torsdag 30 september 2010

Bilder....

... från vår Polen-resa kommer i detta inlägg. Det finns vissa som poängterat att detta är utlovat men icke infriat *flinar och tänker på en "gubbe" i söder ;) Nu när jag suttit och kollat igenom hela drösen med bilder så blir jag lätt krullig i magen, dels pga att det var rätt så obehagligt (eller kanske olustigt är mer rätt ord) att vandra på samma golv och markstenar som alla stackars fångar gått på men även mitt gravid-illamående var i allra högsta grad vid liv när vi gjorde denna resa och det är som att återuppleva det när jag ser bilderna- skumt men sant *ler*

Krakow är en underbart fin stad med väldigt mycket att se, det är fräscht, ölen är billig och folk är vänliga :) Bilderna som jag valt att visa är dock enbart från två av dom dödsläger som fanns under kriget, jag tycker dom bilderna förmedlar mer än stadsbilderna.

Här kommer några bilder; (klicka på dom för större strl)
Auschwitz
Ingången med kända skylten "arbeit macht frei"

Dubbla el-/taggtrådsstängsel runt hela området

Glasögon som tillhört lägerfångar

En liten del av alla skor som visades upp

Fångbarack

Ett av alla vakttorn runt området

Gaskammaren + en av skorstenarna

Några av ugnarna i gaskammaren

Birkenau
"Dödsporten" där tågen rullade in

Utgallringsplatsen sett från vakttornet- många gasades direkt!

Några få baracker står kvar, i bakgrunden
skorstensruiner från tysk-förstörda baracker

Toaletten, öppen EN timme morgon och EN timme kväll

Inte ens solen var på humör denna dag, molnen grät en skvätt eller två och ökade på vårt vemod när vi vandrade, tittade och begrundade.
HUR kan någon förneka att detta funnits och att händelser utspelat sig här?! En gåta för mig!

Mycket händer på fronten just nu. Jag har börjat på min nya tjänst som renserist och det känns roligt och spännande :) Jag har bara jobbat tre skift och just nu är det driftsstopp så jag passar på att orientera mig bland alla rivar, huggar, transportband och övrig apparatur, men kan erkänna att jag är rätt förvirrad och vilse i pannkakakan än så länge *s*.

Vi har hunnit så långt i vår graviditet jag och mini så hans/hennes hörsel har utvecklats- detta gör att jag inte ska vara ute när fabriken är i full drift. Det lever om väldigt mkt och är man i en miljö där det krävs hörselskydd så är det opassande att vistas där med hörande bebis i magen *ler* Från imorn är det kontrollrumsarbete som gäller för mig, att kunna styra processen via skärmar och övervaka via bild-monitorer.

Stora sonen har fått sin efterlängtade lämp och får med andra ord övningsköra :) Det blir Matte och sonens biologiska pappa som tar den biten, när vi insåg att ett litet liv gror i min mage skippade jag tanken på att vara övningslärare. Mitt humör är småsvajigt ibland *host* och jag är lite för otymplig och lite för rädd om magen för att sätta mig på sidan om när någon ska träna sig i trafiken. Han är visserligen omdömesgill och duktig på alla sätt och vis men ändå.... Det känns onödigt!

Jag har gjort den sista delen av min utbildning i Sthlm och det känns skitskönt även om det samtidigt var tråkigt att åka hem och veta att jag inte kommer att träffa övriga kurskompisar framöver- jag tvivlar då starkt på det iaf. Vi var från spridda delar av landet, nerifrån Blekinge upp till Norrbotten.... Nu är det bara slutprovet kvar och det får jag göra hemma på fabriken så det känns bra. Är smått less på flygningar kors och tvärs just nu!

Scrappandet då... Mjaaaa... jag försöker hitta inspiration och lust men det sitter långt inne. Har ett kort under uppbyggnad som skulle levereras tidigare i höstas men då mådde jag så pyton så det gick bara inte. Min gulliga beställare väntar med gott tålamod och stor förståelse och jag knåpar på :)

Här kommer iaf ett kort som legat i datorn men inte publicerats;
Framsidan

Insidan
Nu är det slut på denna novell, hoppas du orkade hänga med ända till slutet (och gjorde du inte det så lider jag inte för det *ler*)

Ha det så gott och ta hand om er!!

måndag 20 september 2010

Vilken dag....

