lördag 29 september 2012

Idag...

...är det riktigt härligt höstigt ute! Uppehåll, nästan vindstilla, frisk luft och vackra färger i träden. Innan lunch vaggade jag lillan till sömns i vagnen och jag bara njöt ute i solen. När hon väl sov så blev jag lätt rastlös. Jag skulle vilja köpa ljung som ska planteras i mina fönsterlådor, tyg som ska sys till gardiner och "vardagshandla" bl.a C- batterier till mina två brandsäkra ljus som jag inhandlat hos min vän Pörni i hennes butik Tistel. Ska visa bild sen när dom "brinner" men som sagt, just nu är det ebb på batterifronten. Dessa ska jag ha på ställen där ingen har 100%-ig uppmärksamhet. Exempelvis inne på toaletten eller i groventren. Där passerar man flera gånger (och även parkerar vissa stunder ;)) och då är det så fint med ett varmt sken, men jag är för feg för att tända ljus i rum där ingen har koll. Då passar ju dessa ljus perfekt! :)

Lilla och mellanstora ljuset från Tistel interiör & växter.

Igår var vi och gjorde 1,5-årsbesiktning av lillskrot och pappret blev inte blankt utan det blev fullt med stjärnor! :) Det finns inget att klaga på, hon är motoriskt, mentalt och språkligt i fas med åldern, givetvis är det ju väldigt individuellt och det behöver inte vara något problem om man inte riktigt hunnit dit man uppskattas ska vara i en viss ålder- I know that- men jag ljuger om jag inte erkänner att det var skönt för själen att hon "gör det hon förväntas göra" :)
En spruta i armen fick hon oxå (mässling, röda hund, påssjuka) och i vanlig ordning frustade hon knappt även om hon sneglade skeptiskt på nålen och tanten som stack henne. Huvud är på medellinjen, längd är över linjen och vikt lite under. För tunn i kroppen är hon men det är inte så konstigt då hon rör sig som en duracellkanin hela dagarna och knappt har ätit annat än soja-vaniljpudding och piggelinglass senaste veckan pga höstblåsor i munnen. Jo, bvc-sköterskan bedömde att det var såna blåsor hon haft men enbart i munnen, inte händer eller fötter.
Längd; 85 cm
Vikt; 10,5 kg
Huvud; 47
-----------------
= Perfekt! ❤

Kan själv!

Öhhh... Kan ännu mer själv!

Vi hann även röja lite på gården igår inför den kommande vintern och jag som älskar ljus måste ju ha en välkomnande lysande lykta (eller fem) på bron. Då jag inte hunnit köpa just den sorts lykta jag vill ha i olika storlekar så fick dessa små Ikea- varianter duga och nog spred dom ett mysigt sken om än lite för lite ;)

Myspys under uppbyggnad

För att undvika eventuell aga av make eller barn, beroende på vem som för tillfället är bov, så kom mina svärföräldrar förbi med denna- inkl dom tre rullarna;

Jag skrattar och frågar mig; vem ska fylla på pinnen när den är tom?! ;)

Nu är det kaffekokning på hög nivå, 12-åriga sonen har säsongens första seriematch i innebandy så jag har fått äran att fylla två stora pumptermosar med kaffe som vi ska sälja till lagets förtjänst. Lite extra lyxigt är det att kunna åka på matcher och cuper dom helger vi inte har barnen för då kan man komma "utan ansvar" så att säga. Då behöver vi inte passa nån samlingstid eller hjälpa barnen att hålla reda på utrustning utan då kan vi komma precis när vi vill och som vi är (Undantaget idag då när vi är fika- och kaffeansvariga :))

Vi är lite idrottsnördiga så vi är ofta på barnens matcher, oavsett om dom är hos oss eller inte, för att vi tycker att det är kul och för att barnen tycker att det är kul. Dom uppskattar att man kommer och vi avvarar gärna lite "barnledig" tid till sånt för i slutändan så tror jag att när barnen växer upp kommer dom att vara tacksamma och minnas vårat engagemang under deras barndom :)

Nå, nu måste jag sluta bladdra här! Har några liter kaffe att koka och en liten tjej som vaknat och ska ha mat innan matchstart :)

Ha en skön lördag alla mina vänner!
KRAM

fredag 28 september 2012

Det blir varmt...

...i mammahjärtat när morgonens första koll på facebook visar ett meddelande från stora sonen, som inleder meddelandet med "Hej världens finaste mor!" *suckar av glädje* ❤

Han har det riktigt bra och det verkar vara ett härligt gäng ungdomar som hittat varandra under dessa dagar på au pair- skolan i New York. Nu skiljs dom åt och åker till sina värdfamiljer men han har fått flera goda vänner som jag tror han kommer att hålla kontakt med även efter detta äventyr på andra sidan Atlanten. Man kan inte annat än medge att det finns stora fördelar med Facebook, bloggar, Skype och andra kommunikationsmedel på internet. Vi får följa hans resa i text och bild och det gör saknaden lite mer uthärdlig. Han är så cool och har så fullt upp att han inte ens hunnit sakna oss än och som han själv skrev "Ska försöka keep it that way!" En bra inställning, han ska ha det så bra att han i princip inte ska hinna eller behöva sakna oss som är kvar hemma :)

Många vuxna män, bland annat BästMatte och stora sonens pappa är hyfsat avis på killen ifråga. Avis för att inte dom gjorde samma modiga och givande resa medan dom var unga, fria och heta villebråd *host* okej, det sista la jag till själv men utan att dom uttalat orden så vet jag att det är så ;)

Man kan ju snacka om dukat smörgåsbord när det är 9 killar och 141 tjejer på aupair-skolan :) Nu låter jag kanske som en kvinnlig mansgris, det var inte min mening men jag menar bara att det finns gott om fint att vila ögonen på.

Våran kille är manlig, vältränad, mån om sitt yttre och ser bra ut. Men han är trots allt detta ödmjuk, omtänksam, ärlig, pålitlig och har en stor dos humor. Bra kombinationer som gör att han går hem lika bra i manliga som kvinnliga kretsar. I mitt tycke ett bevis på att man är anpassningsbar och lite open-minded. Han har alltid haft gott om vänner, många sedan skolstart, och bland dessa återfinns många tjejer.

Oj, det blev ett långt inlägg bara för att hjärtat svämmade över ett slag. Men tro mig- allt jag skrivit om han är sant, det är inget mammasvammel! :)

Dagen börjar...

...alldeles underbart. Morgonmys med maken och lillsnorpan som kommit över i vår säng och ligger med sin lilla kudde mellan våra stora kuddar... Kramar, tuttepussar, busiga skratt, lite barnspel på mobilen..,
Jag ligger och drar mig, läser en bok på paddan medan maken och snorpan går ner och kokar kaffe, dukar fram frukost och sätter igång lite lugn och skön musik i köket...

Jag tror jag ligger kvar några minuter till och lyssnar på två av mina älskade familjemedlemmar, och bara njuter :)
Livet är snällt just nu! ❤

torsdag 27 september 2012

Livet återvände...

