dom några veckor gamla jeansen utan att knäppa upp dom, då vet man att måttet runt om har minskat :)

Dom här apparna har jag i min mobil och utan dom vore mirakelvågen hälften så rolig! En "peta- kråka- i- näsan"- stund efter vägning så har jag alla uppgifter i dom två våg- apparna som råkar vara två till antalet eftersom det fanns en ny och en gammal version för Withingsvågen. Båda funkar klockers men jag gillar diagrammets utseende bättre i den ena och återkopplingen till Runkeeper i den andra så därför har jag två :)
Att motionera blir oxå roligare (om det nu kan bli roligare?!) då resultatet går in i ena våg-appen och räknas in.

Snabb, snabbare...

Jag tror att det ena brevet hann om det andra i snigelpostrallyt! Samma dag som jag fick brev från ögonmottagningen om inkommen remiss med garanterad tid inom tre månader så landade även detta brev i lådan...

I Piteå är vi inga söliga, sävliga norrbottningar :)

Mina vänner...

Definitionen på "vänner" varierar från person till person men för mig är vänner personer som jag inte måste smöra för, som accepterar även mina mindre bra egenskaper, som kommer eller ringer när inte jag orkar, som utan att bli sur förstår att jag måste ställa in saker med kort varsel ibland pga min värk, som låter mig vara den jag är och som faktiskt gillar mig för den jag är! :) Om man inte ska bladdra i onödan utan sammanfatta det kort samtidigt som det "håller ihop" med stilen i mitt ordbajseri så kan man säga; som får mig att må bra! Vilken lyckligt lottad människa jag är som har några såna underbara vänner! Jag har många andra fina vänner som kanske inte står mig allra, allra närmast men som jag ändå uppskattar!
Tack för att ni finns, vissa mer än andra! ❤

Herregud, nu råkade jag få till ett långt inlägg igen men så blir det när det går länge mellan gångerna :)

Har såklart lite dagissnack, kompissnack och skitsnack på lager men det tar vi nästa gång va?! ;)

Sköt om er sålänge!
KRAM

Glassjävlabil...

...som sabbar för oss! :(
Visst är den bra att ha ibland men när den kommer med sina dyra glassförpackningar och lockar med sin "Vi lurar små barn, vi lurar små barn, på deras veckopeng"- trudelutt så väcks nästan dom döda till liv. Den är högljudd och enerverande- och givetvis kommer den vid lunchtid... när snorpan sover ute... eller sov för naturlisch så vaknade hon efter ca 30 minuters sömn! *morr*

Vi tog en promenad då hon skulle somna eftersom tempen var ljuvlig, bara -7 grader jämfört med gårdagens -27! För henne är det bra för då kan hon äntligen sova ute i vagnen men för mig är det skit! Min kropp far illa av så tvära kast i temperatur och väderlekar, jag fullkomligt värker sönder!
Men en liiiiten prommis för att söva smulan fick jag allt ta :)

ZzzZzz- på väg hem

Besöket på BVC gick bra, läkaren ville remittera oss till barnmottagningen för en mer grundlig allergiundersökning så det blev "bara" koll av längd och vikt. Herregud, liten är så stor nu så att hon får stå på en vanlig våg och mot väggen vid längdmätaren (eller vad man ska kalla den)! Min bebba är ingen bebba nå mer :( Nå, inget att gnälla över, hon är ju fullt normal ;) Längd 87 cm och vikt 11,6 kg. Lite för tunn för sin längd men det har hon ju varit hela tiden.

Vacker ❤

Efter den korta lunchvilan och käk så tog vi en promenad upp till dagis, med Runkeepers hjälp så vet jag nu att det är ca 1,25 km dit och det tar ca 13 min för en tjockis som jag att avverka den sträckan ;) Det roliga är att all aktivitet i RK registreras i min Withings-app (den för Withing- vågen, om man nu inte ska kalla den mirakelvågen ;)) så nu har jag full koll på alla mina värden!

