VAB- dag....

... idag. Egentligen skulle jag stassa om och jobba eftermiddagsskift idag men det ville sig inte bättre än att jag vaknade av en bonusdotter som hängde med huvudet över toastolen. Jag hatar när barnen är sjuka för jag känner mig så maktlös på något sätt- ändå var det precis det jag inte var idag. När fröken fräken kommit sig i säng igen och jag var spritad från topp till tå, såg jag till att övriga barn fick i sig frukost och när alla morgonbestyr med sängbäddning, tand- och hårborstning, fönsteruppdragning och påklädning var fixade skjutsade jag dom till sina respektive skolor. Sedan åkte jag iväg och shoppade åt min lilla sjukling och det var en väldigt blek men nöjd tjej som tog emot skorpor, avslagen cola, verum hälsoyoghurt och en ny, tjock Kalle Anka- pocket :) Lite plåster på såren måste man få när dagen börjar som skit!

Stora sonen är just nu ute och gör stadens gator osäkra *ler* Det är jätteroligt att han är så taggad och verkligen vill ut och övningsköra för han har minsann inte visat speciellt mkt intresse tidigare. Själv började jag köra så fort jag bara fick så att jag skulle hinna bli så säker som möjligt innan den fasansfulla uppkörningen men killen ifråga är snart 17½ och har inte brytt sig förrän nu... Nåja, bättre sen än aldrig!

Jag är så glad att vi har så graviditets- engagerade vänner, dom ser fram emot vårt ultraljud lika mkt som vi tror jag *s* Idag har jag fått uppmaningar att jag måste ringa så fort vi gjort vår undersökning men jag tror att våra vänner får ringa oss i stället, med risk för telefonkö- den stora frågan är hur många minisar det är och om det är Sigge/Siri-variant ;) Så till er som tar åt er- kom förbi på kaffe på onsdag (om magsjukan försvunnit i horisonten) så ska ni få se bild på pluppen som ligger och sparkar frenetiskt inuti mig och förhoppningsvis får ni veta vad för sort det är *ler*
När vi "blev med barn" var jag lite orolig eftersom vårt umgänge i stort sett ser ut som vår familj gör idag, halvhyfsat stora, självgående barn och lite andra prioriteringar än vad man har i småbarnsfamiljer men i dagsläget oroar jag mig inte mer. Visst, vi har några vänner som oxå väntar smått och det är skitroligt men samtidigt är det som jag skrev, många vänner som inte ens funderar på utökning av familjen som är engagerade och "deltar" i vårt nya liv med glädje och intresse och då är det lättare i hjärtat. Vi kommer att kunna fortsätta häcka hos kompisar med middagar, mys och sena kvällar, vi kommer att kunna bjuda hem nära och kära utan att dom stammande tackar nej pga vår stora barnaskara och vi kommer att ha en fritid som är full av kvalitet- trots vår lilla mini som kommer till våren :)

Magen växer så det knakar och knakar gör det i fogarna oxå. Nu är det inte längre aktuellt att balansera på en fot medan den andra skon ska på, det blir snällt till att sitta ner som pensionärer rekommenderas att göra :) Trappor är inte heller mina bästa vänner så har jag otur får jag skippa min säng i sovrummet och börja bädda ner mig i soffan på nedervåningen när vi närmar oss slutet- för det ska gudarna och övriga filurer veta att inte lär jag bli lättare eller smidigare ju längre tiden går!
Halsbrännan frodas oxå, och det känns som att den heta klumpen i halsen ser ut precis som i tv-reklamen... en brinnande, elakt flinande eldsflamma!

Näe, det var lite grav.uppdatering. Återkommer någon gång under onsdagen med lite mer info om vår mini- jag bara hoppas att allt är bra med pyret, könet spelar mindre roll! (nojjan är framme- igen *suck*)
Tillbaka till pysselhörnan!

Ta hand om er och gör inget dumt i höstmörkret :)

Bilder....

