...har vädrat sitt fula plyte idag! Jag skjutsade skolbarn på morgonen och var lite lättretlig sen igår. Jag vaknade nämligen med lock i båda öronen igår vilket gjorde mitt tolvtimmarsskift på jobbet till en mara. Inte nog med att jag hörde dåligt, jag fick känningar av balansnerven och var lite svajig och lätt illamående mellan varven. Känslan var precis som att jag var salongsberusad och satt med hörselproppar i öronen, det susade i dom och jag hörde min egen puls dunka i skallen. När manöverrummet fylldes med basiga mansröster mellan varven så glammade det bara för mig och trumhinnorna vibrerade. Skitskumt! Detta var kvar i morse så nu har jag ringt vc för att rådfråga vad jag kan göra för att slippa eländet. Humöret påverkas som sagt oxå och det blev påtagligt när jag släppt av sista barnen vid skolan och rullade hemåt. Det första irri-momentet kom när jag mötte en för säsongen uppvaknad cykelhuligan utan trafikvett. En tjej i uppskattad 12-årsålder kom cyklande mot mig på min sida av bilvägen- och inte ska ni tro att hon cyklade åt sidan eller ens hade ögonkontakt. Hon tittade snett framåt (mot skolgården) och bara paddlade på med tramporna trots att hon absolut inte kan ha undgått att se min familjebuss. Om hon mot förmodan inte såg mig så borde hon ha klivit upp tidigare så hon hann få upp ögonen ordentligt innan hon begav sig av hemifrån. När hon var fyra-fem meter framför mig så var jag tvungen att väja över i motsatta körfält och gissa om jag var sugen att lägga mig på tutan! Men då hade hon väl kissat ner sig av rädsla och varit tvungen att vända hem igen för klädbyte med sen ankomst som följd och det ville jag inte vara orsak till *flinar*
När jag lämnat området vid skolan skulle jag göra en högersväng ut på en väg där det är högerregel, och jag kom från höger vilket skulle ha gett mig företräde. Två bilar kom körande från vänster och ingen av dom hade ens funderat på att bromsa och släppa ut mig och därför stod jag kvar med nosen nästan ute på vägen, svärandes för mig själv. Hade jag haft en skrotbil så hade det varit lockande att sakta smyga ut så dom fick tvärnita... men det hade jag inte gjort ändå när det väl hade kommit till kritan för även om jag har ett sjuhelsikes trafikhumör så är jag vettig nog att inte agera farligt och orsaka olyckor- men tanken fanns där iaf ;)
Väl ute på vägen så kom jag till en fyrvägskorsning och även där råder högerregel. Givetvis blev det så att vi råkade bli en bil i varje väderstreck och alla saktade vi in och stannade av, i väntan på att den till höger om oss skulle köra. När ingen gjorde en ansats till att hitta gaspedalen så drog jag nytta av mitt morgonhumör, blixtreagerade och trampade ner gasen och raketbussen sköt iväg genom korsningen. Med ett leende rullade jag hemåt :)
Väl hemma så hittade jag toaletten i ett.. mindre städat skick. Det verkar som att den två-åriga toalettmarodören varit framme med en snorig näsa som behövt snytas...
Fräscht! Nej, vi har inte riktigt lyckats med uppdraget "slänga- skräp- i- soporna"... inte än ;)
I helgen som var fick jag en glad överraskning! Stora sonen har förlängt sin aupair- anställning ytterligare ett år och som tack för det så bjuder hans värdfamilj på en hemresa och två veckors semester hemma i sommar :) Enda smolket i glädjebägaren är att stora dottern är på tre veckors språkresa i England precis då så hon missar hans vistelse helt! När hon hörde det bröt hon ihop och gömde sitt gråtande ansikte i händerna. Den spontana sorgen hittade givetvis min ON-knapp och även jag började lipa, även BästMatte blev rörd till tårar men han kan behärska sig bättre än jag så han storbölade inte. Våra tolvåringar sneglade lite generade på känslospektaklet när vi kramades, torkade tårar och snörvlade men dom sa inte så mycket. Reaktionen kom sen i ensamhet för bonusdottern som var ledsen, dels för sin "storasysters" skull men det var även en reaktion på att vi vuxna varit ledsna. Som jag sagt förut så är det inte så lätt att se föräldrar gråta och eftersom familjens barn är van vid mina "lille-skutt-tårar" så tror jag att hon rördes mest av sin pappas tårar som är ytterst sällsynta! Han blir oftast tårig av stolthet och glädje när någon av barnen presterar (speciellt vid idrottsliga aktiviteter) men då glänser det bara i ögonvrån så vi snackar ingen egentlig gråt ;)
Vi lär inte få så väldigt många dygn med sonen för det är många han vill hinna träffa och mycket han vill hinna göra. Han har sin pappa och den släkten och en hel drös med polare som han vill umgås med förutom oss och våran sida av släktingar men jag är ändå glad att han kommer hem. Det blir spännande att se Sallys reaktion, även om hon pratat och busat med han på Skype så har hon inte träffat han på nio månader när han kommer så jag tippar på reservation och blyghet dom första tjugo minutrarna. Sen kommer det att lossna :)
Skärmdump som Simon tog vid senaste Skype-samtalet hem (sorry sonen för att jag snodde den från din blogg)
Jag gissar att snorpan kommer att få slita sitt hår den dag då hon börjar bry sig om sitt utseende och ska fixa till sig. Hennes hår är nämligen inte av denna värld! Vi måste vattenspreja och kamma grundligt varje morgon för hon får alltid värsta rufset med småtovor i- varje dag!
Oftast är det hennes vänstra sida som är värst stökig ;)
På tal om annat... Imorn ska jag genomgå min första hälsokontroll på vår egen företagshälsovård på jobbet. Jag vet inte riktigt allt som ingår men förutom svar på förra veckans blodprover så kollas blodtryck, lungkapacitet, hörsel och kondition (på motionscykel) Jag har inga större förhoppningar om nåt vidare bra resultat på konditionen men i övrigt finns nog inte så mycket att anmärka på. Dessutom ska jag gå ut och jobba extra imorn. Vi påbörjade vårstopp på våran avdelning igår och under hela veckan ska vi stå för rep, ombyggnad och allmänna förbättringar. Jag har inte hunnit vara med på så många stopp då dessa faller in lite olika i skiftcykeln vilket gör att man råkar vara långledig ibland. Därför är det toppen att kunna ta nåt extraskift så att jag kan se, göra och lära mig :) Sen jobbar jag tre förmiddagar innan jag blir långledig då det är dags för våran resa till stora sonen!
Vikten knatar sakta men säkert åt rätt håll! Jag fick göra ett besök i klädautomaten på jobbet för att hämta ut en mindre storlek på arbetsbyxorna eftersom grenen hängde 1,5 dm nedanför normalt läge och tyget korvade sig i midjan då jag drog åt bältet. Känns kul att "byta ner sig" ;) Nya byxor behövs även på fritiden, dom nuvarande hasar ner!
Jästarns vad mina öron är irriterade! Nu ska jag leka med gullrumpan, fixa lite lunch och söva henne ute i vagnen innan vårdcentralen ringer upp mig. Hoppas dom har någon bot så att jag kan höra normalt igen.
Ha en skön måndag och ta hand om er!
KRAM ❤
