En gardering...

...för att komma ut från gården räcker inte alltid! Bussen är parkerad inne på gården, lilla toyan ställde vi på kommunplätten mellan oss och grannarna. T.o.m med lillbilen är det lättare att komma sig iväg om man slipper knixa sig ut mellan rasskydden. Men vad hjälper det när fjärrvärme- killarna parkerar mitt i öppningen och vi blir general- inparkerade! ;)

Nåja, som tur är så ska vi inte iväg på något uppdrag än på några timmar.

I helgen invaderas stan av massor av folk från jordens alla hörn. Sveriges näst största fotbollsturnering, Piteå Summer Games, anordnas för 22 gången. Parallellt med fotbollen så är det även Kyrkmarknad i Öjebyn.
Lite info från PSG's hemsida;

Sedan 1990 arrangeras Piteå Summer Games. Turneringen ägs av två lokala idrottsföreningar, Piteå IF och Öjeby IF. Första året deltog 169 lag från tre nationer.
Sedan dess har turneringen stadigt utvecklats. Vi är numera den näst största turneringen i Sverige, och tillhör de 10 största i världen.

Under årens lopp har Piteå haft celebert besök av lag från bl.a. Peru, Italien, Ryssland, Grekland, Armenien, USA, Brasilien, Taiwan, Guatemala, Estland, Lettland, Mexico, Argentina, Danmark, Norge, Finland, Ukraina, Chile, Spanien och Tyskland. Basen utgörs av svenska lag, från Kiruna i norr till Helsingborg i söder.

Alla matcher spelas på gräs eller 5:e generationens konstgräs. Vi erbjuder också nattmatcher, där vi spelar under den norrbottniska midnattssolen.
Piteå Summer Games engagerar större delen av förenings-Piteå. Nästan överallt finns det någon med anknytning till turneringen och som kanske gjort ett arbetspass i ett kök eller upplevt glädjen av invigningsparaden.
Piteå Summer Games genomförs med över 1650 ideellt arbetande funktionärer. Utan denna kraftsamling skulle inte turneringen fungera. Funktionärerna hämtas, förutom från de två ägarföreningarna, också från en mängd andra idrottsföreningar och organisationer.

En ökning av antal lag från 169 till dryga 790- det är inte illa pinkat! :)

Nackdelen med ett stort arrangemang i en hyfsat liten stad är att den rejält utökade folkmängden genererar kaos light lite här och var. Men inte undra på det! Det är ju nog spännande att som bilist ratta runt i en ny stad i normala fall och när det dessutom är hundratals andra bilister som är lika vilsna och ovana- jamen det säger ju sig självt! Det går långsammare efter vägarna, nån tvärsvänger vid rätt hittat vägskäl utan att hinna slå ut blinkers, nån gör en ufo-U-sväng och blockerar hela vägen när svängradien visst var sämre än väntat. Folk parkerar som arslen och köerna på stadens affärer blir avsevärt längre. Men vadå?! Vi vet ju om att det blir så här och gillar man det inte så har man ju vissa val. Ett; cykla dit du ska. Två; storhandla innan torsdag för att vara på den säkra sidan. Tre; ta en funderare på om du kan passa på att våldgästa nån go vän utanför kommunen, där du kan tillbringa helgen om du är ledig från jobb.

Eller så försöker man bara gilla läget och tänka positivt. Folk shoppar, campar, äter på restaurang och besöker lokala sevärdheter. Våra köpmän har gulddagar när varor i överflöd bärs ut genom butiksdörrarna, man stiftar nya bekantskaper med folk från när och fjärran och förutom alla roliga fotbollsmatcher och glada barn så får vi se på den pampiga invigningsparaden.

För två år sen hade vi tre spelare i familjen och logistiken var svår att få ihop. I år är det betydligt enklare då vi bara har bonusdottern på plan men då känns det helt plötsligt tråkigt. Det blir ju färre matcher att kolla på- för ska jag vara ärlig så är jag inte så inbiten att jag parkerar mig i en brassestol i timmar med filt över axlarna, kaffetermos i handen och kollar på alla möjliga matcher. Det ska vara nån på plan som jag känner eller så ska det vara nåt extremlag som exempelvis brassar för att jag ska avsätta min tid :)

Efter "våran" egen match vid lunchtid, cyklade vi upp på 5-mannaplanerna på Furu och kollade när min kusins äldsta son spelade. Dom hade ett riktigt bra spel. Många gånger så är 5-manna den mest underhållande spelformen! Planen är så liten och man kommer så nära spelet. Barnen har inte alltför bra kroppskontroll så armar och ben fladdrar omkring och lever sina egna liv :) Alla följs åt som ett gäng gäss när dom jagar bollen förutom filosoferna som kollar in molnformationerna på himlen, pillar i grästuvorna på plan eller beundrar varandras flätor. Underbart!

