fredag 25 januari 2013

Mitt helgavslut...

...i söndags började skönt med en ordentlig sovmorgon, kära maken steg upp med snorpan! Sen satt jag en stund i scraphörnan och färdigställde ytterligare en kort som fina grannen Ulla beställt (sorry för urdålig fotokvalla!)

Önskemål om lila toner till en logopedpluggande blivande brud

Efter pysslet kröp vi ihop i sköna soffan och såg nyaste Bondfilmen "Skyfall". Bland dom absolut bästa Bondfilmerna! Jag kurade under en fantastiskt skön, mjuk, varm filt som Matte gav mig i present på våran femåriga bröllopsdag (fast med handen på hjärtat så borde nog han få en present för att han stått ut med mig i snart sju år, varav fem som gifta ;))

Tack älskade Matte! ❤

Vågen...

Min nya vän mirakelvågen har fått jobba :) Jag är fortfarande inne i nyförälskelsens tid vilket renderar i dagliga kliv upp på den svala glasskivan. Under några dagars tid så hade jag den stående i köket, halvt inklämd bredvid kökssoffan. I en av mina mobilappar kom det upp en text "Unknown measures"- vågen kände alltså inte av vem som vägt sig och jag hade inga större svårigheter att lista ut vem som provat min våg ;)

Olika värden beroende på vad som är i famnen vid tillfället och hur noga personen i fråga är med vilka kroppsdelar som får vara med och belasta vågen ;)

Den står i vårat sovrum igen så nu ska jag inte få så många fler "konstiga" siffror :)

Jag har kört pulver under mer eller mindre två veckor och mina värden ser ut som följer;
Totalvikt: -4,8kg
Fett: -3,9kg
BMI: -1,7

Inte allra bästa resultaten med tanke på den svält jag upplever att jag utsätter mig för men jag tycker ändå att det är en bra start! Jag har skippat att mäta med måttband men när man kan dra av sig dom några veckor gamla jeansen utan att knäppa upp dom, då vet man att måttet runt om har minskat :)

Dom här apparna har jag i min mobil och utan dom vore mirakelvågen hälften så rolig! En "peta- kråka- i- näsan"- stund efter vägning så har jag alla uppgifter i dom två våg- apparna som råkar vara två till antalet eftersom det fanns en ny och en gammal version för Withingsvågen. Båda funkar klockers men jag gillar diagrammets utseende bättre i den ena och återkopplingen till Runkeeper i den andra så därför har jag två :)
Att motionera blir oxå roligare (om det nu kan bli roligare?!) då resultatet går in i ena våg-appen och räknas in.

Snabb, snabbare...

Jag tror att det ena brevet hann om det andra i snigelpostrallyt! Samma dag som jag fick brev från ögonmottagningen om inkommen remiss med garanterad tid inom tre månader så landade även detta brev i lådan...

I Piteå är vi inga söliga, sävliga norrbottningar :)

Mina vänner...

Definitionen på "vänner" varierar från person till person men för mig är vänner personer som jag inte måste smöra för, som accepterar även mina mindre bra egenskaper, som kommer eller ringer när inte jag orkar, som utan att bli sur förstår att jag måste ställa in saker med kort varsel ibland pga min värk, som låter mig vara den jag är och som faktiskt gillar mig för den jag är! :) Om man inte ska bladdra i onödan utan sammanfatta det kort samtidigt som det "håller ihop" med stilen i mitt ordbajseri så kan man säga; som får mig att må bra! Vilken lyckligt lottad människa jag är som har några såna underbara vänner! Jag har många andra fina vänner som kanske inte står mig allra, allra närmast men som jag ändå uppskattar!
Tack för att ni finns, vissa mer än andra! ❤

Herregud, nu råkade jag få till ett långt inlägg igen men så blir det när det går länge mellan gångerna :)

Har såklart lite dagissnack, kompissnack och skitsnack på lager men det tar vi nästa gång va?! ;)

Sköt om er sålänge!
KRAM

fredag 18 januari 2013

Glassjävlabil...

