fredag 29 juni 2012

En gardering...

...för att komma ut från gården räcker inte alltid! Bussen är parkerad inne på gården, lilla toyan ställde vi på kommunplätten mellan oss och grannarna. T.o.m med lillbilen är det lättare att komma sig iväg om man slipper knixa sig ut mellan rasskydden. Men vad hjälper det när fjärrvärme- killarna parkerar mitt i öppningen och vi blir general- inparkerade! ;)

Nåja, som tur är så ska vi inte iväg på något uppdrag än på några timmar.

I helgen invaderas stan av massor av folk från jordens alla hörn. Sveriges näst största fotbollsturnering, Piteå Summer Games, anordnas för 22 gången. Parallellt med fotbollen så är det även Kyrkmarknad i Öjebyn.
Lite info från PSG's hemsida;

Sedan 1990 arrangeras Piteå Summer Games. Turneringen ägs av två lokala idrottsföreningar, Piteå IF och Öjeby IF. Första året deltog 169 lag från tre nationer.
Sedan dess har turneringen stadigt utvecklats. Vi är numera den näst största turneringen i Sverige, och tillhör de 10 största i världen.

Under årens lopp har Piteå haft celebert besök av lag från bl.a. Peru, Italien, Ryssland, Grekland, Armenien, USA, Brasilien, Taiwan, Guatemala, Estland, Lettland, Mexico, Argentina, Danmark, Norge, Finland, Ukraina, Chile, Spanien och Tyskland. Basen utgörs av svenska lag, från Kiruna i norr till Helsingborg i söder.

Alla matcher spelas på gräs eller 5:e generationens konstgräs. Vi erbjuder också nattmatcher, där vi spelar under den norrbottniska midnattssolen.
Piteå Summer Games engagerar större delen av förenings-Piteå. Nästan överallt finns det någon med anknytning till turneringen och som kanske gjort ett arbetspass i ett kök eller upplevt glädjen av invigningsparaden.
Piteå Summer Games genomförs med över 1650 ideellt arbetande funktionärer. Utan denna kraftsamling skulle inte turneringen fungera. Funktionärerna hämtas, förutom från de två ägarföreningarna, också från en mängd andra idrottsföreningar och organisationer.


En ökning av antal lag från 169 till dryga 790- det är inte illa pinkat! :)

Nackdelen med ett stort arrangemang i en hyfsat liten stad är att den rejält utökade folkmängden genererar kaos light lite här och var. Men inte undra på det! Det är ju nog spännande att som bilist ratta runt i en ny stad i normala fall och när det dessutom är hundratals andra bilister som är lika vilsna och ovana- jamen det säger ju sig självt! Det går långsammare efter vägarna, nån tvärsvänger vid rätt hittat vägskäl utan att hinna slå ut blinkers, nån gör en ufo-U-sväng och blockerar hela vägen när svängradien visst var sämre än väntat. Folk parkerar som arslen och köerna på stadens affärer blir avsevärt längre. Men vadå?! Vi vet ju om att det blir så här och gillar man det inte så har man ju vissa val. Ett; cykla dit du ska. Två; storhandla innan torsdag för att vara på den säkra sidan. Tre; ta en funderare på om du kan passa på att våldgästa nån go vän utanför kommunen, där du kan tillbringa helgen om du är ledig från jobb.

Eller så försöker man bara gilla läget och tänka positivt. Folk shoppar, campar, äter på restaurang och besöker lokala sevärdheter. Våra köpmän har gulddagar när varor i överflöd bärs ut genom butiksdörrarna, man stiftar nya bekantskaper med folk från när och fjärran och förutom alla roliga fotbollsmatcher och glada barn så får vi se på den pampiga invigningsparaden.

För två år sen hade vi tre spelare i familjen och logistiken var svår att få ihop. I år är det betydligt enklare då vi bara har bonusdottern på plan men då känns det helt plötsligt tråkigt. Det blir ju färre matcher att kolla på- för ska jag vara ärlig så är jag inte inbiten att jag parkerar mig i en brassestol i timmar med filt över axlarna, kaffetermos i handen och kollar på alla möjliga matcher. Det ska vara nån på plan som jag känner eller så ska det vara nåt extremlag som exempelvis brassar för att jag ska avsätta min tid :)

Efter "våran" egen match vid lunchtid, cyklade vi upp på 5-mannaplanerna på Furu och kollade när min kusins äldsta son spelade. Dom hade ett riktigt bra spel. Många gånger så är 5-manna den mest underhållande spelformen! Planen är så liten och man kommer så nära spelet. Barnen har inte alltför bra kroppskontroll så armar och ben fladdrar omkring och lever sina egna liv :) Alla följs åt som ett gäng gäss när dom jagar bollen förutom filosoferna som kollar in molnformationerna på himlen, pillar i grästuvorna på plan eller beundrar varandras flätor. Underbart!

Middag snart och sen soffhäng. Bonusdottern har sin andra match för dagen kl 22.15 i Öjebyn och nån måste ju "offra sig" och stanna hemma eftersom skrutt förhoppningsvis sover vid det laget!

Alla ni läsare som har era barn eller andra kära som deltar i cupen- lycka till och ha en underbar helg! (och håll tumme och tå för att vi ska slippa alltför mycket regn!)
Nå, nu har jag pratat boll så det räcker.

KRAM

torsdag 28 juni 2012

Det här....