... jag har haft!
Men istället för att börja mitt inlägg med att berätta om det så ska jag bara dra en snabbis *host* om vår familjeresa som vi gjort. I onsdags kom vi hem från varma Turkiet efter en vecka med sol, bad, underhållning, shopping och familjeumgänge. Hotellet var toppenfint och familjevänligt, maten var god och efterrättsbuffen ska vi inte ens prata om (fick begränsa mig själv efter några dagar så att jag inte skulle behöva två flygplansstolar på vägen hem *s*) En dag tog vi våra kids och åkte in till Alanya för lite shopping, barnen hade ju sparat i 10 månader så dom var sugna på nya kläder ;) Att åka bil i Turkiet är lite som att spela rysk roulette för jösses vilken galen trafik det är! Barnen förmanades gång på gång att se sig för "tutar det så spring, för dom stannar inte, dom bara förvarnar innan dom brakar fram" Nu kom vi levandes från stadsturen alla sju med ex antal proppade påsar innehållande klockor, kläder, skor och annat smått och gott *ler* Andra aktiviteter som vi tog oss för var para-sailing, "Hamam" (turkiskt bad) och div sportaktiviteter som pappan och stora sonen deltog i varje dag, i samma veva som våra tioåringar deltog i barnklubben Superkids.

Man kan ju fundera hur turkiska män är funtade. Vår stora familj väckte stor uppmärksamhet och vi fick höra titt som tätt att vi var som turkarna själva, med många barn/ familj. Efter några gånger slutade vi försöka förklara för alla människor vem som "ägde" vilken unge, vi sa helt sonika att alla var våra- punkt slut. Då skulle männen skaka hand med Matte och han blev i princip helgonförklarad- vilken karlakarl han var som hade fem barn och det sjätte på väg!! Så var det överallt! Men mammorna då- dom som verkligen är hjältar!? (det hade då jag varit, självutnämnt, om jag fött fram fem barn och hade en sjätte förlossning att genomlida) Måste bottna i deras kvinnosyn....

Jag är inte speciellt berest men några utlandsresor har jag hunnit med och jag har varit så glad att jag alltid lyckats hålla mig frisk- till den här gången *suck* Två dagar innan hemresa vaknade jag med värsta magknipet och gick på dass- och där blev jag stammis för natten. Varje kvart i över tre timmar placerade jag gumpen på sitsen för att göra det som skulle göras. Kan lova att jag inte hade någon energi över den dagen, det blev sängen för mig *suckar ännu mer* Det enda jag fick i mig- för tro inte att jag slapp tömning åt andra hållet- var några skivor vattenmelon. Så fortsatte det till det var dax att kliva på bussen för färd till flygplatsen. Gissa om jag lekte Susanne Lanefeldt och kneeeeep *s* Två timmar på buss och fem timmar på flyg är ingen lätt utmaning när magen strular. När vi landade i ett regning Luleå så visste min lycka inga gränser- jag hade klarat mig! ALDRIG har det varit så skönt att komma hem!!

Men åter till min dag :) Jag och maken startade dagen med ett besök på mvc för en extrakoll pga att jag varit dålig på resan. Det kändes på sätt och vis skönt att min bm ville boka in kontrollen nu, annars hade jag fått vänta tre veckor till innan jag skulle dit. Sen är jag van vid tätare besök på mvc, så har det varit med mina tidigare graviditeter, nu för tiden är det schemalagt vilka veckor besöken ska ske och från inskrivning är det inget besök förrän i v20! Om det är pga det eller om jag blivit nojjig med ålder, det låter jag vara osagt men jag började nästan tro att jag var skengravid och bara hade en växande "kakmage" *S* Nu vet jag att mini verkligen bor och rumsterar i min mage för vi fick höra hur liten rörde på sig därinne och vi hörde dom snabba pickande hjärtljuden :)) Det var inte bara jag som blev blöt i ögonen *ler*
Efter det så lunchade vi med vår kollega Beon på stan och karlarna åkte till fabriken för dagsverket medan jag drog på min spenderbrallan och köpte mig ett par skitsnygga höststövlar och ett par mammajeans :) Vill inte gå i leggings varje dag och dessa pösbrallor var både fina och sköna. Jag ska unna mig nån grej och nåt klädesplagg nån gång eftersom detta är min sista graviditet och jag vill känna mig fin trots att allt växer både på bredd och front *S*
Efter shoppingen åkte jag hem och bara mådde skönt i soffan med en bra bok framför näsan- DÅ känns det som att livet leker ;)

