Dagens utflykt...

...avverkades i Luleå på Teknikens Hus. Alla utom stora sonen packades in i bilen och drog till det stora science- centret där man kan se och göra många saker (klicka gärna på länken och kolla). Tonårsdottern var väl inte ens i närheten av halvsugen på att följa med men efter att jag gull-bad henne så gav hon efter och faktiskt- jag tror hon hade liiiite trevligt iaf- (om hon ska vara riktigt ärlig) även om hon inte fick med sig någon kompis som var hennes önskemål. Lilla I-landsproblemet är att vi har en sjusitsig bil- och vi var sju pers som skulle iväg idag... en kompis på det skulle alltså bli åtta pers vilket är en matematisk omöjlighet om man inte skickar några tonåringar med länsbussen men hur bäschligt kändes inte det?! Idag fick hon nöja sig med småsyskonen :) När vi kom tillbaka till stan svängde vi förbi Max och unnade oss varsin lyxshake- mmm, mumma för smaklökarna och tyvärr även för dom ständigt törstande, påfyllnadsvilliga fettcellsdepåerna som är strategiskt placerade i kroppen! Skit samma, påsken är en lockelsens och figurfördärvandes tid då jag omöjligt kan hålla igen eftersom det lurar lösviktsgodis i påskägg i varje vrå av huset och i affärerna, då får man synda och njuta! Fläsk och motion får jag ta tag i sen... en annan dag... en annan månad.... :)

Vi var bortbjudna på påskmiddag i lördags hos Åsa, Fredrik och deras barn och vad dom hade mycket gott på bordet! Det var bl.a lamm, tjälknöl, lax, påskskinka, prinskorv, köttbullar, flera sillsorter, goda såser, kokt potatis och såklart sallad, bröd, smör och must. Efterrätt serverades oxå och den bestod av div godsaker. Sällskapet var trevligt och ganska nytt för mig. Förutom en fd lagkamrat från fotbollstiden var det några nya ansikten och det är alltid kul att stifta bekantskap med nya människor :) Totalt var vi nio vuxna och tio barn som satt vid långbord i inglasningen.
Och inte att förglömma- i fredags hade vi oxå turen att bjudas på middag, den här gången hos svärmor och svärfar. Här kommer en snygg bild på liten med farfars glasögon på näsroten :)


TACK ni underbara människor som gett oss lyxen att få sätta oss vid dukat bord! Jag har visserligen en man som skämmer bort familjen mer än lovligt men ändå... om inte annat så är det skönt för mitt samvete att han slipper kocka någon gång för även om han tycker att matlagning är roligt så kan han behöva ett brejk då och då ;) Själv lagar jag hellre än bra, jag har nästan glömt hur man tillagar mat då jag så sällan behöver stå vid spisen *flinar*

Nu kommer väl söta Sally att idiotförklara mig om tio år när hon kommer över min blogg och läser hur jag skämt ut henne i text men det får jag ta då... den dagen den sorgen *S* Sin vana trogen sket liten på sig- ordentligt genom alla klädlager- så jag tackar min lyckliga stjärna (och det goda minnet) att skötväskan var med på båda bjudningarna och att den var välfylld med blöjor och extrakläder. Det går inte en dag utan en rejäl laddning och visst- det är skitbra att det kommer ut men åhh vad tvätt det blir! Roligare saker kan man ju ägna sig åt än att stå i tvättis och hänga och vika tvätt!!

På tal om Sally, jag måste vara rättvis och nämna att även bonusbarnens mamma uppvaktat familjens lillasyster med ett paket förra veckan och det gjorde även bonusbarnens mormor och morfar :) Det glädjer mig att "exen med släkt" vill uppmärksamma att barnen fått ett syskon! Även barnen blir glada och stolta :)

Det där med bonusbarn, expartners och "släkt på andra sidan" är inte alltid a piece of cake- situation -dom som inte testat ett liv med mina, dina, våra vet inte vad det innebär! Det är lätt att tycka att det är ett lyxliv att få barnfritt varannan vecka men vad många inte tänker på är att barnveckorna- speciellt dom veckorna- kräver ganska mycket av både barn och vuxna i en mixfamilj! Även om en sån livssituation ger enormt mycket glädje, kärlek, gemenskap och positiva upplevelser så följer det med mindre positiva, påfrestande situationer och upplevelser. Sånt är nästan tabu att erkänna men faktum kvarstår- är man ärlig så finns det nästan alltid något litet eller stort som gnager eller tär. Jag och Matte pratar väldigt öppet med varann om i princip allt i livet (inkl. nämnda ämne) men ibland är det ganska skönt att ha vänner i samma situation som man kan stöta och blöta med, som man kan rådfråga och som man kan dela tankar och känslor med utan att behöva skämmas. Nu är vi förskonade från "farlig- förbindelse- knäppa" expartners, det funkar bra på båda sidorna men det handlar inte alltid om det utan hela situationen som så är rätt tuff. Jag är väldigt glad att vi slipper osämja och skitsnack runt våra gamla partners och våra gamla liv! Jag vet inte varför jag kom in på detta ämne men nog om det! ;)