....är min bästSvärfar!
Han bor på landet....
Dom har ett eget sätt att äta... so to speak...
Sally fick ta resterna som han inte orkade....
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
NÄE, jag bara skojas!!! Sorry för att min sjuka humor slog igenom!! :)

Det enda som stämmer är att han bor på landet och är min bästSvärfar, världens bästa svärfar vars DNA är uppbyggt av bus och med en personlighet bestående av värme, omtanke och humor :)
Vilken annan människa skulle peta in två strips i näsan, sittandes på en pizzeria?! Bara en med massor av tokig humor gör så- and I like it!

Och så uppmanar jag till skärpning! Även om jag är i en spam-liknande uppdateringsfas så kostar det inget att lämna nån kommentar! Det ger så mycket glädje och feedback åt mig :) Kolla in sista inläggen och antal kommentarer- zero, null, nada... Ja, ni fattar. In och klanka på några tangenter nu! ;)

Glöm agan....

Min man är världens bästa man! ❤ (näe, jag är inte lättmutad ;))

Min bus(s)iga man...

...riskerar att straffas snart...
En dag tidigare i veckan satt jag och Sally vid köksbordet. BästMatte drog ut lådor, öppnade skåpar och säger helt plötsligt till sin lilla dotter;

- "vars är mamma?"
........
- "meeen.... vars är mamma?!"
Jag tittade på han, tänkte pucko, jag sitter ju här! och frågade vad han menade
- "jag letar efter mamma" svarade han pillemariskt flinande.
I samma stund som han hittade "mamma" så gick det upp en Luma för mig, han letade och hittade ett rivjärn....

Får man aga dom man älskar?! ;) ❤

onsdag 27 juni 2012

Nödlösningar...

...funkar bra ibland. Vi har en mysig hörntomt med i princip noll insyn vilket är skönt- även om vi inte har några problem med grannarna :) Däremot är vegetationen inte alltid så bra. Bladverken i kombination med nära- vatten- läge gör att myggorna trivs rätt bra hos oss.

Frågan var hur vi skulle överleva midsommarafton utan att drabbas av blodbrist alternativt psykiska besvär pga myggsurr runt skallen?! Efter ett bra tips av vännen Tess så inhandlades fyra billiga spetslängder på Dollarstore samt lite spiraltråd med tillhörande krokar/ öglor.

Kanske inte snyggaste lösningen och absolut inte den mest effektiva men den duger tills vidare. Det kan ju inte bli sämre iaf... så resonerade jag :)
Fördelen är att jag slipper dessa när inglasningen är på plats.... om flera år... där kvällssolen lyser.... vid den flyttade altandörren;)
Som den observante ser på översta bilden så har vi bara en liten träpall som vi kliver ut på från altandörren men tanken är att det ska upp ett nytt golv hela vägen bak, och detta ska runda husknuten och gå ihop med det befintliga golvet på husets kortsida där vi har solaltanen- men allt detta har jag tjatat om förr så det ordar jag inte om nå mer... Ville bara inte skämmas ögonen ur mig för att det ser ut som det gör ;)

Stora sucken kom midsommardagen när jag satt på altanen och slängde ett öga ner på en av dom fladdrande gardinerna... Men vad i?!.... Äcklo!!

Nån mindre nogräknad person har uppenbarligen varit lat och inte orkat röra på påkarna- en av kvällens prillor sprättades ut ur munnen och landade uppenbarligen mjukt i min myggardin. Två decimeter från altangolvets kant återfanns ytterligare några feta prillor jäsandes i gräset och jag kan bli så sur! Visst, egentligen en petitess om man ser till den trevliga kvällen med glada människor men ändå! Även om man är full så kan man väl vingla iväg till skogsbrynet och dumpa sin barlast, det går ju ypperligt bra vid blåstömning.... Nu syftar jag på manlig blåstömning (vi kvinnor nyttjar oftast toan inne) då jag med 99% säkerhet vet att ingen av våra kvinnliga gäster snusade tumstora lössnus-prillor.
Vem snusaren är vet jag inte och det spelar egentligen ingen större roll men jag hoppas att jag slipper trampa i snusprillor på min gräsmatta i fortsättningen.

Ska vi fortsätta på kladdtema fast av trevligare slag så hittade jag mina nya hårsnoddar på ett väldigt udda ställe idag ;)

Nice! Hade jag inte sett det så hade jag haft en gratisomgång med bananluktande inpackning i håret vid nästa uppsättning :)

Grundmålat träd på tork! Nu när jag ser det i vit färg så ser det inte så dumt ut men jag håller fast vid min grundtanke, det ska bli högblankt svart :)

På tal om nåt helt annat... Har ni provat läsa denna blogg? Det är Katrin Zytomierskas blogg. En människa med många åsikter och en person som älskar att provocera och utmana sina medmänniskor. I mitt tycke fyller hon sin blogg med både vettiga och mindre vettiga saker men det är några saker jag inte kan förstå. HUR kan hon ha sitt kommentarsfält öppet för allmänheten utan att godkänna innan publicering? HUR kan så många hatiska, elaka människor yttra sig så fruktansvärt illa?! VARFÖR läser dom ens hennes blogg om hon är så vidrig, äcklig, genomkorkad, usel mamma? HUR kan folk angripa hennes lilla son och kalla han ful, odräglig och dum?
Och framför allt- VARFÖR kan jag inte hålla mig från att läsa dessa kommentarer?! Jag gillar hennes provokationer och även om jag inte håller med henne i mångt och mycket så vill jag ändå läsa om allt som händer i hennes liv. Tyvärr slinker jag oftast in på kommentarerna likt en tvångstänkare och när jag lämnar bloggen så mår jag skit! Tänk så lätt det är att vara genomrutten när man kan gömma sig anonymt i cybervärlden. Egentligen ska man tänka som så att det jag sätter ner i skrift ska jag oxå kunna säga öga mot öga och stå för det! Detta gäller inte många av dom som inte har bättre att göra i sina liv än att mosa ner en annan människa i myllan.
Jag är då glad att mina läsare- DU/NI- inte är elaka här inne trots att allt som skrivs, tycks och tänks av mig inte är guldglimrande och hallonbåtsluktande❤

Nåja, nu har jag bladdrat klart för den här gången. Två piller, ett glas kall lemonad (visst låter det godare med lemonad än saft?! *ler*) och lite vila den onda kroppen står på tur nu.

