söndag 29 juli 2012

Jag vill inte påstå...

...att hårfärgen har nåt med saken att göra. Men....
Idag- under viss tidspress- så sprang jag runt som en dåre och letade min mobil. Den fanns ingenstans! Dom enda fickorna jag hade var på munkjackan men dom innehöll minsann ingen fån. Till slut provade jag ringa mitt mobilnummer från hemtelefonen. Voila- det durrade i vänstra puk-hållaren!! Ehh, jo ibland trycker jag ner mobilen i bh:n i brist på fickor och väska men observera- den är skyddad av ett fodral så den hålls ändå torr och fräsch ;)
Nå, jag skakade på huvudet åt mig själv och gick och satte mig i bilen för avfärd. När vi rullat några minuter så öppnar jag fodralet och kollar på displayen;
-"Ett missat samtal hemifrån! Har stora sonen vaknat ur sitt festivalrus"?! säger jag till min rattande man.
I samma stund som jag trycker återuppringning så kopplar hjärntrådarna ihop och jag lägger på igen. Hmm... Jo, det var ju jag själv som ringt min mobil hemifrån! Korkad!!

Var vi är på väg?! Drygt tjugo mil söderut, till bonusdotterns finalmatch i Umecupen! Allt för min älskade make och bonusdotter! ❤ Så ni ser, även om jag är sur, tjurig, missunnsam, egoistisk- you name it- så har jag en snäll sida oxå :) Stugan finns kvar och nu när vi bara har Sally kvar hemma så passar det bra att åka ner och hejja fram tjejerna och ta hem bästmålisen!

ZzzZz

Ta hand om er!
KRAM

lördag 28 juli 2012

Den här helgen...

...blev inte som den var tänkt. Hur och vem som planerat vet jag inte, det klickade inte så bra dom här dagarna. Igår fick vi hämta nyckeln till stugan, alla barnen är hemma, det är festival i stan och det är fotbollscup. Ikväll skulle bror med sambo komma och äta grillat med oss- men nu är ju maken i Umeå på fotbollscup sen igår och väntas inte komma hem förrän vid midnatt eftersom bonusdotterns lag har match 19.40 ikväll. Givetvis är det roligt för flickorna och publiken som är på plats och jag unnar tjejerna alla matcher och all framgång men mitt ego är inte störtförtjust (hu så fult att erkänna det va?!) Egentligen skulle han åkt ner lördag till söndag men just pga att vi skulle ut till stugan så åkte han fre- lör. Med facit i hand så hade det inte spelat nån roll eftersom lördagens stugnatt går bort oavsett. Det var knas att boka stuga från fredag när det var aktiviteter dryga 20 mil bort.
Jo, lite citron osar det från surkärringen men jag gnäller av mig här och sen biter jag ihop och leker vuxen. Våran tid kommer... Men nästa gång planerar jag semestern så den inte krockar med nåt annat ;)

En enda dag på PDOL blev det och eftersom vädret är vackert, stugan är betald och kylen i stugan är fylld med mat så känns det som att festivalen är slut för min del för det här året. Visst hade jag kunnat gå idag med en pank, halvloj tolvåring, en speedad tioåring och en tjurig "jag- vill- gå- själv"- ettåring men näe, det kändes inte så lockande att som ensam vuxen hålla koll på dessa tre i myllret :) Pojkarna har helt olika karusell- smak så dom åker inte tillsammans och det är svårt för mig att lämna en av dom med lillskrot för att åka med den andra. Visst kan dom åka själva men dels tycker dom det är kul med sällskap och sen delar jag deras intresse för att åka :) Men det jag egentligen saknar mest är att handla lite krafs från knallestånden och klämma lite mer streetfood men man kan inte få allt! Fast... jag kanske skulle flirta med maken så att vi kan ta en liiiiten runda imorn innan allt klappar igen och innan vi styr ut till strandlivet, det går nog ganska fort! :) (han brukar inte vara omöjlig)

Jag passade på att lämna lite ljus och lampor i våran stuga igår. Vi har en "stuglåda" som är utrustad med stearinljus, stakar, stående fönsterlampor, tändare, engångssaker osv, saker som jag mestadels har köpt begagnat på kupan och reprisen. Ca 20:-/lampa och 5-20:-/ljusstake är överkomliga inköpssummor för innehållet i lådan :) Standarden i jobbets sex stugor är lägre än Glocalnet så därför drar jag med mig lite bunkar, engångsartiklar och mysljus och därmed höjer vi mysfaktorn och hemtrevnadsnivån! Bara det att vi slipper sitta i det starka skenet från allrummets enda lampa som hänger mitt i taket är ett lyft ;)

Kaos...

Det är totalkaos inne i stan den här helgen. Jag har varit på en av stans stormarknader och sprättat fina 1500 spänn på en delhandling till stugsemestern och hujedamej! Jag körde ett varv på parkeringen, sen åkte jag några meter bort och gled in på en tom ruta som visserligen kostar 13:-/timmen men som gapade tom. Klart värt dom kronorna. Många åkte in på parkeringen, körde ett varv på markplan, körde ut från parkeringen och in igen, tog en runda på övre planet och körde ut... och in igen men nu på det nedre planet... Sen började proceduren om igen. Att dom orkar!
Jag är iaf väldigt glad att jag är på hemmaplan och känner till våra gator. Jag vet alternativa vägar att ta när jag vill undvika dom mest kaosiga stråken men stackars turister som inte har samma möjlighet att välja! Även om trafiken är mindre kul så är det ändå roligt att stan lever upp så som den gör under sommaren! Snart är det höst och vinter och då mer eller mindre slumrar staden in i dvala ;)

Tuffingen...