Nu är det dax för middag. Världens bästa man har stekt upp bacon och ugnspannkaka på murrikkan så nu har jag inte tid att sitta här mer *ler stort och dreglande* (snart är det "grill- missbrukar- fredrik- från- solsidan- varning" på familjens grillkung) ;)

(snömängden minskar för varje dag)
Sköt om er!!

Bröstmjölken....

...för en bebis måste motsvara dunderhonungen för Bamse, åtminstone om man ser den raketeffekt dessa födoämnen har på sina "brukare". Bamse blir ju superstark av sin honung och Sally blir lång och tung av sin mjölk :) Om vi pratar specifikt om bröstmjölken så är det ganska fascinerande att denna halvblaskiga, söta vätska kan innehålla så många nyttigheter att en liten bebis med spinkiga kråkben kan växa så mycket och så snabbt på så kort tid! Sally har lagt på hullet såpass att hon börjar få veck och små gropar på ben och armar och det är så gulligt och så mysigt att nypa på henne ;) (mindre mysigt när dessa tingestar utvecklas och syns på mammans kropp *suckar*) Här har ni en bild på vår cooling i sina nya solbrillor ;)

5 veckor gammal

Vår lilla tjej är en hejjare på att suga tutte- eller napp om man föredrar att säga som merparten av sörlänningarna :) Eller hejjare, det gäller bara när hon har sugit fast den, för ganska ofta vill hon visa sin egen vilja och tjorvar just när hon ska "suga fast den" När den väl är på plats så ser hon ut som lillasyster Maggie i familjen Simpson *ler stort* (och hennes numera bortbleknade sugmärke vittnade om styrkan i hennes sugförmåga!)


Vi börjar få ljuvliga leenden när vi "pratar" på obegripligt bebisspråk med henne och hon visar tydligt med kroppsrörelser och ansiktsmimik att hon gärna vill svara men än så länge kommer inte så många "ord" ur hennes mun ;)

Jag har haft 100%-igt ansvar för Sally och hennes omvårdnad sedan igår, pga att bonussonen varit/är magsjuk. Han fick vara hemma från skolan igår då han kände sig sjuk vid uppstigning. Det var i första hand hosta och förkylning som han led av men sen klagade han på magont och vid lunch utvecklades detta till tvåvägsmagsjuka- full utdelning med andra ord. För att övriga i familjen skulle skonas från ev smitta, fick Matte sköta sjuklingen och alla förutom stackarn med dålig mage förpassades till lilltoan på övervåningen. Idag är han bättre men magen är fortfarande "lättarbetad" från nedre hållet så vi försöker fortfarande dela upp toabesöken trots att stortoan är så spritad att det nästan ger en billig fylla när man går in där *s* Pappa har stora puss- och krambehov av sin lilla dotter men han får ge sig till tåls till ikväll åtminstone ;) Men en sån här gång blir man medveten om hur avlastande det är att vara två om ansvaret och allt det praktiska och jag sänder en beundrande tanke till alla ensamstående spädbarnsföräldrar som drar hela lasset själv- på gott och ont. Ensamstående har jag själv varit men inte med barn under 2½ år.

Annars då... Vi njuter av det härliga vårvädret och snömängden på gården minskar för varje dag! Vår altan ligger i söderläge och jag och Matte har fått in en skön rutin i vårt annars halvröriga småbarnsliv- vid lunchtid när lillan sover i sin vagn, sitter vi i varsin stol med ryggarna mot solväggen och intar en kopp java och njuter med våra ansikten riktade mot solen :) Det kallar jag livskvalitet *ler*

Nähäpp... jag tror jag avslutar denna snabb-bloggning för maken steker tärnad oxfile, potatisbitar, svamp och div annat gott ute på muurikkan *mums* Sen vill jag givetvis passa på att önska er en riktigt GLAD PÅSK!!!

Gör ett nytt försök....

