Nu är det...

...på gång :)

Vidareutvecklar detta en annan dag ;)

Ser jag i min bildmapp så tror jag ändå att jag sätter en månadslön på att nästa inlägg blir en överdos av lillkråkan våran ❤
Ses och hörs!
KRAM

Rustade...

...för midsommar och kommande sommar/höstkvällar!

Med en limegrön 50- literstunna?! Jo, faktiskt men den är inte tom under locket ;)

Förra helgens altanmys gjorde att jag äntligen fick tummen ur arslet och införskaffade ett gäng altanfiltar :) Åtta enfärgade fleecefiltar i fyra olika färger, pris på ÖB: 25:-/st. Som fått! Hade vi haft den hett efterlängtade inglasningen klar så hade jag gärna haft dom i en snygg korg som jag sett men med all j&%$# pollen som lägger sig som ett gult täcke så känns det fräschare att förvara filtarna under lock. Nu ska jag bara fixa några snitsiga band att knyta runt filtarna efter användande :)
Våra vänner Nicke och Mia har sen några år tillbaka haft ett gäng filtar i en stor korg i deras inglasning och det är så bra att ha, en filt runt kroppen gör att man står ut med den mildare kvällsluften och eventuella blodsugare som vill snylta på omloppsbanan. Vårat dilemma vid sena sammankomster är att lillsnorpan ska sova vid allt mellan 19 och 20.30 och vis av erfarenhet så vet vi att det är,i princip, dödsdömt att sitta ett gäng inne i huset och lyckas få henne att sova ostört. Vi är en stor, bullrig familj som inte tassar på tå men det spelar ingen roll- Sally är väldigt ljudkänslig och lättväckt. Det är supertråkigt om en av oss måste jogga upp och ner i trappen till sovrummet och eventuellt riskera att bli kvar... kanske själv knockade av Mr Blund... *host*... det har ju hänt! ;)
Summa kardemumma blir att vi klär oss ordentligt och laddar upp med anti-mygg-medel, mååånga stearinljus, mycket snask, någon dutt godricka, varma filtar och trevliga människor runt bordet- då är succén given och utekvällen blir lång :)

Den här larvgungan (eller vad det nu är för djur) snubblade jag över på min väg till kassan och den ropade att den ville följa med mig hem- och så fick det bli ;) Sally är lite skeptisk än eftersom den inte gör som hon vill. När hon ska kliva upp på den så rör den ju på sig... läskigt! ;)

Så här bedrövligt ser det ut på och omkring våran uppfart. Innan dom började gräva så frågade vi en av arbetskillarna hur dom skulle gräva vid våran gård och då kliade han sig i huvudet och sa med ett leende; -"ja, det blir ju jävligast för er som bor i hörnet" Jo, jag tackar jag... Tala om att jag längtar till dom gräver igen alla diken så man kan köra normalt när man ska in och ut på gården. Lillbilen går bra men nästan alla med stora kombibilar måste ta om när dom backar ut och detta gäller givetvis våran buss oxå. Men hellre en eller två omtagningar än en fet repa i lacken (avspärrningsbrädorna är hyfsat vassa you know!)
Tur att det är värt det, fjärrvärme is tha shit! :D

Idag är enda dagen utan några direkta planer och vet ni vad? Hemmet ser ut som en skogskoja men det skiter jag i nu! Jag och lillskrållan ska sjunka ner i soffan och se "Musses klubbhus" på Disney Junior innan det är dag för lunch och sova-ute-i-vagn. Vädret är mulet och tråkigt och då kan man njuta av mjuka bebiskroppen vid sin sida ❤ (Jo, bebis kommer hon att vara länge för mig, min bebis, även om hon blir 10 år *ler* Lär inte bli poppis men det tar jag).

Ha en bra dag och gör det bästa av den!
KRAM

När man lever....

....med en hockeynörd så har man det inte lätt alla gånger....

Mitt i ett efterlängtat avsnitt av Grey's Anatomy, surrar det till i Mattes mobil. Han pausar filmen och rusar in i köket där han hämtar datorn.
- Vad gör du?
- Ska kolla en sak...
-Vaddå?
- En sak bara....
- ?? Men vad?
-...... Men en sak....
- Men VAD är så viktigt att kolla mitt i filmen?!
- Det kom en länk om en ny spelare i Lule hockey och precis när jag klickade på länken så dog telefonen...