Tolvåriga sonen är på turné. Han är oftast en försiktig blygis men ibland överraskar han och idag var det en sån dag. Han ville ha skjuts och hämtning till och från en tjej i en by utanför stan. När jag frågade om han träffat henne förut så sa han att dom visste vem den andra var. Men ni har aldrig umgåtts?! Näeee...
Jag släppte av han och vi kom överens om att han hör av sig när han vill hem men senast kl 20. Wow, I am impressed! ;)

Jag, lillan och bonussonen ska nog ta oss en isglass ute på soliga altanen, det gäller att njuta av det underbara vädret!

Ta hand om er och skit i mitt surnegnäll härinne! Jag är impulsiv men det går fort över ;)
sol i hjärta, sol i sinne!

KRAM ❤

fredag 27 juli 2012

Det värmer...

...i mitt ❤ när våra "dina-mina"- barn kallar varandra för syskon. Då har man liksom lyckats med nånting bra! :)
Igår var vi in på Intersport och spinkade på stora sonen som sommarjobbar där. Stilig i arbetskläderna och väldigt kundvänlig i sitt uppförande. Det märks att vår snygga, lätt fåfänga, sociala kille är ett butiksämne- han skojar, skrattar och är hjälpsam när det kommer sko-letande människor. Varmt i mammahjärtat. När vi sedan pratar med kassörskan- en innebandymamma (vars dotter spelar med bonusdottern) så berättade hon att dom suttit och pratat om flickor-00 och att sonen sagt att hans lillasyster T spelar i det laget :)

När vi sedan sitter i bilen så säger bonussonen att han och S hoppat på studsmattan när en plastplopp gick sönder. Hans bästis heter oxå S så jag frågade vilken av dom han menade och då kom svaret "men min bror S" *ler stort*

Att vara syskon måste inte innebära blodsband utan det kan vara människor man delar vardagen med. Människor som man skrattar med, bråkar med, slappar med och skapar minnen med.
Jag blir så glad!

torsdag 26 juli 2012

Men dask på ändalykten...

...så ofantligt dålig jag har varit på att uppdatera! Och det värsta av allt är att när det går mer än två dagar så finns det så mycket att orda om, novellrisk med andra ord ;) För att undvika det så ska jag försöka sålla bland mitt händelsefulla livs upplevelser så ni slipper somna med pannan på bordet.

Vi har hunnit fira våra fyra julibarn och detta har gjorts i omgångar pga semestertrippar och andra förhinder. Och på tal om firande, som ni kanske uppmärksammade så kompenserades vi av Telia med några biobiljetter och det gjorde att vi fick ännu gladare barn :) Inte nog med en ny iPhone, nu kan vi sticka till dom varsin biljett och så kan dom gå på bio med sina syskon. Vi vuxna får bjussa stoor'n på en egen biljett och så får han väl gå med polarna (Näe, jag tänker inte ens försöka övertala en 19-åring att följa med på bio med the big family, det gäller att välja sina strider) ;)

Ledig...

I hela tre veckor framöver ska jag "bara vara"... med allt vad det innebär när man lever i en familj på åtta pers. Förutom allt slaveri som inre och yttre hushållstjänst innebär så ska vi förlusta oss. Vi ska faktiskt åka bort på semester... hela 8,5 km hemifrån, närmare bestämt till Klubben, en idyll strax hitom Pite Havsbad. Tjuvar göre sig icke besvär då huset inte står tomt + att grannarnas korpögon är underrättade- så glöm planering och inbrottstankar (dessutom har vi ett högst ordinärt medelsvensson-hem så några värdesaker finns inte att uppbringa- tyvärr!)

Vädret har lämnat mycket att önska denna sommar men idag var det soligt och varmt! På dagen förlustade vi oss på PDOL med karusellåkning, ögonshopping bland alla knallestånd och streetfood i form av langos, thaiwook, oxfilerullar osv. Yummie! Gå in på festivalområdet efter klockan 18 är uteslutet för oss- vi är för snåla! Att betala 540:- för två pers bara för att komma innanför grindarna- näpp, det gör vi inte (och då är det ännu dyrare fre-lör) Många av våra vänner är mindre snåla och vissa har så tur att dom kommer över fribiljetter och hade man sistnämnda så yes, då skulle läget vara annorlunda ;) Att köpa en karusellbiljett kostar 35:- (trettiofem svenska kronor!!) och ett tioband går på 280:- Fem minuters åkning (max) kostar alltså ca 30 spänn om vi tar ett snett medelvärde- snacka om att bio är ett billigt nöje! Tyvärr är jag lite karusellkåt och åker gärna dom värsta sakerna som snurrar fortast, hänger mest upp och ner och poppar högst musik. Idag åkte jag och tolvåriga sonen "No limit" och holy shit vad den killade på insidan av magen! Inte för att jag såg så mkt när allt det blonda hårsvallet hängde rakt ner mot backen som en kvast, men jag kände minsann att jorden var upp och ner :) Värstingkarusellen gick på femtio bagis men det fick vara värt ett åk ;)
Jag vet, vi låter som värsta snålkorvarna men vi väljer att lägga våra pengar på annat än inträde till en stimmig, fullproppad festivalkväll med ordentligt med fylla. Vi är nog både snåla och tråkiga vid närmare eftertanke ;) Men å andra sidan- det är inte helt fel att cykla in till stan en lördag dag och i gassande sol äta gott, dricka en kall öl eller två och kolla in folk och sen avsluta kvällen hemmavid i goda vänners lag. DET är mera våran melodi.