...och provar blogga, med förhoppning att det inte ska strula till sig eller att bloggen "gör som den själv behagar" På tal om strula; tonårsdottern avslöjade för ett tag sen att hon hade fått sig ett gott skratt på sin kära mammas bekostnad då jag pratade i telefonen med en kollega och sa " vi hade ganska mycket strul på jobbet inatt". I min värld innebär strul att något tjorvar, jäklas, går dåligt.... men i tonåringarnas värld har ordet en helt annan innebörd! För dom betyder det nämligen hångla! Så i hennes öron sa jag alltså " vi hade ganska mycket hångel på jobbet inatt" *HOST* Det är då det sista vi gör på jobbet- vad jag vet *S*

Vi hade barnen förra veckan och en annan rolig situation var när bonusdottern satte pappa i arbete :) Efter avslutad middag sa hon (på ett ungefär, kommer inte ihåg ordagrant) "pappa, kan vi inte låtsas att vi är utomlands och att du jobbar som en sån där på restaurang? Bara i typ fem minuter?!" Vi tittade på henne och brast ut i skratt. Hon ville alltså att pappa skulle jobba som en turkisk servitör och duka undan hennes tallrik så hon skulle slippa det! Barn är smarta! *S* Kan avslöja att det funkade, hennes pappa tog undan hennes tallrik och fortsatte sedan artigt och huvudbockande bordet runt och plockade undan allas prylar medan han frågade om maten smakat bra :)

Familjens minsta dotter har lyckats märka sig själv. När jag gav henne nattmålet för tre nätter sedan, såg jag att hon var skitig på ena armen och blev fundersam. Vad hade hon blivit SÅ smutsig av?! Sen studerade jag henne lite närmare och började småskratta- liten har i sin iver sugit sig så hårt på armen att hon fixat till sitt livs första sugmärke ;) Tyckte det var småcharmigt men mindre charmigt kändes det när vi var på 1-månadskoll på BVC igår och sköterskan upptäckte märket. Hjälp, tanken slog mig efteråt- tänk om hon för en sekund misstänkte att vi eller någon i vår närhet nyper lillan?! Nu tror jag att hon har så mycket erfarenhet och skicklighet och har fått så pass mycket uppfattning om oss att hon inte tror det värsta men nog hann jag rysa till när tanken om misstanke slog mig!!




Fröken växer så det knakar, på en månad har längden gått från 51 cm till 56,5 cm och vikten från 3545 gr till 4450 gr- en lång, smal brud :) Hon är så välmående och hennes tillvaro består mest av äta, sova och fylla blöja med div gojs :) Vi får fortfarande sova på nätterna, hon äter ett mål mitt i natten och somnar om direkt så jag klagar inte när hon - likt en björn som ska gå i ide- äter intensivt och i princip "suger mig tom" kvällstid. Klart värt det!

Detta har landat hos vännen Mias mamma som jubilerat. Det var riktigt kul att smyga upp i pysselhörnan och vara lite kreativ med fingrar och huvud :)









Nu ska jag vara lite nyttig och hänga tvätt och tömma diskmaskin innan vännen Pörni kommer på kaffebesök- det sistnämnda väldigt trevligt! :) Dagens inlägg kretsar i princip bara runt barnen men så är dom ju oxå mitt centrum i livet!

Ha det bra och sköt om er!!

Gubbjävlar finns...

...och jag träffade en sån i måndags. Jag, Mattias och Sally åkte till Luleå för att shoppa lite bebisgrejs och det var där vi "sprang på"- eller rättare sagt blev påsprungna av idioten. Vi var i ett av stans köpcenter och stod och pratade med mina söta kusinbarn innan vi skulle bege oss hemåt. Jag höll Sally i famnen då hon precis protesterat högljutt mot att ligga i barnvagnen ;) Vi stod vid rulltrappan och jag stod i en liten glugg mellan en pelare och väggen så i mitt tycke var jag inte i vägen men det tyckte uppenbarligen idioten som inte orkade gå runt pelaren som vanligt folk skulle ha gjort. Han skulle nödvändigtvis gena precis där jag stod och i stället för att be mig flytta på mig så gick han helt sonika in i ryggen på mig så jag flög fram. Sen muttrade han att jag stod i vägen och jag blev så paff att jag inte visste vad jag skulle säga mer än att påpeka "så trevlig man kan vara då" . Han ställde sig i rulltrappan och hela vägen upp stirrade han på mig. Jag vände mig mot han och pekade på min treveckorsbebis som låg i mina armar och sa "är du helt dum, jag har en liten bebis i famnen" och vet ni vad idioten gör?! Lyfter upp armarna åt sidorna, rycker på axlarna och menar "Och? Du var ju i vägen" Då kan jag säga att tigermamman tappade det vuxna, mogna, rationella tänket och beteendet och ropade "Gubbjävel!!" åt han.... inget jag är stolt över men jag var så arg och rädd att tårarna hotade att svämma över och även om folk runt omkring sneglade sensationslystet så fick jag bjuda på den kindrodnadsframkallande uppvisningen. TÄNK om jag hade tappat ner Sally i stengolvet?! Gubbjävel- jag blir så arg bara jag tänker tillbaka på det! Matte och kusinbarnen hann inte uppfatta situationen från början men när dom väl förstått hade idioten med fru hunnit upp på nästa våningsplan - och tur var väl det för en tigerpappa är nog inte heller rolig att ha att göra med i en sån situation *ler*