...som sabbar för oss! :(
Visst är den bra att ha ibland men när den kommer med sina dyra glassförpackningar och lockar med sin "Vi lurar små barn, vi lurar små barn, på deras veckopeng"- trudelutt så väcks nästan dom döda till liv. Den är högljudd och enerverande- och givetvis kommer den vid lunchtid... när snorpan sover ute... eller sov för naturlisch så vaknade hon efter ca 30 minuters sömn! *morr*

Vi tog en promenad då hon skulle somna eftersom tempen var ljuvlig, bara -7 grader jämfört med gårdagens -27! För henne är det bra för då kan hon äntligen sova ute i vagnen men för mig är det skit! Min kropp far illa av så tvära kast i temperatur och väderlekar, jag fullkomligt värker sönder!
Men en liiiiten prommis för att söva smulan fick jag allt ta :)

ZzzZzz- på väg hem

Besöket på BVC gick bra, läkaren ville remittera oss till barnmottagningen för en mer grundlig allergiundersökning så det blev "bara" koll av längd och vikt. Herregud, liten är så stor nu så att hon får stå på en vanlig våg och mot väggen vid längdmätaren (eller vad man ska kalla den)! Min bebba är ingen bebba nå mer :( Nå, inget att gnälla över, hon är ju fullt normal ;) Längd 87 cm och vikt 11,6 kg. Lite för tunn för sin längd men det har hon ju varit hela tiden.

Vacker ❤

Efter den korta lunchvilan och käk så tog vi en promenad upp till dagis, med Runkeepers hjälp så vet jag nu att det är ca 1,25 km dit och det tar ca 13 min för en tjockis som jag att avverka den sträckan ;) Det roliga är att all aktivitet i RK registreras i min Withings-app (den för Withing- vågen, om man nu inte ska kalla den mirakelvågen ;)) så nu har jag full koll på alla mina värden!

Föräldrakooperativet Kottens framsida

Mellis, lek, lek och lek... för snorpan. För mig kaffe, kaffe och rädsla för magkatarr! ;) Jag håller mig undan så att hon ska leka fritt och sen när hon kommer på sig så finns jag där- med min kaffekopp i handen :)

För att få hem henne utan brottningsmatch så mutade jag henne med bad och då var det nästan som att hon klädde på sig själv! Haha, jästarns vad effektivt det var. Vi hann knappt in genom ytterdörren förrän hon stod vid badkaret och klädde av sig rubbet- inklusive blöjan :)

Jag har ju kört Modifast och daglig vägning men det återkommer jag med för jag måste försöka sova. Jag ska ut och jobba extra, tolv timmars arbete och uppstigning 4.35!!

Sov gott allihopa ❤

torsdag 17 januari 2013

Dagis...

...är ett ställe där det händer saker. Än så länge positiva saker. Det enda negativa i dagsläget är att vi måste åka hem efter några timmars lek vilket inte accepteras utan skrik, kropps-ålande och smitningsförsök vid påklädning! ;) Men hellre detta scenario när hon ska hem/ hämtas än vid lämning!

Det blir mycket dagisrapportering närmaste tiden, like it or leave it! Detta är stort, fascinerande, ångestladdat, utvecklande, spännande, skrämmande och nytt för mig. Nytt i den bemärkelsen att det är mitt sista av fyra hjärtebarn som "lämnar boet" och går från hemmabarnstadiet till dagisbarnstadiet. På ett dagis som är ett föräldrakooperativ, inget jag har ett uns erfarenhet av. Ny personal, nya föräldrar och nya barn. Tider som ska passas vid lämning och hämtning.... Ni fattar va?! :)

Det märks att snorpan är full av nya intryck. I arla morgonstund efter en natt med små bubblande skratt i sömnen, ett halvkvävt snyftande och en hel del snurrande hit och dit mellan spjälorna i barnsängen, så hörs med bestämd ton "biiiii" (bil).... "biii".... Nån ny liten dagiskompis som just snodde hennes bil?! Haha, vem vet, drömmar verkar det iaf finnas gott om i lillhuvudet.