Ibland är det skönt att få vuxentid och en festivalhelg är en sån tid som skulle vara rolig att "bara vara" utan att ha fyra- fem barn med sig. Sista tre åren som varit och flera kommande år är alla barn hos oss vid denna festivalhelg och jag hoppas att våra ex kan ta nån helg något år före 2016 (när det infaller under "deras" helg). Även om det är kul att vara med barnen på tivolit och vid marknadsstånden så är det ett ansvar (ju äldre barn desto större ansvar vid dessa helger!) och det kostar en hel del om man vill passa på att äta gott med dom och åka karuseller, köpa lotter och botanisera i knallestånden. Vissa saker får barnen betala själva men för en stor familj är det ändå en dyr helg. Nej, det är inget besökstvång men dom flesta vet hur det funkar med barn/ deras kompisar/ festivalbesök. Så våra ex med respektive, ni får gärna ta en hel eller en del av en festivalhelg nån gång innan vi fyller 40, det skulle vi -och säkert både ni och barnen- uppskatta! ;) Man behöver inte stirra sig blind på min och din helg, man kan vara flexibel. Med tanke på att vi lånar våra 12-åringar under trettondagshelgen och åker drygt 30 mil söderut på innebandycup i Ö-vik med allt vad det innebär så borde det inte vara omöjligt med ett givande och tagande ;)
För att ingen ska missuppfatta något- vi brukar kunna lösa det mesta med våra ex så jag lägger ingen skugga över dom! Just denna festivalhelg har aldrig varit upp på tapeten (tror jag) och jag tror inte heller att det skulle vara något större problem om man tar upp saken i god tid! (ett år är väl god framförhållning va?! *skrattar*)

Vi lever för barnen och genom barnen och vi försöker se till att alla individer i vår familj mår bra! Vi ställer upp på barnen i den mån vi kan och har möjlighet men bara för att ni ska få en inblick i hur snurrigt vi haft det/ har det- fem barn på fem olika skolor med 8km som längsta avstånd. Två gånger per dag agerade vi skolskjuts tvärs genom stan och varje sväng tog ca 25 minuter. Tre fotbollsspelare sommartid, två innebandyspelare vintertid- alla med olika träningsdagar och tider. Åldersskillnad mellan äldsta och yngsta på 18 år, nu snackar vi flexibilitet med tanke på olika trotsåldrar och åldersrelaterade problem. Inte är det så bara! ;) Med våran skiftgång på olika skiftlag och med tre alt sex barn hemma/ vecka så blir det inte så mkt egentid- och det har vi lärt oss från våra gamla misstag att det måste man prioritera. Speciellt i en mixfamilj, som jag har påtalat förr. Vi älskar våran stora familj och får så mkt glädje av varandra även om det stundtals sliter väldigt hårt! Men vi har valt varandra- med våra befintliga barn på köpet. Vi har valt att skaffa våran sladdis- bekvämlighet till trots. Vi är en stor familj vilket gör att allt blir stort. Fler människor genererar fler problem att lösa, fler individer att anpassa sig till och fler munnar att lyssna till.
Det här sista stycket blev en löjlig parentes bara för att jag på nåt sätt känner att jag måste försvara min önskan om en barnledig festivalhelg men egentligen har jag inget att försvara. Var och en tycker som dom vill och behöver varken hålla med mig eller argumentera mot mig!

Nåväl, tillbaka till våran dag idag. Vid hemkomst kom fina lillebror med sambo förbi, dom är på rymmen från Göteborg och passar på att andas lite frisk norrländsk luft innan dom återvänder söderut om en vecka. Det är alltid lika kul att träffas men så synd att det blir alltför sällan! ❤

När dom åkt vidare, tog vi våra två yngsta och gick ner till badplatsen vid småbåtshamnen. Det var premiärdopp för lillskrot och som hon badade! Pappa fick med nöd och näppe hålla henne i handen och två gånger slängde hon sig ner i ett magplask och frustade när bästMatte sekundsnabbt ryckte upp henne. Vi höll knappt på att få upp henne ur vattnet och det bådar gott inför vår stugsemester vid underbara badstränder :)

En nöjd och blöt tjej vandrar hemåt i mammas fina (läs;stora) skor

Jag fick ju ta smällen och med lätt bajsnödig stil trippa barfota över grusvägen, sen steppade jag i gräset för att slippa bli biten av fler myror än den (numera mosade) svarta saten som nöp fast i mitt skinn på foten och vid hemkomst kändes det värry tydlisch att jag hade haft små, osynliga bebisbrännässlor smekandes mellan mina tår för hin håle vad det bränner och svider!

Scrappat...

