Fiiifan...

...vad jag är nöjd med mig själv för idag har jag varit hyfsat driftig! :)
Det första jag gjorde efter morgonkaffet var att färdigställa ett kort som jag visar upp i ett annat inlägg. Det var snabbt fixat då grunden var klar men även om det går snabbt så får man en känsla av tillfredsställelse när ett kort är klart!
Men det som imponerar mest och som gjorde att jag fick upp ett il är denna påse (som jag snattat från innan fotografering)...

...innehållande dessa äpplen :)

Både jag och BästMatte är med i facebookgruppen "Bortskänkes/ Säljes/ Köpes i Piteå 0911-området" och igårkväll när jag lagt mig med lillsnorpan så slötittade jag bland annonserna. Ohlala, vad skådade mitt gröna öga? En kvinna som hade ett par hundra kilo äpplen som hon gav bort- gratis alltså! Jag messade maken att han gärna fick svänga förbi på hemvägen från innebandymötet han var på och ta hem lite äpplen, det var ju lika på vägen.
Detta han gjorde och hem kom en proppfull påse med gröna, jättegoda äpplen! :) Eftersom merparten är fallfrukt så är dom lite kantstötta men det gör då rakt ingenting.

Äppelpaj med frasigt täcke (i Emmas kök)

Knäckig äppelpaj med havregryn (tasteline)

Efter att min privata shoppare (maken) varit och införskaffat dom ingredienser som saknades så satte jag igång med pajbak. Med vänster knä vilandes på en stabil köksstol och ståendes på det Hulken-starka högerbenet så trollade jag fram tre pajer, två knäckiga och en frasig :) Vi har bara testat den knäckiga varianten än men BästMatte utbrast; "den vart jävligt god!" när han lassade in sked efter sked med paj, vaniljsås och vaniljglass. Med ett sånt betyg blir frun i huset glad :)
Kanske veckans kommande gäster har så tur att dom blir serverade paj med tillbehör, om det finns kvar vill säga! Man vet aldrig efter familjens framfart senare idag när det är dags för mellis ;)

Nu blir det nog att fylla saftmajan med resterande äpplen och koka lite saft. Det ska jag göra med våra svarta vinbär oxå som barnen fått plocka hos våra snälla grannar. Våra buskar såg så eländiga ut att vi kapade dom ifjol och dom ser inte så värst glada ut i år heller :( Då är det extra tacksamt att vi får ta del av dom saftiga, mastodontstora bären som bor i grannarnas buskar :) -där för övrigt lillsnorpan går att hitta igen om man vänt ryggen till i fem sekunder. Hon bara matar in bär och skiter därefter ;)

Hörni, jag tror jag ska ta en yttepytteliten pajbit till innan jag får hem alla barn, tjuvätande smakar nästan godast ;)

Sköt om er!
KRAM

Släktforskning....

...skulle garanterat visa att "Klumpedunsen" ingår i mitt släktträd! Eller så är det helt enkelt så att jag får igen för eventuella gamla synder för så mkt otur som jag haft på sistone, det brukar jag inte ha!

The crazy chair!

Ser ni stolen?! Det var detta fartvidunder jag snurrade runt på i hallen. Trodde ni att jag lärde mig något från den vilda åkturen?! Jo, tänk för att jag gjorde det. I stället för att stå med ett knä på sitsen och fart- och styrsparka med högerfoten så sitter jag med gumpen på sitsen och drar/skjutsar mig fram med hjälp av högern. Eller... jag gjorde. För nu är det färdigt, jag har gjort slut på mitt förhållande till stolen, den är dumpad och dissad!

Igår var jag och flickorna i köket och försökte röja undan det värsta. Jag tog perken och rullade till vattenkranen för att skölja ur den och köra igång en ny kaffeladdning. Jag tog av yttre locket, plockade bort det inre locket och böjde mig fram, fortfarande sittande på stolen, och skulle skölja av gammelsumpen- krasch- så satt jag med locket i handen och en ömmande vänsterskinka på golvet. Det visade sig att flera skruvar var borta på sitsens undersida och när näst sista skruven lossnade av min framåtlutande tyngd så pajade stolen (men min övervikt gjorde nog sitt till oxå- kanske *ler*) Ajajaj! Flickorna blev förskräckta och hjälpte mig upp, sen fick jag välmenta bannor då jag inte lät dom fixa och dona medan jag var avslappnad på kökssoffan. Men det går inte!! Jag måste göra något, jag blir knäpp på detta! Jag erkänner att jag är hiskeligt lat allt som oftast men detta följer det klassiska mönstret, när man mensar vill man bada, när man är sjuk vill man träna och när man är invalido vill man vara huslig! Frustrerande! Fråga mig om två månader så ska vi se hur huslig och arbetsam jag är då ;)

Sen skulle jag få börja belasta foten försiktigt till smärtgränsen och det har jag gjort i två dagar nu med den påföljden att jag har påtagligt mer ont i knölen! Det blir att backa lite och vara lite mer försiktig, jag är bara drygt halvvägs än så jag ska nog inte ha för bråttom med att belasta.