Det är fullt förståeligt att det sätter sina spår att kliva ur "liten- tjej- i- hemma- masar- tofflorna" och dra på sig "stor- tjej- i- dagis- tofflor" och så ska det vara. Livet har gått in i en ny fas och detta passerar inte obemärkt förbi, varken för henne eller övriga i familjen.

En egen hylla i hallen ❤
(Sentimental mamma, jovisst men det är ju sista barnet ut!)

Maten som lagas i "dockis"...

...intas på stående fot i samma rum.
(kolla in takhöjden som är i alla underbara, gamla, urmysiga rum)

Poppis-kanan och mysigt krypin i "lekrummet"

Den observante läsaren ser att hon är barfota på bilderna. Detta dels pga den sköna (golv)värmen och dels på influenser. Dom små ser och lär av dom äldre och utan sockar så kan man ju uppför kanan- behöver jag säga mer om gårdagens första lärdom? Gissa vad hon gjorde direkt när hon kom in i lekrummet idag? Jorå, sockar av och alla andra tjejer hakade på :) Sex barfotaflickor som turades om att klättra, åka, hasa och hoppa i/vid/på kanan. Och jag säger det igen- Storbarnen är fantastiska med dom mindre, jag blir rörd när jag ser hur fina dom är!

Igår när vi kom hem efter drygt två timmar så åt hon lunch som en hel karl och sen somnade hon rekordsnabbt när jag la henne! Idag fick hon prova äta lunch på dagis och även nu slukade hon allt i tallriken + 1,5 smörgåsrån + flera päron- och äppelbitar! När jag skulle klä snorpan för hemfärd så frågade en av fröknarna som inte satt med oss vid maten om Sally hade ätit bra och då gjorde jag en "Vera";
-" Hon åt jättebra! Det gjorde hon igår oxå, det suger att vara på dagis!"
*pling* så föll polletten på plats
-" Oj, nämen det där lät ju dumt, jag menade inte !" Dööh!
Fröknarna intygade under skratt att dom förstod hur jag menade!
Jag tror att det fortsättningsvis räcker om sjön suger... eller nåt sånt ;)

Imorn på fm ska snorpan göra ett allergitest på bvc, håll tummarna för att det går bra!

Till sist, och från sist till störst- glöm inte kika till stora sonen i hans blogg ❤

Ha'de så länge! :)

onsdag 16 januari 2013

Oooo ändå...

...så roligt man kan ha med innehållet i mamma sminkväska! ;)

"Skynda, skynda innan nån upptäcker mig och tar alla roliga saker från mig"!

"Vad är det hääär för nå?!"

Vackerbarn! ❤

Det var en och annan penna som saknade spets efter snorpans framfart!

I Sallys fall kan man verkligen sjunga delar ur den här refrängen;
"Så så så vacker utan spackel
Att du inte kan förstå
Ju mer du kladdar
Ju mer du sabbar"
... :)

måndag 14 januari 2013

Första dagisdagen...

...är genomförd!

Avvaktande och lite tveksam

När vi rundade knuten på dagis så mötte vi ett av storbarnen som var klädd för utelek. Direkt när hon såg oss så sa hon "hej", vände om och öppnade dörren och ropade högt "nu kommer hon!" Väntad och efterlängtad! :)