...igår! Jag hade tid hos sjukgymnasterna på ortopeden och det var två duktiga personer som sågade upp gipset och befriade mitt eländiga ben. Ett träningsprogram fick jag i handen och detta ska jag följa 2-3 ggr/dag för att bygga upp musklerna och styrkan i benet och fotleden. Fy faan hur benet såg ut när det föddes fram ur mitt lila gips. Det var väl uppskattningsvis fem lager hud som hängde i flagor, hårväxten var så lång och grov att det liknade tallbarr, huden var skrövlig som på en 80-årstant och blånaderna runt fotleden var kvar plus att det hade tillkommit en ny sen jag såg benet sist. En härlig bildkavalkad, dagen till ära;

En aningens skillnad på grovleken :)

Svullen och blå på utsidan

Ny blånad på insidan

Skrynkelskrövelskrutt

Vadå torr och fnasig?! Det syns t.o.m var bandaget har suttit, huden trasades sönder!

Mest troligt har jag fått en mjukdelsskada även på insidan av fotleden eftersom det är blått och fruktansvärt ont även där men det är inget att göra något åt, annat än att låta det hela i lugn och ro.
Min fibro lär ju inte göra smärtan mindre kännbar men även där är det samma sak- gilla läget liksom!

Nu räcker det med EN krycka i nån vecka, mest för att få stöd och så att jag sakta men säkert ska tordas stödja och belasta mer på den onda foten. Och som en av sjukgymnasterna sa- "hellre en vecka extra med krycka och bli av med haltningen än att linka fram". För linkar fram gör jag, utan krycka ser det nästan ut som att jag har skitit i brallan ;)

I alla fall, medan jag väntade på att lillskruttan skulle vakna så att hon och Matte kunde hämta mig på lassa, firade jag stort i cafeterian :)

Hos fina svärföräldrarna firade jag oxå! Vi åt svärfars goda kycklinggryta med ris och en liten öl (eller tre) slank visst ner under och efter middagen ;)

Lite småvarm i kinderna och med en väldig värk i fotleden, spolade jag upp ett bad vid hemkomst. Hela jag kunde krypa ner i vattnet- med båda benen under vattenytan. Det är vardagslyx! :)

Kräsna läsare bör hoppa över detta stycke om kräkreflexen är lättretad! Men det kan jag lova, mitt badvatten skulle inte ens duga till blomvattning när jag var klar!
Efter all hudskrubbning och barrborttagning så såg man knappt benen i vattnet, det var lätt grumligt om jag säger så. Badskummet gjorde nog sitt till but I'll tell you- jag satt inte kvar i dyngvattnet utan öppnade snabbt avloppet för att bli av med sex veckors skit och hips vips så var jag tre hekto lättare :) Nu kanske jag slipper bli terroriserad av flugor pga att jag varit en stinkande, sanitär olägenhet. Nääää, nu dummade jag mig-igen! Det är ju bara vänsterbenet som inte skrubbats ordentligt på dessa veckor.

Planen är att börja om att jobba om ca 10 dar men inte riktigt fullt ut. Alltså det blir heltid men jag kommer att ha inre tjänst till att börja med. Det är ojämnheter, trappor och andra mer fysiskt krävande situationer som kan ställa till med problem och därför ska jag undvika all körning av tunga fordon och arbete ute i fabriken tills jag fått tillbaka styrkan. Ett stödjande fotskydd ska inhandlas på stepin och med hjälp av det kanske processen framåt går lite fortare :) Jag ser fram emot att få komma tillbaka till mina kollegor i vars sällskap jag trivs väldigt bra! ;)

Jag avslutar detta inlägg med en bild från vår baksida av huset. En bild av vad som komma skall;

Frost i gräset

Ta hand om er och ha en skön torsdag!
KRAM

måndag 24 september 2012

Om ni kommer...

...på besök hos oss inom närmaste halvtimmen och känner er nödiga så råder jag er att lätta på trycket innan ni kommer eller välja våran lilltoa på övervåningen. Det stinker rödarslad babian på stortoan och det är mitt fel. Eller... jo, det är mitt fel men inte på det sätt ni nu tror!
Jag har uppfyllt en av mina husmoderliga plikter och rensat handfatet och dess rör/ pungvattenlås (jo, det heter faktiskt så!) och det var välbehövligt! URK säger jag bara!! Det måste ju vara ett av dom värsta ställena att hålla rent i ett hushåll, dels luktar det ju värre än döden själv men sen- när man tänker på vad det är man gräver i...
Det är hudavlagringar, tandborsrester, nagelbitar, slem, spott, eventuellt lite snor... kanske lite hår från mindre ansning i ansikte/ armhålor.... längre hår från borstning av huvudhår... Jag har inte frågat runt exakt vad mina familjemedlemmar och toalettbesökare har för sig bakom den låsta dörren eller vad dom sätter i avloppet men inte är det ju nåt fräscht iaf!
Duktiga jag *klappar mig på axeln*

Jag fick ett sms idag med en besökspåminnelse från ortopedkliniken. Som om jag skulle glömma?! Jag längtar så jag håller på att kolavippa. På onsdag åker gipser och då jäklar! Då ska jag fira med en lååång dusch (har jag sagt att vi fått fjärrvärme=ingen risk att tömma varmvattenberedaren!) och i duschen ska jag skrubba hela kroppen så all gammelskrutthud försvinner. Jag fjällar nämligen, speciellt på sparrisbenet, eftersom jag inte duschat och bytt hud som normala människor gör. Båda benen ska även få en duvning med rakhyveln för jag är hårig som en kamel, det vänstra har ju omöjligt kunnat ansas och det högra.. tja, det har liksom fått sympati- gro i väntan på gipsborttagning. Sen ska jag- i vanlig ordning- rensa och rengöra golvbrunnen i duschen så att även den blir skinande ren, då kan jag skrubba och raka mig med gott samvete :)

Jag har ett fjälligt sparrisben!

Lillskrot mår fortfarande inte bra :( Natten som var, var en pärs att genomlida. Inte bara för att Sally hade ont, stundtals var otröstlig och vägrade sova utan tutten som munnen inte ville ha. Inte bara för att BästMatte jobbade tolvtimmarsnatt. Inte bara för att 12-åriga sonen var jätteledsen och hade behövt krama om mamma i sin sorg över storebrors flytt. Inte bara för att jag kände mig söndervärkt, otillräcklig, med för få armar,ben och för lite tålamod. Men allt detta tillsammans gjorde att jag önskade att en ny dag skulle gry, fortast möjligt.

Idag är det lättare, solen skiner och skrot har sovit en timme ute- en välbehövlig sömn och betydligt bättre än gårdagens kvart! Barnen är på skolan och då kommer vardagsrutinerna som styr upp tillvaron. Saknaden efter stora sonen är mer hanterbar dagtid och vi har suttit och spånat på en ev resa efter årsskiftet. Ett Skype-konto är fixat så att vi ska kunna hålla enkel och regelbunden kontakt over the ocean. Flera koppar kaffe har slunkit ner och en lunch med maken hägrar.

