...är inte alltid lätt, men idag tolkar jag hejvilt!
Vi har varit och tittat, klämt på och provlegat i sängar. Nya sängar på möbelvaruhus. Continentalsängar, Tempursängar och andra dubbelsängar som kanske legat lite högre i pris än vad vi är värda ;) men som skulle vara bra för min värkande kropp. I våran nuvarande säng sover jag som crap! Vänder och vrider på mig, ligger jag på sida så bränner det i höften, ligger jag på mage så håller ryggen på att gå av. Jag vaknar aldrig utvilad och jag är så less!!
Nu är frågan den, är det nån ovan eller under oss som försöker ge oss en liten vink om något?! För varuhus nr ett som vi varit på har konkat för bara nån dag sen och varuhus nr två lågabrinner för fullt i detta nu! En slump eller?!
Vi avvaktar ett tag och tar nya tag om några dagar när vi har bearbetat detta ;)
Igår hade jag ett rehabmöte på jobbet tillsammans med min personalledare och läkaren och sjuksköterskan på vår företagshälsovård. Jag känner mig smått frustrerad över att min fotled är så dålig än, klen öm och ostadig. Enligt läkaren kan en rejäl stukning kännas av i ca ett halvår och med en fraktur på det så kan det ta uppåt ett år innan jag är helt återställd! Mindre roligt! Jag vill så mycket men klarar så lite! Har iaf fått en remiss till sjukgymnast på StepIn så på torsdag ska jag dit och höra hur jag kan träna upp styrka och stabilitet på bästa/snabbaste sätt! Sköterskan konstaterade oxå att min fibro knappast gör värken i leden mindre och att jag pga min inre stress över att inte vara fullt arbetsför, försämrar läget ytterligare! Det känns bra att jag får hjälp iaf, och att ett uppföljningsmöte är inbokat för utan feedback känner jag mig upphängd och nersläppt, lite out of control så att säga.
Idag fick jag träffa ett axplock av mina kollegor samt mina bästa skifteskollegor på jobbet. Vi har fabriksstopp just nu och på våran avdelning monteras en ny barrhugg in och denna mackapär med kringutrustning blev vi utbildade på. En mycket trevlig dag på företagets "konferensavdelning", enda otrevliga händelsen utspelade sig vid ett av dagens besök på dass (sorry men förr eller senare hamnar jag alltid på kiss- bajs- och dagisnivå!)
I vanlig ordning så hade jag lite tidsnöd ställt i relation till min nöd, så jag slet av mig brallan och damp ner på toastolen. *plask* lät det (nästan) bakom stora gumpen och jag tog mig svärande för pannan där jag satt. Givetvis hade jag för bråttom för att inspektera toaringen innan jag landade på den och med facit i hand så skulle jag ju ha gjort det! Nån hade lämnat nåt kvar åt efterföljande som råkade bli jag. Sur och äcklad försökte jag rengöra mig så gott jag kunde och när jag spolade efter mig så kollade jag- fylld av förhoppning- om det skulle stänka upp lite "rent" spolvatten på ringen, för den möjligheten fanns ju och i princip allt annat kändes mer lockande än kiss. Nähädå, inte ett stänk kom på ringen! Medan jag tvättade händerna så konstaterade jag krasst "härligt att gå omkring med nån annans kiss innanför mina byxor"! Hoppet tändes dock när jag rev av pappret från behållaren på väggen- det skvittrade lite vatten från mina händer och tänk om detta hände även den som varit på tronen före mig! För att inte bryta ihop helt så körde jag ett tanke- mantra där jag intalade mig själv att det var så det gått till och då kändes det genast lite bättre :)
Lillsnorpan fick vara hos sin faster och kusinerna idag när det körde ihop sig med min utbildning/BästMattes stoppjobb- tusen tack Maggan, V och A för att ni tog hand om juvelen! ❤
Trots att vi bara behöver barnomsorg sex dagar på sex veckor (en skiftcykel) så har vi börjat kolla upp om det finns plats för snorpan nån gång efter jul. Då slipper vi traggla och lösa problem med barnskötning varje gång nån av oss ska jobba extra eller gå kurs. Det kan finnas en bra lösning men jag återkommer till detta längre fram :)
Avslutar dagens långa, hattiga inlägg med en bild på coolingen som själv dragit fram sin fina stol och ser Pippi Långstrump på första parkett :)
Kärlek ❤
Sov gott alla fina läsare!!
KRAM