Yes, det har jag! Förra söndagen hade vi äran att delta vid fina sessan Julias dop och detta kort knåpade jag ihop åt henne;

Lite enerverande är det när skrivaren inte funkar, den fina versen och maskinskrivnings- snygga texten blev det inget av utan mina magnetbokstäver fick komma till användning men men... what to do?! ;)

Tonåringar...

Jag avslutar med ett redigerat sms som jag och tonårsdottern skrev häromdagen när hon sov över hos en kompis. Jag fick mig ett gott skratt när jag läste hennes svar och konstaterade att hon borde slå sig på nåt yrke som innefattar stor simultankapacitet då hon skriver och sover samtidigt- det är en sällsynt gåva :)

Ta hand om er!
KRAM

torsdag 19 juli 2012

En upprättelse...,

...är på sin plats. Som ni sett i förra inläggets kommentarer så har jag fått ett mail från en tjej på Telias kundservice och förutom en ursäkt så skulle vi ev kompenseras för missen med mobilerna. Det är en fin gest och det gillas. Snabbare än kvickt hade vi fyra biocheckar i postlådan- tack för det Susanne! :)

lördag 14 juli 2012

Felia...

...visar än en gång att deras öknamn är berättigat...

Dessa sms samt ytterligare två kom till bonusdotterns och sonens mobiler igår fredag- en dag före vi skulle ha kalas för våra juli- födelsedagsbarn. Öhhh, tror ni dom klurade ut vad dom skulle få i sina paket?! Bonusdottern kom med mobilen i högsta hugg och flamspratade och psykoskrattade medan hon sträckte fram den och frågade vad det var hon hade fått. Jag höll på att få dåndimpen när jag såg fyra sms med F(T)elia som avsändare! Samtidigt kunde jag inte hålla mig för skratt för hon var ju lyckohög som Turning Torso :) Och nej, med mitt anti-pokerface så var det inte ens nån ide att försöka ljuga ihop nån saga. Däremot var ju inte modellen av iPhone avslöjad och tack för det Telia!!

Detta hände trots att BästMatte klargjorde i Teliabutiken att vi färdigställer deras nya sim-kort idag innan kalaset, allt för att undvika att det skulle komma avslöjande sms!! *muttrar*

Vad att göra?! Barnen är då väry häppy och det var väl lite det som var meningen :)

När det blir tyst....

...så är det oftast något hyss på gång ;)
Tidigt i morse skulle jag och lillsnorpan äta frukost men vid en koll i kyl, frys och skafferi så insåg jag att utbudet var knapert. Det finns en klar fördel med att alla barn utom Sally är sega och trötta på morgonen, strax efter åtta var hon och jag på rull mot en av stans stormarknader. Dom har en bra service, barn under 12 år och som är där i handlande målsmans sällskap blir bjudna på en banan att käka under tiden som dom vuxna färdigställer den tråkiga shoppingrundan. Perfekt, där stillades Sallys värsta hunger :) När vi passerade barnavdelningen med barnmat, blöjor och liknande så plockade jag på mig några återförslutningsbara, goda, lättätna men hyfsat dyra smooties...

Bild lånad från nätet

Eftersom jag använder mig av blipparn, alltså shop express, så fick ivriga tjejen äta upp en medan jag hämtade sista varorna. Fördelen med blipparn är att man ju redan slagit in varan så även om den är tom vid kassan så gör det inget, huvudsaken att man inte kastar bort den tomma förpackningen innan man passat kassan ifall det skulle bli avstämning! :) Då kan man ju ändå uppvisa rätt antal varor.

Dryga 700 spänn fattigare rullade vi hem och jag fick i mig en välbehövlig frukost. Sally ville ha en brödskiva och till den fick hon en fruktdryck (jag fuskar grovt idag ;))

Efter ett ordentligt grisande med maten så tvättade jag av henne och lyfte ner henne på golvet. Ouppmärksam som jag var så märkte jag aldrig att fröken fräken tog med sig fruktdrycken till tv-rummet. Normalt så får hon inte lämna bordet med något ätbart i handen, det enda som är okej är nappflaskan med vatten.
Tystnad råder.... När jag kommer in så står den söta men testande tjejen och skvittrar ut drycken med förpackningen upp och ner. Skvitt, plask, dropp.... Hon var blöt, lekmattan var blöt, golvet var blött... Skit oxå, men skyll mig själv liksom! Jag borde ha förstått att hon var rätt mätt i magen efter sin affärsfrukost och är man mätt så inbjuder det till matlek.

Well, well... Nu har presentsugna bonusdottern vaknat och snart ska övriga kids väckas om dom inte har vett att självvakna, halva dan har redan sovits bort ;)

Jag ska göra klart gräddtårtan som ska kalasas på idag, en väldigt enkel tårta men jag tror den duger ändå :)

Vä håires seda (vi hörs sen)!
KRAM

fredag 13 juli 2012

Regn....

...och vi myser av det smattrande ljudet under vårt snedtak i sovrummet! Det gäller att se det positiva i saker och ting, som att mina uteblommor överlever några extra dagar tack vare regnet... Om jag är dålig på att komma ihåg att vattna?! Nääää, inte jag inte *host*
Överhuvudtaget så har jag ett rätt bra minne.... förutom dom dagar när det sviktar lite...

Som serverat! Gissa hur långt en eventuell tjuv hade tagit sig innan jag hittade mina "viktiga- saker- som- man- ska- vara- rädd- om" i den olåsta bilen? Till Sundsvall I guess!