... från vår Polen-resa kommer i detta inlägg. Det finns vissa som poängterat att detta är utlovat men icke infriat *flinar och tänker på en "gubbe" i söder ;) Nu när jag suttit och kollat igenom hela drösen med bilder så blir jag lätt krullig i magen, dels pga att det var rätt så obehagligt (eller kanske olustigt är mer rätt ord) att vandra på samma golv och markstenar som alla stackars fångar gått på men även mitt gravid-illamående var i allra högsta grad vid liv när vi gjorde denna resa och det är som att återuppleva det när jag ser bilderna- skumt men sant *ler*

Krakow är en underbart fin stad med väldigt mycket att se, det är fräscht, ölen är billig och folk är vänliga :) Bilderna som jag valt att visa är dock enbart från två av dom dödsläger som fanns under kriget, jag tycker dom bilderna förmedlar mer än stadsbilderna.

Här kommer några bilder; (klicka på dom för större strl)

Auschwitz

Ingången med kända skylten "arbeit macht frei"

Dubbla el-/taggtrådsstängsel runt hela området

Glasögon som tillhört lägerfångar

En liten del av alla skor som visades upp

Fångbarack

Ett av alla vakttorn runt området

Gaskammaren + en av skorstenarna

Några av ugnarna i gaskammaren

Birkenau

"Dödsporten" där tågen rullade in

Utgallringsplatsen sett från vakttornet- många gasades direkt!

Några få baracker står kvar, i bakgrunden

skorstensruiner från tysk-förstörda baracker

Toaletten, öppen EN timme morgon och EN timme kväll

Inte ens solen var på humör denna dag, molnen grät en skvätt eller två och ökade på vårt vemod när vi vandrade, tittade och begrundade.

HUR kan någon förneka att detta funnits och att händelser utspelat sig här?! En gåta för mig!

Mycket händer på fronten just nu. Jag har börjat på min nya tjänst som renserist och det känns roligt och spännande :) Jag har bara jobbat tre skift och just nu är det driftsstopp så jag passar på att orientera mig bland alla rivar, huggar, transportband och övrig apparatur, men kan erkänna att jag är rätt förvirrad och vilse i pannkakakan än så länge *s*.

Vi har hunnit så långt i vår graviditet jag och mini så hans/hennes hörsel har utvecklats- detta gör att jag inte ska vara ute när fabriken är i full drift. Det lever om väldigt mkt och är man i en miljö där det krävs hörselskydd så är det opassande att vistas där med hörande bebis i magen *ler* Från imorn är det kontrollrumsarbete som gäller för mig, att kunna styra processen via skärmar och övervaka via bild-monitorer.

Stora sonen har fått sin efterlängtade lämp och får med andra ord övningsköra :) Det blir Matte och sonens biologiska pappa som tar den biten, när vi insåg att ett litet liv gror i min mage skippade jag tanken på att vara övningslärare. Mitt humör är småsvajigt ibland *host* och jag är lite för otymplig och lite för rädd om magen för att sätta mig på sidan om när någon ska träna sig i trafiken. Han är visserligen omdömesgill och duktig på alla sätt och vis men ändå.... Det känns onödigt!

Jag har gjort den sista delen av min utbildning i Sthlm och det känns skitskönt även om det samtidigt var tråkigt att åka hem och veta att jag inte kommer att träffa övriga kurskompisar framöver- jag tvivlar då starkt på det iaf. Vi var från spridda delar av landet, nerifrån Blekinge upp till Norrbotten.... Nu är det bara slutprovet kvar och det får jag göra hemma på fabriken så det känns bra. Är smått less på flygningar kors och tvärs just nu!

Scrappandet då... Mjaaaa... jag försöker hitta inspiration och lust men det sitter långt inne. Har ett kort under uppbyggnad som skulle levereras tidigare i höstas men då mådde jag så pyton så det gick bara inte. Min gulliga beställare väntar med gott tålamod och stor förståelse och jag knåpar på :)

Här kommer iaf ett kort som legat i datorn men inte publicerats;

Framsidan

Insidan

Nu är det slut på denna novell, hoppas du orkade hänga med ända till slutet (och gjorde du inte det så lider jag inte för det *ler*)

Ha det så gott och ta hand om er!!