Middag snart och sen soffhäng. Bonusdottern har sin andra match för dagen kl 22.15 i Öjebyn och nån måste ju "offra sig" och stanna hemma eftersom skrutt förhoppningsvis sover vid det laget!

Alla ni läsare som har era barn eller andra kära som deltar i cupen- lycka till och ha en underbar helg! (och håll tumme och tå för att vi ska slippa alltför mycket regn!)
Nå, nu har jag pratat boll så det räcker.

KRAM

Det här....

....är min bästSvärfar!
Han bor på landet....
Dom har ett eget sätt att äta... so to speak...
Sally fick ta resterna som han inte orkade....
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
NÄE, jag bara skojas!!! Sorry för att min sjuka humor slog igenom!! :)

Det enda som stämmer är att han bor på landet och är min bästSvärfar, världens bästa svärfar vars DNA är uppbyggt av bus och med en personlighet bestående av värme, omtanke och humor :)
Vilken annan människa skulle peta in två strips i näsan, sittandes på en pizzeria?! Bara en med massor av tokig humor gör så- and I like it!

Och så uppmanar jag till skärpning! Även om jag är i en spam-liknande uppdateringsfas så kostar det inget att lämna nån kommentar! Det ger så mycket glädje och feedback åt mig :) Kolla in sista inläggen och antal kommentarer- zero, null, nada... Ja, ni fattar. In och klanka på några tangenter nu! ;)

Glöm agan....

Min man är världens bästa man! ❤ (näe, jag är inte lättmutad ;))

Min bus(s)iga man...

...riskerar att straffas snart...
En dag tidigare i veckan satt jag och Sally vid köksbordet. BästMatte drog ut lådor, öppnade skåpar och säger helt plötsligt till sin lilla dotter;

- "vars är mamma?"
........
- "meeen.... vars är mamma?!"
Jag tittade på han, tänkte pucko, jag sitter ju här! och frågade vad han menade
- "jag letar efter mamma" svarade han pillemariskt flinande.
I samma stund som han hittade "mamma" så gick det upp en Luma för mig, han letade och hittade ett rivjärn....

Får man aga dom man älskar?! ;) ❤

Nödlösningar...

...funkar bra ibland. Vi har en mysig hörntomt med i princip noll insyn vilket är skönt- även om vi inte har några problem med grannarna :) Däremot är vegetationen inte alltid så bra. Bladverken i kombination med nära- vatten- läge gör att myggorna trivs rätt bra hos oss.

Frågan var hur vi skulle överleva midsommarafton utan att drabbas av blodbrist alternativt psykiska besvär pga myggsurr runt skallen?! Efter ett bra tips av vännen Tess så inhandlades fyra billiga spetslängder på Dollarstore samt lite spiraltråd med tillhörande krokar/ öglor.

Kanske inte snyggaste lösningen och absolut inte den mest effektiva men den duger tills vidare. Det kan ju inte bli sämre iaf... så resonerade jag :)
Fördelen är att jag slipper dessa när inglasningen är på plats.... om flera år... där kvällssolen lyser.... vid den flyttade altandörren;)
Som den observante ser på översta bilden så har vi bara en liten träpall som vi kliver ut på från altandörren men tanken är att det ska upp ett nytt golv hela vägen bak, och detta ska runda husknuten och gå ihop med det befintliga golvet på husets kortsida där vi har solaltanen- men allt detta har jag tjatat om förr så det ordar jag inte om nå mer... Ville bara inte skämmas ögonen ur mig för att det ser ut som det gör ;)

Stora sucken kom midsommardagen när jag satt på altanen och slängde ett öga ner på en av dom fladdrande gardinerna... Men vad i?!.... Äcklo!!