Och så predikar jag och hytter med fingret åt ungarna att dom ska låsa cykeln, låsa ytterdörren, var rädd om mobilen... jada jada jada *suckar* Barnen är tamejtusan mer ordningsamma än jag ;)

Ibland är det inte så konstigt att vardagen känns som ett hamsterhjul och att en enda liten "jag ska bara" fort blir ett bautaprojekt. Jag skrattade nästan åt vårt kaosiga hem häromdagen. Till saken hör att vi hade en "familjestäddag" då alla hjälper till och man utför sysslor efter devisen don efter person. Till att börja med så skulle jag ta mig an en av våra överfulla bänkskivor i köket och där stod det bl.a lite mojjig disk. Jag öppnade diskmaskinen för att mata den med godsaker men se det gick dåligt för den var full med rent porslin. Okej... jag tömde den och vissa plastburkar a'la glasslådemodell var fortfarande blöta så dom skulle få mellanlanda i diskstället (el torkstället om du så vill).... problemet var bara att även det var fullproppat med rena saker som skrek efter att få komma in på sina platser i skåpar och lådor. Happ, öppnade burkskåpet för att städa in dom stackars matburkarna- men där inne var det katastrofläge. Det var så överfullt och stökigt att det rasade ut både burkar och lock- ner i den smutsiga diskhon! Nu var den djupa sucken nära! Diska upp det som blev smutsigt, lägga det på tork i stället och tömma skåpet på burkar för att få en bättre överblick och ordning. Stängde igen det välstädade skåpet, startade igång den fulla diskmaskinen och torkade av bänkskivorna- och genast kändes det bättre :) och detta var väl inte att jämföras med ett bautaprojekt men lite katten på råttan, råttan på repet blev det allt ;)

Det blev en tvättstugeröjning idag och där är det lite likadant. För att kunna starta en maskin, måste jag ta ut den nykörda rena tvätten och lasta in den i torktumlaren- som av en händelse är full av rena plagg (vi tumlar bara 60-gradstvätt som handdukar, sänglinne och underkläder- om ni nu undrade *S*) Tömma tumlaren, vika ihop handdukar och sänglinnen, städa in allt i skåparna, lasta in den blöta tvätten i tumlaren, köra på en till skittvätt och vika ihop alla torr plagg från torkställningen så att nästa omgång rena kläder kan hängas på tork. Mitt i allt detta så ser jag att det ena linneskåpet har fått en inneboende som slänger ut saker som är i vägen och kryper in med sin kära flaska... Hemlösing?! ;) Världens sötaste isf ❤

Igår hade vi middagsgäster och det var trevligt. BästMatte kockade i vanlig ordning till en väldigt god maträtt och jag rörde ihop en smulpaj med blåbär och hallon i. Lite köpes-marsansås till *mums* Sällskapet var väldigt trevligt och vi surrade om ditten och datten men som vid alla andra kvällar när vi hittar på något, dvs bjuder hem främmande röster som pratar när snorpan somnat, så vaknar hon titt som tätt och vi får varva vem av oss som får kuta upp och söva om henne. Hon somnar oftast om i ett nafs men det blir ändå inte så avslappnat som det kunde vara. Samtalen blir sönderhackade och vissa stunder är man borta från sällskapet i tjugo minuter, och det känns som en lång tid när man har besök.
Nåja, det är alltid trevligt ändå och det är en period av våra liv när hon tjorvar på. Snart är hon stor.... Fast det vill jag inte tänka på nu.... ;)

Jag kom att tänka på bjudningen när jag bläddrade igenom mina bilder i paddan och såg älskade grönfingrade (?) makens kärleksfullt ompysslade basilika :) Det går åt mkt oregano, basilika och persilja i det här hushållet...

Inköpt på stormarknad och nästan självdöd och förbrukad men med vatten, lite prat och mycket omtanke så kan vad som helst repa sig! Nu ska det odlas egna örter i pallkragarna, tillsammans med smultron och ev nån liten morotssort. Vi får väl se vad det blir av alla växtligheter, om det blir något :)

Nu ska jag avsluta mitt ordbajseri och ta upp läsningen av mina braiga bok i paddan. Kärleken jobbar natthelg så det blir tomt bredvid mig men jag har ju alla kiddusar hemma så jag är långt ifrån ensam :)

Ta hand om er och njut även om vädret inte är det allra bästa!
KRAM

tisdag 10 juli 2012

Här hemma...

...i Munkan händer det grejs. Våran bestämda, målmedvetna, sluga flicka har fått en ny erfarenhet och därmed förvandlats till en apa- en klätterapa! Vi har klarat oss länge men nu har hon knäckt koden och voj voj så besvärligt det blev....

Ooopps... med sin lill-lilla bebistutte satt hon plötsligt bara här

Aktuell möblering ett tag framöver...

Nog är det bra att hon lär sig ta sig upp själv och hon har även fått prova på att ramla ner men det är sånt som ingår i livets hårda skola. Det går inte alltid att ha stolarna i ryggläge på golvet men när man vill slappna av en stund så är det en bra nödlösning.