Jag tycker det är skrämmande att en vuxen person i ca 65-årsålder inte kan ha så mycket folkvett i kroppen att man först och främst öppnar käften och ber sina medmänniskor flytta på sig (jag hade t.o.m köpt ett otrevligt sätt att uttrycka sig på hellre än fysisk kontakt i form av knuff) Sen har man inget bland folk att göra om man inte har tid eller tålamod att uppföra sig någorlunda hyggligt. Hade gubben i fråga haft ett nedsatt intellekt så hade jag på något sätt haft mer överseende och till viss del förstående men har man alla celler där dom ska vara så ska man fan bete sig! För att inte hela mitt proppskåp skulle gå så intalade jag mig att han hade stora problem- men det tog länge innan jag slutade älta och spöa gubben i mina tankar *ler skyldigt*

Min slutsats- han hade inte fått något på länge så han var sexuellt frustrerad och ilsk som bara en gubbjävel kan vara! ;)

Nog orerat om det!!

Det här kortet är tillverkat och överlämnat till en tjej som flyttat till eget boende och börjat studera. För att få med både och, gjorde jag studietema på framsidan och flyttema på insidan. Bjussar även på en detaljbild med lite 3D-lack :)

Har stora problem med blogspot just nu (syns mest på styckesindelning, bilder och annan text är redan raderade) och har suckat och svurit mig less så jag avslutar mitt inlägg nu. Jag får återkomma sen när sidan inte gör som den själv vill och när jag har en mindre vaken och sällskapssugen bebis vid min sida :)

Ursäkta mitt ovårdade språk som återkommer genom hela det här inlägget. Jag kan nog inte bara skylla på min irritation över den knuffande idioten utan det beror till stor del på att jag är i ett "svär-stim" även muntligt... men det går över *ler* (vet av tidigare erfarenhet)

Ha det gott i vårsolen och sköt om er!

Bebisbubblan...

...har fångat in mig likt en seg, regnbågsglittrande såpbubbla! Var det så här det var att ha spädbarn?! I så fall har jag general-glömt den sirapsliknande seghet som omger hela tillvaron. Ta bara en sån självklar sak som att komma i rena, funktionsdugliga kläder för dagen- det är inte gjort i en handvändning... och då är vi ändå hemma båda två! Jag är inte en omständlig mamma- snarare kanske en klemande, i vissa fall curlande typ (enligt maken iaf)- så jag gör mig inte uppställd men hur det än är så blir man så attans ineffektiv och seg *suckar* Inte för att jag har någon större brådska i livet just nu, jag njuter av vår sockertopp alla dygnets vakna timmar och försöker ta tillvara på min sista spädbarnstid :)

I min inkorg på mailen ligger olästa och obesvarade mail och detsamma gäller mina sms i mobilen. Jag har flera personer i mina tankar som jag borde slå en pling till- om inte annat bara ett snabbsamtal- men tror du det blir av?! Säkert framöver men just nu går dag efter dag förbi och sent på kvällen när det är dax för nattning, kommer alla "måsten" upp i skallen som gubben i lådan och mitt samvete dukar snart under av den växande tyngden. Det är tur att jag har vänner som är så förstående! Tack för att ni finns kvar och för att ni hör av er när jag har grott inne! :)

