...att mötas av nonchalanta människor inom vården! :( *morr*
Vi är inga nervösa, oerfarna föräldrar som är hispiga i onödan men den känslan fick vi igår när vi hade kontakt med vårdcentralen.
Det började redan i förrgår med att jag ringde till BVC för att rådfråga och ev få komma och visa upp Sallys händer och fötter efter en jobbig natt med lite sömn och mycket kliande. Sköterskan var på kurs i tre dagar så jag ringde vanliga VC- numret och fick prata med en sköterska men detta har jag redan berättat om.
Efter en ännu jobbigare natt och ett samtal med en vän så ringde jag en annan VC och pratade med den BVC- sköterskan för att få råd då vi upplever att varken kortisonsalvan eller Tavegylen hjälper. Hon tyckte dock att det var svårt att sätta en diagnos på ett telefonsamtal och efter en trevlig pratstund så gav hon rådet att ringa våran VC igen för att få en tid så vi kunde få visa upp hennes händer och fötter. Hon tyckte att vi var erfarna föräldrar med sunda frågeställningar och att vi hade rätt till en kontroll. Sagt och gjort så ringde jag vår VC igår och blev uppringd av en annan sköterska än i förrgår. Jag förklarade situationen och sa att jag gärna ville att någon sakkunnig åtminstone kunde kolla på henne så vi då behandlar rätt åkomma.
Sköterskan som inte presenterade sig med namn när hon ringde (oproffsigt!) lät som att hon tyckte det var onödigt men bokade iaf in en tid under eftermiddagen "så att vi kunde känna oss lugna" Tack för det!
BästMatte åkte dit och kom hem med sur min och en ramsa av svordomar. Han upplevde att läkaren var väldigt nonchalant och med lätt ovilja tittade nån sekund på Sallys ena hand och sa att det var höstblåsor. Han upplyste att dom redan hade konstaterat diagnosen på deras morgonmöte. Jätteproffsigt att göra det efter ett telefonsamtal- not! Han hade redan bestämt sig innan Matte och Sally kom kändes det som.
Detta gav såklart vatten på Mattes kvarn ang privata vårdalternativ. Hans andra två barn är listade på en privat hälsocentral men för mig känns inte det alternativet aktuellt. Normalt så träffar vi gulliga personer på VC, ett ställe som är beläget på gångavstånd hemifrån och eftersom jag och mina biobarn gått där under många år så känner jag en trygghet i att jag känner till majoriteten av personalen och vice versa. Dessutom upplever jag att dom sätter av gott om tid när man är där i olika ärenden och eftersom min läkare är den bästa -för mig- så är jag kvar där.
Den dag då min läkare ev flyttar på sig så följer jag med för har man väl hittat en läkare som tar fibro på fullaste allvar och gör sitt bästa för att hjälpa så släpper man inte han/hon i första taget! Har man ett så "luddigt" syndrom så hamnar man lätt hos läkare som negligerar problemen eller som helt enkelt inte är nog kunniga.
För att återkomma till Sally så har vi iaf löst problemet med intag av den äckliga Tavegylen. Hon ska ha 10 ml/gång så vi sätter halva dosen i en liten medicinkopp och blandar i röd saft till muggen är full. Eftersom det är så kul att dricka ur allt som är smått så slurpar hon i sig allt och ber om mer :) Även fast hon ser att jag häller medicin i botten så dricker hon gärna hela groggen!
Slut kvar!
Vårtecken...
Igår grävde jag fram en doppresent som snorpan fick av Lisa och Pernilla med familjer. Hon behövde två år för att växa i den och nu är den helt perfekt! :)
Monteringsjobb för mamma
Hmm, vad gör man med stången?!
Med bortplockad stång gick det betydligt bättre ;)
Det följde med fina klisterlappar med Sallys namn men dom monterade vi inte nu, det viktiga var att få testa nya hojjen :)
Presenter...
Våra snälla mammor fotade presenterna och skickade bilderna åt mig så här kommer dom :)
En superenkel korkskruv...
...på stativ, inte helt oäven att ha ståendes framme.
En presentförpackning innehållande fyra olika öl och ett glas...
...inköpta på mysiga mikrobryggeriet/ puben The Pike som vi hann besöka tre gånger :)
En tidig morsdagspresent i form av fyra burkar med hemgjord sylt, gelé och marmelad- vad man vill ha det till
Lite ströbilder...
Ärlighet varar längst ;)
"Why Lie, trying to get weed or beer"
Space Needle by night!
Problemlösning a'la Seattle
Funderade på att köpa den här tröjan till familjens pappa som har tre döttrar i sin närhet :)
"DADD- Dads Against Daughters Dating.
Shoot the first one and the word will spread"!
Många Segway-burna vakter cirkulerade i Seattle center
Jag tror att stora dottern (och kanske även bonusdottern) skulle kapa av sin hand för att få vara här just detta datum! ;) Arenan låg på gångavstånd från hotellet.
Sockerkick...
Sent igårkväll åkte jag till jobbet med några biskvier och denna sockerbomb;
Dumletårta
Eftersom jag har vård av barn den här veckan och hade tänkt bjuda på försenat födelsedagsfika i tisdags så stack jag iväg efter kl 22 och fick mig en trevlig prat- och fikastund. Jag kände mig verkligen välkommen tillbaka och det värmer långt in i ryggraden ❤ Även om jag är nervig inför körning av dom tunga fordonen kommande veckas för- och eftermiddagsskift så känner jag en glädje i att börja om! :)
En röst i natten...
Kl 03.00 var det kört för den här natten och en timme senare var det bara att ge upp och göra morgon. Lika bra att uppdatera bloggen nu då när jag vid det här laget redan har hunnit köra igång dagens första tvätt, bytt blöja på lillskrot, ätit frukost och kokat kaffe så maken (som strax ska stiga upp) hinner få en kopp innan avfärd till jobbet. Jag hatar tidiga morgnar!! Att jag dessutom ska på återkontroll på öronmottagningen 8.30 omöjliggör min förhoppning om att få dura till i soffan medan Disney Junior underhåller oss ;)
Jaja! Jag håller tumme och tå för att kommande nätter blir bättre- för allas vår skull. Ingen skrik-natt så dom stora barnen blir väckta. Ingen hand- och fotsmörjning gånger 25. Ingen leksugen övertrött tjej. Ingen slutkörd pappa som ska upp före 05.00. Ingen stenad mamma som måste upp före skam.
Solen skiner iaf så jag tror det blir en bra dag idag trots allt :)
Ha det så bäst och ta hand om er!
KRAM ❤
