...i Munkan händer det grejs. Våran bestämda, målmedvetna, sluga flicka har fått en ny erfarenhet och därmed förvandlats till en apa- en klätterapa! Vi har klarat oss länge men nu har hon knäckt koden och voj voj så besvärligt det blev....
Ooopps... med sin lill-lilla bebistutte satt hon plötsligt bara här
Aktuell möblering ett tag framöver...
Nog är det bra att hon lär sig ta sig upp själv och hon har även fått prova på att ramla ner men det är sånt som ingår i livets hårda skola. Det går inte alltid att ha stolarna i ryggläge på golvet men när man vill slappna av en stund så är det en bra nödlösning.
Alla med någon form av erfarenhet av småbarn vet att plötslig tystnad = spännande uppdrag (såvida dom inte somnat) och oftast är dessa spännande uppdrag förenade med otillåtelse, farlighet och tillsägelse. Idag på förmiddagen uppstod a moment of silence och raskt lyfte jag gumpen från soffan och smög in i köket. Ingen där... smög vidare in i hallen... ingen där.... eller, jo där var visst en liten fröken som med skyldig uppsyn satt i sin vagn och försökte göra inbrott i en rygga som hängde på en krok under ena trappsteget..
Ibland blir jag så less, otålig och arg (jo jag är ingen lengräddad morsa) när hon skriker i högan sky för att få sin vilja igenom, när hon slänger sig bakåt böjd som en banan i frustration över att inte få som hon vill, när hon sprättar mat i halva köket för att hon inte vill äta, när hon luggar folk i håret så rötterna knakar, när hon spänner fast en glasögonbåge i sin lilla hand. Man kan lugnt konstatera att hon är i en fas när hon testar gränsernas gräns i ytterlägen!
Samtidigt är det svårt att alla gånger vara arg på ett sånt här sockerpiller som vet hur man charmas ;)
Hon är inte alltid odräglig, sur och gapig. Långt ifrån. Hon är oftast glad, busig, sällskapssjuk, kramgo, knä-mysande och dansar, stryker på kinden, klappar händerna och vinkar glatt när någon kommer, går eller när hon säger nattinatti och lägger sig för att sova :)
Vi försöker se det positiva med våra lilla personlighet och det är att ingen kommer att sätta sig på henne när hon blir större. Jag hoppas att det blir så i alla fall, jag har själv varit utsatt för rejäl mobbning och vill absolut inte ens höra knystas om att nåt av mina barn blir plågade- eller plågas! För det kan jag lova, att skulle nån av våra sex telningar bli utsatta för eller utöva mobbning mot någon så skulle jag bli så besviken och förbannad och det skulle inte passera obemärkt förbi! I min värld har ingen människa rätt att sätta sig över nån annan, göra sig bättre på andras bekostnad, förlöjliga, förminska eller frysa ut nån, kort sagt så får man inte skada nån fysiskt eller psykiskt!
Det blev ett sidospår (typiskt jag!) men budskapet kom bara av sig själv ;)
Som ni kanske märker så har jag hittat en ny rolig fotoapp som jag leker med och den som till största delen hamnar i linsgluggen är ju Sally. Ju äldre hon blir desto mindre lär jag få lägga ut om och kring henne men än så länge så passar jag på :) Dom andra "råkar" hamna på bild ibland men som sagt, ingen publicering utan att dom fått ge sin tillåtelse!!
Renoveringen...
Det går framåt med både gård och hus. Fjärrvärmerör och fiberkabel är indragna och nergrävda och bäst av allt just nu- alla hål och diken är igengrävda så nu slipper vi köra över metallplattor och mellan spärrbrädor när vi ska in eller ut från gården :)
Snart asfaltering och gräset är insått (fast inte när bilden togs)
Nya brädorna är grundade och nu väntar rödmålning..
Scrappandet...
Nu är det på gång :) På söndag är vi bjudna på dop och givetvis ska lilltjejen få ett hemmasnickrat kort från oss. Sen har en av våra grannar beställt ett kort till en jubilar och även om jag har en dryg månad på mig så ska jag börja redan nu. Man vet aldrig vad som kommer mellan så därför är det dumt att skjuta på det. Idag är det en molnig och blåsig dag så kanske, kanske... ;)
Kommentarsgodkännande...
Jag vet att det finns dom som stör sig på att deras kommentarer inte kommer upp direkt när man skriver i en blogg. Jag är mån om mina läsare och jag vill absolut att ni ska fortsätta skriva era reflektioner och åsikter, jag har sagt det förr- ni är mitt skrivbränsle. Däremot ser jag i min logg över besökare att jag har fått utökad läsarkrets och vissa ämnen blir därmed tabu. Ämnen som väcker känslor och tankar hos mig och som jag faktiskt skulle behöva få ur mig här i bloggen. Bloggen är min ventil och "moderna dagbok", öppen för allmänheten- än så länge. Risken när en blogg är öppen är ju att vem som helst kan läsa allt som läggs ut, vän som fiende, doldis som kändis. Skriver jag om specifika saker så kommer givetvis nån att känna igen sig även om jag inte nämner några namn, platser eller vilken slags relation vi har- detta förutsätter dock att just den/dom personerna är läsare i min blogg. Det kommer finnas tillfällen då personer tar åt sig, befogat eller inte, men då går det ju alltid att fråga om situationen uppstår så ska jag räta ut eventuella frågetecken. För att undvika att det blir en pajkastningsblogg (för såna finns det gott om) så kommer jag att lägga in en spärr så att jag godkänner kommentarer innan publicering men jag är snabb på att godkänna! :) Detta gör jag för min egen skull och för att slippa lösenordsskydda bloggen. Jag vill kunna ta upp känsliga ämnen som väcker bra eller dåliga känslor i mig utan att sen behöva stå som måltavla på en skyttebana. Den som tar åt sig är fri att ta åt sig och även att kommentera men jag vill ha förmånen att läsa skrivna ord före alla andra. Alla är välkomna att läsa och alla är välkomna att lämna kommentarer! Jag kommer inte att censurera hutt som mutt, det är inte min stil. Och jag är ingen som är ute efter "ja-sägare" så det är ingen risk att kommentarer som kritiserar eller ifrågasätter mig blir bortvalda bara för att vi inte är överens eller tycker lika!
Nån som har åsikter kring detta?! :)
Som avslutning- gissa vad sonen fick göra när jag såg spår från hans senaste lån av ena bilen?! ;)
Sköt om er- och kommentera! :)
KRAM