Vi har- peppar, peppar- en välmående tjej som fortfarande visar upp ett förnöjsamt beteende. Man brukar av farten benämna barnen som "snälla" och även om deras mående och beteende inte har det minsta med snäll/ mindre snäll att göra så tycker jag inte att det gör något om man ex frågar "är hon snäll?" Det enda jag kan klaga på är att fröken Bestämd ratar ena mjölkbehållaren pga en vårta som inte faller henne i smaken. Jag har testat alla möjliga metoder och lyssnat på div råd men hon vill bara inte göra mig till viljes. Enligt vår underbara BVC- sköterska Marianne går det superbra att bara amma från det ena bröstet och min farhåga att jag ska se ut som en pråm med slagsida var tydligen bara en farhåga för man blir inte mer sned eller osymmetrisk än vad man redan är av naturen *ler* Jag lever dock på hoppet så jag pumpar den ratade stackarn och fryser in den mjölken. På tal om stackarn... den sida som lillan accepterar blir givetvis hårt ansatt och utan att gå in på vidare detaljer så kan man lugnt säga att både jag och vårtan vill gråta varje gång den hungrande, ivriga pippifågelmunnen tar sitt grepp *ajaj* Mat får hon då så det räcker, nio dagar gammal hade hon gått upp till 3680 gram och vuxit till 54 cm.

Vi har haft gott om besök sista veckan och Sally har fått enormt fina presenter, större delen bestående av kläder men även en "min första bok" och några leksaker har hon fått. Det roliga är att det kommit presenter från oväntat håll, mina mellanbarns pappa med familj kom med ett paket och likaså nämnda barns farmor och farfar- det tycker jag är stiligt och stort :) Av sin far fick hon en liten present förra veckan när han var på hockey och såg Luleå- Djurgården i 5:e kvartsfinalmatchen- snart kommer han väl hem med ett helt matchställ *s*

På tal om hockey så känns det SÅ jäkla roligt att Luleå knäppte många kritiker och tvivlare på näsan igår när dom vann sista och avgörande kvarten! Alla snackade mest om att Djurgården var på väg att bli historiska för ingen har någonsin vänt ett 3-0-läge till 3-4-läge och det var just det stockholmarna hade chans till igår. Mindre snack var det om att Luleå gjorde en liknande resa för tio år sedan när dom vann i sista och avgörande- allt för spänningen *S* Jösses vilket spel dom hade igår... och vilken härlig hockey båda lagen bjöd på!! Nu är det ju riktigt spännande framöver för nu möts Luleå och Skellefteå i semifinal-omgången. Det brukar bli heta, tighta matcher mellan norr- och västerbotten och det bästa av allt- hela familjen blir nöjda nu när vi Luleå- anhängare kan se match samtidigt som våra Skellefteå-hejande barn :) Förut har dom fått stå tillbaka om lagen haft match samtidigt för i detta norrbottniskt placerade hushåll är Luleå nr ett på priolistan, så är det bara...

Mitt scrappande är lika med obefintligt i dagsläget så jag har tyvärr inget att visa upp. Däremot har en vän till mig beställt ett kort så jag ska ta tag i det nu i veckan, det gäller bara att tro sig när man ska göra annat än amma, byta blöja och dumstirra på lillan *ler* Har påbörjat mitt livs första skapelse på "One true media" men än är det ett tag kvar innan jag kan lägga ut det här... den sega bubblan vet ni ;)

Nu har jag bloggat klart för idag, har en trött tösabit hängandes på en arm så skrivandet går inte med rallyfart ;)

Ha det gott alla därute och sköt om er!!

Kärlek....

...är ett alltför litet ord för att beskriva vad jag känner för denna lilla tjej!! :)

30 minuter gammal

En av dom första bilderna tagna efter förlossningen, det var en vaken tjej som mötte världen. Förlossningen gick rasande fort och hon var medtagen då hon kom ut i den stora världen så pappa hann inte klippa navelsträngen utan det gjorde barnmorskan före hon la lillan under värmelampa med syrgasmask framför ansiktet. Vi förstod att det inte var någon större fara med henne men hon var lite blåfärgad och alldeles tyst så det var bra att hon fick lite hjälp ;) En platt boxarnäsa hade hon oxå fått efter att ha blivit lite trängd men det tog inte länge så hade den repat sig och "ploppat ut" till normal form *ler stort*

Jag ska lägga in en mer detaljerad förlossningsberättelse sen som är frivillig att läsa men det gör jag inte nu. Berättelsen om förlossningens förlopp vill jag skriva, dels för att jag själv är intresserad av att ta del av andras berättelser och dels för att få dela slutklämmen av vår bebisresa med er, vi har ju följts åt fram till nu så :)