Och du- nu har jag lagt in en knapp med Bloglovin där du kan klicka om du vill följa mina uppdateringar. Jag blir superglad om du dessutom klickar in dig som följare i sidebaren, nästan längst ner på högersidan. DO SO! :)

Ta hand om er och var snälla med varandra!!
KRAM

Min följeslagare....

.....elaka ovännen fibrojäveln har en rolig period. Mindre rolig för mig dock! En period med lömsk värk som rasar i kroppen och jag kan inget göra mer än att knapra piller, undvika att vara i kyla och drag och se till att sitta/ligga/stå i skonsamma ställningar. Just inatt är det höfterna som "svider", fötterna som spränger som en upptinande förfrysning och benen som strålar likt en intensiv växtvärk, det sticker i händerna och sömnen har svårt att infinna sig. Det känns som att det hör blir en vandrar-natt.
Detta väder med regn och blåst är kämpigt för mig men även omslag mellan bra och dåligt väder är väldigt kännbart!

Jag ligger och lyssnar på mina två älskade sovkamraters djupa, rofyllda andetag och jag hoppas att även jag kan falla in i sovkören snart :)
Jag har min bok i paddan som sällskap en stund så får vi se vad resten av natten har att ge.

Ibland, eller ganska ofta, önskar jag att jag hellre hade drabbats av något som syns på utsidan. Fibron känns men syns dessvärre inte. Vissa dar kan jag må bättre och ha mer styrka och ork medan andra dar är det i princip soffläge som gäller. Inte är det underligt att sjukdomen setts och fortfarande ses med skepsism och tvivel.

Det finns olika inslag av värk i min släkt och närmast är min mor. Hon har diagnostiserats artros (och kanske även reumatism men där är jag osäker) och har dragits med sin värk i ganska många år nu. Hennes fingrar är krokiga, svullna och ömma och jag kan egentligen inte mkt om dessa olika kroppsplågor men jag tror att många är närbesläktade med varandra. Att symtomen liknar varandra och går in i varandra.
Mina händer, där min värk började 2001, har förändrats. Fingrarna har fått knölar i sidan av vissa leder och jag kan ha en sjuhelsikes värk i perioder. Påminn mig om 10 år, upprepa vad jag sa om att jag önskade att min värk syntes så får vi se om jag fortfarande håller med. Jag skulle tro att mina händer liknar min mammas vid det laget.

Läs HÄR för att få en lite enklare förklaring till vad fibron egentligen är och vad den kan göra med en människokropp och läs HÄR för att se ett antal symtom som man kan lida av.

När jag har ont så blir jag väldigt fort arg, frustrerad och ledsen. Jag känner mig värdelös och onyttig.
Symtomen är så många men möjligheter till bot och lindring så få :(

Det är i dom värsta stunderna som jag är extra tacksam för att;
- jag har en familj som älskar mig och underlättar min vardag!
- mina kollegor är förstående och hjälpsamma!
- det finns vänner som kommer till mig när inte jag orkar komma till dom!

Over and out för nu!!
Sov gott ni som kan ❤
Kram

måndag 25 juni 2012

Midsommarhelgen....

...blev en intensiv helg men det var att vänta :)

Fredag...

Morgonen började med ett besök på fina butiken Tistel där vår vän Pörni var på plats några timmar innan öppning. Ni måste göra ett besök till denna butik när ni har tid över, när vädret inte tillåter strandhäng eller när ni ska ha något fint till er själv eller till andra! :)

Vid Sallys lunchvila var det dax för förberedelse inför kvällens firande. Jag hade en enorm hjälp av stora dottern som bl.a hjälpte till med lillasyster-skötning och pollen-torkning på altan. Vid 17 kom första glada vännen och vi satte oss på soliga altanen med varsin kall dricka. Dagen till ära hade vi lillsnorpan, stora tonårsdottern och en kompis till sistnämnda som enda närvarande minderåriga, utöver det var vi ca 12 vuxna som firade ihop. Under kvällen kom och gick det folk och det är ju så det ska vara :) Det blev grillmiddag, kubbspel, surr, jordgubbar/grädde/glass- efterrätt och när allas vår trubadur T kom så blev det allsång. Tyvärr slutade min kväll hyfsat tidigt (vid midnatt) eftersom nån måste förbarma sig över lillsnorpan som inte gärna sover själv när hela balkonggolvet tre meter från hennes spjälsäng lyfter av skratt, stoj och sånger. Till saken hör att vårat sovrum är ovanför altanen och även om Villavarms hus är väl värmeisolerade så är dom inte speciellt ljudisolerade utan allt hörs!
Ska jag vara ärlig så mådde jag ändå rätt skönt! En bra bok på paddan, ett stort glas cola med is i, ett glatt gäng som sjöng "ful-visor" blandat med vackra "Halleluja" och en mjuk lillkropp i mitt sällskap som andades bebissnusandes mellan visorna utifrån- jag tyckte inte synd om mig själv direkt ;)
Vid 2-tiden var partyt över och BästMatte röjde undan det värsta innan han kröp ner bredvid mig.