Vilken dag....

... jag har haft!

Men istället för att börja mitt inlägg med att berätta om det så ska jag bara dra en snabbis *host* om vår familjeresa som vi gjort. I onsdags kom vi hem från varma Turkiet efter en vecka med sol, bad, underhållning, shopping och familjeumgänge. Hotellet var toppenfint och familjevänligt, maten var god och efterrättsbuffen ska vi inte ens prata om (fick begränsa mig själv efter några dagar så att jag inte skulle behöva två flygplansstolar på vägen hem *s*) En dag tog vi våra kids och åkte in till Alanya för lite shopping, barnen hade ju sparat i 10 månader så dom var sugna på nya kläder ;) Att åka bil i Turkiet är lite som att spela rysk roulette för jösses vilken galen trafik det är! Barnen förmanades gång på gång att se sig för "tutar det så spring, för dom stannar inte, dom bara förvarnar innan dom brakar fram" Nu kom vi levandes från stadsturen alla sju med ex antal proppade påsar innehållande klockor, kläder, skor och annat smått och gott *ler* Andra aktiviteter som vi tog oss för var para-sailing, "Hamam" (turkiskt bad) och div sportaktiviteter som pappan och stora sonen deltog i varje dag, i samma veva som våra tioåringar deltog i barnklubben Superkids.

Man kan ju fundera hur turkiska män är funtade. Vår stora familj väckte stor uppmärksamhet och vi fick höra titt som tätt att vi var som turkarna själva, med många barn/ familj. Efter några gånger slutade vi försöka förklara för alla människor vem som "ägde" vilken unge, vi sa helt sonika att alla var våra- punkt slut. Då skulle männen skaka hand med Matte och han blev i princip helgonförklarad- vilken karlakarl han var som hade fem barn och det sjätte på väg!! Så var det överallt! Men mammorna då- dom som verkligen är hjältar!? (det hade då jag varit, självutnämnt, om jag fött fram fem barn och hade en sjätte förlossning att genomlida) Måste bottna i deras kvinnosyn....

Jag är inte speciellt berest men några utlandsresor har jag hunnit med och jag har varit så glad att jag alltid lyckats hålla mig frisk- till den här gången *suck* Två dagar innan hemresa vaknade jag med värsta magknipet och gick på dass- och där blev jag stammis för natten. Varje kvart i över tre timmar placerade jag gumpen på sitsen för att göra det som skulle göras. Kan lova att jag inte hade någon energi över den dagen, det blev sängen för mig *suckar ännu mer* Det enda jag fick i mig- för tro inte att jag slapp tömning åt andra hållet- var några skivor vattenmelon. Så fortsatte det till det var dax att kliva på bussen för färd till flygplatsen. Gissa om jag lekte Susanne Lanefeldt och kneeeeep *s* Två timmar på buss och fem timmar på flyg är ingen lätt utmaning när magen strular. När vi landade i ett regning Luleå så visste min lycka inga gränser- jag hade klarat mig! ALDRIG har det varit så skönt att komma hem!!

Men åter till min dag :) Jag och maken startade dagen med ett besök på mvc för en extrakoll pga att jag varit dålig på resan. Det kändes på sätt och vis skönt att min bm ville boka in kontrollen nu, annars hade jag fått vänta tre veckor till innan jag skulle dit. Sen är jag van vid tätare besök på mvc, så har det varit med mina tidigare graviditeter, nu för tiden är det schemalagt vilka veckor besöken ska ske och från inskrivning är det inget besök förrän i v20! Om det är pga det eller om jag blivit nojjig med ålder, det låter jag vara osagt men jag började nästan tro att jag var skengravid och bara hade en växande "kakmage" *S* Nu vet jag att mini verkligen bor och rumsterar i min mage för vi fick höra hur liten rörde på sig därinne och vi hörde dom snabba pickande hjärtljuden :)) Det var inte bara jag som blev blöt i ögonen *ler*

