Tack alla ni som uppmuntrat mig via mail och här på sidan- det är ni som gör att bloggen fortfarande finns kvar (och givetvis min brinnande lust till att '"skriva av mig") *ler*
Först vill jag tacka söta Ulrica som gett mig en award-den värmde!! Tog hem den ena av två eftersom jag fått en likadan tidigare men den som var ny för mig fick följa med hem :)
Skickar den vidare till- ingen specifik denna gång- utan till alla ni som följer mitt liv, min vardag, mina glädje- och sorgstunder!!
Livet går sin gilla gång här, nu med hela barnaskaran på plats. Rörigt men skönt i själen- hur tyst och tråkigt vore inte livet utan dom små kottarna?! Saknade dom oerhört mkt i lördags men det var av rå-egoistiska skäl! Kära maken var i Luleå med jobbet och där skulle dom bo på hotell, äta middag och se Luleå Hockey spela match! Inte var jag avis inte, näe!! Just då var jag kanske det men jag ska iväg på en egen likadan resa längre fram denna månad så jag hade egentligen ingen anledning att misströsta. Men- detta jag gjorde, hade ganska mkt "tycka- synd- om- mig- själv"- känslor-fjantigt men sant! Inge godis hade jag (för jag ska ju banta), inge bra på tv var det (som vanligt) och inte kunde jag åka till någon (det var mörkt och ruggigt ute). Jodå, min mörkerrädsla gav sig tillkänna igen *suckar* När man är van att det alltid låter i hemmet så blir det kusligt tyst då man är HELT ensam... och till råga på allt härjade en riktig höststorm utanför husknutarna den dagen. Det blåste och regnade och våra takfönster på övervåningen har en förmåga att leda ljudet så det låter riktigt nära- mysigt om man inte är ensam och mörkis. I normala fall älskar jag ljudet av regn mot fönsterbleck och plåttak...
Senare på kvällen övergick regnet till hagelliknande nederbörd och DÅ blev det lite läskigt. Jag satt i min hörna och pysslade då det lät som att... hmm.. lyssnade med båda öronen fladdrande... gick det nån i trappan- på väg upp till mig?!?! Hjärtat dunkade som värsta stånghammaren och jag hörde knappt nåt annat än suset i öronen då jag sakta smög mot trappan och lyssnade. Faktiskt- jag gjorde så som jag alltid säger att man inte ska göra då man ser film; nåt pucko hör något och går för att se vad det är och så vet man som tittare att "den onde" står och väntar runt hörnet... "Men korkskalle- gå inte dit då"! sitter jag alltid och tänker... och så gör jag i princip samma sak *S* Nu kan man inte jämföra dom händelserna egentligen för här satt jag- inlåst i mitt trygga hem- och härjade upp mig pga lite hagel mot rutorna *skäms* Och här kommer min extrema barn-saknad in. Inte för att dom skulle kunna "hjälpa mig" på något sätt och jag skulle dessutom ha ytterligare fem att oroa mig för- men då hade det känts mindre ensammet och då hade jag garanterat inte varit så sjåpig!! *tror*
Nåja, jag överlevde kvällen och var extremt produktiv för jag tillverkade fyra julkort och ett flaskkort! Kanske borde skicka iväg Mattias lite oftare- fast inte nödvändigtvis på övernattning! *flinar*
Här kommer flaskkortet- var och snodde pärlor av husets ena dotter (efter att först ha frågat om lov såklart) Till jul vill man kanske hellre ge bort en glöggflaska än en vinflaska ;)
Detaljbild;
Hann sätta korten i cellofanpåse så det ingår lite blänk på köpet i dessa bilder
Kort nr ett har en kvist högst upp i hörnet, där julkulan hänger och den syntes bättre på det ena kortet men jag har med två bilder för att cellofan-blänket ska få olika fokus på kortet.
Här har vi dom söta skridskoåkarna, klädda i blått. Varför ska julkort nästan alltid gå i grönt eller rött?! På cirkeln under paret har jag limmat fast konstsnö och på skridskor och vissa kläd-detaljer har jag 3D-lack men som vanligt så är fotografen inte alltför hajj på att få med alla fina detaljer på bilderna!!
Nu ska jag fortsätta dona på här hemma innan det är jobbdax... vi har stopp på jobbet... igen... på grund av pannläcka... igen... så det är bara att ladda muskler och hjärnceller :)
Så- nu har jag lämnat ut mig färdigt för denna dag *flinar*
Ha det gott mina vänner och sköt om er!!