Hur som, idag har jag tagit mig en dusch, vikt/ hängt/ kört/ tumlat/ tvätt, och städat in kläderna i skåpar, agerat arbetsledare när barnen har dammsugit, diskat, torkat bänkar och bord, städat upp i hallen och utfört andra små sysslor. Dom har varit så duktiga och idag renderade städhjälpen i en belöning i form av snarra och pengar. Mutor funkar bra och vid väl valda tillfällen tillämpar jag metoden bestraffning/ belöning trots att vissa proffs på barnuppfostran fördömer det! I don't care, nu är både vi föräldrar och barnen nöjda! :)
Jag har snott ihop en pastasallad som vi har tuggat i oss, och nu ska jag dö en stund i sköna soffan- för det kan jag göra med gott samvete! Värken plågar mig ordentligt nu så jag klarar inte så mkt mer idag.
Och om nån retar sig på min präktighet eller mitt skryt över mina prestationer idag så- varsågoda, det är gratis! :)

Ta hand om er kära läsare!
KRAM

Rutavdrag...

...vem behöver det? Inte vi iaf, vi har en redig hemhjälp som är expert på att torka rent med våtservetter. Att hon varvar bordstorkning med snortorkning får man ta, det är ju gratis ;)

Tänk; graaatis- inte ääääckligt!

Ibland slinker den in i hennes mun oxå men men... Som sagt, man får inte vara så kinkig ;)
Sötaste städerskan är hon då även om hon inte är den mest hygieniska!

Mitt på dagen hade vi en lugn stund. Stora sonen är hos sin far, sonen var på äventyrsbadet med en kompis, bonussonen var hos sin bästis och lillsnorpan vilade ute i vagnen. När tonårsdottern skulle åka till pojkvännen, kom han och hans föräldrar och hämtade henne och vi fick oss en trevlig kaffe- och pratstund innan dom åkte iväg. Det är så sött och pluttenuttigt med tonårskärlek! Måste hångel på allmän plats och pussar/ kramar i tid och otid upphöra bara för att man kommit ifrån tonårstiden?! I guess so, man blir väl kallad äcklo och patetisk om man drar en tung-vals med maken mitt i stan :)
Var sak har sin tid, så är det! (öhh, näe, jag är inte svulten- inte alls! ;))

Idag har jag lyckats vara lite kreativ. Jag halvkrälade upp till min scraphörna där jag till att börja med stirrade på den kaotiska oordningen som rådde där. Vem har stökat till så?! Det kan ju omöjligt vara jag! Eller?!
Nå, jag röjde det värsta och såhär ser hörnan ut för närvarande;

Ont om plats...

...är det gott om!

Jag har stora planer på att flytta ut alla mina tjugotolv saker till allrummet utanför sovrummet för jag känner mig trångbodd men det blir inte riktigt än. Eventuellt blir dom tre takfönstrena bortbyggda och ersatta med en takkupa (jag offrar inte bort ljusinsläppet i rummet!) ganska snart så jag får avvakta ommöbleringen tills vi är klara med det stora projektet. Blir inte ombyggnaden i år så kommer jag att fixa och dona, bara gipset försvinner och jag återfår styrkan i foten/ benet :)

När jag plockade och röjde så fyndade jag såklart. Många uppstämplade motiv som jag målat men lagt åt sidan då dom inte passat "just då", halvfärdiga kort och flaskkort som lagts åt sidan och fallit i glömska. Jag kommer att färdigställa dom imorn men jag har lagt till alla delar och ungefär så här kommer korten att bli när dom är monterade och klara;

"Bra- att- ha- kort" när nån behöver ett i halvpanik :)

Det är lite synd att en bild inte visar korten som dom ser ut irl men en hint får man iaf ;) Vissa kort ser lite smått kala ut när jag gör "bra- att- ha- kort" men det är för att ev kunna stansa ut bokstäver och få dit ett namn el annan text som kortköpare önskar. Skitbra va?