Eftersom Sally är våran gemensamma pärla, kommer jag att nämna henne vid namn och lägga ut någon bild på henne eftersom jag vet att det är okej för Matte. Övriga barn i familjen delar vi med deras andra biologiska föräldrar och då jag inte vet om dom tycker att det är okej att namnge/ visa bilder av barnen så avstår jag. Sedan är det lite skillnad på lillans omedvetenhet som nyfödd och förpubertets- och tonårskänsliga, medvetna barn som kan reagera mer på vad som skrivs om dom och visas av dom så det är ytterligare en anledning till att dom får vara mer anonyma i bloggen.... Detta kan komma att ändras om jag får godkännande av våra ex men framför allt godkänt av våra barn, dom sistnämndas åsikt är minst lika viktig ;)

Sista bilden med bebis i magen, innan avfärd till förlossningen
v40+2

Kvällsvila på BB


Morgonmys innan hemfärd från BB


Vi åkte hem från sjukhuset direkt efter barnronden och då var lillan knappt ett dygn ung. Vi passerade farmor och farfar där dom tre yngre storasyskonen ivrigt väntade och där blev det kramar och beundrande strykningar på lillasyster/ barnbarn. Då vi inte fått igång amningen och vi hade en tid för PKU-prov inbokad på Piteå lasarett morgonen efter, lämnade vi syskonen hos farmor och farfar ytterligare en natt. Hemma väntade dom två äldre storasyskonen och deras välkomnande av lillasyster var oxå varmt och hjärtligt :) När vi landat in och packat upp väskan fick jag önska middag och jag har länge suktat efter kött och potatisgratäng- och världens bästa make lagade till just den maten åt mig *ler* Jag kände mig så bortskämd- som vanligt :)

Ett vackert, personligt kort fick jag oxå av Matte tillsammans med den här fina buketten


Idag har tröttheten kommit ikapp mig! Jag har varit hög av endorfiner och rosaskimrande lyckorus fram till nu men även om jag fortfarande är fruktansvärt lycklig så börjar vardagen landa in. Sally äter ungefär varannan, var tredje timme under dygnet och skiter som en hel karl. Vår blöjkonsumtion är enorm *s* Det verkar som att vår lilltjej hunnit bli "arbetsskadad" från mitt skiftjobb för hon är som en äkta nattarbetare. Hennes längsta sömnperiod är nämligen på morgonen, vid fem- sextiden äter hon sista morgonmålet och sedan sover hon till tio- elvatiden!! Nu gäller det för mig att tro mig att ligga kvar på morgonen och sova med henne för jag har varit extremt dålig på att vila under dagarna när hon sover. Kan ju ha att göra med att alla barnen varit hemma och haft sportlov :) Nu är vi dock en liten familj den här veckan så nu kanske jag kan lyckas vila på dagarna och ladda batteriet.

I övrigt är det en väldigt nöjd liten sessa, hon är sällan missnöjd och när hon väl är det så är det förståeligt- bajs i blöjan, tomt i magen eller rap på tvären är orsaken och så fort problemet är åtgärdat så är hon nöjd och belåten igen :) Hon är redan väldigt uppmärksam och vrider huvudet åt det håll varifrån det kommer ljud och hon söker ögonkontakt när man pratar på nära håll med henne.

Det är förunderligt att man kan utstå en sån djävulsk smärta och sen bara... inte glömma kanske men förtränga det onda för att i stället fokusera hela sitt väsen på den älskade, underbara skapelsen som man kämpat för att få i sin famn och i sitt liv. Jag är så känslomässigt fylld att det bräddar över, tårarna hotar att svämma över hela tiden av alla möjliga känslor och jag känner mig så extremt rik som "fått" ännu ett barn att älska, värna om och hjälpa fram i stora världen.

TACK för alla gulliga kommentarer och gratulationer!!
Ni gör mig oerhört glad och det känns så roligt att se att ni " är med oss" i både väntans tider men även vid målgången *ler* Ni och era kommentarer är guld värda! :)

Nu ska jag ta min trötta make i handen och se till att han, jag och lillan kommer oss i säng så vi orkar upp till vårt morgonbesök på BB- eftervård för en andra undersökning av underverket.

Ha det bäst och ta hand om er!

Äntligen.....

...är väntan över!! Idag kl 11.36 kom lilla Sally ut i det kalla, 3545 gram "tung" och 51 cm lång. Allt gick jättebra och jättefort och vi är lyckliga men lite trötta. Jag återkommer med ett längre inlägg när vi är hemmavid igen :)