Efter det så lunchade vi med vår kollega Beon på stan och karlarna åkte till fabriken för dagsverket medan jag drog på min spenderbrallan och köpte mig ett par skitsnygga höststövlar och ett par mammajeans :) Vill inte gå i leggings varje dag och dessa pösbrallor var både fina och sköna. Jag ska unna mig nån grej och nåt klädesplagg nån gång eftersom detta är min sista graviditet och jag vill känna mig fin trots att allt växer både på bredd och front *S*

Efter shoppingen åkte jag hem och bara mådde skönt i soffan med en bra bok framför näsan- DÅ känns det som att livet leker ;)

Nu ska jag lägga in lite bilder och lämna över för den här veckan. Jag har snart en flygtaxi på infarten för nu är det dax för tredje och sista delen i min certifieringsutbildning i Sthlm. Hotellboende mån- tors... lyxigt men eg är jag så hemmakär nu så det känns mest bara jobbigt att måsta åka från make och stora sonen som blir kvar hemma. Nåja, det är snart torsdag och hemfärd igen :)

Hotelldelen vi bodde i (fast vi hade markplan)

Tre av familjens badankor i poolen *s*

Baksidan utanför vår balkong

Sonen gör en snygg uppvisning :)


Ett av alla parasailing-kort vi har

Stora dotterns efterrättsfat

(hon älskade chokladfontänen!)

Ha det bra mina vänner!

Undrens tid.....

... är inte förbi! Det fick jag erfara sent i söndags när jag och maken blev ensamma kvar vid köksbordet. Jag hade slarvat med mat-intag under dagen och trots att jag har reserver att ta från så att Mini klarar sig så kurrade magen och blodet orkade inte riktigt pulsera fram i ådrorna och med lite lätt "åh- vad- det- är- synd- om- mig"- röst la jag fram att jag var så sugen på... *host*... ett skrovmål.... Detta trots att Matte köpt hem coleslaw, potatissallad och tunna spjäll- av vilket han först erbjöd mig. Spjäll är jag för petig/ kräsen för att äta så jag tvekade och kunde tänka mig att käka från övriga "rätter" på menyn men då hände det! Det som jag trodde var ämnat för filmtittare! Matte ställer sig upp och säger helt resolut att han åker och handlar skrovmål åt mig- kl 21.30 på kvällen!! Öhh.... vad säger man?! WOW! (Att han sen köpte en stor ostburgare till sig själv efter sitt matintag spelar väl mindre roll *S*)

Det är kärlek det!

Värt att skrivas in i bloggen så det inte faller i glömska med tiden!

Idag har jag lunchat med min svägerska Magda och vi åt thaimat- rackarns vad gott det är! Efteråt skulle jag hämta ut linser så när Magda lämnade stan mötte min vän Pörni upp för att agera smakråd hos optikern. Jag behövde nämligen nya solbrillor till mina linser som jag hämtade ut och när man själv är mer blind än hönan Agda utan brillor på så är det inte lätt att se vad som passar och där kommer goda vänner med god smak in :) Tack Magda och Pörni för trevligt sällskap idag!!

Fick mig ett gott skratt när vi senare stod i kassan på en skönhetsaffär i stan. Tjejen som stod före mig i kön hade nån form av rabattkupong som gav en viss procent i rabatt för kroppsbehandling. Produkten hon lagt upp på disken var någonting välgörande för kroppens största belastare- fötterna och kassörskan tittade frågande på först sin kollega och sen sin kund och sa -"men fötterna... tillhör dom kroppen? Visst gör dom?... Eller?!" Jag kunde ju inte annat än bli glad i sinnet då jag lyssnade på deras resonemang. Vad skulle dom annars tillhöra?!

Det känns som att inom dom närmaste två månaderna händer det massor! Turkietresa, sista etappen i certifieringsutbildning i Sthlm med efterföljande examination, "ladda- batteriet- resa" till Hemavan, ultraljud, ny arbetsplats..... Mycket som är kul men det är ändå skönare om agendan är lite mindre välfylld, för detta är ju dom stora sakerna som händer. Sen tillkommer ju alla föräldramöten, utvecklingssamtal, fotbollsavslutningar, innebandyuppstarter, tandläkarbesök, bilbesiktningar... osv, osv....