Lördag...

Vi hade turen att bli bjudna på middag hos mina snälla svärföräldrar och inte vilken middag som helst utan... mmmm.... surströmming! :) Och det är här som min utlovade bildkavalkad på lillsnorpan kommer eftersom hon ju var den som var i fokus och som hittade på ett och annat att göra ;)

En lovely daggmask hittades och den skulle hon stolt visa upp. Synen när hon i princip fick jaga farmor med den dinglande masken mellan fingertopparna, den slår det mesta den dagen ;) Farmor gillar inte mask och ville absolut inte vara nära den och Sally i sin tur, ville väldigt gärna visa den för farmor *S*
För egen del var jag mest orolig att hon skulle hinna trycka in den i munnen, dit ju allt ska för att avsmakas, men som tur var så kom hon aldrig på den idén! DÄR hade min gräns nåtts och passerats med råge! *urk*

Sötaste gräsklippartjejen i hela världen ❤

Den här bilden är så sommarfin, lilla Sally med farmor och farfars stora träd i bakgrunden.

Söndag...

Mitt projekt.... Jag visade ju en liten hint i förra inlägget och här är resultatet so far....

Min klädhängare är utsågad ur MDF-skivan :) Nu ska den putsas till, målas och prydas med knoppar och texten "välkommen". Sen ska den få belysning på baksidan och fästas med distanser på väggen. Tror det blir fint när det är klart, eller jag hoppas iaf!
Fler bilder kommer löpande allt eftersom arbetet fortskrider.

Medan jag sågade ut trädet så var BästMatte duktig och förbarmade sig över den skitiga bilen. Sexy Man gick omkring med solen lysandes över den bara överkroppen och den synen fick det att pirra i hjärtetrakten- och är det så, så är det väl ett gott tecken?! ;) Allra bäst vore om han ålade runt på bilen i tvättskum som på en reklamsnutt men då skulle jag tro att pirrkänslan i hjärtetrakten dog ut och ersattes av hjärtinfarkt orsakat av skrattanfall :)
Hon som sätter våra hjärtan i brand hjälpte oxå till men hon tvättade sig själv mer än bilen ;) Tvättsvampen gnuggades mot magen och foten doppades i hinken men nån gång ska vara den första och så småningom lär hon sig *ler*

Efter min snabba trädsågning blev jag upphämtad av Jenny. Vi åkte ner till Gallerian där vi tillbringade några timmar. Vi surrade, skrattade, shoppade och fikade- lite egentid på tu man hand och OJ vad jag behövde det! Att jag dessutom hittade flera plagg som faktiskt passade på min skumgummi-bulliga kropp gjorde ju inte saken sämre ;)
Jag ska inte skryta upp denna donna så mycket just nu men jag kan säga att hon är omtänksam, generös, galet rolig, snäll, pålitlig, .... näe just det, jag skulle inte skryta upp henne ;) Men jag känner sån tacksamhet att hon är i mitt liv, i glädje och sorg. Vi har jobbat ihop, pendlat ihop, pluggat ihop, skrattat ihop, gråtit ihop, rapat ihop, fisit ihop..... Vi har gjort nästan allt ihop- så som vänner gör! När jag hade min tuffa period med extrem värk så fanns hon där för mig, när farfar insjuknade och dog så fanns hon där för mig.... Det vi aldrig har provat än är att diskutera, bli osams eller prata illa om varandra bakom ryggen på den andra och det är jag övertygad om att vi aldrig någonsin kommer att göra heller! Enda nackdelen med vår vänskap är att vi ses alldeles för sällan men vi är båda heltidsarbetande skiftare på varsin pappersfabrik så det är knivigt att hitta luckor i tillvaron.
Behöver jag säga mer om hur värdefull hon är för mig?!
(sorry Jenny för att jag hänger ut dig;))
Jag har fler vänner som jag skulle kunna skriva om, ditt och datt, bra och dåligt men jag väljer att försöka fokusera på människors braiga sidor. Sen är det sällsynt att jag skriver personligt om vänner överhuvudtaget men just nu, just idag, så ville dessa ord ut :)

Det där blev en rejäl avstickare men för att återgå till min söndag.... Senare på eftermiddan blev det grillmiddag på altanen i den varma solen och soffslapp mot kvällskvisten. Vid läggdax testade vi dom nya duo-lurarna från clasO som möjliggör filmtitt på paddan, nerbäddade i sängen, med ljud i våra öron för att inte väcka lillsnorpan. Igår bjöds det på "En gång i Phuket" men den var tyvärr ingen höjdare i min smak.
En skön helg till ända och har jag nu glömt något så må det vara hänt :)

En av mina vackra blommor som hänger på bron, en vacker... ehh... dubbel surfinia kanske?! Jag är ju kass på blomster men jag kan iaf se att den är väldigt vacker och det får man nöja sig med ;)

Som avslutning ska ni få se hur eländig min padda ser ut! Och betänk då att jag hade putsat upp den innan jag började skriva detta inlägg och händerna var tvättade och rena! *burr* fingeravtrycken from hell ;)

Ha en skön måndag och njut vare sig ni har semester eller inte!
KRAM

söndag 24 juni 2012

Nu är det...