Ikväll åker dom tre yngsta till sina andra hem och då blir det ännu mer tyst och tomt men som tur är så har jag två av tjejerna hemma så jag lär inte bli helt sysslolös :)

Fortfarande plutmun som en Hollywoodfru men vacker som få
Haklapp är ett måste då munnen dreglar som en läckande kran.

Jag vet inte men jag tror det får vara bra för nu. Vi ses och hörs när ni törs :)
Sköt om er!
KRAM

söndag 23 september 2012

Är det nån...

...som torkar ut och är i behov av tårar?! I så fall finns det i överflöd här, jag har just vinkat av min förstfödda son som åker till andra sidan jorden. Fy faan säger jag bara! Han är så väl förunnad att åka och jag tror att det är nyttigt, lärorikt och roligt men mammahjärtat lider! Jag försökte göra mig hård för att bespara han mina tårar men jag är för blödig! Jäkla lilleskutt-syndrom med tårar som skvätter omkring mig, röd snornäsa och skweel-ljud som tränger upp ur strupen.
Nåja, han vet varför jag bölar och jag tror han förstår min separationsångest! ;)

Som nybliven 19-åring, efter nio månaders väntan och 12 timmars hårt arbete berikades mitt liv med en guldklimp. En välskapt pojke med enstaka röda fjun på huvudet, stora tillgivna ögon och näpen mun. Med unga, oerfarna och senare frånskilda föräldrar och som första barnet så har livet inte alltid varit så enkelt men med sitt fina sätt med egenskaper som att vara bl.a social, omtänksam, "lagom tuff", snäll och anpassningsbar så har den lilla pojken klarat sig bra! Under åren har han vuxit, utvecklats, genomlidit ris och ros, fått en stor bekantskapskrets- och nu, 19 år senare lämnar han boet för att jobba i USA.
Min lilla guldklimp har förvandlats till en stor guldklimp! ❤

Bryt ihop, bit ihop och kom igen är vad som gäller nu!
Så jag fortsätter med andra ord att slösa med mitt saltvatten! Tårarna och snoret hinner knappt torka på tröjärmen innan det väller fram en ny våg och jag måste torka mig ännu mer. Och ja, i en sån här situation får man faktiskt torka vad man vill på tröjärmen!
(Att det är fem barn till som oxå ska lämna boet så småningom har jag förträngt!)

Han lever och han kommer tillbaka men det är en sorg ändå, han fattas mig!

Ha en bra kväll alla för jag ska göra ett ärligt försök jag oxå!
KRAM

fredag 21 september 2012

Buzzador...

...har levererat ett paket innehållande Air Wick Doftpinnar.

Toalettdoft av trevligare sort :)

Jag har sagt det förr men det tål att upprepas- det är en förmån att vara en Buzzador och alla kan bli det om man vill. Vill man enbart erbjudas chans att testa gratisprodukter så uppger man det i sin anmälan. Jag har valt att få erbjudanden av både gratisprodukter och saker att testa till reducerat pris, sen väljer man att tacka ja eller nej när erbjudandet kommer- inget tvång alltså! Så mina vänner i närheten, jag har tre provpaket kvar, så kom och hämta om intresse finns ;) och ni som bokat en förpackning- kom och hämta!
Vill ni bli en Buzzador, klicka på länken och läs vad det innebär. Känns det intressant så uppge gärna mig (Vonkan8) som den som värvat dig.
Ett tips till er som ska testa dessa goda dofter- prova med enbart en pinne till att börja med! Det följer med sex st och jag satte i tre, men det blev nästan för stark lukt! Det beror visserligen hur luktkänslig man är och var flaskan ska placeras men börja småskaligt och sätt i ytterligare pinnar om så önskas :)

Gårdagskvällen började trevligt. Jag fick lift med vännen Monika till en scrapträff och det var längesen jag kom mig iväg på nåt sånt! :) underbart att nörda, (läs;pyssla), surra och få tips och inspiration av andra likasinnade. Under några timmar sitter ett gäng pysslare i varierande åldrar och har trevligt tillsammans. Och jag lovar, det låter bra mkt töntigare än vad det är :) Kan man kalla det för modern junta?! Kanske, jag har aldrig varit med i nån junta.

Ett kort som nått sin mottagare, lilla Elias 3 år.

Träffen fick dock ett tvärt slut. BästMatte skickade ett sms och bad mig ringa 1177 (sjukvårdsupplysningen) pga att Sally skrikit otröstligt i 1,5 timme. Normalt lägger hon sig vid sju-tiden men när jag ringde hem strax efter nio så var hon fortfarande vaken men lite lugnare. Snälla Monika gick med på att packa ihop sakerna en timme före sluttid och vi rullade hemåt till slutkörd pappa och dödstrött snorpa.

Fotat vid lunchtid igår i lindrig startfas

Vi såg svampliknande blåsaktig beläggning på insidan av överläppen redan på dan men trots lite svullnad och beläggning så var hon inte så besvärad av det och eftersom hon druckit apelsinjuice så trodde jag att hon fått nån lättare reaktion.
Detta hade förvärrats under kvällen och när jag kom hem vid tio-tiden såg överläppen ut som på en Hollywoodfru, det var så mkt gojimoji under läppen att den stod rätt ut, àla fläskläpp. Dessutom fanns det mer på tungan och hon hade jätteont lillstackarn! :( Tutten var inte att tänka på, flaskan vägrade hon ta och glassen ratade hon.
Vi lät henne suga på en Alvedon- indränkt bomullsboll för att bedöva i munnen, hon fick en Alvedonsupp i rumpan och slutligen en ihopknuten fryspåse innehållande några krossade isbitar att suga på. Ett minihål i påsen gjorde att hon fick svalka plus vätska och efter en stund kunde hon ta tutten och då föll hon oxå i sömn ❤

Sömnen höll i sig 15- 30 minuter, sen var hon i full panik igen. Skrek rakt ut, böjde sig bakåt i en båge, grät krokodiltårar och var under lång tid helt otröstlig. Till slut åkte Matte in med henne för att kolla så det inte hade spridit sig ner i halsen och vet ni vad... när dom kom på akuten så var hon så glad, lekte med sakerna i lekrummet och gapade duktigt när sköterskan ville kolla läget! Är inte det typiskt, så säg?! Virusblåsor var deras teori och vi skulle fortsätta som tidigare. Natten fortsatte i samma hemska läge och nu sitter vi här, två urlakade föräldrar, en sovande bebis (ja jag vet att hon inte är bebis nå mer ;)) och med en tröttblek bonusdotter på skolan. Hon var den enda som hade vaknat inatt och det är ett smärre under att övriga barn inte märkt av något för som lillan skrek!

