....var försvunnen när jag kom hem från jobbet i lördags. Jag hittade igen henne i lilla storasysters rum men hu vilken syn som mötte mig när jag gläntade på dörren!!
Ser ni hur chockad och illa till mods hon ser ut?! Syrran hade tryckt ner en saik-mössa på litens huvud... ve och fasa! Nåja, fem sekunder senare så slet hon av sig huvudbonaden och lugnet la sig i hennes lillkropp ;)
Skämt åsido, oavsett vad man gillar, hur man klär sig, vad man tycker/ tänker och hur man känner så älskar vi alla våra ungar förbehållslöst och vi uppmuntrar till ett självgående sätt, att våga stå för det man tycker/ tänker och att vara den man är. Huvudsaken att man kan föra sig i livet dvs ha förstånd att bete sig bra, att vara tacksam (säga tack även till okända), vara artig och att ha förmågan att be om ursäkt om något skulle gå snett- medvetet eller inte!
Idag åkte tre av barnen och vi har halv barnstyrka kvar hemma. Det roliga är att vi fortfarande säger att vi har barnfri vecka trots att vi har mina två äldsta och lillsnorpan hemma till torsdag. Fredag åker stoor'n till sin pappa (oftast) och den förr så helt barnfria helgen är numer vår "Sallyhelg" när vi har egentid med henne :)
Nähäpp gott folk, jag har ingen inspiration till bloggning nu så jag tror jag säger nattinatti och gonar ner mig under sköna täcket. Som avslutning bjussar jag på en bild på två av mitt livs kärlekar när dom är ute på pulkåkningspremiär :)
Sköt om er!!
KRAM