...på gång :)

Vidareutvecklar detta en annan dag ;)

Ser jag i min bildmapp så tror jag ändå att jag sätter en månadslön på att nästa inlägg blir en överdos av lillkråkan våran ❤
Ses och hörs!
KRAM

onsdag 20 juni 2012

Rustade...

...för midsommar och kommande sommar/höstkvällar!

Med en limegrön 50- literstunna?! Jo, faktiskt men den är inte tom under locket ;)

Förra helgens altanmys gjorde att jag äntligen fick tummen ur arslet och införskaffade ett gäng altanfiltar :) Åtta enfärgade fleecefiltar i fyra olika färger, pris på ÖB: 25:-/st. Som fått! Hade vi haft den hett efterlängtade inglasningen klar så hade jag gärna haft dom i en snygg korg som jag sett men med all j&%$# pollen som lägger sig som ett gult täcke så känns det fräschare att förvara filtarna under lock. Nu ska jag bara fixa några snitsiga band att knyta runt filtarna efter användande :)
Våra vänner Nicke och Mia har sen några år tillbaka haft ett gäng filtar i en stor korg i deras inglasning och det är så bra att ha, en filt runt kroppen gör att man står ut med den mildare kvällsluften och eventuella blodsugare som vill snylta på omloppsbanan. Vårat dilemma vid sena sammankomster är att lillsnorpan ska sova vid allt mellan 19 och 20.30 och vis av erfarenhet så vet vi att det är,i princip, dödsdömt att sitta ett gäng inne i huset och lyckas få henne att sova ostört. Vi är en stor, bullrig familj som inte tassar på tå men det spelar ingen roll- Sally är väldigt ljudkänslig och lättväckt. Det är supertråkigt om en av oss måste jogga upp och ner i trappen till sovrummet och eventuellt riskera att bli kvar... kanske själv knockade av Mr Blund... *host*... det har ju hänt! ;)
Summa kardemumma blir att vi klär oss ordentligt och laddar upp med anti-mygg-medel, mååånga stearinljus, mycket snask, någon dutt godricka, varma filtar och trevliga människor runt bordet- då är succén given och utekvällen blir lång :)

Den här larvgungan (eller vad det nu är för djur) snubblade jag över på min väg till kassan och den ropade att den ville följa med mig hem- och så fick det bli ;) Sally är lite skeptisk än eftersom den inte gör som hon vill. När hon ska kliva upp på den så rör den ju på sig... läskigt! ;)

Så här bedrövligt ser det ut på och omkring våran uppfart. Innan dom började gräva så frågade vi en av arbetskillarna hur dom skulle gräva vid våran gård och då kliade han sig i huvudet och sa med ett leende; -"ja, det blir ju jävligast för er som bor i hörnet" Jo, jag tackar jag... Tala om att jag längtar till dom gräver igen alla diken så man kan köra normalt när man ska in och ut på gården. Lillbilen går bra men nästan alla med stora kombibilar måste ta om när dom backar ut och detta gäller givetvis våran buss oxå. Men hellre en eller två omtagningar än en fet repa i lacken (avspärrningsbrädorna är hyfsat vassa you know!)
Tur att det är värt det, fjärrvärme is tha shit! :D

Idag är enda dagen utan några direkta planer och vet ni vad? Hemmet ser ut som en skogskoja men det skiter jag i nu! Jag och lillskrållan ska sjunka ner i soffan och se "Musses klubbhus" på Disney Junior innan det är dag för lunch och sova-ute-i-vagn. Vädret är mulet och tråkigt och då kan man njuta av mjuka bebiskroppen vid sin sida ❤ (Jo, bebis kommer hon att vara länge för mig, min bebis, även om hon blir 10 år *ler* Lär inte bli poppis men det tar jag).

Ha en bra dag och gör det bästa av den!
KRAM

tisdag 19 juni 2012

När man lever....

....med en hockeynörd så har man det inte lätt alla gånger....

Mitt i ett efterlängtat avsnitt av Grey's Anatomy, surrar det till i Mattes mobil. Han pausar filmen och rusar in i köket där han hämtar datorn.
- Vad gör du?
- Ska kolla en sak...
-Vaddå?
- En sak bara....
- ?? Men vad?
-...... Men en sak....
- Men VAD är så viktigt att kolla mitt i filmen?!
- Det kom en länk om en ny spelare i Lule hockey och precis när jag klickade på länken så dog telefonen...

Fast å andra sidan så har jag aldrig påstått att det är så lätt att leva med en bloggare alla gånger ;) Nu ska vi fortsätta se film.... :)
Tjingtjong

måndag 18 juni 2012

VIP och pannsmäll...