Teorierna har varierat bl.a. mellan Afte, Höstblåsor och allergisk reaktion. BVC- sköterskan är lur om sistnämnda och vi ska hålla Sallys mat- och dryckintag under uppsikt. Bara ge henne kalla, lättsvalda saker dom närmaste dagarna och sen får vi se om en ev allergiutredning ska göras framöver. Fy fan vad hjärtat värker när barnen mår dåligt! Jag satt uppallad mot kuddar med en sovande lilltjej under en av alla små sovstunder och mina tårar rann över. Dels pga trötthet och värk men även pga den maktlöshet jag kände då hon led så mkt och jag kunde göra så lite!

Munkylning med isbitar. Kolla in dom uppjagade ögonen! :(

Huvva! Nu hoppas vi på förbättring! I morse fick vi i henne mjukmacka med smör, en flaska vatten och lite kräm- hon var skithungrig, stackarn! Då hon inte tål mjölkprotein och vi ska vara försiktiga med vissa frukter så är det svårt att hitta så stora variationer i kosten men isglass, sojabaserad chokladpudding och sånt borde gå bra.

Nå, det var det om det. Nu måste jag vila lite medan lillsnorpan sover i sin vagn ute i det vackra höstvädret.

Sköt om er! ❤
KRAM

måndag 17 september 2012

Uttrycket...

...borta bra men hemma bäst står sig! Det allra bästa var att lillsnorpan väntade hemma. Även om hon straffade oss med total tystnad första halvtimmen och lät oss hålla i henne först efter en kvart så var det skönt att se henne! Hennes protest över vår semester utan henne gör mig ändå lite glad... glad att hon reagerar och visar att hon tycker, tänker och känner :) Liten person med stor personlighet som inte tolererar att man gör hur man vill-ostraffat! ;)
Förra gången mormor och Lasse skötte hemma hos oss så var vi borta två nätter, nu dubblade vi antal nätter och det märks att tiden utan oss, trots hemkomstprotesterna, har varit bra. Hon har blivit så ompysslad och uppassad och jag tror att alla tre har njutit dessa fyra dygn :) Hon grät hjärtskärande när mormor skulle åka iväg och det var nästan så att mormor vände i dörren och funderade på att bli vår nya inneboende för även hon hade svårt att lämna snorpan ❤

Morgonutsikt från stugans entré

Vi har haft en avkopplande och batteriladdande helg! Personal från Hemavan Service kom och fixade värmen åt oss direkt när vi ringde på fredag morgon så vi slapp byta bort den mysiga stugan mot nån annan, kanske mindre mysig stuga! Förutom all litteratur vi plöjt så har vi sett filmer, eldat i kaminen, varit runt på sightseeing, spelat yatzy (fråga BästMatte vem som spöade vem, fråga fråga!! ;)), eldat upp en mängd stearinljus, Matte har bastat (jävla gips!) och vi har druckit och ätit gott. På tal om ätit gott! Vad tror ni om denna lunch?!;

Kolla pris på två 33-cl- flaskor med Loka Citron!

Detta är visserligen räknat som ett fint matställe men när buffén består av ris/ currykycklinggryta, potatis/ älggryta och pasta/köttfärssås och ingen grönsallad- då kan jag känna att priset är en dutt i överkant... faktiskt. Men å andra sidan, en dag hämtade BästMatte två pizzor till stugan till det fantastiska priset av dryga 270:- Två vanliga pizzor utan tillbehör! Lite konkurrens skulle kanske inte skada i Hemavan ;)

Nåväl, på vägen hem idag så gjorde vi två depåstopp. Det första var en strutsfarm i Slagnäs. Coolt säger jag bara! Det första vi såg när vi körde in på gården, var två emuer (säger man så i pluralis?)

Matte och den manliga emun

Lady emu :)

Efter ett besök i gårdsbutiken så gick vi till ena gänget strutsar;

Mäktiga djur!

Matte skulle ge lite gräs åt långhalsarna och på grund av sin generositet så höll han på att bli fingerlös! Shit vad det snärtade till när dom högg tag i gräset, dom är visserligen tandlösa men det är ändå rejält med kraft i näbbarna!

Ögonblicket när strutsen knipit gräset och Matte drar undan sin intakta hand ;) Kolla in hans fokuserade blick *S*

"Vi gillar mobiler, mössor, örhängen- ja allt vi når och får tag i! Watch out!"

Vi shoppade i gårdsbutiken men det visar jag i ett annat inlägg. Tyvärr hade dom inga ägg, vi var sugna att köpa men av detta blev det som sagt inget.

Vi rullade även förbi Änglafröjd i Arvidsjaur där jag bara var tvungen att gå in och sprätta lite pengar. Lycklig i sinnet och många fina scrap-papper rikare rullade vi hem :)

Jag ska inte nöta ut er så mycket mer just nu, men jag måste bara få återberätta en dialog som utspelade sig mellan mig och kära maken när vi åkte bil mellan Hemavan och Tärnaby i lördags. För er som inte vet, så heter min mamma Lena (och även jag fast i andranamn) och hon är minst lika bra på att hålla låda som jag. Trots Mattes "piknings- och reta-gallfeber-attacker" på sin svärmor så gillar dom varandra- väldigt mycket till och med, tro't eller ej ;)

I bilen;
- Vad tänker du på? Nu är du sådär läskigt tyst.
- Nej jag tänker inte på nåt speciellt, det ska väl vara att du surrar så mycket *flinande make*
- Va?! Jag säger ju knappt nå!
- Du kanske bara surrar 90% av det normala men det är ju egentligen 150% mer än alla andra
*tyst, stirrande fru* / *skrattande man*
- Du vet att det där renderar i spöstraff eller nåt ännu värre!
Maken missar sistnämnda hot pga att hans enfiliga tankebana är upptagen med att skratta hjärtligt och samtidigt forma orden;
- Blir du ännu surare om jag kallar dig Lill-Lena?!

Var finns närmaste avlämningsställe för eunucker i form av kastrater?

Nädå, jag tog mitt förnuft tillfånga och insåg att jag inte skulle ta mig hem utan "snart- sjunger- jag- i- gosskör-retstickan eftersom jag inte kan köra bil själv än. Så ja, han lever, ryggen är utan röda ränder och han har båda kulorna i behåll- än så länge!
(trots allt så är han ju mitt livs stora kärlek och jag älskar hela han- även den omogna, retfulla sidan!)

Sköt om er! ❤
KRAM

söndag 16 september 2012

Jag har inte så stora krav...

...men visst är vi överens om detta, alla mina fina läsare?

Från min sidebar i bloggen.

Var snäll och respektera detta!

KRAM

fredag 14 september 2012

Är det inte typiskt...

...för en småbarnsförälder, jag menar- sovmorgon, vad är det?! Kl 06.00 *piiip* vaknade jag av min ömmande fot, fullt påklädd och nerbäddad i hörnsoffan med makens huvud tätt intill mitt. Efter tronbesök var det läge för en brasa så vi inte skulle frysa ihjäl! Vi är nämligen på plats i vår hyrda stuga i Hemavan. Vi hyr stuga via Hemavan Service som förmedlar uthyrning av privatägda stugor. Det är supertrevlig personal och dom sköter allt det praktiska så vi som hyr har aldrig kontakt med ägarna av stugorna. Vi hyr på hösten innan skidsäsongen börjar och stället invaderas av folk för det är ju lite det som är grejen, att komma bort och njuta av tystnaden och lugnet! Området där vi alltid bor heter Hyllan och i år är vi på vår fjärde stuga. Favoriten var helt utesluten i år då invalido-jag och mina krycks är lite svårmanövrerade på vissa ställen ;) Årets stuga ligger inte så högt upp så vi tappar den fantastiska utsikten över hela nejden men å andra sidan så var nog det här den mysigaste, mest "stugiga" stugan vi haft!

