...och jag fortsätter väl med mitt mattema :) Simon hade sin lediga dag så han hämtade upp oss och vi åt ännu en frukost ihop- den sista på länge är jag rädd för :(
En äckligt god våffla, två baconskivor, äggröra samt juice, kaffe och sedvanligt isvatten
En alldeles lagom frukost för mig. En sak som jag reflekterat över är att det första man får när man slår sig ner på ett matställe är ett glas isvatten- överallt! Sen kommer drycken man beställer och maten. Dom har oxå järnkoll på när innehållet i kaffekoppen eller vattenglaset minskar, då är dom genast där och frågar om man vill ha påtår (vattnet slår dom upp direkt så det har hänt x antal gånger att vi varit "ofina" och tvunget ha fått lämna halvfulla glas när magen varit proppfull ;))
Därefter drog vi återigen iväg till shoppingMeckat ca 40 minuter norr om stan. Den här gången var det betydligt varmare än förra gången, strålande sol och som mest visade mätaren 27 grader- inte direkt det bästa vädret att shoppa i men vi klagade inte då vi pausade i solskenet med varsin smaksatt frappucino :)
Lite inköp från denna sväng;
Matte köpte Nikeskor Lunarglide 4 för 65$ (~455:-)
Två par converse till snorpan 54$ (~370:-)...
...med kardborrestängning på båda! Vill ju inte skicka henne på dagis med knytskor som fröknarna ska behöva svära över ;)
Snäva (än så länge) jeans åt mig för endast 20$ (~140:-)
Mariners-tischa för 20$....
...samt en skön Marinersjacka (eller tröja) av märket Nike för 69$ (~480:-) NU är jag fit for fight! ;)
Åtta plagg till snorpan 55$ (~380:-)
Simon suktade efter en hockeytröja och istället för att ge han pengar till bensin så köpte vi han tröjan som han så gärna ville ha men tyckte var för dyr! Den var dyr men värd alla kronor när vi såg glädjen i hans ögon! TACK Simon för all hjälp med körning!
Skor beställda av svägerskan, till henne och kusin V 90$ (~600:-)
Bilfärden dit som tog ca 40 minuter tog nästan den dubbla tiden tillbaka. Nu vet vi hur trafiken kan masa sig fram trots tre-fyra filer!
Baseball...
Vi hann bara upp på rummet och byta om till matchkläder innan vi skyndade iväg till Monorailen. Vid ändplatsen gick vi en trappa ner och kom till en underjordisk väg där både bussar och tåg rullade- coolt! :) tack och lov fanns det reflexvästade vakter där som kunde guida oss vilken buss vi skulle ta för det var inte det lättaste att tyda busslistorna som fanns på väggarna! 7,50$ (~53:-) kostade enkel resa för alla tre, ungefär som monorailen. Efter reflexvästvakten hade bankat på bussen och hojtat fram till chaffisen att bakre dörren var klar så log han åt oss och önskade oss en trevlig upplevelse :)
Dagens bloop kom på bussen och ibland är det skönt att vara i ett land där bara ett fåtal förstår vad man säger- i detta fall så hoppas jag att maken och sonen var dom enda! Precis när en superstressad kvinna kom flåsande fram till bakdörren (där vi satt) och började gräva i väskan så stängdes dörrarna framför näsan på henne och bussen rullade iväg, trots att nån ropade åt chaffisen att stanna. Vid nästa hållplats säger Matte;
"- nu kommer hon och springer, hon som missade bussen."
"- va, har hon sprungit ända hit?!" (säger jag med uppspärrade ögon)
Matte tittar snett på mig
"-nä hon tog en annan buss och åkte hit med den för att kunna byta här!"
Öhhh.... såklart!
Sen började vi gapskratta alla tre över hur blond jag var! Jag blev tydligen alldeles röd i ansiktet. Men vad fan, jag har ju sagt att munnen är snabbare än hjärnan ibland- that's me! ;)
När en av tjejerna i bussen skulle av så frågade hon om vi skulle på matchen (vilket vår klädsel skvallrade rätt rejält om tror jag ;)) och eftersom vi satt kvar på våra rumpor så tipsade hon oss om att kliva av på samma hållplats som henne och bara gå över en bro för den vägen var tydligen närmast. Vi tackade så mycket och studsade upp från våra säten och mycket riktigt så var det absolut inte långt att gå!
Och vilken gåshud som ploppade upp när vi närmade oss stadion! Det kom en strid ström med människor och det var matstånd och försäljning överallt efter vägen!
Folk passade på att äta innan matchen- smart med tanke på dom priser som var där inne!
Gott om poliser var det oxå.
Ingången
Ha! En segway-guide snurrade runt utanför ingången...
...så vi frågade var vi skulle gå för att hitta våra platser.
En funktionärskvinna frågade om vi ville att hon skulle fota oss tillsammans och det ville vi såklart!