Men det ska väl kännas att man lever :)

Dax att vila inför nattskiftet, bjussar på en bild på vår kommande Hemavan-utsikt (bild från 2008)

TACK alla ni som grattat till Mini och TACK alla ni som kommer ihåg att lämna kommentarer efter er!!

Till er som besöker men inte kommenterar- gör det, det händer inget annat än att jag blir jätteglad :)

Sköt om er!!

Bloggcandy...

... som jag bara inte kan motstå! Superduktiga Malin har en finfin utlottning på sin blogg och jag dregglar bara jag tänker att det finns en mikroskopisk chans till vinst om man är med. Mikroskopisk chans gäller då mig, för jag brukar inte ha tur i tävlingar!! Har slutat delta just pga min otur men men... skam den som ger sig... en till kan jag "offra" mig på *S*

Gå in på hennes blogg och delta i utlottningen (klicka på hennes namn el på bild i sidebaren) Instruktioner finns där.

Sen är det läge för en liten skämtsam varning; eventuella besökare på vår ack så livsnödvändiga tron (i stora "salen") kan räkna med att bli uttittade å det grövsta så det gäller att inte vara fin i kanten... Detta upptäckte jag när jag gjorde mitt senaste besök på nämnda tron- en blå badfisk instoppad i en tom toarullshylsa låg och glodde på mig med tungan utsträckt! Tänk vad lite som roar barn, gissar att det är någon av våra minderåriga som arrangerat detta och inte maken även om hans leksinne finns kvar i stor dos *s*

Idag var det pissväder och jag fick ett av mina sällsynta men hett efterlängtade ryck.... Tog gammalt hederligt bänkpapper, rev ut ALLA mina kläder ur garderoberna och klädde alla hyllplan med papp. Till saken hör att Mattias har snickrat till snyggaste snedtaksgarderoberna i vårt sovrum och därav mina spånskive-hyllplan. Funktionella och stabila men lite "smådammig och träig" känsla över dom. Efter beklädnad var det så dax för den stora rensningen! Förnuftet pratade högre än hjärtat idag så nu åkte två tredjedelar av mitt klädinnehav i säck- även sånt som sved att plocka undan!! Förutom kläder som passar gårdags- och dagsaktuell kroppsbyggnad sparade jag endast några "på-gränsen-plagg" som jag kanske, kanske kan få på mig nästa sommar när mini kommit ut och amningen förhoppningsvis hetsätit lite överflödskilon. Återstår att se. Hur som.... ena garderoben blev tom och den andra halvfull, om ens det! Hejdå alla snärtiga "smaljeans" och tajta toppar, alla korta kjolar och figursydda blusar, alla kläder från sent 90-tal och fram till idag*snyft*

Nu har jag bara några enstaka skift kvar på min nuvarande avdelning på jobbet, sedan bär det av till det nya stället- spännande värre men skitkul :) Nu är det bara att hoppas att graviditetsgröten som grott fast i hjärnan stannar upp i växten så jag fattar vad dom lär mig och att jag lyckas hålla mig vaken så jag inte somnar mitt i allt- det vore riktigt pinsamt!! Har fortfarande lite problem med min trötthet men inte värre än att jag blir som ny efter en liten powernap varje dag ;)

Magen börjar puta- inte bara fläskmagen utan även babymagen *flin* - och jag har hunnit beställa några sköna plagg med mer utrymme i fören :) I vår fina stad är det ett skrämmande dåligt utbud på mamma-kläder så för min del blev det postorder och en förhoppning om en kommande Luleåresa framöver. Tror det finns mer där även om dom till stor del har samma affärer som vi har.

Ojoj... det svänger häftigt här, det ena ämnet efter det andra avhandlas som på löpande band och utan andningspaus *S* Återkommer med rapportering om vår Krakowresa som jag och maken gjorde förra veckan. Det är många bilder och mycket att berätta så det sparar jag till senare.

Sköt om er därute!!

Alltså....