...på en och samma kväll!
Ska vi börja med vip? Jo, det gör vi....
Våran vän Pörni har äntligen infriat sin önskan om att driva eget och imorn slår hon officiellt upp portarna för sin inrednings- och blomsteraffär Tistel Växter & Interiör. Affären ligger i centrum i Norrfjärden och jag hade turen att få en inbjudan till VIP- kväll ikväll och oj, vilken fin butik!! Det är en sån där som man måste komma till flera gånger för det finns så mycket fint och varje gång man vrider på huvudet så hittar man nån ny sak som man inte upptäckte vid förra huvudvridningen ;)
I butiken finns prisvärda saker för alla smaker, och det är inte bara inredningssaker utan smycken, trädgårdssaker och blommor av alla de slag. Vill du ge bort en bukett snittblommor, ljuslyktor, flytljus, bordslampa eller kanske en liten krukväxt- gör ett besök på Tistel! :)

Jag köpte denna fina välkomst-ställning och den fick prydas av en naturtrogen murgröna i plast... För gissa vad som kommer att hända med den där vackra tingesten varje gång lillskrållan passerar den när hon går in och ut genom ytterdörren?! Blomtuggning och bladslakt :( Näe, fuskblomma funkar betydligt bättre på bron :)

Sen fick jag ett av mina kärleks-il och kom på att jag skulle bära hem en blomma åt bästMatte. Vännen och en av Pörnis högerhänder- Lisa- snickrade till en superfin bukett som jag gav min snyggo som snällt fixat nattning av lillan medan jag smet hemifrån...

Nu är vi alltså inne på pannsmäll....
För när vi sitter i sköna soffan efter hemkomst, blompussning och med varsin festis (jo, faktiskt en riktig barnfestis!) och just ska börja se en film så sneglar jag ner mot min mage som ju är fet som på en gravid... på sant....Följande konversation utspelar sig mellan mig och han- som- inte- är- rädd- om- sitt- liv;

- Matte, kolla här! *pekar ner på min mage*
Matte kollar högst ointresserad
- På vad?!
- Jamen på min feta mage!
......
- Jahaaa.... Jag trodde det där var dina bröst....

Ni vet- om han inte var så snabb och ursäktade sig och sa att han bara skojade så hade pannsmällen suttit som ett schmäck mellan hans ögon.... Och celibatet hade införts OMG! ("banka-bäver-förbud" kanske händer ändå, baraföratt *flinar*) Ett är då säkert, nån blomkvast lär han ju inte få på lääänge.... Och kanske måste han hosta upp X antal tusingar till en bröstoperation, och så klämmer vi in en fettsugning av magen på samma gång ;)
Tur vi har lika knäpp humor, högt i tak och mycket kärlek i hemmet ❤

Nu ska jag nog banka på min man! :)
C U
KRAM

söndag 17 juni 2012

I mitt liv....

...är det mycket som händer och sker, både roliga och mindre roliga saker..

Begravning..

I tisdags kom den, dagen jag fasat för och som jag vet är ofrånkomlig. Min fina farfar skulle begravas! Jag avskyr begravningar, dels för att det är så oåterkalleligt- den som ligger i kistan kommer aldrig tillbaka, och jag får en klump i magen när jag stirrar på kistan och får en bild fastetsad på hornhinnan av personen som ligger ensam och kall under locket. Sen mår jag fysiskt dåligt av att behärska mig- för det gör jag alltid på begravningar- fast jag egentligen skulle vilja släppa ut allt... Ogenerat likt en gråterska skulle jag vilja släppa ut min sorg med hela dess kraft, storgrina hulkandes, låta snoret fräsa ljudligt i näsduken och skita i vad andra tycker, tänker och hur duktigt behärskade dom är. I stället sitter jag nedhukad på min plats och biter mig i kinden, torkar nästippen diskret 200 gånger för att fånga upp snor som ändå bara fylls på, tittar upp i taket för att försöka förhindra att tårarna strömmar obehindrat nerför kinderna och in i tröjans halslinning. Löjligt, jag vet!
Sen är det tufft att se sina nära och kära bryta ut i gråt, inte är det varje dag man ser exempelvis sin pappa, eller mamma för den delen, i tårar. Finaste farmor satt snett framför mig och jag fylldes av en enorm ömhet när jag studerade hennes gammelrynkiga, smala hals och jag kände samma kärlek och bräcklighet som när jag studerar/ stryker Sallys smala, mjuka bebishals. Där satt hon i sin rullstol, sorgeklädd och fin med lockar i sitt silvriga hår. Axlarna var nedsjunkna och hennes rynkiga händer kramade tygnäsduken hårt. Hon försökte sjunga med i psalmerna men gråten tog över och då sprack även min sånginsats och mitt hjärta blödde för finfina farmor! Pappa och faster hjälpte farmor att gå fram till kistan och när alla tre lade sina händer bredvid varandra på kistan, ja det finns inte ord för den sorg som exploderade i mig! Fint men så oändligt sorgligt!

Efter ett 66- årigt liv tillsammans var hon tvungen att ta ett sista farväl av sin man, i samma kyrka där hon och fina farfar lovade varandra evig trohet inför Gud och församlingen 1948.
Ceremonin var fin och sammalika gällde efteråt på mottagning och middag hemma hos farmor. Det enda som störde många var ett husbygge som pågick utanför domkyrkan. Det durrade, vibrerade och lät illa under nästan hela begravningen men på nåt sätt kändes det ändå inte helt opassande vid just den här människans avsked för fina farfar var ju en arbetare. En som alltid körde någon maskin och som alltid hade nåt arbetsprojekt på gång. Jag tror inte att han själv misstyckte, var han än var för tillfället och övervakade oss ❤

Tvära kast..