Nån mindre nogräknad person har uppenbarligen varit lat och inte orkat röra på påkarna- en av kvällens prillor sprättades ut ur munnen och landade uppenbarligen mjukt i min myggardin. Två decimeter från altangolvets kant återfanns ytterligare några feta prillor jäsandes i gräset och jag kan bli så sur! Visst, egentligen en petitess om man ser till den trevliga kvällen med glada människor men ändå! Även om man är full så kan man väl vingla iväg till skogsbrynet och dumpa sin barlast, det går ju ypperligt bra vid blåstömning.... Nu syftar jag på manlig blåstömning (vi kvinnor nyttjar oftast toan inne) då jag med 99% säkerhet vet att ingen av våra kvinnliga gäster snusade tumstora lössnus-prillor.
Vem snusaren är vet jag inte och det spelar egentligen ingen större roll men jag hoppas att jag slipper trampa i snusprillor på min gräsmatta i fortsättningen.

Ska vi fortsätta på kladdtema fast av trevligare slag så hittade jag mina nya hårsnoddar på ett väldigt udda ställe idag ;)

Nice! Hade jag inte sett det så hade jag haft en gratisomgång med bananluktande inpackning i håret vid nästa uppsättning :)

Grundmålat träd på tork! Nu när jag ser det i vit färg så ser det inte så dumt ut men jag håller fast vid min grundtanke, det ska bli högblankt svart :)

På tal om nåt helt annat... Har ni provat läsa denna blogg? Det är Katrin Zytomierskas blogg. En människa med många åsikter och en person som älskar att provocera och utmana sina medmänniskor. I mitt tycke fyller hon sin blogg med både vettiga och mindre vettiga saker men det är några saker jag inte kan förstå. HUR kan hon ha sitt kommentarsfält öppet för allmänheten utan att godkänna innan publicering? HUR kan så många hatiska, elaka människor yttra sig så fruktansvärt illa?! VARFÖR läser dom ens hennes blogg om hon är så vidrig, äcklig, genomkorkad, usel mamma? HUR kan folk angripa hennes lilla son och kalla han ful, odräglig och dum?
Och framför allt- VARFÖR kan jag inte hålla mig från att läsa dessa kommentarer?! Jag gillar hennes provokationer och även om jag inte håller med henne i mångt och mycket så vill jag ändå läsa om allt som händer i hennes liv. Tyvärr slinker jag oftast in på kommentarerna likt en tvångstänkare och när jag lämnar bloggen så mår jag skit! Tänk så lätt det är att vara genomrutten när man kan gömma sig anonymt i cybervärlden. Egentligen ska man tänka som så att det jag sätter ner i skrift ska jag oxå kunna säga öga mot öga och stå för det! Detta gäller inte många av dom som inte har bättre att göra i sina liv än att mosa ner en annan människa i myllan.
Jag är då glad att mina läsare- DU/NI- inte är elaka här inne trots att allt som skrivs, tycks och tänks av mig inte är guldglimrande och hallonbåtsluktande❤

Nåja, nu har jag bladdrat klart för den här gången. Två piller, ett glas kall lemonad (visst låter det godare med lemonad än saft?! *ler*) och lite vila den onda kroppen står på tur nu.

Och du- nu har jag lagt in en knapp med Bloglovin där du kan klicka om du vill följa mina uppdateringar. Jag blir superglad om du dessutom klickar in dig som följare i sidebaren, nästan längst ner på högersidan. DO SO! :)

Ta hand om er och var snälla med varandra!!
KRAM

Min följeslagare....

.....elaka ovännen fibrojäveln har en rolig period. Mindre rolig för mig dock! En period med lömsk värk som rasar i kroppen och jag kan inget göra mer än att knapra piller, undvika att vara i kyla och drag och se till att sitta/ligga/stå i skonsamma ställningar. Just inatt är det höfterna som "svider", fötterna som spränger som en upptinande förfrysning och benen som strålar likt en intensiv växtvärk, det sticker i händerna och sömnen har svårt att infinna sig. Det känns som att det hör blir en vandrar-natt.
Detta väder med regn och blåst är kämpigt för mig men även omslag mellan bra och dåligt väder är väldigt kännbart!

Jag ligger och lyssnar på mina två älskade sovkamraters djupa, rofyllda andetag och jag hoppas att även jag kan falla in i sovkören snart :)
Jag har min bok i paddan som sällskap en stund så får vi se vad resten av natten har att ge.

Ibland, eller ganska ofta, önskar jag att jag hellre hade drabbats av något som syns på utsidan. Fibron känns men syns dessvärre inte. Vissa dar kan jag må bättre och ha mer styrka och ork medan andra dar är det i princip soffläge som gäller. Inte är det underligt att sjukdomen setts och fortfarande ses med skepsism och tvivel.