Fast å andra sidan så har jag aldrig påstått att det är så lätt att leva med en bloggare alla gånger ;) Nu ska vi fortsätta se film.... :)
Tjingtjong

VIP och pannsmäll...

...på en och samma kväll!
Ska vi börja med vip? Jo, det gör vi....
Våran vän Pörni har äntligen infriat sin önskan om att driva eget och imorn slår hon officiellt upp portarna för sin inrednings- och blomsteraffär Tistel Växter & Interiör. Affären ligger i centrum i Norrfjärden och jag hade turen att få en inbjudan till VIP- kväll ikväll och oj, vilken fin butik!! Det är en sån där som man måste komma till flera gånger för det finns så mycket fint och varje gång man vrider på huvudet så hittar man nån ny sak som man inte upptäckte vid förra huvudvridningen ;)
I butiken finns prisvärda saker för alla smaker, och det är inte bara inredningssaker utan smycken, trädgårdssaker och blommor av alla de slag. Vill du ge bort en bukett snittblommor, ljuslyktor, flytljus, bordslampa eller kanske en liten krukväxt- gör ett besök på Tistel! :)

Jag köpte denna fina välkomst-ställning och den fick prydas av en naturtrogen murgröna i plast... För gissa vad som kommer att hända med den där vackra tingesten varje gång lillskrållan passerar den när hon går in och ut genom ytterdörren?! Blomtuggning och bladslakt :( Näe, fuskblomma funkar betydligt bättre på bron :)

Sen fick jag ett av mina kärleks-il och kom på att jag skulle bära hem en blomma åt bästMatte. Vännen och en av Pörnis högerhänder- Lisa- snickrade till en superfin bukett som jag gav min snyggo som snällt fixat nattning av lillan medan jag smet hemifrån...

Nu är vi alltså inne på pannsmäll....
För när vi sitter i sköna soffan efter hemkomst, blompussning och med varsin festis (jo, faktiskt en riktig barnfestis!) och just ska börja se en film så sneglar jag ner mot min mage som ju är fet som på en gravid... på sant....Följande konversation utspelar sig mellan mig och han- som- inte- är- rädd- om- sitt- liv;

- Matte, kolla här! *pekar ner på min mage*
Matte kollar högst ointresserad
- På vad?!
- Jamen på min feta mage!
......
- Jahaaa.... Jag trodde det där var dina bröst....

Ni vet- om han inte var så snabb och ursäktade sig och sa att han bara skojade så hade pannsmällen suttit som ett schmäck mellan hans ögon.... Och celibatet hade införts OMG! ("banka-bäver-förbud" kanske händer ändå, baraföratt *flinar*) Ett är då säkert, nån blomkvast lär han ju inte få på lääänge.... Och kanske måste han hosta upp X antal tusingar till en bröstoperation, och så klämmer vi in en fettsugning av magen på samma gång ;)
Tur vi har lika knäpp humor, högt i tak och mycket kärlek i hemmet ❤

Nu ska jag nog banka på min man! :)
C U
KRAM

I mitt liv....

...är det mycket som händer och sker, både roliga och mindre roliga saker..

Begravning..

I tisdags kom den, dagen jag fasat för och som jag vet är ofrånkomlig. Min fina farfar skulle begravas! Jag avskyr begravningar, dels för att det är så oåterkalleligt- den som ligger i kistan kommer aldrig tillbaka, och jag får en klump i magen när jag stirrar på kistan och får en bild fastetsad på hornhinnan av personen som ligger ensam och kall under locket. Sen mår jag fysiskt dåligt av att behärska mig- för det gör jag alltid på begravningar- fast jag egentligen skulle vilja släppa ut allt... Ogenerat likt en gråterska skulle jag vilja släppa ut min sorg med hela dess kraft, storgrina hulkandes, låta snoret fräsa ljudligt i näsduken och skita i vad andra tycker, tänker och hur duktigt behärskade dom är. I stället sitter jag nedhukad på min plats och biter mig i kinden, torkar nästippen diskret 200 gånger för att fånga upp snor som ändå bara fylls på, tittar upp i taket för att försöka förhindra att tårarna strömmar obehindrat nerför kinderna och in i tröjans halslinning. Löjligt, jag vet!
Sen är det tufft att se sina nära och kära bryta ut i gråt, inte är det varje dag man ser exempelvis sin pappa, eller mamma för den delen, i tårar. Finaste farmor satt snett framför mig och jag fylldes av en enorm ömhet när jag studerade hennes gammelrynkiga, smala hals och jag kände samma kärlek och bräcklighet som när jag studerar/ stryker Sallys smala, mjuka bebishals. Där satt hon i sin rullstol, sorgeklädd och fin med lockar i sitt silvriga hår. Axlarna var nedsjunkna och hennes rynkiga händer kramade tygnäsduken hårt. Hon försökte sjunga med i psalmerna men gråten tog över och då sprack även min sånginsats och mitt hjärta blödde för finfina farmor! Pappa och faster hjälpte farmor att gå fram till kistan och när alla tre lade sina händer bredvid varandra på kistan, ja det finns inte ord för den sorg som exploderade i mig! Fint men så oändligt sorgligt!

