Stora sonen är just nu ute och gör stadens gator osäkra *ler* Det är jätteroligt att han är så taggad och verkligen vill ut och övningsköra för han har minsann inte visat speciellt mkt intresse tidigare. Själv började jag köra så fort jag bara fick så att jag skulle hinna bli så säker som möjligt innan den fasansfulla uppkörningen men killen ifråga är snart 17½ och har inte brytt sig förrän nu... Nåja, bättre sen än aldrig!
Jag är så glad att vi har så graviditets- engagerade vänner, dom ser fram emot vårt ultraljud lika mkt som vi tror jag *s* Idag har jag fått uppmaningar att jag måste ringa så fort vi gjort vår undersökning men jag tror att våra vänner får ringa oss i stället, med risk för telefonkö- den stora frågan är hur många minisar det är och om det är Sigge/Siri-variant ;) Så till er som tar åt er- kom förbi på kaffe på onsdag (om magsjukan försvunnit i horisonten) så ska ni få se bild på pluppen som ligger och sparkar frenetiskt inuti mig och förhoppningsvis får ni veta vad för sort det är *ler*
När vi "blev med barn" var jag lite orolig eftersom vårt umgänge i stort sett ser ut som vår familj gör idag, halvhyfsat stora, självgående barn och lite andra prioriteringar än vad man har i småbarnsfamiljer men i dagsläget oroar jag mig inte mer. Visst, vi har några vänner som oxå väntar smått och det är skitroligt men samtidigt är det som jag skrev, många vänner som inte ens funderar på utökning av familjen som är engagerade och "deltar" i vårt nya liv med glädje och intresse och då är det lättare i hjärtat. Vi kommer att kunna fortsätta häcka hos kompisar med middagar, mys och sena kvällar, vi kommer att kunna bjuda hem nära och kära utan att dom stammande tackar nej pga vår stora barnaskara och vi kommer att ha en fritid som är full av kvalitet- trots vår lilla mini som kommer till våren :)
Magen växer så det knakar och knakar gör det i fogarna oxå. Nu är det inte längre aktuellt att balansera på en fot medan den andra skon ska på, det blir snällt till att sitta ner som pensionärer rekommenderas att göra :) Trappor är inte heller mina bästa vänner så har jag otur får jag skippa min säng i sovrummet och börja bädda ner mig i soffan på nedervåningen när vi närmar oss slutet- för det ska gudarna och övriga filurer veta att inte lär jag bli lättare eller smidigare ju längre tiden går!
Halsbrännan frodas oxå, och det känns som att den heta klumpen i halsen ser ut precis som i tv-reklamen... en brinnande, elakt flinande eldsflamma!
Näe, det var lite grav.uppdatering. Återkommer någon gång under onsdagen med lite mer info om vår mini- jag bara hoppas att allt är bra med pyret, könet spelar mindre roll! (nojjan är framme- igen *suck*)
Tillbaka till pysselhörnan!
Ta hand om er och gör inget dumt i höstmörkret :)