Vid övriga sex höst-/ vinterbesök vi gjort så har allt fungerat klockers, värmen har varit påslagen och fasadbelysning och nån liten fönsterlampa har lyst välkomnande. Men inte i år. Kolsvart i och runt stugan, ingen värme i elementen och inget varmvatten- och inte börjar vi pilla på inställningarna på nån värmegrej kl 21 på kvällen när vi kommer till stugan! Visst kan man kontakta servicepersonalen men nja... även om dom har jour så kan det vänta till fredagmorgon. Vi satt ju inte i sjön utan det var bara att tända lite stearinljus och plocka fram veden och elda i den svartsotiga kaminen- mys och värme fixad så länge :) Eftersom kaminen var belägen i allrummet så tog vi våra täcken och kuddar och bäddade ner oss i varsin soffdel i hörnsoffan, på så sätt kunde vi hålla koll på elden och njuta av dess värme.

När vi kom fram så ösregnade det och det gör det fortfarande men det är bara en fördel, speciellt i år när det lika inte blir så mkt vandring uppe i fjällen. Vi ska ju bara elda brasa, spela spel, äta gott, dricka gott, se filmer och myyyysa och då passar det ypperligt med regnsmatter på tak och fönsterbleck ;)

Min egenhändigt tända morgonbrasa

Färden till Hemavan var full av skratt- och tur är det eftersom det tar ca 5 timmar och är nästan 40 mil enkel väg! När vi hade rullat ett tag så såg jag en DrPepper (BästMattes), en Cola (min) och en påse salta bilar. Då jag inte gillar den typen av bilar så frågade jag varför han inte köpt vanliga bilar- då öppnar han helt coolt facket som är mellan bilsätena och fladdrar med ögonbrynen. Där inne låg en påse vanliga bilar ;) Jag är gift med en man som känner sin fru ❤ Fast sen var jag såklart tvungen att påpeka att han var rätt väldresserad och att en lydig man är en lycklig man! Av nån anledning så höll han inte med om sistnämnda *flinar*

Ju längre vi färdades, desto mer uppblåst kände jag mig! En fis ställde till det, en som växte i volym och som jag inte ville damma iväg bara sådär i bilen utan en chans till flykt. "Men fis!" tyckte Matte men näee, jag gör inte så! Hade vi snackat om en rap så hade hans hår fladdrat i vinddraget för den formen av luftutsläpp har jag inga betänkligheter kring! Men att gasa ut luft innehållande tarmpartiklar?! Ehh, näe... Jag konstaterade bara att det var tur att jag hade bilbältet för annars hade han fått plocka ner sin ballong-fru från bilens innertak vid framkomst.

Att jag har ett kasst minne är ett välkänt faktum likväl som att mitt lokalsinne är obefintligt. Trots att vi åkt samma väg sju år i rad så hittar jag "nya" saker efter vägen. "Kolla den där vägtunneln, visst är den ny för i år?", "Men den där rastplatsen är väl ny va, inte var den där ifjol... eller?!" Jo konstaterar maken, den har alltid varit där och så sneglar han flinande på mig. Happ... okej, säger han det så...

Nu ska vi försöka njuta av vår egentid men jag kan erkänna att mina tankar redan fladdrar iväg till lillsnorpan som är kvar hemma. Inte ensam såklart, stora sonen, mormor och Lasse bor med henne hemma hos oss tills vi kommer hem på måndag eftermiddag och det arrangemanget känns bra. Då har lillan alla sina saker i närheten och hon är i sin välkända miljö även om mamma och pappa saknas. Ja, jag vet! Jag är dösjåpig! Hon har det så bra som hon bara kan ha det men fjantmamma ligger ändå och funderar om hon är ledsen för att vi är borta, om hon saknar oss nå och sånt där annat knäppt. Det är jag som lider mer än hon och det är nyttigt att hon får vänja sig vid att vi försvinner och kommer tillbaka likväl som att vi tar tillvara på vår vuxentid och inte alltid är ansvarstyngda föräldrar!

Jag känner en sån tacksamhet! Vi har det så bra som har föräldrar och stora barn som ställer upp när det behövs! Lite avlastning är alltid uppskattat, speciellt när livet snurrar lite för fort. Vi är två heltidsarbetande sex-skiftsarbetare med sex barn och bara det tar sin tid och energi. Att dessutom passa in barnens skol- och träningstider, skjutsande hit och dit, middagsplanering- och tillagning... och ja, ni fattar! Det är ju det som är livet! Men det är oxå det hektiska livet som gör att man uppskattar all hjälp extra mycket och den hjälpen är inget man tar för givet.
TACK mamma och Lars för att vi får den här helgen! ❤

Nu har jag varit vaken i två och en halv timme och eldat upp nästan en halv ikea- blåpåse med ved. Jag tror det är dax att kicka igång kära maken som så stort lovade att elda upp värmen på morgonen, han kan få fixa morgonkaffet ist medan jag gonar mig framför brasan ;)

Ha en skön fredag och ta hand om er!
KRAM

onsdag 12 september 2012

Hehehe...

...revenge is sweet!

En bra start...

...på dagen inkluderar inte en slaskig, disköverhopad köksbänk, kladdig spishäll eller diskmaskin full med rent porslin! Den synen mötte mig när jag hankat mig ner för trappen i morse.
Snabbt igång med kaffehurran och sen linka fram mellan soptömning, diskmaskinstömning, diskmaskinsfyllning, spistorkning, bänktorkning, bordstorkning, "halta-vera-dammsugning- sen kunde jag käka frukost med lugn i kroppen :)

Stora sonen har ett arbetsuppdrag idag och imorn. Han sköter lillsnorpan från uppstigning och till Matte kommer hem vid två-tiden och han gör det med bravur (även om han sov som en medvetslös en stund på fm, gissa om snorpan hann gräva runt i rörkrökarens saker *ler*)

Jag har laddat in paj i frysen. Vilken sorts paj?! Jamen äppelpaj såklart :)

Dom är inte så hårdgräddade som det ser ut ;)

Idag har vi haft trevligt besök i form av S och hennes två yngsta kottar- söta sessor! Då jag inte vet om det är okej att hänga ut namnen så kör jag på den anonyma vägen och S, hojta till om du tycker annat :)
Iaf, vi har aldrig träffats förr men vi surrade, surrade, drack kaffe, surrade, höll koll på våra 1,5-åringar som tultade runt, surrade, åt visst *host* lite paj *host, host*... Och bestämde att detta gör vi om! :)

Jag har ju nämnt tidigare att besöksfrekvensen här i Munkan har varit högre än vanligt och jag njuter! Men det kanske mest anmärkningsvärda är att jag "fått" två nya bekantskaper, Vic och S och det är ju inte helt fel :) Vi har gemensamma nämnare (Vic's kusin är min gamla vän (inte åldersmässigt gammal *flinar*) och S's sambo är en kollega) men vi har inte träffats förr.