Nu ska jag lägga in lite bilder och lämna över för den här veckan. Jag har snart en flygtaxi på infarten för nu är det dax för tredje och sista delen i min certifieringsutbildning i Sthlm. Hotellboende mån- tors... lyxigt men eg är jag så hemmakär nu så det känns mest bara jobbigt att måsta åka från make och stora sonen som blir kvar hemma. Nåja, det är snart torsdag och hemfärd igen :)

Hotelldelen vi bodde i (fast vi hade markplan)


Tre av familjens badankor i poolen *s*


Baksidan utanför vår balkong

Sonen gör en snygg uppvisning :)


Ett av alla parasailing-kort vi har


Stora dotterns efterrättsfat
(hon älskade chokladfontänen!)
Ha det bra mina vänner!

onsdag 1 september 2010

Undrens tid.....

... är inte förbi! Det fick jag erfara sent i söndags när jag och maken blev ensamma kvar vid köksbordet. Jag hade slarvat med mat-intag under dagen och trots att jag har reserver att ta från så att Mini klarar sig så kurrade magen och blodet orkade inte riktigt pulsera fram i ådrorna och med lite lätt "åh- vad- det- är- synd- om- mig"- röst la jag fram att jag var så sugen på... *host*... ett skrovmål.... Detta trots att Matte köpt hem coleslaw, potatissallad och tunna spjäll- av vilket han först erbjöd mig. Spjäll är jag för petig/ kräsen för att äta så jag tvekade och kunde tänka mig att käka från övriga "rätter" på menyn men då hände det! Det som jag trodde var ämnat för filmtittare! Matte ställer sig upp och säger helt resolut att han åker och handlar skrovmål åt mig- kl 21.30 på kvällen!! Öhh.... vad säger man?! WOW! (Att han sen köpte en stor ostburgare till sig själv efter sitt matintag spelar väl mindre roll *S*)
Det är kärlek det!
Värt att skrivas in i bloggen så det inte faller i glömska med tiden!

Idag har jag lunchat med min svägerska Magda och vi åt thaimat- rackarns vad gott det är! Efteråt skulle jag hämta ut linser så när Magda lämnade stan mötte min vän Pörni upp för att agera smakråd hos optikern. Jag behövde nämligen nya solbrillor till mina linser som jag hämtade ut och när man själv är mer blind än hönan Agda utan brillor på så är det inte lätt att se vad som passar och där kommer goda vänner med god smak in :) Tack Magda och Pörni för trevligt sällskap idag!!

Fick mig ett gott skratt när vi senare stod i kassan på en skönhetsaffär i stan. Tjejen som stod före mig i kön hade nån form av rabattkupong som gav en viss procent i rabatt för kroppsbehandling. Produkten hon lagt upp på disken var någonting välgörande för kroppens största belastare- fötterna och kassörskan tittade frågande på först sin kollega och sen sin kund och sa -"men fötterna... tillhör dom kroppen? Visst gör dom?... Eller?!" Jag kunde ju inte annat än bli glad i sinnet då jag lyssnade på deras resonemang. Vad skulle dom annars tillhöra?!

Det känns som att inom dom närmaste två månaderna händer det massor! Turkietresa, sista etappen i certifieringsutbildning i Sthlm med efterföljande examination, "ladda- batteriet- resa" till Hemavan, ultraljud, ny arbetsplats..... Mycket som är kul men det är ändå skönare om agendan är lite mindre välfylld, för detta är ju dom stora sakerna som händer. Sen tillkommer ju alla föräldramöten, utvecklingssamtal, fotbollsavslutningar, innebandyuppstarter, tandläkarbesök, bilbesiktningar... osv, osv....
Men det ska väl kännas att man lever :)

Dax att vila inför nattskiftet, bjussar på en bild på vår kommande Hemavan-utsikt (bild från 2008)

TACK alla ni som grattat till Mini och TACK alla ni som kommer ihåg att lämna kommentarer efter er!!
Till er som besöker men inte kommenterar- gör det, det händer inget annat än att jag blir jätteglad :)

Sköt om er!!