Dagen efter det vackra men känslosamma avskedet var det dags för nästa vackra och känslosamma avsked men av ett betydligt mer lättsamt slag! :) (känslosamt för mig som lipar för allt som är vackert, mäktigt, stämningsfullt... Ja, du fattar *ler*) Fyra av våra barn skulle ta avsked från skola, läxor och tidiga mån-fremorgnar för ett tag framöver. Vårat liv är ju ett enda stort 10 000-bitarspussel och oftast får vi ihop det även om man ibland får banka ner nån bit med knuten hand. Som sagt, fyra barn på fyra skolor.... (egentligen är det ju fem barn på fem skolor men tack och lov så firade vi av studentsonen förra fredagen!) Som vanligt blev det att vi delade på oss och tog två avslutningar var. Vädret var underbart somrigt, barnen var uppklädda och uppspelta och vi hann se och höra alla fyra innan det var dags för det årliga examensfikat hemma på altanen. Även den årliga syskon- examensbilden togs även om det var under vild protest från lillsnorpan ;)
Det ÄR inte lätt av vara dryga året och måsta fotas då man inte känner för det själv!

Det finns bättre och finare bilder men den här är så skön *S*
Puh.... nästa år är det fyra barn på två skolor och jag inbillar mig att livet ska underlättas- åtminstone examen ;)

Scrappat...

Äntligen får jag visa att jag fortfarande är kreativ i min lilla hörna ;) Vår vän Åsa har fyllt 40 år och sent omsider så har vi uppvaktat henne :) Samma dag som vi var bjudna på hennes fest på Folkan så åkte vi in med Sally på akuten och efter den sömnlösa natten och sjuka donnan så var festen utesluten för vår del. På självaste födelsedagen var vi på begravning och då är man inte heller i form för att uppvakta någon så vi kom oss inte iväg för att krama om henne förrän i fredags. Nåja, bättre sent än aldrig! Vi var ju bara tre dagar sena, inte tre månader ;)

Examensfest..

Igår hade vi en trevlig sammankomst på vår altan! Vi var åtta vuxna och tolv barn som åt grillad middag, spelade kubb, sparkade boll, hade vattenkrig, såg film, surfade vid dator, surrade.... Alla gjorde såklart inte allt men kvällen innehöll dessa "aktiviteter". Regnet skvittrade lite då och då och myggen ökade i antal ju senare kvällen blev men vad gör väl det?! Vi hade tak över våra huvuden, filtar om benen, anti-mygg-apparaten låg på bordet och ångade, anti-mygg-ljusens lågor fladdrade, vi tände fler stearinljus, tog fram tilltugg och surrade ännu mer :) Riktigt mys!
Vår "traditionella" examensfest blev lite annorlunda i år, både platsmässigt, tidsmässigt och deltagarmässigt men så är det med traditioner- dom ändras utifrån förutsättningarna och risken finns att vi hädanefter får leva med det.... Det går inte att få samma datum att passa alla människor och då får man göra det bästa möjliga av situationen.

Rosendoft och bananskal...

Näe, mitt liv är inte ett liv som är friktionsfritt, godhjärtat och rälsåkande! När jag läser igenom mina texter kan jag ibland få känslan att jag upplevs som en präktig typ som skönmålar min vardag. Tro inte att det är så, om du upplever det så!

Jag är rätt bitter mellan varven. Många gånger orsakas det av sånt som jag ogillar såsom oärlighet, undanhållande av sanningar och underskattning. Jag är blond men jag är inte blind, döv och utan magkänsla. Varför är det så svårt att vara rak och säga vad man vill, tycker och känner?! Man kan dessutom göra det på ett bra sätt... Visst kan sanningen såra men det sårar mer när magkänslan tolkar in saker och man dessutom får samma tolkning från andra i omgivningen.

Jag är rätt bekväm av mig. Dessutom är jag lyckligt lottad som lever med BästMatte, jordens snällaste man som tycker om att laga mat, pyssla i hemmet och delta i barnens fritidsaktiviteter. Detta gör att jag nog upplevs som bortskämd och uppassad men det bjuder jag på. :) Han är värd all cred från omgivningen och för mig är det huvudsaken att han mår bra och uppskattar det jag är och gör för han! I förhållandet finns en god balans men den syns inte alltid utåt. För vem ser ex att avloppsrör och golvbrunnar är rengjorda? Vem ser att soffan är rensad under dynorna på ludd, smulor och småpengar? Vem ser att sopskåpet under diskbänken saneras mellan varven? Vem ser att det är rensat bland urvuxna kläder, att barnens garderobsinnehåll uppdateras, att det fixas presenter till våra jubilarer? Så.. jag sitter inte bara på rumpan ;)

Jag är rätt glömsk av mig. Teflonminne är ett begrepp som passar in på mig, tyvärr! Ibland glömmer jag att saker och ting är inbokade och då får jag stå med kepsen i handen och huvudet nerböjt. Jag försöker lära våra barn att egen tid inte är mer värdefull än andras och att man ska vara noga med att komma i tid och framförallt- höra av sig och be om ursäkt om man mot förmodan inte kan komma till överenskommet klockslag eller komma överhuvudtaget.

Jag är rätt plump i truten. Jag talar innan jag tänker ibland och det är obra! Inte så att jag handskas ovarsamt med saker sagda i förtroende utan mer att jag med några få ord kan oroa en hypokondriker eller förarga folk genom att prata om -för dom- känsliga ämnen. Jag pratar och det kommer grodor ibland men det är ju aldrig illa menat! Vill jag få fram ett budskap så är jag en sån som säger det! Jag har ett rörigt, ruschigt, innehållsrikt liv och ibland räcker inte orken till för att sålla vad jag får och inte får prata om i vissa personers sällskap. Jag är ledsen men man får ta mig som jag är, med både det braiga och mindre braiga!