Efter ett 66- årigt liv tillsammans var hon tvungen att ta ett sista farväl av sin man, i samma kyrka där hon och fina farfar lovade varandra evig trohet inför Gud och församlingen 1948.
Ceremonin var fin och sammalika gällde efteråt på mottagning och middag hemma hos farmor. Det enda som störde många var ett husbygge som pågick utanför domkyrkan. Det durrade, vibrerade och lät illa under nästan hela begravningen men på nåt sätt kändes det ändå inte helt opassande vid just den här människans avsked för fina farfar var ju en arbetare. En som alltid körde någon maskin och som alltid hade nåt arbetsprojekt på gång. Jag tror inte att han själv misstyckte, var han än var för tillfället och övervakade oss ❤

Tvära kast..

Dagen efter det vackra men känslosamma avskedet var det dags för nästa vackra och känslosamma avsked men av ett betydligt mer lättsamt slag! :) (känslosamt för mig som lipar för allt som är vackert, mäktigt, stämningsfullt... Ja, du fattar *ler*) Fyra av våra barn skulle ta avsked från skola, läxor och tidiga mån-fremorgnar för ett tag framöver. Vårat liv är ju ett enda stort 10 000-bitarspussel och oftast får vi ihop det även om man ibland får banka ner nån bit med knuten hand. Som sagt, fyra barn på fyra skolor.... (egentligen är det ju fem barn på fem skolor men tack och lov så firade vi av studentsonen förra fredagen!) Som vanligt blev det att vi delade på oss och tog två avslutningar var. Vädret var underbart somrigt, barnen var uppklädda och uppspelta och vi hann se och höra alla fyra innan det var dags för det årliga examensfikat hemma på altanen. Även den årliga syskon- examensbilden togs även om det var under vild protest från lillsnorpan ;)
Det ÄR inte lätt av vara dryga året och måsta fotas då man inte känner för det själv!

Det finns bättre och finare bilder men den här är så skön *S*
Puh.... nästa år är det fyra barn på två skolor och jag inbillar mig att livet ska underlättas- åtminstone examen ;)

Scrappat...

Äntligen får jag visa att jag fortfarande är kreativ i min lilla hörna ;) Vår vän Åsa har fyllt 40 år och sent omsider så har vi uppvaktat henne :) Samma dag som vi var bjudna på hennes fest på Folkan så åkte vi in med Sally på akuten och efter den sömnlösa natten och sjuka donnan så var festen utesluten för vår del. På självaste födelsedagen var vi på begravning och då är man inte heller i form för att uppvakta någon så vi kom oss inte iväg för att krama om henne förrän i fredags. Nåja, bättre sent än aldrig! Vi var ju bara tre dagar sena, inte tre månader ;)

Examensfest..

Igår hade vi en trevlig sammankomst på vår altan! Vi var åtta vuxna och tolv barn som åt grillad middag, spelade kubb, sparkade boll, hade vattenkrig, såg film, surfade vid dator, surrade.... Alla gjorde såklart inte allt men kvällen innehöll dessa "aktiviteter". Regnet skvittrade lite då och då och myggen ökade i antal ju senare kvällen blev men vad gör väl det?! Vi hade tak över våra huvuden, filtar om benen, anti-mygg-apparaten låg på bordet och ångade, anti-mygg-ljusens lågor fladdrade, vi tände fler stearinljus, tog fram tilltugg och surrade ännu mer :) Riktigt mys!
Vår "traditionella" examensfest blev lite annorlunda i år, både platsmässigt, tidsmässigt och deltagarmässigt men så är det med traditioner- dom ändras utifrån förutsättningarna och risken finns att vi hädanefter får leva med det.... Det går inte att få samma datum att passa alla människor och då får man göra det bästa möjliga av situationen.