Föräldrakooperativet Kottens framsida

Mellis, lek, lek och lek... för snorpan. För mig kaffe, kaffe och rädsla för magkatarr! ;) Jag håller mig undan så att hon ska leka fritt och sen när hon kommer på sig så finns jag där- med min kaffekopp i handen :)

För att få hem henne utan brottningsmatch så mutade jag henne med bad och då var det nästan som att hon klädde på sig själv! Haha, jästarns vad effektivt det var. Vi hann knappt in genom ytterdörren förrän hon stod vid badkaret och klädde av sig rubbet- inklusive blöjan :)

Jag har ju kört Modifast och daglig vägning men det återkommer jag med för jag måste försöka sova. Jag ska ut och jobba extra, tolv timmars arbete och uppstigning 4.35!!

Sov gott allihopa ❤

En trettioåring...

...har fått ett kort made by me :)

Önskemålet var svart/ vitt/ silver...

...till en sjuksköterska.

Toasnack...

Nånstans så är det ju så att jag halkar in på kiss- och bajs och under bältet-snack. Jag ska t.o.m visa er insidan av våran keramiktron... även om man inte ser självaste "det"... hålet till reningsverket!
Häromkvällen skulle jag och snorpan bada och "kan-själv"- tjejen tog av sig kläder och blöja. Innan jag hann vara med så hade hon öppnat toalocket och plopp så låg hennes använda blöja så fint i vattnet. Tack och lov så var det nyspolat men lite yackie är det att gräva i stolen. Frågan är bara om inte min bloggsjuka är det värsta i allt?! En normal människa hade ju ryckt upp blöjan i rallyfart men inte jag inte.. Nej, inte plocka upp utan att först slita fram mobilen och föreviga toablöjan till bloggen. Sjukt, jag vet men annars hade ju bloggen fått lida av fototorka ;)

Sopkorg som sopkorg- båda har ett lock och ett "djup"

För att undvika pinsamheter på arbetstid så försöker jag att plocka av mig kommunikationsradion vid besök på tronen- oavsett ärende! Det känns inte så lockande att sitta med brallan vid fotknölarna och råka komma åt knappen.. knappen som gör min röst hörd, som gör att alla med samma inrattade kanal hör mitt pladder, eller i värsta fall min produktivitet! Shit om jag skulle skvala ljudligt i mina kollegors öron! Eller ännu värre- göra nr två inkluderat knystande och vattenploppande! (Inte för att jag varken pruttar eller bajsar- jag och drottningen gör inte sånt!) ;) Hujedamigsåjävlapinsamt!
Då vet ni, jag antar att ni antecknar detta i eran intressebok. Hehehe

Kommunikationsradion är golvad!

Egentligen är mitt pladder högst ointressant men jag skriver mest för att ni ska veta att jag lever trots två dagar med enbart pulver, vatten, te och kaffe. I'm alive and I hope it's worth it!
Drygt 800 kalorier/ dag och snacka om att kroppen går på sparlåga. Jag fryser, är trött och snuvig och skulle kunna döda för en ostdrypande salamipizza!! Åh vad det knorrar i magen! Men men, vill man vara fin får man lida pin och vill man må bra får man på kaloriintag dra! Jag har givetvis tjuvvägt mig idag och mycket vätska har avgått, jag har minskat -1,2 kg- en bra start! :) När nyhetens behag har gått över så ska jag inte väga mig varje dag men just nu är det extra kul ;)
Detta var en ohygglig chokladbomb som avslutade min "lördag-varje-dag-hela-veckan-livsstil"

Inte ens j.a.g orkade äta upp!

Nu är jag ruskigt hungrig och för att undvika skåpätande så kryper jag till kojs och laddar för en spännande dag imorn. Snorpans första inskolningsdag på dagge! Lillan börjar bli stor! :)
Ta hand om er!
KRAM ❤

The miracle...