Jag är rätt avig ibland. Det är inte alltid lätt att vara nummer två- och är man separerad, lever ihop med en annan separerad och det finns "dina-barn" med i bilden så är det ofrånkomligt. Det finns redan en fullgod mamma/pappa på annat håll som tillsammans med ens egna partner har huvudansvar och bestämmanderätt över "dina-barnen". Visst kan man knåda hårt och länge och slita hund så att man känns som en enda familj även om man är flera familjer i en, men vid vissa situationer blir man påmind om att man inte kan trolla och all uppoffring känns nästan meningslös. Nu är vi ändå lyckligt lottade som inte har elände som vårdnadstvister, veckotjafs eller mer osämja än normalt men det är ändå aldrig ett "normalt" liv när man har ett förflutet som inkluderar familjebildning. Vid planering av semester, resor, storhelger och liknande blir det ibland att knytnäva ner pusselbitarna för att få till något vettigt som passar alla mammor, pappor och barn inkl nya syskon...
Det är inte alltid a piece of cake att ha med ett ex att göra eller att själv vara ett gott ex ;)

Nu har jag bladdrat av mig för den här gången och har du orkat hela vägen och fortsätter tycka om mig som person eller vill läsa mina stundtals "disktrasesura" blogginlägg- ja då gör du mig glad :)

Ha en skön söndag och ta hand om dig!
KRAM

lördag 9 juni 2012

På rull...

...från Sunderby sjukhus. Kl 3.30 inatt åkte vi in till akuten i Piteå med en kokhet, vätskevägrande Sally. Varken vatten, saft eller isglass dög åt henne. Väl på plats blev vi skickade vidare till storsjukhuset för att ev bli inlagda med dropp då lillsnorpan knappt pinkat el druckit på ett dygn- och då snackar vi om en tjej som hinkar mängder varje dag!

Depåstopp 4.30 på macken för färdkost till mamman och pappan. Sally, 40,3 grader, ville inte ens ha saftflaskan. :(

I Sunderbyn tempades hon, syresättningen kollades och lillkroppen avlyssnades med stetoskop. Efter nån timme på akuten, blev vi förflyttade till barnavd 44, sal 3, där tanken var att vi skulle bli inskrivna och där Sally skulle ventankas med dropp. Men plötsligt händer det- under promenaden till avdelningen tömmer hon saftflaskans dryga dl och vi blev paff. Vätskevägran var upphävd :)
Vi fick ändå spendera nån timme i salen medan dom febernedsättande supparna fick börja verka.

Pappa och Sally läser bok

Så småningom bestämdes att vi kunde rulla hemåt och försöka truga i henne mer vätska. En sista koll visade en öroninflammation på vänster öra så det blev en penicillinkur på fem dagar.

En trött tjej och två stenade föräldrar kommer att inta soff- och tv-läge ikväll för efter det här sömnlösa dygnet lär vi inte mäkta med mer ;)

Studentfirandet igår gick superbra (trots febrig lilltjej)! Blödiga mamma lipade av stolthet när stiliga sonen kom utrusande genom skolporten, iförd svart kostym och vit mössa ❤

Rallyåket :)

Efter traditionell rundåkning genom stan, hade vi en väldigt lyckad mottagning hemma på gården när studenten anlände och även om solen tittade fram mellan skvättiga regnskurar så var det gemytligt och torrt i partytältet :) Vi bjöd på en smarrig buffé och det surrades, skrattades och öppnades paket medan mat, tårta och drycker slank ner. Bilder och mer detaljer kommer sen, nu är det slut kraft kvar så jag lämnar skrivandet för nu :)

Take care ❤ KRAM

torsdag 7 juni 2012

Vi är på G...

...med stora sonens studentskiva! Massor kvar att göra innan det smäller imorn men hä sko gå som vi säger i pite ;) Tårtorna är beställda, helvita prinsess som jag själv valde att dekorera, fina Sus och Janne har lånat ut värsta partytältet som matte har monterat mellan alla j*vla regnskurar som dag efter dag blöter allt som går att blöta och som bara hållit upp för små pinkpauser... typ...
Maten till buffén är lagad, studentplakat är hämtat. Det som återstår att göra innan avfärd vid 11-snåret är; (håll i hatten!!)
- Duka i tältet med dukar, engångsartiklar, servetter.
- Hänga upp ballonger och serpentiner.
- Klutta på fem olika röror på snittarna (sorry BästMatte att jag använder så simpelt ord som snittar *flinar*)
- Lägga upp maträtterna på serveringsbrickor (så dom bara kan plockas ur kylen och plastas av)
- Hämta förbeställd ros att hängas runt stora sonens hals.
-Duscha och försöka oss på processen att göra änglar av apor ;)
- Hämta övriga barn, som på studentkillens önskan ska vara med och "liva" upp stämningen lite (syskonkärlek?!)

Tro inte att jag klagar över allt som ska göras, jag bara konstaterar. Jag känner mig rik och tacksam över att jag har så många fina barn under mina vingar, att vi får äran att hålla i det stora firandet och att stora sonen förhoppningsvis är först ut av sex studenter :)

Återkommer med mer om student, skallebang och ledighet. Sally har varit uppe i heta tempen 39,9 idag och sover ohyggligt oroligt pga febern, hostan och snoret :( Stackars lill❤

Bjussar på nån liten bild och sen är det kramkalas med JB, det behövs om jag ska orka upp i tid :)

Lilla 10- bitars...

...stora 20-bitaren

Taskig kvalla, gör ett nytt försök imorn!

Alldeles nyligt uppsatt, ska finjusteras och pyntas :)

Snark, snark mina läsare och vänner!!
KRAM