... lördag 10:e juli 2010 uppdaterade jag sist!! Hmm.. undrar just var hon tog vägen, bruden som skulle försöka bättra sig när det gällde blogg-uppdatering *ser mig över axeln* Tja, här verkar hon då inte vara ;)

Skämt åsido, jag har haft mina skäl- tro mig! Jag har verkligen känt att jag lever tack vare ett fruktansvärt illamående och den sköna förklaringen återfinns i sidebaren till höger, under min presentation :)
Klicka på siffrorna för att få fram olika fakta om just VÅR "lilla" händelse

Jepp, tro det eller ej men vi startar om med småbarnslivet!! *glad* Endel har höjt på ögonbrynen eftersom dom i princip räknat bort en sladdare då vi hållit ihop så länge utan att ha skjutit skarpt *flinar* medan merparten av vår omgivning bara skrattat och sagt att det var väntat. En tråkig kommentar har dykt upp från några mindre eftertänksamma personer "men räcker det inte med dom barn ni har"? och det är så tråkigt att folk tänker så... eller tänka kan man göra men måste man säga det?! Nu kanske jag är hormonell-överkänslig (med stor säkerhet så ÄR jag det *ler*) men det är ändå tråkigt, det blir nästan som att man ska förklara sig eller försvara sitt handlande. Nå, skit samma, överlag så är det bara gratulationer och glada tillrop som mött oss. Och det allra viktigaste av allt- VI och våra allra närmaste är glada och förväntansfulla! Våra barn blev överlyckliga- alla fem (t.o.m stora 17-åringen!)- och våra föräldrar och syskon likaså och för oss är det det som betyder mest.

Även om det blir en omställning och merjobb med en ny liten familjemedlem så blir det riktigt lyxigt att få våran första och enda gemensamma kotte, nu kan vi planera vår egen tid- åtminstone varannan vecka och rörande ett barn- utan att rådfråga ex-partners eller ta hänsyn till någon annan än oss själva. Även om vi har bra fungerande relationer med vettiga ex så blir det ändå lite tjorvigare då man ska göra något.

Illamåendet då- jotack, det har börjat ge med sig. Jag är fortfarande trött som en klubbad oxe men har slutat med mina livsnödvändiga Postafen (åksjuketablett) som jag ätit mot kräket. Att jag sen är lite för kort för min vikt ;) och måste göra en glukosbelastning är väl det som jag gruvar mig mest för nu. Att på fastande mage dricka en sliskig gegga och vänta på VC i 2 timmar innan blodprov- det blir en prövning!

Vi har vetat om det groende livet, eller mini som vi kallar han/hon, sedan midsommarhelgen så för oss känns det som att vi väntat barn jättelänge nu och vi har funderat när vi ska släppa "bomben"- och eftersom jag skriver ut det här så förstår ni att den är släppt :) Våra närmaste har vetat det ett tag (ett konstant illamående är svårt att dölja) och nu är vi i v12 och ser ingen större anledning att dölja det nå mer. Skulle något tråkigt hända (tvi, tvi) så kommer det ändå inte att passera oss orörda utan är det något fel och det inte går som det ska så lär det behövas uppbackning och stöd från när och fjärran....

Beräknad tid för vår Sigge/Siri (jo, det blir det ena eller det andra *s*) är första veckan i mars och jag lurar på att fixa en egen liten grupp som kan träffas när andan faller på. Det är så himla kul att upptäcka att fler än väntat i vår omgivning väntar barn, till dags dato vet jag att från oktober-mars är vi då minst 6 pers som väntar smått- jag känner dom alla men vissa känner inte varann. Jag vet att dessa i sin tur känner väntande mammor/pappor som jag inte känner så vill det sig väl så kan man ha ett stort bebis-umgänge *ler* Hmm.. det där lät tjorvigt men förhoppningsvis hajjar man vad jag menar :)

Som ni förstår kommer min blogg att fyllas till rätt stor del av vårt lilla liv framöver även om scrappandet och allt annat rörande vardagen kommer att blötläggas som förut. Vad man vill läsa och vad som är intressant för just dig som läsare är som vanligt- helt upp till dig :) Detta är min ventil där jag pyser ut känslor och göromål utan att fundera på vem som ska tycka vad eller vilka som är intresserade av ditt eller datt.