Den trevliga rörkrökaren som är här och drar rör till vår konvertering måste ju tro att vi har en svängdörr på vårt hus och att strömmen av besökare är i klass med Mecka alltjämt! :) Så är det såklart inte men dom dagar han har varit här så har det suttit nån besökare vid bordet med en kopp i handen, antingen vid lunch eller hans för-/ eftermiddagsfika ;) Imorn kommer två snygga brudar förbi med skräpmat till lunch så mönstret upprepar sig *s*

Har just sett ett program på kanal5 som heter "Våra pinsamma kroppar" Det här programmet tar upp saker som inte många andra program visar och ikväll fick vi bl.a se om en snubbe med skinnflådd analöppning som han kliat sönder under tjugo års tid, en kvinna med bröst i sizen 75K som är enorma och orsakar inte bara tyngdvärk utan även eksem och utslag och tre tjejer som med en uppsamlingskopp mätt upp hur mkt blod som man mensar ut/ period. På tal om sistnämnda- jättemysigt att se när dom kladdar och mäter upp mensblodet varje dag!
Nå, vad jag ville komma till är att jag egentligen inte reagerar på alla generande- och vissa lite halvudda- symptom/ problem utan mer på varför man gör skillnad på män och kvinnor?! Inte för att jag suktar efter att glo på knöliga pungpåsar och snedvridna snorrar men varför suddar dom ut dom manliga genitalierna men inte dom kvinnliga?! Ett par jätteboobs är okej att flasha men inte ett manligt arsel? Nåja det man inte förstår, får man lämna. Men jag fick iaf lära mig att man inte ska peta öronen- dom är självrengörande. En bomullstops som majoriteten använder kan göra mer skada än nytta! Läkarna gav rådet att man ska tvätta ytterörat med en tvättlapp men inget mer (men jag kommer att fortsätta med mitt topsande för det känns fräscht efteråt- sådetså!) :)

Näe men det här går inte! Jag måste packa inför vår lövväkäjschön (love- vacation för er som inte förstod = kärlekssemester för er som... ja...) Kära mor och Lasse kommer hit och bor i huset för att ta hand om lillsnorpan så att vi får åka iväg på vår årliga höstresa till Hemavan. Bara jag och underbara maken, en tripp i hyrd stuga där vi bara är! En tripp där vi eldar i kamin, äter och dricker gott, ser varandra, hör varandra, är med varandra. Det behöver nog mer eller mindre alla, ett brejk i den fullspäckade, stressiga vardagen! I år skulle vi ta lite fjällvandringsturer men det sparar vi till nästa höst tror jag ;) Så- vi hörs och syns!!
Ta hand om er!
KRAM

tisdag 11 september 2012

En mysig morgon...

...med vännen Sus på besök! Vi satt i köket och njöt av varandras sällskap, varmt kaffe, ljumma saffransbullar, lite paj/ vaniljsås/ glass och många tända stearinljus. Så skönt! Vi har alltid mkt att surra om och det känns så avslappnat i hennes sällskap :)

Sus tog den här bilden och la på sin blogg- sen snodde jag den därifrån ;)
(med hennes tillstånd såklart)

Underbara saffransbullar som en av hennes döttrar bakat- mums!

Idag har jag skickat in mitt kåseri! Hu vad spännande det blir när nästa Linerblad kommer ut, för då pryder min nuna och mina ord en hel A4:a :) Eventuellt får ni ta del av mitt ordbajseri men det blir inte förrän tidningen kommit ut till alla anställda, ingen tjuvläsning med andra ord!

Igår kväll kom vännen Lisa förbi och hämtade mig. Vi åkte till hennes nya kontor, det hon har inrett i garaget. Därifrån kommer hon och hennes kompanjon att distribuera en webbshop- och för mig var det som julafton att komma dit! Inte för att jag är så mkt för smink eller hudvård, jag är snarare rätt tråkig och konservativ när det kommer till sånt. Det är urläckert när andra sminkar sig och jag skulle gärna vara mer kunnigt och intresserad men än så länge så är jag lite torr ;) Hittar jag en favvoskugga så håller jag mig till den tills den tar slut och sen köper jag en ny, likadan. Detta ska det bli ändring på när webbshoppen är igång :)
Jag lovar att återkomma kring detta så småningom!!

Ögonskuggor av märket MAC. En bråkdel av allt snyggt som finns i lagret!

Vad lillskrot har pysslat med idag? Kolla in detta;

"Jag är inte närsynt, bara väldigt intresserad" ;) Disney Junior is tha shit!

Ouch! Obra att slå huvudet! :(

Ähum... stackars docka säger jag bara även om läget ser värre ut än det var i verkligheten, inget spank på rumpan här inte ;)

Pommes doppade i bearnaisesås smakar mumma! *sneglar på farmor och farfar som skrattar gott åt mitt kladd*

I eftermiddags hade jag undervisning i kortmakeri. Vic kom förbi med sin följeslagare "the cam" för processen skulle ju förevigas i bloggform. Tiden bara susade iväg och hips vips ropade BästMatte att maten var serverad- nån liten timme efter vi hade satt oss! Men ni vet hur det är, man surrar, skär papper, surrar, färglägger med pm, surrar, surrar, klistrar.... och sen var roliga timmen slut- för den här gången iaf :) Mest spännande blir det att läsa om hennes upplevelse idag (om det blir ris eller ros) och se hennes bilder- både dom jag såg att hon tog och dom som hon fotade när jag haltat ner till det dukade bordet ;)

Svärmor och svärfar åt middag med oss och efteråt blev det frasiga pajen som avnjöts till efterrätt. Tro det eller ej men nu är alla tre pajerna slut! Jag ska dock sno ihop två nya knäckiga imorn eftersom jag får trevligt besök efter lunch :) Sen är vår Hemavan-tripp nära förestående och mamma och Lasse ska sköta snorpan och bo hos oss ca fyra dygn och dom kan oxå behöva få lite paj i magarna ;)
På tal om svärmor och svärfar, kolla vad vi fick av dom efter deras tripp till Boden (och Ljusboden);

Ett kaneldoftande grötljus som inhandlats på Ljusboden. Längtar tills doften av jul sprider sig i huset :)

Nu är det färdigskrivet! Jag får inte till min stavning och då ger jag upp! När jag skulle skriva Monica så blev det först Monuca, sen Monoca och tredje gången fick jag till det, men det satt långt inne!

Ta hand om er och glöm inte kommentarerna, smygläsare där ;)
KRAM

måndag 10 september 2012

Fiiifan...