Rosendoft och bananskal...

Näe, mitt liv är inte ett liv som är friktionsfritt, godhjärtat och rälsåkande! När jag läser igenom mina texter kan jag ibland få känslan att jag upplevs som en präktig typ som skönmålar min vardag. Tro inte att det är så, om du upplever det så!

Jag är rätt bitter mellan varven. Många gånger orsakas det av sånt som jag ogillar såsom oärlighet, undanhållande av sanningar och underskattning. Jag är blond men jag är inte blind, döv och utan magkänsla. Varför är det så svårt att vara rak och säga vad man vill, tycker och känner?! Man kan dessutom göra det på ett bra sätt... Visst kan sanningen såra men det sårar mer när magkänslan tolkar in saker och man dessutom får samma tolkning från andra i omgivningen.

Jag är rätt bekväm av mig. Dessutom är jag lyckligt lottad som lever med BästMatte, jordens snällaste man som tycker om att laga mat, pyssla i hemmet och delta i barnens fritidsaktiviteter. Detta gör att jag nog upplevs som bortskämd och uppassad men det bjuder jag på. :) Han är värd all cred från omgivningen och för mig är det huvudsaken att han mår bra och uppskattar det jag är och gör för han! I förhållandet finns en god balans men den syns inte alltid utåt. För vem ser ex att avloppsrör och golvbrunnar är rengjorda? Vem ser att soffan är rensad under dynorna på ludd, smulor och småpengar? Vem ser att sopskåpet under diskbänken saneras mellan varven? Vem ser att det är rensat bland urvuxna kläder, att barnens garderobsinnehåll uppdateras, att det fixas presenter till våra jubilarer? Så.. jag sitter inte bara på rumpan ;)

Jag är rätt glömsk av mig. Teflonminne är ett begrepp som passar in på mig, tyvärr! Ibland glömmer jag att saker och ting är inbokade och då får jag stå med kepsen i handen och huvudet nerböjt. Jag försöker lära våra barn att egen tid inte är mer värdefull än andras och att man ska vara noga med att komma i tid och framförallt- höra av sig och be om ursäkt om man mot förmodan inte kan komma till överenskommet klockslag eller komma överhuvudtaget.

Jag är rätt plump i truten. Jag talar innan jag tänker ibland och det är obra! Inte så att jag handskas ovarsamt med saker sagda i förtroende utan mer att jag med några få ord kan oroa en hypokondriker eller förarga folk genom att prata om -för dom- känsliga ämnen. Jag pratar och det kommer grodor ibland men det är ju aldrig illa menat! Vill jag få fram ett budskap så är jag en sån som säger det! Jag har ett rörigt, ruschigt, innehållsrikt liv och ibland räcker inte orken till för att sålla vad jag får och inte får prata om i vissa personers sällskap. Jag är ledsen men man får ta mig som jag är, med både det braiga och mindre braiga!

Jag är rätt avig ibland. Det är inte alltid lätt att vara nummer två- och är man separerad, lever ihop med en annan separerad och det finns "dina-barn" med i bilden så är det ofrånkomligt. Det finns redan en fullgod mamma/pappa på annat håll som tillsammans med ens egna partner har huvudansvar och bestämmanderätt över "dina-barnen". Visst kan man knåda hårt och länge och slita hund så att man känns som en enda familj även om man är flera familjer i en, men vid vissa situationer blir man påmind om att man inte kan trolla och all uppoffring känns nästan meningslös. Nu är vi ändå lyckligt lottade som inte har elände som vårdnadstvister, veckotjafs eller mer osämja än normalt men det är ändå aldrig ett "normalt" liv när man har ett förflutet som inkluderar familjebildning. Vid planering av semester, resor, storhelger och liknande blir det ibland att knytnäva ner pusselbitarna för att få till något vettigt som passar alla mammor, pappor och barn inkl nya syskon...
Det är inte alltid a piece of cake att ha med ett ex att göra eller att själv vara ett gott ex ;)

Nu har jag bladdrat av mig för den här gången och har du orkat hela vägen och fortsätter tycka om mig som person eller vill läsa mina stundtals "disktrasesura" blogginlägg- ja då gör du mig glad :)

Ha en skön söndag och ta hand om dig!
KRAM

På rull...