Det finns olika inslag av värk i min släkt och närmast är min mor. Hon har diagnostiserats artros (och kanske även reumatism men där är jag osäker) och har dragits med sin värk i ganska många år nu. Hennes fingrar är krokiga, svullna och ömma och jag kan egentligen inte mkt om dessa olika kroppsplågor men jag tror att många är närbesläktade med varandra. Att symtomen liknar varandra och går in i varandra.
Mina händer, där min värk började 2001, har förändrats. Fingrarna har fått knölar i sidan av vissa leder och jag kan ha en sjuhelsikes värk i perioder. Påminn mig om 10 år, upprepa vad jag sa om att jag önskade att min värk syntes så får vi se om jag fortfarande håller med. Jag skulle tro att mina händer liknar min mammas vid det laget.

Läs HÄR för att få en lite enklare förklaring till vad fibron egentligen är och vad den kan göra med en människokropp och läs HÄR för att se ett antal symtom som man kan lida av.

När jag har ont så blir jag väldigt fort arg, frustrerad och ledsen. Jag känner mig värdelös och onyttig.
Symtomen är så många men möjligheter till bot och lindring så få :(

Det är i dom värsta stunderna som jag är extra tacksam för att;
- jag har en familj som älskar mig och underlättar min vardag!
- mina kollegor är förstående och hjälpsamma!
- det finns vänner som kommer till mig när inte jag orkar komma till dom!

Over and out för nu!!
Sov gott ni som kan ❤
Kram

Midsommarhelgen....

...blev en intensiv helg men det var att vänta :)

Fredag...

Morgonen började med ett besök på fina butiken Tistel där vår vän Pörni var på plats några timmar innan öppning. Ni måste göra ett besök till denna butik när ni har tid över, när vädret inte tillåter strandhäng eller när ni ska ha något fint till er själv eller till andra! :)

Vid Sallys lunchvila var det dax för förberedelse inför kvällens firande. Jag hade en enorm hjälp av stora dottern som bl.a hjälpte till med lillasyster-skötning och pollen-torkning på altan. Vid 17 kom första glada vännen och vi satte oss på soliga altanen med varsin kall dricka. Dagen till ära hade vi lillsnorpan, stora tonårsdottern och en kompis till sistnämnda som enda närvarande minderåriga, utöver det var vi ca 12 vuxna som firade ihop. Under kvällen kom och gick det folk och det är ju så det ska vara :) Det blev grillmiddag, kubbspel, surr, jordgubbar/grädde/glass- efterrätt och när allas vår trubadur T kom så blev det allsång. Tyvärr slutade min kväll hyfsat tidigt (vid midnatt) eftersom nån måste förbarma sig över lillsnorpan som inte gärna sover själv när hela balkonggolvet tre meter från hennes spjälsäng lyfter av skratt, stoj och sånger. Till saken hör att vårat sovrum är ovanför altanen och även om Villavarms hus är väl värmeisolerade så är dom inte speciellt ljudisolerade utan allt hörs!
Ska jag vara ärlig så mådde jag ändå rätt skönt! En bra bok på paddan, ett stort glas cola med is i, ett glatt gäng som sjöng "ful-visor" blandat med vackra "Halleluja" och en mjuk lillkropp i mitt sällskap som andades bebissnusandes mellan visorna utifrån- jag tyckte inte synd om mig själv direkt ;)
Vid 2-tiden var partyt över och BästMatte röjde undan det värsta innan han kröp ner bredvid mig.

Lördag...

Vi hade turen att bli bjudna på middag hos mina snälla svärföräldrar och inte vilken middag som helst utan... mmmm.... surströmming! :) Och det är här som min utlovade bildkavalkad på lillsnorpan kommer eftersom hon ju var den som var i fokus och som hittade på ett och annat att göra ;)

En lovely daggmask hittades och den skulle hon stolt visa upp. Synen när hon i princip fick jaga farmor med den dinglande masken mellan fingertopparna, den slår det mesta den dagen ;) Farmor gillar inte mask och ville absolut inte vara nära den och Sally i sin tur, ville väldigt gärna visa den för farmor *S*
För egen del var jag mest orolig att hon skulle hinna trycka in den i munnen, dit ju allt ska för att avsmakas, men som tur var så kom hon aldrig på den idén! DÄR hade min gräns nåtts och passerats med råge! *urk*

Sötaste gräsklippartjejen i hela världen ❤

Den här bilden är så sommarfin, lilla Sally med farmor och farfars stora träd i bakgrunden.