...vad jag är nöjd med mig själv för idag har jag varit hyfsat driftig! :)
Det första jag gjorde efter morgonkaffet var att färdigställa ett kort som jag visar upp i ett annat inlägg. Det var snabbt fixat då grunden var klar men även om det går snabbt så får man en känsla av tillfredsställelse när ett kort är klart!
Men det som imponerar mest och som gjorde att jag fick upp ett il är denna påse (som jag snattat från innan fotografering)...

...innehållande dessa äpplen :)

Både jag och BästMatte är med i facebookgruppen "Bortskänkes/ Säljes/ Köpes i Piteå 0911-området" och igårkväll när jag lagt mig med lillsnorpan så slötittade jag bland annonserna. Ohlala, vad skådade mitt gröna öga? En kvinna som hade ett par hundra kilo äpplen som hon gav bort- gratis alltså! Jag messade maken att han gärna fick svänga förbi på hemvägen från innebandymötet han var på och ta hem lite äpplen, det var ju lika på vägen.
Detta han gjorde och hem kom en proppfull påse med gröna, jättegoda äpplen! :) Eftersom merparten är fallfrukt så är dom lite kantstötta men det gör då rakt ingenting.

Äppelpaj med frasigt täcke (i Emmas kök)

Knäckig äppelpaj med havregryn (tasteline)

Efter att min privata shoppare (maken) varit och införskaffat dom ingredienser som saknades så satte jag igång med pajbak. Med vänster knä vilandes på en stabil köksstol och ståendes på det Hulken-starka högerbenet så trollade jag fram tre pajer, två knäckiga och en frasig :) Vi har bara testat den knäckiga varianten än men BästMatte utbrast; "den vart jävligt god!" när han lassade in sked efter sked med paj, vaniljsås och vaniljglass. Med ett sånt betyg blir frun i huset glad :)
Kanske veckans kommande gäster har så tur att dom blir serverade paj med tillbehör, om det finns kvar vill säga! Man vet aldrig efter familjens framfart senare idag när det är dags för mellis ;)

Nu blir det nog att fylla saftmajan med resterande äpplen och koka lite saft. Det ska jag göra med våra svarta vinbär oxå som barnen fått plocka hos våra snälla grannar. Våra buskar såg så eländiga ut att vi kapade dom ifjol och dom ser inte så värst glada ut i år heller :( Då är det extra tacksamt att vi får ta del av dom saftiga, mastodontstora bären som bor i grannarnas buskar :) -där för övrigt lillsnorpan går att hitta igen om man vänt ryggen till i fem sekunder. Hon bara matar in bär och skiter därefter ;)

Hörni, jag tror jag ska ta en yttepytteliten pajbit till innan jag får hem alla barn, tjuvätande smakar nästan godast ;)

Sköt om er!
KRAM

söndag 9 september 2012

Släktforskning....

...skulle garanterat visa att "Klumpedunsen" ingår i mitt släktträd! Eller så är det helt enkelt så att jag får igen för eventuella gamla synder för så mkt otur som jag haft på sistone, det brukar jag inte ha!

The crazy chair!

Ser ni stolen?! Det var detta fartvidunder jag snurrade runt på i hallen. Trodde ni att jag lärde mig något från den vilda åkturen?! Jo, tänk för att jag gjorde det. I stället för att stå med ett knä på sitsen och fart- och styrsparka med högerfoten så sitter jag med gumpen på sitsen och drar/skjutsar mig fram med hjälp av högern. Eller... jag gjorde. För nu är det färdigt, jag har gjort slut på mitt förhållande till stolen, den är dumpad och dissad!

Igår var jag och flickorna i köket och försökte röja undan det värsta. Jag tog perken och rullade till vattenkranen för att skölja ur den och köra igång en ny kaffeladdning. Jag tog av yttre locket, plockade bort det inre locket och böjde mig fram, fortfarande sittande på stolen, och skulle skölja av gammelsumpen- krasch- så satt jag med locket i handen och en ömmande vänsterskinka på golvet. Det visade sig att flera skruvar var borta på sitsens undersida och när näst sista skruven lossnade av min framåtlutande tyngd så pajade stolen (men min övervikt gjorde nog sitt till oxå- kanske *ler*) Ajajaj! Flickorna blev förskräckta och hjälpte mig upp, sen fick jag välmenta bannor då jag inte lät dom fixa och dona medan jag var avslappnad på kökssoffan. Men det går inte!! Jag måste göra något, jag blir knäpp på detta! Jag erkänner att jag är hiskeligt lat allt som oftast men detta följer det klassiska mönstret, när man mensar vill man bada, när man är sjuk vill man träna och när man är invalido vill man vara huslig! Frustrerande! Fråga mig om två månader så ska vi se hur huslig och arbetsam jag är då ;)

Sen skulle jag få börja belasta foten försiktigt till smärtgränsen och det har jag gjort i två dagar nu med den påföljden att jag har påtagligt mer ont i knölen! Det blir att backa lite och vara lite mer försiktig, jag är bara drygt halvvägs än så jag ska nog inte ha för bråttom med att belasta.

Hur som, idag har jag tagit mig en dusch, vikt/ hängt/ kört/ tumlat/ tvätt, och städat in kläderna i skåpar, agerat arbetsledare när barnen har dammsugit, diskat, torkat bänkar och bord, städat upp i hallen och utfört andra små sysslor. Dom har varit så duktiga och idag renderade städhjälpen i en belöning i form av snarra och pengar. Mutor funkar bra och vid väl valda tillfällen tillämpar jag metoden bestraffning/ belöning trots att vissa proffs på barnuppfostran fördömer det! I don't care, nu är både vi föräldrar och barnen nöjda! :)
Jag har snott ihop en pastasallad som vi har tuggat i oss, och nu ska jag dö en stund i sköna soffan- för det kan jag göra med gott samvete! Värken plågar mig ordentligt nu så jag klarar inte så mkt mer idag.
Och om nån retar sig på min präktighet eller mitt skryt över mina prestationer idag så- varsågoda, det är gratis! :)

Ta hand om er kära läsare!
KRAM

lördag 8 september 2012

Rutavdrag...

...vem behöver det? Inte vi iaf, vi har en redig hemhjälp som är expert på att torka rent med våtservetter. Att hon varvar bordstorkning med snortorkning får man ta, det är ju gratis ;)

Tänk; graaatis- inte ääääckligt!

Ibland slinker den in i hennes mun oxå men men... Som sagt, man får inte vara så kinkig ;)
Sötaste städerskan är hon då även om hon inte är den mest hygieniska!

Mitt på dagen hade vi en lugn stund. Stora sonen är hos sin far, sonen var på äventyrsbadet med en kompis, bonussonen var hos sin bästis och lillsnorpan vilade ute i vagnen. När tonårsdottern skulle åka till pojkvännen, kom han och hans föräldrar och hämtade henne och vi fick oss en trevlig kaffe- och pratstund innan dom åkte iväg. Det är så sött och pluttenuttigt med tonårskärlek! Måste hångel på allmän plats och pussar/ kramar i tid och otid upphöra bara för att man kommit ifrån tonårstiden?! I guess so, man blir väl kallad äcklo och patetisk om man drar en tung-vals med maken mitt i stan :)
Var sak har sin tid, så är det! (öhh, näe, jag är inte svulten- inte alls! ;))

Idag har jag lyckats vara lite kreativ. Jag halvkrälade upp till min scraphörna där jag till att börja med stirrade på den kaotiska oordningen som rådde där. Vem har stökat till så?! Det kan ju omöjligt vara jag! Eller?!
Nå, jag röjde det värsta och såhär ser hörnan ut för närvarande;

Ont om plats...