Min biljett. Sektion 118, rad 25 och plats 3 (vi hade köpt 1,2 och 3 för att få sitta längst ut)
Vi betalade 120$ (~ 800:-) för våra platser
Det fanns en hel del matförsäljning!
Wow det ÄR STORT!
Ville man ha jordnötter, sockervadd, glass, chokladdoppade jordgubbar, kalla drycker och lättare tilltugg så var det bara att höja armen eller säga till, dom gick rad upp och ner och sålde.
Maten var som sagt dyr men GOD och vi åt med andakt. En burgare med nåt strimlat kött, bbq-sås och coleslaw *slurp*...
...men Simon tog en annan variant vilket han nog ångrade när han såg köttet i sin burgare! Inte så lätt att äta med stil ;)
Innan matchstart så ställde vi oss upp, tog av kepor och lyssnade på en av dom sötaste versionerna av amerikanska nationalsången, framförd av en barnkör. Självklart blev jag gråtig av den söta sången och av den mäktiga stämningen!!
Låten hittar du HÄR.
I övrigt så spelade dom riktigt bra och blandad musik. Det var allt från Blueberry hills (fats domingo) och sweet dreams (eurythmics) till bitter sweet symphonie (the verve) och flera hårdrockslåtar. Huvudet vickade och fötterna stampade mest hela tiden när dom spelade musik :)
Tyvärr missade jag Mattes Twitterinlägg som visades på stora bildskärmen! Men jag kan säga att han höll på att göra i brallan av upphetsning när vi såg texten i storformat :)
Sonen köpte dyra men bamsestora och goda chokladdoppade jordgubbar och delade med mig. En liten förtida morsdagspresent kanske :)
Givetvis var Matte "tvungen" att testa dom omtalade vitlöksstripsen. Goda som tusan men aromen dödar alla kryp inom 10 meters radie!
Skymningen föll men strålkastarna gav nästan dagsljus på arenan.
När den spelaren kom upp och skulle spela så lät det som ett unisont utbuande men dom säger "raaooooouuuul" med betoning på ou vilket ger den känslan :) Så var ju dock inte fallet!
Delar vi gener?! ;)
En lite mer "normal" bild på Engberg x tre :)
Matchen innehöll så mycket men trevligt sällskap, god mat, en homerun av hemmalaget och slutligen vinst var några av höjdpunkterna! En magisk kväll!
Färden hem till hotellet var lite mer spännande. Allt gick bra men inte är man lika trygg som hemma på dom norrländska gatorna när klockan passerat 22! Första bussen som kom gick egentligen inte dit vi skulle men chaffisen tyckte att vi skulle lösa biljett och åka inåt stan för att sen kunna byta buss och fortsätta åka på samma biljetter. Det var väl inte rekommendabelt att stå 30 minuter och vänta på nästa buss enligt han. Så detta vi gjorde och han småsurrade med oss under färden och tyckte svenskar var ett artigt folk. Ehh, va?! Jämfört med amerikanarna så är vi rätt oborstade men vi kanske är bra på att ta seden dit vi kommer ;)
När vi skulle av så rabblade han noggrant upp vilka bussar som tog oss närmast vårt hotell och innan vi klev av så uppmanade han oss att hålla ihop med varandra. *gulp* Kändes absolut inte tryggt att stå och vänta på nästa buss när man såg små gäng här och där. Jag måste dock säga att ingen är direkt påstridig, tiggare och hemlösa som kommer fram accepterar ett nej och lullar vidare med halvdöd blick. Tragiskt men ändå skönt att dom "bara ger upp och går"
Nästa buss kom tack och lov inom fem minuter och herreminje vilken åldrig chaffis! Han måste ha varit över 70 år och hörde oxå därefter! Han skulle ta oss så nära Roy street som möjligt (där hotellet ligger) men under vägens gång funderade vi om han verkligen kom ihåg oss eller bara tog oss till ruttens ände typ. T.o.m en kvinna som klev på efter oss och som tydligen kände gubben påminde han innan hon klev av ;) Men vi oroade oss i onödan, tjorvig och halvdöv men nog tusan kom vi närmare än vi hade förväntat oss. Söta sonens hjärta pickade för gamlingen och han smög till han en peng i dricks som tack för hjälpen.
Efter en stilla promenad till hotellet och intag av två bananer så återvände Simon hem till sig trots erbjudande om övernattning hos oss. Han visste inte hur morgondagen såg ut så han ville vakna upp på plats OM han skulle jobba på fm. Senare har han aupair- möte med efterföljande fotbollsmatch och ev kvällsjobb så vi vet inte hur mycket mer tid vi har med han men vi hoppas såklart på en sista middag ihop. Vi har bara ett dygn kvar här och vill ha all tid vi kan med han innan vi måste lämna kvar han och återvända hem ❤