Dagens timme gick jättefort och Sally var mån om våran närhet i typ tio minuter, sen var det fröken Viktoria som gällde och vi kunde ta en kaffekopp (och spana efter henne, det var inte hon som spanade efter oss direkt) :) Det var en lugn timme, dom flesta barn gick ut med alla andra fröknar så Sally och några få barn var kvar inne och dom fick bekanta sig med varandra i lugn och ro. Sedan kom resten av gänget in men då var våran stora, lilla tjej varm i kläderna och allt gick bra. Fröknarna verkar otroligt bra och jag gillade att höra en av dom säga till en pojke -"Jo, Sally ska börja med oss på dagis"... Dagis! Skönt för jag gillar inte att säga förskolan. För Sally är det oxå lättare att hålla isär stora syskonens skola och hennes dagis (skola/förskola ligger för nära varandra) Barngruppen är en enda gemensam, lagom stor grupp med ungar i blandade åldrar, ca 1-5 år och dom verkar måna och ta hand om varandra. En kille, jämnårig med Sally, blev tvärledsen och genast så kom en av dom större tjejerna sättandes och strök han i håret och försökte trösta så gott hon kunde innan en fröken fick ta vid. Varmt i hjärtegropen ❤

Som nykomlingar så får man alltid en fadderfamilj och vi fick träffa vår kvinnliga fadder som har kökstjänst den här veckan. Det känns bra att få lite extra stöd och hjälp om man undrar över något, vissa saker har inte personalen nå med att göra utan det är föräldrarnas ansvar i och med att det är ett föräldrakooperativ. Den pedagogiska delen och omsorgsdelen sköter dom utbildade fröknarna men aktiviteter rörande ex matlagning, handling, månadsmöten osv, det ansvarar vi föräldrar över.

I alla fulla fall, som väntat så blev det rena rama brottningsmatchen när vi skulle klä oss och åka hem. Sally skulle inte hem, hon skulle åka mera rutschkana!! ;)

Efter operation påklädning/ bilstolsknäppning så tog vi en snabbsväng in till stan för att öka på vårat innehav av basic-kläder och jag gissar att i slutet av månaden blir det att köpa ännu mer! Mjuka bomullskläder med resår och muddar kan man aldrig få för mycket av! :) Nu är iaf lillväskan packad med flera sköna ombyten, innetofflor och extratuttar.

Mjukispysiskläder :)

Jag tror vi har med en riktig dagistjej att göra! Visst lär det komma bakslag och dagar när hon inte vill dit men i det stora hela så kommer detta att bli kanoners! :)

söndag 13 januari 2013

En trettioåring...

...har fått ett kort made by me :)

Önskemålet var svart/ vitt/ silver...

...till en sjuksköterska.

Toasnack...

Nånstans så är det ju så att jag halkar in på kiss- och bajs och under bältet-snack. Jag ska t.o.m visa er insidan av våran keramiktron... även om man inte ser självaste "det"... hålet till reningsverket!
Häromkvällen skulle jag och snorpan bada och "kan-själv"- tjejen tog av sig kläder och blöja. Innan jag hann vara med så hade hon öppnat toalocket och plopp så låg hennes använda blöja så fint i vattnet. Tack och lov så var det nyspolat men lite yackie är det att gräva i stolen. Frågan är bara om inte min bloggsjuka är det värsta i allt?! En normal människa hade ju ryckt upp blöjan i rallyfart men inte jag inte.. Nej, inte plocka upp utan att först slita fram mobilen och föreviga toablöjan till bloggen. Sjukt, jag vet men annars hade ju bloggen fått lida av fototorka ;)

Sopkorg som sopkorg- båda har ett lock och ett "djup"

För att undvika pinsamheter på arbetstid så försöker jag att plocka av mig kommunikationsradion vid besök på tronen- oavsett ärende! Det känns inte så lockande att sitta med brallan vid fotknölarna och råka komma åt knappen.. knappen som gör min röst hörd, som gör att alla med samma inrattade kanal hör mitt pladder, eller i värsta fall min produktivitet! Shit om jag skulle skvala ljudligt i mina kollegors öron! Eller ännu värre- göra nr två inkluderat knystande och vattenploppande! (Inte för att jag varken pruttar eller bajsar- jag och drottningen gör inte sånt!) ;) Hujedamigsåjävlapinsamt!
Då vet ni, jag antar att ni antecknar detta i eran intressebok. Hehehe

Kommunikationsradion är golvad!

