...av några anledningar, dagen började dock bra.
Jag lämnade en glad snorpa på dagis, iklädd sin nya specialbeställda tröja som hon fått av fam.Burström
Därefter rullade jag till jobbet för ett lärorikt och extrainsatt stoppskift. Fick snällt stanna till en snabbis efter inpassering genom våra områdesgrindar då jag inte ville bli mosad av framrullande tåg ;)
Jag hann bara vara på jobbet en halvtimme innan det var dags för min inbokade hälsokontroll. Tog hojen och trampade till FHV där jag startade min kontroll hos sjukgymnasten.
Efter samtal så kom minus nummer ett: midjemått. Ehh... Jag ligger på övre gränsen till det hälsosamma måttet på 88cm... rätt många cm över! Men ingen fara tyckte sjgmn, det kunde ju vara värre ;)
Sen kom minus nummer två: jag måste försöka stabilisera min vikt och sluta rasa i vikt! Man ska bara tappa 10% av sin vikt, sen ska man stå still i 2-3 månader så att hormoner och allt annat komplext i kroppen hinner med innan man kan minska ytterligare 10%. Går viktraset för fort (-10,5 kg på 3 månader i dagsläget) så far hela kroppen illa, fysiskt och psykiskt även om man inte kan tro det när man känner sig euforisk vid för stora kläder och smidigare kropp. Visst fattar jag att det kan vara bra men jag bantar ju inte direkt med mening, försöker verkligen få i mig mat trots min brist på hunger och aptit!
Minus tre kom när jag skulle trampa på motionscykel i sex minuter med pulsband under mina svettiga hängpukor. Låg på godkända gröna indikatorområde och kände att belastningen var "något ansträngd". Efteråt så skrattade sjgmn gott och sa att jag var unik. 10% av människorna går inte att mäta via cykel och jag var en av dessa procent. Detta beror på min medfödda höga puls som jag vet med mig att jag har. Pulsspinningen på Sensia har klart och tydligt påvisat detta förut. Fortfarande skrattande så sa han att enligt testsiffrorna så hade jag kondis som en 90-åring och här var även jag tvungen att skratta även om ögonen höll på att hoppa ur sina hålor och hakan slog i skrivbordet. Alltså, nog för att jag hade räknat med ett dåligt resultat men nån måtta på eländet får det väl ändå vara! Nittio år!! Han liknade värdena med en person som går tre trappsteg, stannar och vilar nån minut, går tre trappsteg till osv... En tröst i det hela var att själva kurvan visade att jag har god grundfysik då hjärtat fort jobbade upp sig och planade ut så han tyckte jag skulle ta testet med ro :)
Sämre kondis hade gett en mer långsam stegring på röd linje. Min var stabil hyfsat snabbt vilket var ett bra tecken :)
16.00 ska ligga över 35.00 för min ålder, vikt, längd och kön
Nästa steg var att träffa sköterskan som gick igenom mina testresultat inkl blodprover och allt såg mycket bra ut.
Blodvärde 144 (117-153g/L)
Blodsocker 5,3 (<6,3 mmol/L)
Blodtryck 117/82 (141/91 mm Hg)
Puls 84 (hög men ändå normal)
CDT <1.0 (<2.0%) =alkoholmarkör
Lungor 83,2 (>70%)
Vikt och midjemått håller jag för mig själv, dom var ju inte riktigt lika bra ;)
När vi kom till hörseltest så berättade jag om mina hörselproblem som kom för två dagar sen och hon ville kika om jag hade någon vaxpropp (som vc trodde men som FHV skulle få kolla upp innan jag satte iväg och köpte Revaxör)
Kliniskt rena öron, blanka och fina trumhinnor som rörde på sig när jag höll för näsan och blåste. Hon ville göra ett hörseltest i kuren och resultatet blev klart sämre på det högra örat som är betydligt mer "plugg". Dessutom tyckte hon att mönstret på resultatet var skumt, jag hamnade i två olika områden (men be mig inte förklara i detalj för jag lyssnade bara med ett öra (hehe vad rolig jag är! :)) Hon skulle konsultera med vår läkare och återkomma men det hon misstänkte var "Sudden Deafness", alltså "Plötslig Dövhet"! Va, vad sa hon? Hörde jag rätt? Jag satt som ett frågetecken, detta var något som jag aldrig har hört talas om!
Efter en timme ringde hon upp och sa att läkaren ville att jag kom tillbaka kl 14 för att undersöka öronen. Efter lunchintag och arbete i storm och regn utomhus så återvände jag på utsatt tid till FHV. En ny koll i öronen och test av reaktion med en stämgaffel så ringde läkaren till öronmottagningen på lasarettet för att rådgöra med en öronspecialist. Att drabbas av detta i ett öra är ovanligt och båda öronen är ännu mer ovanligt. Slutgiltig dom- och dagens minus fyra- blev diagnosen som det först spekulerades i och jag blev ordinerad en stark kur med cortisontabletterna Prednisolon och en remiss för uppföljning på öron. Då tog jag mitt pick och pack, duschade och bytte om och avslutade för dagen. Hämtade ut medicinen och sjukanmälde mig veckan ut för att vila öronen från allt glammande ljud och anspänningen som blir när jag ska koncentrera mig på att urskilja ord i en grötig massa. Minus fem blev känslan av att inte ha hunnit göra någon nytta på jobbet, mesta tiden gick åt på FHV :(
I mitt förvånade och förvirrade tillstånd så googlade jag på Plötslig Dövhet och hittade en blogg skriven av en man som varit drabbad. Mångt och mycket känner jag igen och han är fantastiskt duktig på att uttrycka sig i skrift. Kika in på En blogg om plötslig dövhet om du är nyfiken att läsa om hur han haft det. En av dom saker jag fastnade för var en länk som jag själv länkar in HÄR ang just kortisonbehandling. Att snabbt påbörja behandling och gärna vila i relativ tysthet sägs påskynda läkningsprocessen men jag gissar att detta, liksom många andra saker här i livet är individuella :)
Enligt läkaren är prognosen god för att jag ska få tillbaka full hörsel men lite okul är det att läsa om tillståndet;
Det ska ju vara jag!
Glädjande besked fick jag dock av maken som skickade en länk från Aftonbladet på min mail. Hoppas hoppas!! :)
Vilken kombo med fylleframkallande Tramadol och speedande Prednisolon!! Woohoo! Nån som är sugen på ett raveparty?! Fast helst utan musik såklart, mitt Tinnitus- tjutande/brusande/pipande högeröra och trumhinnevibrerande vänsteröra vill helst slippa oljudet från stereon ;) Nä okej då, jag tror vi skippar den usla idén och så försöker jag locka hit JB med lite sömnpulver, det känns behövligt!
Sov gott mina vänner och ha en bra morgondag!
KRAM ❤
