...blev full av fart och fläkt (och mat!)
Medan Simon tillfredsställde sin träningslust så återvände vi till Mecca Café för att återigen testa en ordentlig frukost- i mängd mätt ;)
Mattes käk...
...och mitt käk...
När Simon kom (och ni i Sverige började förbereda er för en god nattsömn) så gick vi till "Ride the ducks", en åktur med ett amfibiefordon som kör både på land och i vatten. Dessa fordon byggdes ca 1942 (andra världskriget) i ett uppskattat antal av 20' st.
Påstigning
Resan gick på ca 30$/pers (~210:-) för 90 minuter (inkl anktutorna som vi givetvis köpte). Dessa störigt kvackande tutor hängde runt halsen på dom flesta av oss och användes när vi passerade vissa ställen. Det blev ett jäkla liv när vi mötte ett annat gäng, då kvackade det från båda gängen, haha, helknäppt! Ibland pekade chaffisen åt nåt håll och hojtade "-get them!" och då skulle alla blåsa i kvackaren åt dom personerna. Det väckte glada miner och folk vinkade glatt efter vägarna som vi körde efter :)
*kvaack, kvaaaack*
Våran sjukt roliga chaufför och guide!
Instrumenteringen
Vi fick höra mycket information om Seattle och dess omgivning i en salig blandning mellan seriöst och... ja, lite mer oseriöst ;)
"Där har ni Seattle's barnfängelse"
Sedan spände han ögonen i den lilla pojkstackarn på ca fyra år och sa:
"Har du ätit dina grönsaker?!"
Under turen poppade han bra musik och bytte huvudbonad utifrån musik och omgivning. Helt galen!
Jimi Hendrix i chaffis-tappning (som han skulle ha sett ut idag) :)
"Farligt" område med byggarbete
"Highway 99, hold on to your seats!"
"Are you scared?! I am scared!!" Med dom orden och till ledtemat för filmen "Hajen" gled vi ner i vattnet med bilen/båten :)
Lake Union, Here we come!
Ett annat gäng på flyt
Det fanns förunderligt många hus i vattnet och många var hyfsat snygga (men inte billiga!)
Sam's hus från "Sleepless in Seattle"- filmen
Ett grått Seattle på väg att spricka upp
Sövande åktur för vissa ;)
Båten blir till bil igen...
...och vår roliga chaffis spelade låten "On the road again" på hög volym :)
Vägen var guppig och hålig så han beklagade sig med
"Sorry folks about the road. It's not my fault. It's not the ducks fault. It's the as-fa(u)lt Haha fyndigt!
När vi rullade in på parkeringen där färden slutade, så kom softa toner av "(I've had) The time of my life" från Dirty Dancing och vi fick ett sista gott skratt medan chaffisen fällde ner stegen och släppte ut oss.
Simon gjorde sin plikt och åkte till Mercer Island och jobbet medan vi promenerade inne i stan och stannade för en dricka- och solstund nu när molnen gett vika och tempen gick upp runt 25 grader.
Öl till Matte och... ehh... nyponsoppa (?!) till mig ;)
Lite middag i magen var på sin plats så vi gick ner till hamnområdet där vi besökte "The Crab Pot"
Vi kände för att vara lite wild and crazy så vi valde en större rätt bestående av krabba, hummer, musslor, ostron, räkor, sötpotatis, majskolv, korv och bröd med smör, dipkrydda, smördipp och nån röd stark dipsås. Vi utrustades med varsin hammare, haklapp, en stor stark och en hel rulle kökspapper. Först kom brödet och en stor vit pappersduk lades på bordet. Efter en stund kom servitrisen med en stor rostfri skål innehållande rykande varm mat- allt ihopblandat- och hällde ut allt på bordet mellan oss! :) Skålen ställdes på golvet som skräpskål. Mums så gott och även om allt kostade 78$ för två (~530:-) så var det värt det!
Bildbomb igen ;)
Inga små servetter här inte!
*Raaaap*
(Man kan tro att vi levt på öl och varit konstant fulla men så är inte fallet. Vi har maxat med tre öl och ev en drink/24 timmar och det är inte värst med tanke på att vi är två ölgillande personer på en vuxensemester där vi inte behöver framföra ett fordon ;))
Proppmätta men kaffesugna gick vi på Starbucks och tog varsin mugg men där blev vi inte länge. När skymningen smyger sig på poppar det upp fler och fler hemlösa och ingen av oss fixade att se dessa tragiska människoöden! :(
Vi sökte oss hem och kl 21 hade vi slocknat ovaggade!