Nåväl, för att ingen ska bli uttråkad eller inte orka läsa mina omtalade, novell-långa inlägg så sätter jag stopp här- för den här gången.
TACK iaf för att ni fortfarande har hopp om en uppdatering här, min blogg lever (enligt besöksräknaren) och det är jag jätteglad för :)

Ta hand om er och ha det så bra!!

28 timmar kvar...

... innan min första semestersväng är slut! Det går rysligt fort när man har kul.... och när man har semester! Men jag ska inte klaga, det fina i skiftgångens värld är att jag jobbar fyra veckor, sedan väntar två veckors ledighet igen... efter det jobbar jag två veckor, sedan väntar tre veckors ledighet- så observera- jag klagar inte, jag bara konstaterar *s*
Under nästkommande tvåveckorsledighet har Matte kommit på att vi ska ta en resa på tu man hand till Krakow och det tackar man ju inte nej till :) Han har planerat in guidade turer till saltgruvan och Auschwitz, sedan ska vi tydligen ut på en 4 timmar lång cykeltur där många sevärdheter passeras, bl.a Oscar Schindlers fabrik (ääälskar den filmen!)- så min uppgift just nu är att dra han i kragen och bromsa upp han lite för lite lugn och ro vill jag ha då vi åker så att inte alla dagar är schemalagda från morron till kväll!

Sen har vi ju vår efterlängtade Turkietresa under min treveckorsledighet och DEN har vi väntat på! Redan i november bokades den resan och barnen har varit otroligt tålmodiga- inget tjat och gnat i form av "när ska vi åka", "är det länge kvar" osv. Gissar att dessa frågor kommer när vi närmar oss avresedag men det kan man ta- bara man inte behöver höra det i 9-10 månader *s*

Innan jag fortsätter mitt ordbajseri ska jag visa upp två kort som jag levererat till beställaren. Ena mottagaren har inte fått sitt kort än men jag tror att dessa personer har annat för sig idag än att kolla i min blogg *S*
Först ut är en sjuksyrra som fyllt 40 år
(hittade denna supersöta stämpel hos vildastamps)


Sen har vi dom superkära människorna som inte fått sitt kort men som får det senare idag;
(båda två har långt svallande hår så därav bröllopstrollen)

Detaljbild nr 1 på ringarna (klicka för att se text i ena ringen *ler*)

Detaljbild nr 2 på kärleksduvorna


Nu kan jag avslöja saken som jag var så hemlighetsfull om i förra inlägget- jag har fått ett nytt jobb på jobbet :) Detta fick vi inte prata högt om förrän alla sökanden fått ett brev hem i lådan med besked och detta respekterade jag- även om jag vet att många av er läsare inte är från trakten eller ens har någon anknytning till just vår stad/ fabrik så är det en sak att hålla hårt på. Av 55 internsökanden har jag som enda tjej alltså fått en av tio nya tjänster på renseriet och det ska bli superspännande!! Nu ska jag lära mig en massa saker bl.a allt om björk- och barrved, att köra stortraktor *gulp* och timmertruck *gulpgulp*
Timmertruck- lossar ett helt vagn i ett grepp!

(bild lånad från internet- Truckservice)

Nåja, det ska nog gå bra men det är mycket nytt att lära eftersom i princip allt på den avdelningen är mig nästan helt obekant! Visserligen har jag läst om processen då jag utbildade mig till operatör och jag har gjort kortare praktik där (dock inte på min nuvarande fabrik utan på den andra fabriken i stan) men ändå! Det är en sak att läsa teori och en annan att omsätta teori till praktik- bara att hitta rätt ute bland alla transportband, trummor och rum ;)
Börjar på min nya tjänst någon gång senare i höst, efter fabrikens årliga storstopp.

Så... that was alles... för den här gången ;)
Ha det så gott, njut av fotbollsVM´s höjdpunkter ikväll och imorn och ta hand om er!!