Söndag...

Mitt projekt.... Jag visade ju en liten hint i förra inlägget och här är resultatet so far....

Min klädhängare är utsågad ur MDF-skivan :) Nu ska den putsas till, målas och prydas med knoppar och texten "välkommen". Sen ska den få belysning på baksidan och fästas med distanser på väggen. Tror det blir fint när det är klart, eller jag hoppas iaf!
Fler bilder kommer löpande allt eftersom arbetet fortskrider.

Medan jag sågade ut trädet så var BästMatte duktig och förbarmade sig över den skitiga bilen. Sexy Man gick omkring med solen lysandes över den bara överkroppen och den synen fick det att pirra i hjärtetrakten- och är det så, så är det väl ett gott tecken?! ;) Allra bäst vore om han ålade runt på bilen i tvättskum som på en reklamsnutt men då skulle jag tro att pirrkänslan i hjärtetrakten dog ut och ersattes av hjärtinfarkt orsakat av skrattanfall :)
Hon som sätter våra hjärtan i brand hjälpte oxå till men hon tvättade sig själv mer än bilen ;) Tvättsvampen gnuggades mot magen och foten doppades i hinken men nån gång ska vara den första och så småningom lär hon sig *ler*

Efter min snabba trädsågning blev jag upphämtad av Jenny. Vi åkte ner till Gallerian där vi tillbringade några timmar. Vi surrade, skrattade, shoppade och fikade- lite egentid på tu man hand och OJ vad jag behövde det! Att jag dessutom hittade flera plagg som faktiskt passade på min skumgummi-bulliga kropp gjorde ju inte saken sämre ;)
Jag ska inte skryta upp denna donna så mycket just nu men jag kan säga att hon är omtänksam, generös, galet rolig, snäll, pålitlig, .... näe just det, jag skulle inte skryta upp henne ;) Men jag känner sån tacksamhet att hon är i mitt liv, i glädje och sorg. Vi har jobbat ihop, pendlat ihop, pluggat ihop, skrattat ihop, gråtit ihop, rapat ihop, fisit ihop..... Vi har gjort nästan allt ihop- så som vänner gör! När jag hade min tuffa period med extrem värk så fanns hon där för mig, när farfar insjuknade och dog så fanns hon där för mig.... Det vi aldrig har provat än är att diskutera, bli osams eller prata illa om varandra bakom ryggen på den andra och det är jag övertygad om att vi aldrig någonsin kommer att göra heller! Enda nackdelen med vår vänskap är att vi ses alldeles för sällan men vi är båda heltidsarbetande skiftare på varsin pappersfabrik så det är knivigt att hitta luckor i tillvaron.
Behöver jag säga mer om hur värdefull hon är för mig?!
(sorry Jenny för att jag hänger ut dig;))
Jag har fler vänner som jag skulle kunna skriva om, ditt och datt, bra och dåligt men jag väljer att försöka fokusera på människors braiga sidor. Sen är det sällsynt att jag skriver personligt om vänner överhuvudtaget men just nu, just idag, så ville dessa ord ut :)

Det där blev en rejäl avstickare men för att återgå till min söndag.... Senare på eftermiddan blev det grillmiddag på altanen i den varma solen och soffslapp mot kvällskvisten. Vid läggdax testade vi dom nya duo-lurarna från clasO som möjliggör filmtitt på paddan, nerbäddade i sängen, med ljud i våra öron för att inte väcka lillsnorpan. Igår bjöds det på "En gång i Phuket" men den var tyvärr ingen höjdare i min smak.
En skön helg till ända och har jag nu glömt något så må det vara hänt :)

En av mina vackra blommor som hänger på bron, en vacker... ehh... dubbel surfinia kanske?! Jag är ju kass på blomster men jag kan iaf se att den är väldigt vacker och det får man nöja sig med ;)

Som avslutning ska ni få se hur eländig min padda ser ut! Och betänk då att jag hade putsat upp den innan jag började skriva detta inlägg och händerna var tvättade och rena! *burr* fingeravtrycken from hell ;)

Ha en skön måndag och njut vare sig ni har semester eller inte!
KRAM