Just nu tävlar våra naturjättar mot varandra i kampen "vem är starkast" och för min del är det ganska oavgjort. Snöfallet är väl i och för sig lugnare nu men snö och vind tillsammans är en dålig kombination. Allt blir som en suddig mjölkaktig dimma framför ögonen och vägkanter och konturer suddas ut när snöröken drar fram och drevar igen samhället.
Maken gjorde en insats igår och skottade av framsidan på hustaket och det tog sin tid! Nu är det "bara" baksidan kvar och det lär väl bli gjort senare i veckan- för ligger dessa mängder kvar när vi får vår första tö-sväng, då brakar nog takpannorna med i farten då snön vill ner på marken!
Så här ser det ut vid vår bropelare
Gissa vilken taskig utsikt vi har från dom intill-liggande köksfönstrena nu *s*
Grannens friggebod försvinner snart under all snö :)
Stora sonen är i Kåbdalis med polarna och åker utförs och hönsiga mamma är nervös *ler* Jag vet att han börjar bli stor och jag vet att han är ansvarsfull och pålitlig- men ska man se det krasst så är han bara ett barn än med allt vad det innebär. Den där attityden "det händer bara andra, inte mig" lever kvar i han i allra högsta grad, när den känslan lämnar killen så vet jag att han börjar mogna till en mer vuxen person. Vi har haft många diskussioner om hur man ska bete sig efter vägarna vare sig man går, cyklar, kör moppe eller bil. Även där återfinns hans "odödlighet" och nu har jag släppt den striden tillsvidare. Efter att ha upprepat "det kan ju vara andra- mer oförsiktiga dårar- i farten" och " även om du sköter dig och gör som man ska så är du inte ensam på vägarna"- så tror han fortfarande inte att något kan hända...det är ju bara att typ hoppa i diket om någon bil kommer mot en... *suck*
Jaja...han blir klok så småningom han oxå :)
Här kommer en bild på ett 40-årskort som en golfspelande kille fått
I samma veva som golfspelaren uppvaktades så firades även hans son med detta kort som inte är lika blaskigt i färgerna i verkligheten.
För kännedom; Sliden i pysselbloggen är uppdaterad.
Nu måste jag lämna datorn för att hänga lite tvätt och renbädda sängen... sen vet jag inte om jag gör så mkt mer nytta idag för där går nog min gräns för vad värken tillåter- tråkigt men sant!!
Om vi inte får en klick söta barnbarn som bor i vår närhet så vore det guld att bo på varmare breddgrader den här årstiden, då skulle min kropp helas och jag skulle ha mindre värk (vi är inga skid- och skotermänniskor så vi klarar oss utan snö)! Men ego som jag är så nämns jag inte flytta så långt bort om jag får äran att bli mormor/ farmor *ler*
Så... dax för hushållsarbete!
Sköt om er mina vänner och ta hand om er!