Alla med någon form av erfarenhet av småbarn vet att plötslig tystnad = spännande uppdrag (såvida dom inte somnat) och oftast är dessa spännande uppdrag förenade med otillåtelse, farlighet och tillsägelse. Idag på förmiddagen uppstod a moment of silence och raskt lyfte jag gumpen från soffan och smög in i köket. Ingen där... smög vidare in i hallen... ingen där.... eller, jo där var visst en liten fröken som med skyldig uppsyn satt i sin vagn och försökte göra inbrott i en rygga som hängde på en krok under ena trappsteget..

Ibland blir jag så less, otålig och arg (jo jag är ingen lengräddad morsa) när hon skriker i högan sky för att få sin vilja igenom, när hon slänger sig bakåt böjd som en banan i frustration över att inte få som hon vill, när hon sprättar mat i halva köket för att hon inte vill äta, när hon luggar folk i håret så rötterna knakar, när hon spänner fast en glasögonbåge i sin lilla hand. Man kan lugnt konstatera att hon är i en fas när hon testar gränsernas gräns i ytterlägen!
Samtidigt är det svårt att alla gånger vara arg på ett sånt här sockerpiller som vet hur man charmas ;)

Hon är inte alltid odräglig, sur och gapig. Långt ifrån. Hon är oftast glad, busig, sällskapssjuk, kramgo, knä-mysande och dansar, stryker på kinden, klappar händerna och vinkar glatt när någon kommer, går eller när hon säger nattinatti och lägger sig för att sova :)

Vi försöker se det positiva med våra lilla personlighet och det är att ingen kommer att sätta sig på henne när hon blir större. Jag hoppas att det blir så i alla fall, jag har själv varit utsatt för rejäl mobbning och vill absolut inte ens höra knystas om att nåt av mina barn blir plågade- eller plågas! För det kan jag lova, att skulle nån av våra sex telningar bli utsatta för eller utöva mobbning mot någon så skulle jag bli så besviken och förbannad och det skulle inte passera obemärkt förbi! I min värld har ingen människa rätt att sätta sig över nån annan, göra sig bättre på andras bekostnad, förlöjliga, förminska eller frysa ut nån, kort sagt så får man inte skada nån fysiskt eller psykiskt!

Det blev ett sidospår (typiskt jag!) men budskapet kom bara av sig själv ;)

Som ni kanske märker så har jag hittat en ny rolig fotoapp som jag leker med och den som till största delen hamnar i linsgluggen är ju Sally. Ju äldre hon blir desto mindre lär jag få lägga ut om och kring henne men än så länge så passar jag på :) Dom andra "råkar" hamna på bild ibland men som sagt, ingen publicering utan att dom fått ge sin tillåtelse!!

Renoveringen...

Det går framåt med både gård och hus. Fjärrvärmerör och fiberkabel är indragna och nergrävda och bäst av allt just nu- alla hål och diken är igengrävda så nu slipper vi köra över metallplattor och mellan spärrbrädor när vi ska in eller ut från gården :)

Snart asfaltering och gräset är insått (fast inte när bilden togs)

Nya brädorna är grundade och nu väntar rödmålning..

Scrappandet...

Nu är det på gång :) På söndag är vi bjudna på dop och givetvis ska lilltjejen få ett hemmasnickrat kort från oss. Sen har en av våra grannar beställt ett kort till en jubilar och även om jag har en dryg månad på mig så ska jag börja redan nu. Man vet aldrig vad som kommer mellan så därför är det dumt att skjuta på det. Idag är det en molnig och blåsig dag så kanske, kanske... ;)

Kommentarsgodkännande...

Jag vet att det finns dom som stör sig på att deras kommentarer inte kommer upp direkt när man skriver i en blogg. Jag är mån om mina läsare och jag vill absolut att ni ska fortsätta skriva era reflektioner och åsikter, jag har sagt det förr- ni är mitt skrivbränsle. Däremot ser jag i min logg över besökare att jag har fått utökad läsarkrets och vissa ämnen blir därmed tabu. Ämnen som väcker känslor och tankar hos mig och som jag faktiskt skulle behöva få ur mig här i bloggen. Bloggen är min ventil och "moderna dagbok", öppen för allmänheten- än så länge. Risken när en blogg är öppen är ju att vem som helst kan läsa allt som läggs ut, vän som fiende, doldis som kändis. Skriver jag om specifika saker så kommer givetvis nån att känna igen sig även om jag inte nämner några namn, platser eller vilken slags relation vi har- detta förutsätter dock att just den/dom personerna är läsare i min blogg. Det kommer finnas tillfällen då personer tar åt sig, befogat eller inte, men då går det ju alltid att fråga om situationen uppstår så ska jag räta ut eventuella frågetecken. För att undvika att det blir en pajkastningsblogg (för såna finns det gott om) så kommer jag att lägga in en spärr så att jag godkänner kommentarer innan publicering men jag är snabb på att godkänna! :) Detta gör jag för min egen skull och för att slippa lösenordsskydda bloggen. Jag vill kunna ta upp känsliga ämnen som väcker bra eller dåliga känslor i mig utan att sen behöva stå som måltavla på en skyttebana. Den som tar åt sig är fri att ta åt sig och även att kommentera men jag vill ha förmånen att läsa skrivna ord före alla andra. Alla är välkomna att läsa och alla är välkomna att lämna kommentarer! Jag kommer inte att censurera hutt som mutt, det är inte min stil. Och jag är ingen som är ute efter "ja-sägare" så det är ingen risk att kommentarer som kritiserar eller ifrågasätter mig blir bortvalda bara för att vi inte är överens eller tycker lika!
Nån som har åsikter kring detta?! :)

Som avslutning- gissa vad sonen fick göra när jag såg spår från hans senaste lån av ena bilen?! ;)

Sköt om er- och kommentera! :)
KRAM

söndag 8 juli 2012

Min nya cykel....