Näe, nu är det soffhäng som gäller. Avslutar med en strip från min favvoserie om Elvis och Hedvig- och jag tror att jag och fru sköldpadda har vissa likheter i vårat tänk ;)

Positivt tänkande!

Ha en ruggigt skön lördagkväll!
KRAM

Åldersnoja...

...kan man lätt drabbas av efter en dag som denna!
Första situationen som nästan fick nåt grått hårstrå att göra entré i skalpen var i eftermiddags. Stora dottern satt och testade nya frisyrer i mitt långa hår och hennes pojkvän halvlåg bredvid oss i sköna soffan. Efter några olika frisyrer så säger dottern;

- Mamma du har rätt bra hår faktiskt!
- Har jag? Vad tänkte du då?
Då kläcker pojkvännen ur sig;
- För att vara så gammal...
(har man nån chans att aga en 17-åring som visserligen är snäll som en nallebjörn?!) ;)
Visst, han putsade till situationen och sa att jag var en ung gammal, inte gammal gammal som hans pappa, och då får man ju nästan förlåta han... men bara lite ;)

Direkt efter myskväll med smoothies, Fångarna på fortet och tända ljus så börjar vi prata om att pojkvännen ska köra moppe hem i mörka kvällen. Bonussonen tittar på mig och följande konversation följer;

- Har du kört moped när du var mindre?
- Näe, jag har aldrig varit nån moppetjej.
- Fanns det ens när du var liten?
- Va?! Men hallå! Hur gammal tror du jag är?!
*maken ler i mjugg*
- Jag är faktiskt yngre än din pappa!
- Jahaaa... är du 39?
- Näe men XX, hur gammal är pappa?
- Fööörtiåtta...
*jag dog av skratt*

Livet är bra roligt ibland trots värk, rastlöshet och trötthet!

Ha en bra kväll!
KRAM

Sally...

...behåller jag för hon är högst oskyldig till toarullsproblematiken- som jag är så less på! Övriga sex är till salu med varierade utgångspriser och till högsta bud- men jag förbehåller mig rätten att välja köpare om det finns fler intressenter! Det kan ju hända att jag ångrar mig och vill ha tillbaka dom... nångång ;)

I g e n !
Och i vanlig ordning så har jag ingen aning om vem den skyldiga är!

Det är sex individer i spridda åldrar, allt mellan 38 och 10 år. Dom ser bra ut allihop och är utrustade med både bra och dåliga egenskaper vilket kan ses som högst normalt. Dom är mer eller mindre väluppfostrade, rumsrena, och har spetskompetens inom olika områden.

Ska du ha en kemist som kan periodiska systemet, vet hur en atom är uppbyggd och som kan prata till dina öron gråter- då är 10-åringa killen något för dig.

Ett innebandyfreak som aldrig ska nyttja smink, som är hormontjurig mellan varven och som hjälper till utan att knorra när man frågar om hjälp- voila, vår 12-åriga tjej.

Är du hellre ute efter en kompisberoende bolltrollare som gärna myser i soffan med dig och som kan göra extremt snygga mål på X-box så är den manliga upplagan av 12-åring your guy.

En snart 15-årig tjej som helst bara umgås med sina kompisar, som är oerhört hjälpsam, duktig med barn och en fena på att baka finns med i utbudet.

Däremot måste jag meddela att den 19-åriga, "utanför- hemmet- arbetsduktiga" killen som är omtänksam, fåfäng och gillar att bygga muskler, inte kan levereras förrän om dryga året.

Sist men inte minst- tidsoptimisten, manlig och good- looking, hjälpsammast av dom alla, kan allt från laga mat till tekniska prylar- mannen i huset.

Man kan sammanfatta det hela grovt och kort;
Killarna i familjen är mer känsliga individer, måna om sitt yttre och hyfsat bekväma (läs;lata i mammas ögon)
Tjejerna är av hårt virke, gråter inte i första taget, klär sig bekvämt men inte alltid snyggast, är inte rädda att ta i- frivilligt.

Två av sex kan ni få lite rabatt på, 12-åringarna, då dom håller på "fel" hockeylag. Sånt drar ner priset.
Tjejen som snart fyller 15 ligger lite högre i kurs, åtminstone för tillfället då hon är en bra hjälpreda men det kan fort svänga med hormonbalansen.

Alla är kramgoa, läraktiga och kan tala för sig.
Maila vid intresse :)

Annars då?
Vi har en firmakille här som monterar bort alla våra direkt-el-element och dess kablar. Gissa om jag höll på att skita ner mig i morse när jag lämpligt nog satt på tronen och det rasslade till i väggen bredvid mig och ett gäng kablar bara försvann in i väggen!