Egentligen är mitt pladder högst ointressant men jag skriver mest för att ni ska veta att jag lever trots två dagar med enbart pulver, vatten, te och kaffe. I'm alive and I hope it's worth it!
Drygt 800 kalorier/ dag och snacka om att kroppen går på sparlåga. Jag fryser, är trött och snuvig och skulle kunna döda för en ostdrypande salamipizza!! Åh vad det knorrar i magen! Men men, vill man vara fin får man lida pin och vill man må bra får man på kaloriintag dra! Jag har givetvis tjuvvägt mig idag och mycket vätska har avgått, jag har minskat -1,2 kg- en bra start! :) När nyhetens behag har gått över så ska jag inte väga mig varje dag men just nu är det extra kul ;)
Detta var en ohygglig chokladbomb som avslutade min "lördag-varje-dag-hela-veckan-livsstil"

Inte ens j.a.g orkade äta upp!

Nu är jag ruskigt hungrig och för att undvika skåpätande så kryper jag till kojs och laddar för en spännande dag imorn. Snorpans första inskolningsdag på dagge! Lillan börjar bli stor! :)
Ta hand om er!
KRAM ❤

onsdag 9 januari 2013

The miracle...

...is here!
Min mirakelvåg alltså, hehe;

Dyrt är bäst...eller?! ;)

Jag sa till BästMatte redan innan jul att jag ville byta ut våran stenåldersvåg mot en nyare, bättre våg. Min vikt är ju lika jäkla gråtframkallande som lökhackning! Jag överdriver inte när jag i ärlighetens namn delger er att min vikt närmar sig tresiffrigt! Fatta- t.r.e.s.i.f.f.r.i.g.t!
Kärleken har suttit och kollat upp olika sorters vågar och dels har det att göra med hans omsorg för mitt välmående men jag är ju inte mer blond än att jag vet att tekniknörden i han tagit över och bidragit till hans koll av utbud ;) Hade det inte varit för hans research och rekommendation så hade jag aldrig lagt ut den här summan för en våg- så nu banne mig är det bara att hoppas att den är värd sitt pris i kilon ;)

Nå, oavsett anledningar så har min snälla man tipsat och bidragit till mitt inköp av mirakelvågen! Jag har stora förväntningar på den och jag tror att viktnedgången kommer att gå bättre med den här mackapären. Den ska stå i vårat sovrum så att inga barn får för sig att steppa upp på den och bli viktfixerade -"åh, jag är så tjock!"- när dom i själva verket är så avundsvärt perfekta ❤ Synd att dom inte själva alltid är medvetna om det!

Teknisk var det!

Dela på Facebook?! Öhhh, no way, SÅ roligt ska vi INTE ha! ;)

Man kan göra upp till åtta olika konton och dessa blir personliga så ingen kommer åt nån annans info. Med Wi-Fi kan man få kurvor och sifferresultat i mobilen/ paddan/ datorn och det blir som en slags BIA-mätning fast på hemmaplan :)

Är det nog motivation för viktnedgång med en hightech-våg i min ägo?! Nja, det kommer att underlätta hela processen och göra den roligare men för att rivstarta så ska jag... alltså, håll i er nu för det här är en skräll! Jag ska faktiskt köra..... *trumvirvel*.... Modifast- pulver! Vad sa ni nu va?! ;)
Äsch, att jag provat förr och har karaktär som en fiskmås, det ska vi inte tala om. Nya tag gäller nu!

