...var vi trötta som få! Oromantiska (och icke längre nykära, "bara" tryggkära) så dog vi raklånga i varsin storsäng igårkväll ;) Enda gången jag faktiskt kröp ner hos Matte var vid fyra-snåret när jag vaknade av hans störiga snarkningar som gjorde att jag inte heller kunde somna om. Så jag kröp ner hos en yrvaken man som nästan var på väg upp i ren förvåning och förvirring :) När jag väl fått han på sidan och ljudlös så smög jag tillbaka i min säng och bredde ut armar och ben som en solfjäder. Underbart sköna sängar!!
Hur som. Vi gjorde oss iordning och klev ut i 20 graders värme strax efter kl nio. Fantastiskt skönt, som medelhavskänsla men utan den klibbiga luftfuktigheten.
Ser ut som en svensk sommarrabatt :)
Vi gick några hundra meter till Mecca Café där vi tänkte testa en typiskt amerikansk frukost! Herreminje så fruktansvärt mycket mat det var- och det kändes riktigt onyttigt! Vår frulle bestod av stekt riven potatis, rostade bröd med rimmad skinka, poscherade ägg och hollandaiesås i massor! Kaffe och apelsinjuice ingick oxå såklart. Halva portionen blev kvar! Hittills har vi fått samma fråga på alla matställen vi hunnit vara på- "do you want a bag?" Doggybag erbjuds och detta vore nåt för Sverige att ta efter :)
Brakfrukost med flera tusen kalorier ;)
The GumWall
För att slippa jaga nätverk hela tiden för att kunna nå sonen så gick vi in på en telefonaffär och köpte ett färdigt mobilpaket för 10$ (tack vare tips från Janne som bott X antal år i USA) Den glada killen i affären hjälpte oss att aktivera den och medan han jobbade på så frågade han var vi kom från- för kan ni tro, våran dialekt (eller usla, stappliga skolengelska om man ska vara råärlig) avslöjade att vi är turister, haha! Han hade haft en tjej från Island, "is that the same?" "Or is the countries close to each other?" Ja jösses. Nåja, vi laddade den sprillans nya mobilen med 40$ så nu har vi ett eget amerikanskt nummer ;) Det blev genast smidigare att kunna ringa och smsa sonen. Jag gissar att det finns pengar kvar på den när vi åker hem men ev så kanske sonens pappa vill köpa av oss den för kvarvarande ringpengar när han och sambon ska hit om några veckor. Dom lär väl oxå vilja kunna få tag på sonen och jag tror inte att Simon själv har så stor nytta av stenåldersfånen då han har fått en egen iPhone av sin värdfamilj.
Vi köpte tre Citypass för 222$ och där ingår sex större evenemang som är värda att uppleva när man är i Seattle.
74$ styck/ vuxen (ca 500:-)
Lunch...
Vi klämde sushi och testade åtta olika ölsorter på TapHouse. Ett ställe med etthundrasextio sorter i tappkranar!
Kranar på rad
Vadå nöjd?! ;)
Jag höll på att skämma ut mig när vi var klara på TapHouse :) Ett toabesök var på sin plats innan vi letade oss ut i solen och efter uträttat ärende så ställde jag mig upp för att återställa ordningen på klädseln. Helt plötsligt började det låta som fan bakom ryggen på mig och med trosorna halvvägs på låren slängde jag mig på båsdörren och stirrade för att se vad som lät. Klick sa det och jag fattade att det var en självspolande stol! Haha, coolt! Och tack och lov så åkte jag inte ut genom dörren med brallan på halvstång ;)
Scary!
Blake Island...
Kl 16.30 hade vi bokat en båttur till Tillicum Village på Blake Island.
En otroligt vacker plats som man når efter ca en timmes färd på en turbåt som serverar förfriskningar och snacks.
När vi la till så såg vi en indian i vackra kläder som väntade på oss. Vi fick en kopp med musselsoppa och blev uppmanade att kasta alla skal på marken när vi var klara och stampa sönder dom. Detta har gjorts i alla tider och dom månade om att fortsätta bevara naturen i ursprungligt skick. Jag är inget fan av fisk så jag åt bara någon enstaka mussla, mest för att ha provat det :)
Sedan blev vi insläppta i en stor restaurang där vi blev tilldelade våra platser och därefter hämtade vi vår mat. Ett stort immigt kallvattenglas stod vid alla platser och under sittningen så fylldes glasen på konstant av uppmärksamma servitriser/ servitörer. Övrig dryck blev man serverad vid bordet. Maten var god och när kaffet och äppelpajen kom framför näsan så startade en dansshow där vi fick berättat för oss om indiankulturen medan dansare i vackra kläder och färggranna, snidade masker dansade, hoppade och tjoade. Kanske inte den bästa showen vi sett men å andra sidan, det var intressant att lyssna till och lite unikt att se äkta indianer i mockasiner utföra sina traditionella danser.
Efter mat och show så strosade vi i den vackra naturen, fotade lite och gick runt i souvernirshoppen. Simon köpte sig nya glasögon men i övrigt så handlade vi ingenting.
En indian välkomnade oss till ön
Tillagning av laxen pågår
Välkomstsoppa
Nu har jag testat musslor!
Middag bestående av köttgryta, råris, lax, grönsaker, fruktbitar och bröd/smör. Mycket gott!
En av flera totempålar
19.30 ljöd sirenen på båten och vi bordade för hemfärd.
Den här turen var en uppgraderad version av den timmeslånga tur som ingår i vårt citypass. Lägger man till 40$/ pers så blir turen fyra timmar inkl ilandstigning, middag och underhållning. Sånt man bara måste göra :)
Vyn som mötte oss i solnedgången vid ankomst till Pir 55
Lite kvällsmys på hotellrummet avslutade den här dagen. Hotellpersonalen var så snälla och sa att sonen kunde stå med sin Volvo på en av hotellets 10-minutersplatser för gäster men att han fick stå där i flera timmar om han så ville så länge vi är här och det gillar vi! ;) Vet ni hur lyxigt det är att ha egen chaffis?! Och duktig är han dessutom, lillkillen våran pratar bra, kan köra i trafiken och han har verkligen anpassat sig till sin nya miljö *stolt mamma*
När tröttMatte däckat i sin säng och jag och sonen suttit bredvid varandra på min bamsesäng en lång stund så tog han ett av våra rumskort (för att ta sig ner med hissen) och åkte hem inför morgondagens arbetspass i familjen.
Så skönt att han finns så nära oss nu! ❤