...har rullat drygt 6 mil den här veckan. Sex mil! Det är fantastiskt bra, speciellt med tanke på att det är lazy-me som har trampat den framåt :) Jag gav mig ju den på att jag skulle cykla veckans fem nattskift och jag är rent stolt över mig själv för att jag lyckades genomföra detta utan urballning, inte ens vid regntunga skyar har jag ställt undan min moderna velociped!

Ca 6km enkel väg mellan jobb och hem. Med en app i mobilen blir ju allt mycket roligare. Lite bökigt att slå på appen- i detta fall Strava-, ner i fickan och dra igen blixtlåset, upp och trampa, öppna fickan vid framkomst och komma ihåg att stänga av programmet! Nån gång har jag haft en lååång tid på en kort tur och det drar ju ner det fina resultatet ;) BästMatte har beställt varsin cykeldator åt oss från The land far away så mobilen får funka tills jag har en liten lättavläst mojäng fastmonterad på styret.

Det är inte så lätt att tävla mot sin egen tid när man får oövervinnerligt hinder mitt i vägen... Med risk för lite MoraTräsk- varning; jag kan inte gå under det, jag kan inte gå över det, jag kan inte gå genom det..... Bara vänta. Skittåg! :(
Nåja, innan sommaren är slut så ska jag ha kapat min tid med nån minut och detta med eller utan tåg!

Lilla hjälpredan...

Överallt där vi är ska oxå hon vara, och helst vill hon ge en hjälpande hand ;) Här råkade hon hitta pappas målarstege och hips vips så skulle hon göra som han.

Vi har ju lite på gång här och där i och på huset. Matte har bytt ut några murkna panelbrädor på några utsatta ställen och innan ommålning så gör stora sonen sitt och hjälper till att skrapa väggen :)

Mellispaus ute på bron. Så kan man oxå äta melon, faststappad i skeden...

Cylekshop...

Jag tror att vi utan problem skulle kunna sälja några cyklar som står på gården utan att nån skulle sakna dom ;) När jag kom hem på morgonkröken så stod alla, för tillfället hemmavarande, tvåhjulingar huller om buller och för att kunna sova med gott samvete så ställde jag dom lite mer ordnat. Jag ska läxa upp mina familjemedlemmar för det var klart dåligt resultat vad gäller låsta cyklar och ändå har några av barnen fått sina cyklar stulna!

Gröna dörren?! Jo, den blir kvar minst några månader till men sen är tanken att den ska lämna plats åt en likadan vit dörr som vi har i stora hallen.

Det blev ett hattigt och hastigt inlägg, men jag orkar inte fixa till det för jag skriver med ena ögat stängt och det andra på halv kvart och igenfallande hela tiden. Nu har jag ledigt en vecka och ska unna mig en god natts sömn med liten ❤
KRAM

måndag 2 juli 2012

Hujedamej...

....vilken rivstart jag fått på mitt nya liv- som än en gång börjat på en måndag ;)
Jag blev så sugen att gå med i World of shape när jag läste på fb om en av mina vänners lillasyster som lyckats plocka bort både kilon och omfångscentimetrar.
För en kostnad på 495:- så får man kost- och träningsprogram för 30 dagar och det är ingen lek! Minst en timme om dagen av träning och det må ju vara. Jag mailade till WOS när jag såg att jag skulle köra bl.a. roddmaskin och springa på löpband. Jag bor oförskämt nära ett gym men inte tusan tar jag mig dit (jag känner mig för tjock och sladdrig för att kunna träna bland folk och känna mig bekväm) Trots att det var söndag så fick jag ett snabbt svar med träningsråd anpassade till hem- och utemiljö så nu är jag nöjd:) Det svåraste är maten! Med ca tre timmars mellanrum ska jag äta, är det inte huvudmål frukost, lunch, middag så är det mellanmål. Uhh... jag som har nog svårt att äta huvudmålen! Oftast hoppas något mål över och antingen klarar jag mig på färre måltider eller så äter jag något halvers som exempelvis mackor. BästMatte lagade till Färsk tagliatelle med köttfärsröra idag och förutom min lunch så blev det tre matlådor. Övriga familjen åt samma pasta men en vanlig köttfärssås. Med makens hjälp kan jag kanske fixa detta för oftast är det han som chefar i köket och rör i kastruller ;)

Jag tänker inte vara så generös att jag bjuder på info om min vikt mer än att jag bär omkring på +20 kg och nåt litet kilo ska väl ändå försvinna. Det mest intressanta blir hur många cm jag kan minska i omfång för det är väl egentligen det man ska fokusera på, mer än vågens resultat. Ni kommer att få resultaten redovisade så småningom men that's it :)

Vi har ju investerat i varsin ny hoj och givetvis har jag självbeordrat bilförbud till och från jobbet. Innan jag fick Sally så cyklade jag till jobbet på ca 17-18 minuter men då var jag i det närmaste död när jag kom fram. Vid den tiden var jag inte alls i toppform och nu, i mitt Svullo- tillstånd så är det ännu tyngre att ta sig fram! Iaf...till jobbet cyklade jag igår på 20 minuter blankt, och då räknar jag från dörr till dörr. Inget tidsavdrag vid järnvägsövergångar x 2 eller vid inpassering vid grind på jobbet. Avståndet mellan hem och jobb är 6,1 km enkel väg. Ingen topp- prestation med andra ord men det stora i hela alltet är bara just det att jag har cyklat! :) Den här arbetsveckan består av fem nätter vilket kommer att resultera i sex mil på cykel- sug på den!

