onsdag 3 februari 2010

En olycka...

...kommer sällan ensam, visst är det så?! Hos oss stämmer det iaf. Förra veckan glimmade det till i övre ögonvrån på mig då jag skjutsade barnen till skolan, just i det tillfälle då jag passerade under en gatlykta. Hmm... vad var det? Jo, vinst på oturslotteri- en 5 cm lång spricka i framrutan! *suckar* Visserligen på passagerarplats och högst upp så den är inte i vägen men ändå! Då vi har en minibuss, har vi större framruta än vanliga personbilar och jag- en "lekkvinna" (kan ju inte kalla mig lekman *s*) gissar att det är dom tvära kasten mellan väder- och vindförhållanden som spökat till det för oss i kombination med en viss spänning i glaset. Det kan skilja 12-15 grader uppåt eller neråt på termometern på bara två timmar och vi har haft snöoväder så det kallas duga.... Skit samma varför vi fått sprickan, vi hann inte mer än dryfta om att slå en pling till en glasmästare för att kolla om det går att göra något för att förhindra spridning av sprickan- så sprider den sig 20 cm till!! *gulp* Fortfarande högt uppe på rutan och inte ivägen för sikten men NU är det samtal till glasproffsen som gäller.

Olycka nr två då? Jo, vi agerade nattugglor igår, vår ovana trogen, och klockan hann bli efter två innan vi kom oss till ro. *dripp.... dropp.... dripp....* Helt plötsligt sätter sig Matte rakt upp och fladdrar med öronen på helspänn (han som annars inte hör mer än han behöver höra *ler*) Vips har han flugit upp ur sängen och upptäckt takdropp!! Kul kul- NOT!

Ljust och fint i september :)

Vi har tre fina takfönster i vårt snedtak som är väldigt praktiska då dom släpper in ljus och vi får mer rumskänsla i allrummet. Detta gäller alla årstider utom vintern då dessa mer eller mindre snöar över. Förra veckan- i minus 17 grader och snålblåst- var vi ute och Matte skottade fram dom eländigt översnöade fönstren för att undvika smältning mellan snötäcket och rutorna. Nu har vi ju haft ett nytt vräk med snö och blåst vilket har gjort att täcket var tillbaka. Sagt och gjort, 02.30 klädde kära maken på sig och gick ut i mörka natten utrustad med en spade och en ficklampa! Det mindre roliga i kråksången var att han skulle upp 05.00 för att åka till jobbet- undras just hur trött man jag får hem?!


Tätningslist på extrafönster har släppt och just här- inringat- droppade det inatt.
Ser ni isskorpan längst ner på utsidan?! Inte lätt att få bort i -20 grader!


Detta med takfönsters vara eller icke vara är något vi måste se över till sommarn, för även om dessa fönster är toppen så vill vi inte ha väggar och golv fyllda med vatten! Om jag får göra en kvalificerad gissning så har förra husägaren garanterat haft detta problem nån gång förr....vissa tecken tyder på det :( *suckar igen*

Nåväl... det gäller att tänka positivt och detta påpekade jag för Matte då vi stod i droppet.... vi har varandra, vi mår hyfsat bra, vi har varsitt jobb att gå till... När man fyrtaktar igång över något- oavsett hur allvarlig saken är- så får man ändå uppskatta att det är materiella ting. Vi har varandra- resten löser sig på ett eller annat sätt! Så här skulle ingen av oss ha resonerat för tio-femton år sedan men varsin tidigare skilsmässa har lärt oss något... Det finns något gott med allt ont :)

Kan inte publicera bilder på något kort än då jag inte levererat dom till beställarna men lite snö- och icke-snöbilder kan jag bjussa på :)


Dagsaktuell vy från altandörren- snön går nästan ända in


Samma vy i september. Detta togs strax innan vi flyttade in. Grönska, vatten... något att längta till :)

Ha det gott och sköt om er!!