...från Sunderby sjukhus. Kl 3.30 inatt åkte vi in till akuten i Piteå med en kokhet, vätskevägrande Sally. Varken vatten, saft eller isglass dög åt henne. Väl på plats blev vi skickade vidare till storsjukhuset för att ev bli inlagda med dropp då lillsnorpan knappt pinkat el druckit på ett dygn- och då snackar vi om en tjej som hinkar mängder varje dag!

Depåstopp 4.30 på macken för färdkost till mamman och pappan. Sally, 40,3 grader, ville inte ens ha saftflaskan. :(

I Sunderbyn tempades hon, syresättningen kollades och lillkroppen avlyssnades med stetoskop. Efter nån timme på akuten, blev vi förflyttade till barnavd 44, sal 3, där tanken var att vi skulle bli inskrivna och där Sally skulle ventankas med dropp. Men plötsligt händer det- under promenaden till avdelningen tömmer hon saftflaskans dryga dl och vi blev paff. Vätskevägran var upphävd :)
Vi fick ändå spendera nån timme i salen medan dom febernedsättande supparna fick börja verka.

Pappa och Sally läser bok

Så småningom bestämdes att vi kunde rulla hemåt och försöka truga i henne mer vätska. En sista koll visade en öroninflammation på vänster öra så det blev en penicillinkur på fem dagar.

En trött tjej och två stenade föräldrar kommer att inta soff- och tv-läge ikväll för efter det här sömnlösa dygnet lär vi inte mäkta med mer ;)

Studentfirandet igår gick superbra (trots febrig lilltjej)! Blödiga mamma lipade av stolthet när stiliga sonen kom utrusande genom skolporten, iförd svart kostym och vit mössa ❤

❤

Rallyåket :)

Efter traditionell rundåkning genom stan, hade vi en väldigt lyckad mottagning hemma på gården när studenten anlände och även om solen tittade fram mellan skvättiga regnskurar så var det gemytligt och torrt i partytältet :) Vi bjöd på en smarrig buffé och det surrades, skrattades och öppnades paket medan mat, tårta och drycker slank ner. Bilder och mer detaljer kommer sen, nu är det slut kraft kvar så jag lämnar skrivandet för nu :)

Take care ❤ KRAM

Vi är på G...

...med stora sonens studentskiva! Massor kvar att göra innan det smäller imorn men hä sko gå som vi säger i pite ;) Tårtorna är beställda, helvita prinsess som jag själv valde att dekorera, fina Sus och Janne har lånat ut värsta partytältet som matte har monterat mellan alla j*vla regnskurar som dag efter dag blöter allt som går att blöta och som bara hållit upp för små pinkpauser... typ...
Maten till buffén är lagad, studentplakat är hämtat. Det som återstår att göra innan avfärd vid 11-snåret är; (håll i hatten!!)
- Duka i tältet med dukar, engångsartiklar, servetter.
- Hänga upp ballonger och serpentiner.
- Klutta på fem olika röror på snittarna (sorry BästMatte att jag använder så simpelt ord som snittar *flinar*)
- Lägga upp maträtterna på serveringsbrickor (så dom bara kan plockas ur kylen och plastas av)
- Hämta förbeställd ros att hängas runt stora sonens hals.
-Duscha och försöka oss på processen att göra änglar av apor ;)
- Hämta övriga barn, som på studentkillens önskan ska vara med och "liva" upp stämningen lite (syskonkärlek?!)

Tro inte att jag klagar över allt som ska göras, jag bara konstaterar. Jag känner mig rik och tacksam över att jag har så många fina barn under mina vingar, att vi får äran att hålla i det stora firandet och att stora sonen förhoppningsvis är först ut av sex studenter :)

Återkommer med mer om student, skallebang och ledighet. Sally har varit uppe i heta tempen 39,9 idag och sover ohyggligt oroligt pga febern, hostan och snoret :( Stackars lill❤

Bjussar på nån liten bild och sen är det kramkalas med JB, det behövs om jag ska orka upp i tid :)

Lilla 10- bitars...

...stora 20-bitaren

Taskig kvalla, gör ett nytt försök imorn!

Alldeles nyligt uppsatt, ska finjusteras och pyntas :)

Snark, snark mina läsare och vänner!!
KRAM