fredag 14 september 2012

Är det inte typiskt...

...för en småbarnsförälder, jag menar- sovmorgon, vad är det?! Kl 06.00 *piiip* vaknade jag av min ömmande fot, fullt påklädd och nerbäddad i hörnsoffan med makens huvud tätt intill mitt. Efter tronbesök var det läge för en brasa så vi inte skulle frysa ihjäl! Vi är nämligen på plats i vår hyrda stuga i Hemavan. Vi hyr stuga via Hemavan Service som förmedlar uthyrning av privatägda stugor. Det är supertrevlig personal och dom sköter allt det praktiska så vi som hyr har aldrig kontakt med ägarna av stugorna. Vi hyr på hösten innan skidsäsongen börjar och stället invaderas av folk för det är ju lite det som är grejen, att komma bort och njuta av tystnaden och lugnet! Området där vi alltid bor heter Hyllan och i år är vi på vår fjärde stuga. Favoriten var helt utesluten i år då invalido-jag och mina krycks är lite svårmanövrerade på vissa ställen ;) Årets stuga ligger inte så högt upp så vi tappar den fantastiska utsikten över hela nejden men å andra sidan så var nog det här den mysigaste, mest "stugiga" stugan vi haft!

Vid övriga sex höst-/ vinterbesök vi gjort så har allt fungerat klockers, värmen har varit påslagen och fasadbelysning och nån liten fönsterlampa har lyst välkomnande. Men inte i år. Kolsvart i och runt stugan, ingen värme i elementen och inget varmvatten- och inte börjar vi pilla på inställningarna på nån värmegrej kl 21 på kvällen när vi kommer till stugan! Visst kan man kontakta servicepersonalen men nja... även om dom har jour så kan det vänta till fredagmorgon. Vi satt ju inte i sjön utan det var bara att tända lite stearinljus och plocka fram veden och elda i den svartsotiga kaminen- mys och värme fixad så länge :) Eftersom kaminen var belägen i allrummet så tog vi våra täcken och kuddar och bäddade ner oss i varsin soffdel i hörnsoffan, på så sätt kunde vi hålla koll på elden och njuta av dess värme.

När vi kom fram så ösregnade det och det gör det fortfarande men det är bara en fördel, speciellt i år när det lika inte blir så mkt vandring uppe i fjällen. Vi ska ju bara elda brasa, spela spel, äta gott, dricka gott, se filmer och myyyysa och då passar det ypperligt med regnsmatter på tak och fönsterbleck ;)

Min egenhändigt tända morgonbrasa

Färden till Hemavan var full av skratt- och tur är det eftersom det tar ca 5 timmar och är nästan 40 mil enkel väg! När vi hade rullat ett tag så såg jag en DrPepper (BästMattes), en Cola (min) och en påse salta bilar. Då jag inte gillar den typen av bilar så frågade jag varför han inte köpt vanliga bilar- då öppnar han helt coolt facket som är mellan bilsätena och fladdrar med ögonbrynen. Där inne låg en påse vanliga bilar ;) Jag är gift med en man som känner sin fru ❤ Fast sen var jag såklart tvungen att påpeka att han var rätt väldresserad och att en lydig man är en lycklig man! Av nån anledning så höll han inte med om sistnämnda *flinar*

Ju längre vi färdades, desto mer uppblåst kände jag mig! En fis ställde till det, en som växte i volym och som jag inte ville damma iväg bara sådär i bilen utan en chans till flykt. "Men fis!" tyckte Matte men näee, jag gör inte så! Hade vi snackat om en rap så hade hans hår fladdrat i vinddraget för den formen av luftutsläpp har jag inga betänkligheter kring! Men att gasa ut luft innehållande tarmpartiklar?! Ehh, näe... Jag konstaterade bara att det var tur att jag hade bilbältet för annars hade han fått plocka ner sin ballong-fru från bilens innertak vid framkomst.

Att jag har ett kasst minne är ett välkänt faktum likväl som att mitt lokalsinne är obefintligt. Trots att vi åkt samma väg sju år i rad så hittar jag "nya" saker efter vägen. "Kolla den där vägtunneln, visst är den ny för i år?", "Men den där rastplatsen är väl ny va, inte var den där ifjol... eller?!" Jo konstaterar maken, den har alltid varit där och så sneglar han flinande på mig. Happ... okej, säger han det så...

Nu ska vi försöka njuta av vår egentid men jag kan erkänna att mina tankar redan fladdrar iväg till lillsnorpan som är kvar hemma. Inte ensam såklart, stora sonen, mormor och Lasse bor med henne hemma hos oss tills vi kommer hem på måndag eftermiddag och det arrangemanget känns bra. Då har lillan alla sina saker i närheten och hon är i sin välkända miljö även om mamma och pappa saknas. Ja, jag vet! Jag är dösjåpig! Hon har det så bra som hon bara kan ha det men fjantmamma ligger ändå och funderar om hon är ledsen för att vi är borta, om hon saknar oss nå och sånt där annat knäppt. Det är jag som lider mer än hon och det är nyttigt att hon får vänja sig vid att vi försvinner och kommer tillbaka likväl som att vi tar tillvara på vår vuxentid och inte alltid är ansvarstyngda föräldrar!

Jag känner en sån tacksamhet! Vi har det så bra som har föräldrar och stora barn som ställer upp när det behövs! Lite avlastning är alltid uppskattat, speciellt när livet snurrar lite för fort. Vi är två heltidsarbetande sex-skiftsarbetare med sex barn och bara det tar sin tid och energi. Att dessutom passa in barnens skol- och träningstider, skjutsande hit och dit, middagsplanering- och tillagning... och ja, ni fattar! Det är ju det som är livet! Men det är oxå det hektiska livet som gör att man uppskattar all hjälp extra mycket och den hjälpen är inget man tar för givet.
TACK mamma och Lars för att vi får den här helgen! ❤

Nu har jag varit vaken i två och en halv timme och eldat upp nästan en halv ikea- blåpåse med ved. Jag tror det är dax att kicka igång kära maken som så stort lovade att elda upp värmen på morgonen, han kan få fixa morgonkaffet ist medan jag gonar mig framför brasan ;)

Ha en skön fredag och ta hand om er!
KRAM