Undrar om det var min premiärtur på cykel till jobbet som gjorde att vi fick en tuff natt?! Det var många saker som tjorvade och förutom att det tog lång tid så var vissa uppgifter fysiskt krävande. Jag med mina ärtmuskler var helt darrig i armar och ben efter att ha slitit och dragit i blöta, halkiga stockar som trasslat ihop likt en gammal telefonsladd. När stockarna har tumlat runt i en stor trumma och avbarkats, faller dom ner på en kedjetransportör för vidare färd mot den stora stygga huggen som med ett frassande ljud hugger upp feta stockar till små flisbitar. Ibland är veden dålig, eller så är bara oturen framme och stockarna trasslar in sig i varandra med den påföljden att det blir en enda stor klump med ved huller om buller. Med en duktig kollega inne vid skärmarna, båtshake, motorsåg och framförallt muskelkraft hos en annan kollega så fick vi till slut upp proppen och driften kunde fortsätta.
Min fibrokropp grät blod, så ont hade jag efteråt. Det tar hårt när man ska utföra vissa moment och blåsten och regnet som härjade utomhus bidrog till att förvärra det hela så det blev en kämpigt natt! Tyvärr får jag gilla läget, jag vill jobba och jag vill göra rätt för mig och då får kroppen lida för det :(

Hårt kroppsarbete gör oxå att man perspirerar och My God vad äcklig jag kände mig när vi var klara med pluggen. Kläderna var allt annat än torra och svettpärlorna lackade under pannluggen. För att bli personlig så kan jag upplysa om att det gäller att inte spara toabesök till man är på gränsen till en olycka. Innan jag hade möjlighet att lätta på trycket så var det nästan katastrof! Att försöka få av sig ett par vatten- och svettblöta arbetsbyxor i kraftigt material är inte det lättaste, detta samtidigt som jag trampar runt med små trippande steg och höfterna vickandes hit och dit för att hålla igen så länge som möjligt. När trosan absolut vill vara en del av huden så är det krisläge, för när man är så nära att släppa loss vårfloden så krävs det mkt för att lyckas hålla igen dom sista sekunderna. Efter att med våld ha frigjort mig från alla nödvändiga kläder kunde jag beträda tronen! Efter uträttat ärende så ställer jag mig upp och... hej och hå, dynan på tronen, toaringen alltså, sitter fastklibbad i baken och vill inte släppa greppet om the big ass. Vem har sagt att ett toabesök är enkelt?! ;)

Kl 5.40 är man mer än lovligt trött och när vinden piskar åt fel håll och ger motvind så kan man lätt hålla sig för skratt. Regnet hängde i luften och började dugga när jag hade kommit halvvägs. Men mina "problem" började redan inne på området. I våra flishögar finns det gott om bon, bon som små tärnor byggt åt sina små ägg. Jag har hört att dessa pippisar kam bli aggressiva och gå till attack men jag har aldrig blivit drabbad- förrän nu!
När jag närmar mig grinden och friheten utanför arbetsområdet så upptäcker jag dom. Ett tjattrande ljud får mig att titta upp mot väglyktorna och där uppe sitter några stycken. Helt plötsligt kommer en fågel plötsligt mot mig och gör en dykning mot min skalle samtidigt som den låter som en av Ronjas vildvittror. Överraskad (och jo, rätt skraj oxå) så börjar jag vråla samtidigt som jag viftar med ena handen ovanför skallen och försöker dra på mig huvan. Det kändes som en scen ur filmen "Fåglarna" och det mest pinsamma var att när jag fått cykeln på stadig kurs så ser jag att det står en finskreggad långtradare utanför grinden och tittar in på området. Men fiiint, ett vittne till min vingliga, gapiga färd kändes ju onödig! Fågeljävel!!
Antingen blir det störtkruka eller så väljer jag en annan väg imorn!

När jag kommit en bit på vägen så är pulsen hyfsat maxad och jag flåsar friskt, tills en insekt sugs- eller frivilligt flyger- in i halsen på mig. *krax, host*
Fy tusan vad äckligt! Strax efteråt händer samma sak men nu med en lite större insekt och nu blir det grova timmerhuggar- kraxningar och över-axel-spott. Hur gör jag nu?! Andas med näsan går inte för då ligger jag avsvimmad efter några meter pga syrebrist, med mitt tempo och flås så måste jag få in maxdos med syre och detta sker lämpligast genom truten! Så, resten av vägen hem cyklade jag med huvudet på sned så att eventuella gratislandare träffade kinden istället för gomseglet.
Snacka om att jag måste arbeta upp lite rutiner kring detta, att cykla rätt är en konst :)

Det var denna rapport, nu ska jag rusta mig för veckans andra nattpass.

Ta hand om er ❤
KRAM