...is here!
Min mirakelvåg alltså, hehe;

Dyrt är bäst...eller?! ;)

Jag sa till BästMatte redan innan jul att jag ville byta ut våran stenåldersvåg mot en nyare, bättre våg. Min vikt är ju lika jäkla gråtframkallande som lökhackning! Jag överdriver inte när jag i ärlighetens namn delger er att min vikt närmar sig tresiffrigt! Fatta- t.r.e.s.i.f.f.r.i.g.t!
Kärleken har suttit och kollat upp olika sorters vågar och dels har det att göra med hans omsorg för mitt välmående men jag är ju inte mer blond än att jag vet att tekniknörden i han tagit över och bidragit till hans koll av utbud ;) Hade det inte varit för hans research och rekommendation så hade jag aldrig lagt ut den här summan för en våg- så nu banne mig är det bara att hoppas att den är värd sitt pris i kilon ;)

Nå, oavsett anledningar så har min snälla man tipsat och bidragit till mitt inköp av mirakelvågen! Jag har stora förväntningar på den och jag tror att viktnedgången kommer att gå bättre med den här mackapären. Den ska stå i vårat sovrum så att inga barn får för sig att steppa upp på den och bli viktfixerade -"åh, jag är så tjock!"- när dom i själva verket är så avundsvärt perfekta ❤ Synd att dom inte själva alltid är medvetna om det!

Teknisk var det!

Dela på Facebook?! Öhhh, no way, SÅ roligt ska vi INTE ha! ;)

Man kan göra upp till åtta olika konton och dessa blir personliga så ingen kommer åt nån annans info. Med Wi-Fi kan man få kurvor och sifferresultat i mobilen/ paddan/ datorn och det blir som en slags BIA-mätning fast på hemmaplan :)

Är det nog motivation för viktnedgång med en hightech-våg i min ägo?! Nja, det kommer att underlätta hela processen och göra den roligare men för att rivstarta så ska jag... alltså, håll i er nu för det här är en skräll! Jag ska faktiskt köra..... *trumvirvel*.... Modifast- pulver! Vad sa ni nu va?! ;)
Äsch, att jag provat förr och har karaktär som en fiskmås, det ska vi inte tala om. Nya tag gäller nu!

Jag vill gå ner 20 kg och det behöver inte gå i rallyfart, huvudsaken att jag efter pulverstarten går ner sakta och stadigt. Min allra högsta önskan är välmående! Jag vill ju jättegärna känna mig smal (och fin) men mitt huvudmål är att få mindre värk med lättare kropp! Åh vilken lycka det vore! *drömmer mig bort*

Hursom, jag jobbar två nätter och sen blir jag långledig (10 dagar) så fredag sparkar... eller rättare sagt skakar jag igång :) Peppa mig gärna, jag tror att utifrån mina tidigare misslyckanden så är det högst nödvändigt ;)

Jag kommer att hålla er uppdaterade om resultat, däremot håller jag min genanta vikt hemlig, ni får veta +/- resultat men inte mer :) Lite stolthet har jag i kroppen!

Nu ska jag ligga i soffan och krama kartongen en stund innan jag kanske lyxar till det och öppnar den för att stryka lite lätt på den svarta glasytan. Men första vägningen sparar jag till fredag- om jag kan ;)

Lev och må mina fina läsare- och för all del, kommentera gärna! Det kostar inte många minuter av ditt liv men ger så stor glädje i mitt :)
Kram ❤

Fet och kultiverad...

...i större utsträckning än innan ;)

BästJenny kom förbi idag och förutom hennes goa kramar så fick jag en ask med choklad och en korsordstidning. Förstår ni, jag kommer ju att rulla fram! *S*

När jag lägger ut bilder på alla saker jag får så är jag rädd att avskräcka nån från att komma tomhänt- men kom som ni är! Det är absolut inte nödvändigt att ta med något, sällskap och surr är vad jag behöver! (jag blir nog tjock ändå *flinar*)

Anledningen till att jag fortsätter lägga ut bilder på snask och tidningar är mitt enerverande rättvisetänk! Jag är helt övertygad om att ingen skulle ta illa upp om jag inte la ut just deras gåva men.... this is me :) JAG måste vara rättvis, om inte för andras skull så för MIN!

Så nu vet ni att nästa gång ni kommer så kanske jag inte kan springa ikapp er med min godisbyggda kroppshydda men jag pratar omkull er istället med allt nyttigt och onyttigt jag snappat upp i blaskorna och korsorden ;)
Ses senare!