Vilket flyt att jag satt där jag satt, ingen risk för olycka i brallan ;)

Det var snudd på att det kändes att han var med mig inne på dass, det slapp han turligt nog vara :)

Sen kan jag konstatera att trots Omeprazol så är det en dålig kombination med kryckor och värktabletter som sabbar magen! :( Fasar för den dag då jag inte hinner fram till dasset men det lovar jag att nån detaljrik rapport om en sån eventuell fadäs får ni aldrig! Någon form av skam och stolthet har jag i kroppen :)
KRAM

Dax att buzza...

...och den här gången ska jag testa Air Wick Doftpinnar! Det har jag aldrig provat förr så det ska bli intressant :) Jag får hem dofterna Cool Linen & White Lilac och Midnight Blackberry & Vanilla Silk. Så här står det om dom två sorterna;
Cool Linen & White Lilac
Denna vattenbaserade blandning doftar av ren tvätt och syrener.
Midnight Blackberry & Vanilla Silk
Den här varianten med eteriska oljor balanserar en doft av friska björnbär och vanilj.

Hojta till om ni är sugna på att testa, jag har flera prover att dela ut- och gratis är gott! :)

Jag ordade om några besök i lördags. På förmiddagen, innan jag skulle iväg och jobba några timmar, så kom äntligen Tess och Emma förbi och som jag hade väntat! En hel vecka närmare bestämt! ;) Det var deras besök jag hade tjorvat om (pga kopplingsproblem i mitt huvudkontor, helt och hållet mitt eget fel!) och som jag så glad i hågen satt och väntade på med kaffe och fika och barnvakt för en stund- men ingen kom! När dom väl kom på utsatt tid (en vecka senare) så hade hushållets nya husdjur- bananflugorna- gått hårt åt på bullarna på fatet och kaffet var kallt, toppat med en oljig, grönprickig hinna som flöt omkring i termosen. Hahaha, näe- jag bara dummar mig!
Vi hade några trevliga timmar med gofika, nygjort kaffe och tjejsnack innehållande skratt, svordomar och kramar. Fina presenter från tjejerna;

Ehh, vi hann öppna snarralådan innan fotograferingen men förr eller senare ska den ju öppnas så... ;)

På kvällen åkte maken iväg på fest och då kom min svägerska hit med sin dotter och hjälpte mig några timmar. Tack snälla Maggan och V! ❤

En stund efter deras ankomst så kom vännen Åsa på besök :) Det var inte igår vi träffades om jag säger så, så det var ett uppskattat besök!
Vi pratade om ditt och datt och även hon hade med sig grejs;

Nice :)

Nänä! Man kan aldrig bli bortskämd när man är skadad! Se alla fina gåvor som en bonus i tillvaron, som plåster på såret, som ett tidsfördriv- me like :)

Jag har hört att man ska visa sina ben när man bloggar, det hör liksom till. Jag har vid närmare eftertanke och efterforskning redan gjort detta här men vad tusan?! Jag gör det en gång till, men nu med mer kläder på- och den här gången är det inte snygga tattoon som syns utan snygga gipset :) Håll tillgodo!

Jag har iaf tur med vädret!

Hörni, nu är det kafferast tillsammans med maken. Lite rutiner måste man ha även om man bara går (eller hoppar) hemma. Vä håijres!
KRAM

Sjukskriven...

...på heltid från igår och månaden ut. Så ser min tillvaro ut nu så nu är det bara att komma på besök, alla kaffe-/ te-/ saft-/ och surrsugna :)

Jag var hos vår företagsläkare på förmiddagen och han tyckte inte att det var konstigt att jag inte riktigt orkade med proceduren med bilar, trappor och jobb. Skönt att han är lyhörd och förstående. Efter det tog jag hissen upp till vår löneavdelning och pratade med en av dom sakkunniga och även hon var till stor hjälp! Jag ringde till min stöttande personalledare och avlämnade lägesrapport så nu är han underrättad om läget den närmaste tiden.
Vad det är härligt när man känner medvinden i ryggen, när man får den hjälp man vill ha och behöver!