Jag vill gå ner 20 kg och det behöver inte gå i rallyfart, huvudsaken att jag efter pulverstarten går ner sakta och stadigt. Min allra högsta önskan är välmående! Jag vill ju jättegärna känna mig smal (och fin) men mitt huvudmål är att få mindre värk med lättare kropp! Åh vilken lycka det vore! *drömmer mig bort*

Hursom, jag jobbar två nätter och sen blir jag långledig (10 dagar) så fredag sparkar... eller rättare sagt skakar jag igång :) Peppa mig gärna, jag tror att utifrån mina tidigare misslyckanden så är det högst nödvändigt ;)

Jag kommer att hålla er uppdaterade om resultat, däremot håller jag min genanta vikt hemlig, ni får veta +/- resultat men inte mer :) Lite stolthet har jag i kroppen!

Nu ska jag ligga i soffan och krama kartongen en stund innan jag kanske lyxar till det och öppnar den för att stryka lite lätt på den svarta glasytan. Men första vägningen sparar jag till fredag- om jag kan ;)

Lev och må mina fina läsare- och för all del, kommentera gärna! Det kostar inte många minuter av ditt liv men ger så stor glädje i mitt :)
Kram ❤

måndag 7 januari 2013

Barnmisshandel...

...av en lättare form men dock... Vi kör efter BVC's rekommendationer och testar att ge lite mjölkprodukter men nu får det fan vara nog för ett bra tag!! Igår åt vi köttgryta med mjölkprodukter i och i natt har vi haft en av våra berömda "sacco-nätter" :(

Det började precis när vi just bestämt att även vuxna måste sova innan klockan slår över till spöktimmen. "Pappi" hör vi från spjälsängen vilket innebär att snorpan vill ha ett papper. Jag trodde hon ville torka snor från sin förkylda näsa så hon fick en pappersbit och sen släckte jag. Hon la sig men efter en stund satt hon upp igen och ett misstänkt "kräk- gurgel- ljud" hördes i mörkret! Upp i rallyfart, tända lampan och där satt en olycklig tjej med - ja, är du känslig så sluta läs bums!- lite peck i munnen. Inget i sängen! Bra där och BästMatte som skulle upp 5.00 tippade att det var slem från hostan som skulle upp och var cool i bedömningen när han sa att han trodde att det skulle bli en lugn natt. Tyvärr trodde han fel...

Man märker att vår stackars unge har varit med förr. Hon satt i min famn i en sacco framför tv:n och såg på Pippi i timme efter timme och inte en gång misslyckades hon! Varje gång det var dags så tog hon ut tutten och bad om papper, då var det bara att ta fram baljan, ge henne en pappersbit och med min ena hand som stöd för pannan fixade hon allt med bravur! T.o.m när vi gick på toan för att tömma och skura ur baljan inför nästa laddning så gick hon fram till toastolen och helt snyggt placerade hon nästa omgång där! Imponerande av en som inte ens fyllt två år- samtidigt tragiskt att hon varit med så många gånger att hon vet hur "man gör" när det ska till att kräkas! :(

Utmattad!

Vid sex-tiden somnade en mycket trött liten tjej och hennes aptrötta mamma! Jag satt som ett vinglande, halvsovande "klockan- fem- på- efterfest- fyllo" med nickande huvud och ögonlock som bara ville klistra ihop så för mig var det en fröjd att få bära upp min sandsäckstunga, avslappnade dotter till våra respektive sängar för några få men livsnödvändiga timmar sömn.

Hon är piggare nu men jag tar vab idag, dels för att utesluta ev magsjuka och dels för att kroppen tagit stryk inatt och eftersom pappan i huset sliter för brödfödan så har jag inte så stor chans till återhämtning förrän senare. Eftersom vi masade oss upp redan 9.30 så sitter jag mest och trånar efter en liten lunchlur men den lär ju dröja ett tag till!

