Då jag hade en halvtimme på mig innan barnen skulle åka till sina andra hem så kavlade jag i min anletes svett- och glömde ha ett "släppande" underlag vilket medförde att pastan fastnade kvar på bänken. SUCK!! Putsade till grädden och simsalabim så fick det bli en dekorerad, 10 cm hög gräddis istället ;)
(Blogspot dummar sig och vänder mina bilder på sneddan men jag bråkar inte om det nu, ni får vrida huvudet åt höger *s*)
....sen kom jag på att jag hade pillat ihop några småblommor så jag kluttade dit dom oxå....
....och söta 11-åringarna har ju knåpat ihop fina saker av färgad pasta så dom fick välja ut tre saker att pryda tårtan med..... Sen käkades det tårta så det stod härliga till :)
Idag skulle jag påbörja min utbildning på timmertruck, men pga diverse anledningar så blev det varken hackat eller malet. Imorn är det bättre ordnat men då får jag lite underlig kurstid, mellan 11 och 19 ska jag köra- så var glad att ni inte behöver vistas på Smurfit Kappas vedplan närmaste tiden *S*
Vår nya dusch är en succé! Dels är det underbart att slippa kliva in i ett badkar och duscha, med efterföljande urskurning (fast hur många fler än jag gör detta i familjen?! Noll och zero!) Med den nya fina duschens installation infördes några enkla men viktiga "att- tänka- på- efter- dusch- regler";
* Skrapa golvet med långskaftad golvskrapa (placerad på utsidan av duschväggen- man behöver inte ens böja på lilla ryggen)
* Häng upp handdukar efter användning
* Vrid om vredet på val av duschmunstycke (så att inte stora tratten i taket är igång när kallvattnet kommer i början)
* Ta ut schampo och balsam till vagnen placerad 20 cm utanför glasdörrarna (i en familj på åtta pers ryms inte alla sjuttioelva olika sorters flaskor inne i duschen- då ryms man inte själv!)
* Ta bort ev skräp (;läs hår) från golvbrunnen och släng i soptunnan belägen i samma rum
Så här såg det ut idag när jag var in med lite smutstvätt till tvättkorgarna;
Yaack!!
(tvångsklippning av våra döttrar?! I guess ;))
Nu måste jag däcka på min kudde, jag är grymt jäkla knäckt av min värk! Den moler, spränger och gör mitt liv till en större prövning än jag tycker jag förtjänar. Samtidigt vill jag inte klaga eller gnälla (bara lite lagom mycket *ler*) så jag biter ihop, går an i vardagen och sen rasar jag ihop i en gäspande, kvidande hög när jag stannar av och lugnet lägger sig i min omgivning. Å andra sidan- vem har sagt att livet ska vara lätt?! Inte jag iaf!! Jag har så tur att mitt liv underlättas av att jag har en kärleksfull familj och framför allt en förstående, hjälpsam man! Vid sämre perioder blir man medveten om att i nöden prövas relationer av alla de slag- men man kan även förvånas över nya relationer som växer fram ur eländet :) Livet är förunderligt! ;)
(Till mina sjukliga vänner som läser här- puss och kram på er alla kraxiga söta!)
Ta hand om er allihopen!!