Jag höll däremot på att få hjärnblödning när jag ringde försäkringskassan och robotrösten meddelade att jag var på plats 50 i kön! Yeah right *suck* Men i nästa mening kom frågan om jag ville att dom skulle ringa upp mig när det var min tur, jamen givet! Då vände humöret på studs :)

Jag kan ju erkänna att jag inte är så jäkla lätt att vara i närheten av alla dar- åtminstone inte just nu. Humör och sinnestillstånd ändras lika snabbt som en singlande slant men det finns flera hyfsat godtagbara anledningar;

* Jag har ont, stundtals väldigt ont i fotknölen
* Min fibro löper amok i brist på rätt medicinering och pga överbelastning på vissa kroppsdelar.
* Jag sover dåligt och är ständigt urholkad av trötthet.
* Varje dag känner jag mig onyttig och parasitisk då jag måste ha hjälp med det mesta i min vardag.
* Stora sonen åker 13 månader till USA och jag har separationsångest.

Jag måste kontakta arbetsterapeuten för att prata hjälpmedel oxå men tyvärr får jag hålla mig till imorn då deras telefontid är högst begränsad och då detta samtal inte hanns med i morse när jag skulle iväg med droskan. Men idag på morgonen tog jag ett eget initiativ och lånade bonusdotterns kontorsstol. En av mina vänner -som opererat sina fötter och vet vilket shit det är att gå med krycks- tipsade om en rullande stol då detta skulle avlasta och underlätta. Jag har inget körkort på en sån stol och idag märkte jag att det nog är att rekommendera! Åtminstone lite övningskörning.

Rally-Olga on tour!

Förinihel.... Vet ni hur mycket fart man kan få upp med en skitstol från jysk?! Jag satte ner vänster knä på stolsdyna och sparkade iväg med högerfoten- sen var det bara att blunda, skydda onda foten och försöka få stopp på fartvidundret innan jag trillade av. Den var inte bara lättrullad framåt, den flippade ur och snurrade runt oxå! Hujedamej! När jag storögd och skärrad fick stopp på fanskapet vid grinden i hallen så fick jag en känsla av att platsa i "dolda kameran" eller "funniest homevideos", jag och min vilda stol, när vi rullade fram i en bajsnödig pose! Näe, antingen har arb.terap. nåt bra förslag eller så fortsätter jag hoppa fram på stackars högerfoten!

Jag har haft annat för mig idag, trevliga saker... Jag kom nyss hem efter en tur på las. Vad jag gjorde där?! Jag pimpade mitt ben!
Tro för allt i världen inte att mitt kroppsfett har försvunnit, nog är det dom stackars små sparrismusklerna som blivit kokta, tunna och sladdriga innanför det svarta gipset. Det svarta fodralet var därför alldeles för stort!

Lila- så nu kan kidzen få skriva autografer som dom önskat :)

Cirka 1/3 av gipstiden är avklarad och det syns redan en redig skillnad mellan vänster och höger ben. Jag kommer att se skrattretande asymmetrisk ut när jag är färdig med gipset ;)

Innan nygipset så gjorde jag detta;

I'm a festis!!
(du får sno bilden om du vill Vic!)

Yes, min allra första uttalade bloggfika har ägt rum! Den sköna bönan Vic och hennes übersöta dotter kom förbi på surr, kaffe och sakutdelning. För som den goda (blogg)gäst hon var så hade hon fixat en goodiebag :)

Bagen som innehöll...

...den utlovade festisen, ett pussel åt lillskrot och en snygg kartong...

...innehållande diverse "bra-att-ha-saker" för både mor och minsta dottern i huset...

Frågan är om jag törs använda krämerna eller om dom ger upphov till (ännu fler) rynkor och kvisslor ;)
Dom fina kläderna åt lillsnorpan kommer från hennes shop -kika in vetja!

Att jag skrev blogg-gäst med blogg inom parentes beror enbart på att inga gäster ska komma hit och känna sig usla om dom kommer tomhänta! Nu var ju Vic egentligen en "vanlig" gäst men eftersom vi börjat språka med varann via bloggarnas värld så får hon vara en bloggäst som vid nästa dejt omvandlas till en gäst- kort och gott :)
Trevligt var det och ännu trevligare hade det varit om inte lillsnorpan så olägligt vilade middag i sin vagn under större delen av deras visit. Jag tror att dom små lockhåriga flickorna hade haft mycket kul tillsammans, det kunde nästan anas när skrot vaknade till liv och mjuknade lite :)

Jag har haft fina besökare i lördags oxå men det tar jag i nästa inlägg så ni inte somnar eller börjar planera dagens middag mitt i texten ni läser (nackdelen med novellängd, spec om det inte står något av intresse! ;))

Nåväl, nu är jag slut som artist och ska ta en pn innan vi ska till svärisarna och snylta lite taco till middag. Det är vardagslyx!

Sköt om er och på återseende!
KRAM