Tid till reflektion har det funnits gott om inatt. Inte är det bara Staffan Westerberg som tillsammans med sin storpotät har äventyrat den psykiska hälsan för oss 70-talister! En övermodig Pippi som skjuter omkring sig med revolver, går på lina mellan hustaken, hänger på fönsterkarm och ramlar från flera våningars hus, kör bil på Karlssons klister, "flyger" från en stor klippa.... Ja, det finns väldigt många förslag på olämpliga sysselsättningar och aktiviteter för barn i dessa filmer. Jag diggar Astrid Lindgrens filmer men dom är fulla av självgoda, dumdristiga barn som har mycket ofog och fuffens för sig.

"[...] och den fula flugan flög..."

"Nä, det gick visst inte nå bra!"
(Men hon lever ju iaf!)

Well, well... Simma lugnt, I'll be back!

torsdag 3 januari 2013

Tårarna rinner...

...av glädje, stolthet och saknad!
Finaste Simon har skickat ett julkort och jag ber allra ödmjukast om ursäkt till alla som skickat oss fina julkort i år... väldigt fina men inget slår detta kort!

Fotokollage av fram- och insida.
Kungen av Seattle- jo jag tackar jag! ;)

Lillsnorpan gick igång på det fina kortet som blinkar och sjunger en snutt av en julsång! :)

Sallys nya favorit!

Älska...

Ett stort begrepp, lite för stort för att förstå och hantera ibland. Jag har alltid varit väldigt restriktiv med orden "jag älskar dig", det är ord med en stor innebörd, ord som jag slösar med när känslorna är äkta men som jag sparar på i övrigt. Det är inga ord som yttras lättvindigt och det har dröjt ett bra tag innan jag sagt dom orden när jag gått in i ett kärleksförhållande.

Mina fyra barn har haft min ovillkorliga kärlek redan från den stund jag fått kännedom om deras existens i bebisboet. Till dom har jag yttrat "jag älskar dig" i ett tidigt skede ❤

Det kanske är ett tecken på mognad (ålderdom) men jag har lite svårt för ungdomarnas ytliga syn på kärlek, eller rättare sagt vad älska har för innebörd (vi snackar känslan, inte fysisk handling! ;)). Visst, kärlek finns i många former och djup och som ungdom har man bara påbörjat vandringen på vägen där kärlek, förälskelse, innerlighet, förtrolighet och andra stora känslor ska ge livserfarenhet och med det oxå ett djup. Det jag inte förstår (gillar) är att man efter några dagars förhållande kallar en kille eller tjej för "älsklingen" och säger "jag älskar dig" gång efter annan för att några veckor/ månader senare ha en ny käresta som man efter några dagar kallar "älsklingen" och säger "jag älskar dig".
Detta sker visserligen oftast via sociala medier såsom bloggar, instagram, Facebook och via sms, att uttala orden live är nog varken lika vanligt eller lätt.

Missförstå mig rätt- jag menar inte att förringa barn och ungdomars känslor och kärleksliv! Ingen period i livet är väl så ombytlig, stormig och överkänslig som då, det är bara att jag ogillar när man använder så stora ord när man egentligen inte vet vad det innebär/betyder. Älskar man någon så byter man inte kärleksobjekt så lättvindigt. Eller gör man det?! Är jag insnöad och gammaldags?!
Nå, även om ni tycker det så står jag för mina åsikter.

Lite scrapbooking...

Faktiskt, jag har fått ihop lite alster på sistone! Jag kommer bara inte ihåg vad jag har visat så jag hoppas ni har överseende om jag råkar köra nån dublett! Här kommer en snabb bildserie:

Framsidan på musikaliska Morgans kort

Insidan... nämnde jag att han är körledare?! ;)

Beställt av gammschwägerskan i A-jaur

Detaljbild

Fina vännen Mia har jubilerat!

Detaljbild

Roligt uppdrag från Lena, en vimpel som landade hos Petra (Skogstokiga)

Nu måste jag dra mig in i hörnan, har två kortbeställningar och det ena ska vara klart till helgen! :)

Sköt om er!
KRAM