...är det gott om!

Jag har stora planer på att flytta ut alla mina tjugotolv saker till allrummet utanför sovrummet för jag känner mig trångbodd men det blir inte riktigt än. Eventuellt blir dom tre takfönstrena bortbyggda och ersatta med en takkupa (jag offrar inte bort ljusinsläppet i rummet!) ganska snart så jag får avvakta ommöbleringen tills vi är klara med det stora projektet. Blir inte ombyggnaden i år så kommer jag att fixa och dona, bara gipset försvinner och jag återfår styrkan i foten/ benet :)

När jag plockade och röjde så fyndade jag såklart. Många uppstämplade motiv som jag målat men lagt åt sidan då dom inte passat "just då", halvfärdiga kort och flaskkort som lagts åt sidan och fallit i glömska. Jag kommer att färdigställa dom imorn men jag har lagt till alla delar och ungefär så här kommer korten att bli när dom är monterade och klara;

"Bra- att- ha- kort" när nån behöver ett i halvpanik :)

Det är lite synd att en bild inte visar korten som dom ser ut irl men en hint får man iaf ;) Vissa kort ser lite smått kala ut när jag gör "bra- att- ha- kort" men det är för att ev kunna stansa ut bokstäver och få dit ett namn el annan text som kortköpare önskar. Skitbra va?

Näe, nu är det soffhäng som gäller. Avslutar med en strip från min favvoserie om Elvis och Hedvig- och jag tror att jag och fru sköldpadda har vissa likheter i vårat tänk ;)

Positivt tänkande!

Ha en ruggigt skön lördagkväll!
KRAM

fredag 7 september 2012

Åldersnoja...

...kan man lätt drabbas av efter en dag som denna!
Första situationen som nästan fick nåt grått hårstrå att göra entré i skalpen var i eftermiddags. Stora dottern satt och testade nya frisyrer i mitt långa hår och hennes pojkvän halvlåg bredvid oss i sköna soffan. Efter några olika frisyrer så säger dottern;

- Mamma du har rätt bra hår faktiskt!
- Har jag? Vad tänkte du då?
Då kläcker pojkvännen ur sig;
- För att vara så gammal...
(har man nån chans att aga en 17-åring som visserligen är snäll som en nallebjörn?!) ;)
Visst, han putsade till situationen och sa att jag var en ung gammal, inte gammal gammal som hans pappa, och då får man ju nästan förlåta han... men bara lite ;)

Direkt efter myskväll med smoothies, Fångarna på fortet och tända ljus så börjar vi prata om att pojkvännen ska köra moppe hem i mörka kvällen. Bonussonen tittar på mig och följande konversation följer;

- Har du kört moped när du var mindre?
- Näe, jag har aldrig varit nån moppetjej.
- Fanns det ens när du var liten?
- Va?! Men hallå! Hur gammal tror du jag är?!
*maken ler i mjugg*
- Jag är faktiskt yngre än din pappa!
- Jahaaa... är du 39?
- Näe men XX, hur gammal är pappa?
- Fööörtiåtta...
*jag dog av skratt*

Livet är bra roligt ibland trots värk, rastlöshet och trötthet!

Ha en bra kväll!
KRAM

torsdag 6 september 2012

Sally...

...behåller jag för hon är högst oskyldig till toarullsproblematiken- som jag är så less på! Övriga sex är till salu med varierade utgångspriser och till högsta bud- men jag förbehåller mig rätten att välja köpare om det finns fler intressenter! Det kan ju hända att jag ångrar mig och vill ha tillbaka dom... nångång ;)

I g e n !
Och i vanlig ordning så har jag ingen aning om vem den skyldiga är!

Det är sex individer i spridda åldrar, allt mellan 38 och 10 år. Dom ser bra ut allihop och är utrustade med både bra och dåliga egenskaper vilket kan ses som högst normalt. Dom är mer eller mindre väluppfostrade, rumsrena, och har spetskompetens inom olika områden.

Ska du ha en kemist som kan periodiska systemet, vet hur en atom är uppbyggd och som kan prata till dina öron gråter- då är 10-åringa killen något för dig.

Ett innebandyfreak som aldrig ska nyttja smink, som är hormontjurig mellan varven och som hjälper till utan att knorra när man frågar om hjälp- voila, vår 12-åriga tjej.

Är du hellre ute efter en kompisberoende bolltrollare som gärna myser i soffan med dig och som kan göra extremt snygga mål på X-box så är den manliga upplagan av 12-åring your guy.

En snart 15-årig tjej som helst bara umgås med sina kompisar, som är oerhört hjälpsam, duktig med barn och en fena på att baka finns med i utbudet.

Däremot måste jag meddela att den 19-åriga, "utanför- hemmet- arbetsduktiga" killen som är omtänksam, fåfäng och gillar att bygga muskler, inte kan levereras förrän om dryga året.

Sist men inte minst- tidsoptimisten, manlig och good- looking, hjälpsammast av dom alla, kan allt från laga mat till tekniska prylar- mannen i huset.

Man kan sammanfatta det hela grovt och kort;
Killarna i familjen är mer känsliga individer, måna om sitt yttre och hyfsat bekväma (läs;lata i mammas ögon)
Tjejerna är av hårt virke, gråter inte i första taget, klär sig bekvämt men inte alltid snyggast, är inte rädda att ta i- frivilligt.

Två av sex kan ni få lite rabatt på, 12-åringarna, då dom håller på "fel" hockeylag. Sånt drar ner priset.
Tjejen som snart fyller 15 ligger lite högre i kurs, åtminstone för tillfället då hon är en bra hjälpreda men det kan fort svänga med hormonbalansen.

Alla är kramgoa, läraktiga och kan tala för sig.
Maila vid intresse :)

Annars då?
Vi har en firmakille här som monterar bort alla våra direkt-el-element och dess kablar. Gissa om jag höll på att skita ner mig i morse när jag lämpligt nog satt på tronen och det rasslade till i väggen bredvid mig och ett gäng kablar bara försvann in i väggen!

Vilket flyt att jag satt där jag satt, ingen risk för olycka i brallan ;)

Det var snudd på att det kändes att han var med mig inne på dass, det slapp han turligt nog vara :)

Sen kan jag konstatera att trots Omeprazol så är det en dålig kombination med kryckor och värktabletter som sabbar magen! :( Fasar för den dag då jag inte hinner fram till dasset men det lovar jag att nån detaljrik rapport om en sån eventuell fadäs får ni aldrig! Någon form av skam och stolthet har jag i kroppen :)
KRAM