Förbaskade klantarsle...

...idag är jag inte glad på mig själv! :(
Igår jobbade jag ett tolvtimmars nattpass och eftersom jag skulle ha med mig lite godsaker till mig och kollegorna så skippade jag cykeln och tog lillbilen.
Vid 19.30 var jag på väg till en skruv som matar ut bark, vi hade lite problem där så jag skulle bara ila dit för att kolla läget så det inte var plugg någonstans eller nåt annat fel. Jag öppnade en dörr och klev ut- och knak så vrickade jag vänster fot inåt och ramlade ner på marken. Upp fort som fan- och i vanlig ordning som man gör vid ett fall så kikade jag om nån såg min vurpa- samtidigt som jag svor mellan ihopbitna tänder, svalde och kände tårar stiga i ögonen och svetten pulsera ut i pannan. "Bit ihop" väste jag åt mig själv och skulle ta ett kliv upp på första trappsteget men näe- det gick inte med all vilja i världen! Fotleden var svullen och det skar som knivar.

Turligt nog var en av mina kollegor i närheten med stortraktorn så jag hoppade upp och in i den på höger ben och sen åkte vi till huset där vårat manöverrum är beläget. Jag blev omhändertagen och fick fotleden omlindad och resten av natten var jag förpassad till inre tjänst med foten i högläge. Eftersom dom inte utför någon nattlig röntgen på stadens lasarett så var det liksom ingen ide att åka upp och kolla läget, och i min värld var det ju "bara" en stukning.

På morgonen körde en av kollegorna hem mig och min bil medan en annan körde bakom för att skjutsa hem min chaufför :) När jag väl tog min in i huset så kröp jag på alla fyra till soffan för fotleden dunkade rätt duktigt vid det laget. När lillskrutt och BästMatte vaknade, upprepades proceduren men med den skillnaden att jag fick krypa uppför trappen och pula in täcket under benet för att få högläge.

Jag och Nalle Puh i sköna soffan ;)

13.40 haltade jag in på akutmottagningen för att köpa loss två kryckor och sen var det tänkt att köpa en Ipren-salva att smeta på knölen men sköterskan som tog emot mig tittade på fotleden och tog in mig på ett rum. Hon tyckte jag skulle ta kryckor och sen få en röntgen och visst- jag är inte den som är den :) Jag skulle ändå ringa efter Matte när jag var klar så det kunde ju inte skada att kolla läget. Haltade in i väntrummet där jag satt till en läkare hämtade mig till ett undersökningsrum och kände och vred på foten. Satan så ont det gjorde, ögonen tårades och jag blev darrig på rösten! Jodå, han tyckte det verkade lurt, mest troligt en fraktur. Hoppade tillbaka till väntrummet....

Onda fotknölen :(

Sen blev det skuttskutt upp till röntgen där jag fick lägga mig i ett rum direkt. Tjoff, tjoff, tjoff så var tre bilder tagna och sen dog apparaten! Den gulliga sköterskan hade en bild kvar att ta så hon bad mig hoppa in i rummet bredvid för att få sista bilden och det jag gjorde. Väl på plats på britsen så var hon tvungen att starta om maskinen eftersom inte heller den fungerade som den skulle. Misstänkt åsk-knall hade slagit ut röntgenapparaterna. Medan dom försökte få igång apparat nummer två så kom hon och ursäktade sig och sa att jag måste ta mina kryckor och hoppa in i första rummet igen för nu hade dom fått igång den apparaten! Vad är oddsen, när man är ensam patient på röntgen och så lägger maskineriet av så att det likafullt tar lång tid?! Jaja, bara gilla läget.

Sitta ner i väntrummet på akuten för att invänta svar på bilderna. Efter en stund fick jag komma in i ett gipsrum där en annan läkare meddelade att det var "misstänkt skelettskada" men att det var oklara bilder, därför fick jag återvända till väntrummet tills jag skulle få hoppa upp till röntgen än en gång för att genomgå en skiktröntgen. Shit vilka armmuskler jag kommer att få! ;) Vid frakturer vid fotknölen blir det operation, gips el lindat och vad jag skulle få för behandling hängde på bilderna från skiktröntgen.
Vad tror du hände sen? Jo, jag hoppade ner till väntrummet för att invänta svar på bilderna ;)

Summa summarum, min vänstra fotknöl är sprucken och en liten bit är borta. Jag har ett tillfälligt gips till måndag eller tisdag, då ska jag upp på ortopeden och få ett stadigare gips och detta ska jag dras med i sex veckor! Fatta! Det gips jag har nu är skört, jag måste ligga i högläge och får absolut inte belasta foten vilket gör att jag inte klarar av att sköta hem och familj. Jag som var inställd på att jobba ikväll men av detta blev det inget :( Nu blir det att sova i soffan på bottenvåningen och hoppa runt med kryckorna och framför allt- undvika att belasta foten för då pajar jag gipset. I två veckor ska jag dagligen, vid ungefär samma tidpunkt, ta en spruta med blodförtunnande i magen. Burr säger jag bara! Gillar inte sprutor av något slag, inte ens dom små och tunna!

Nu måste BästMatte ta vård av nånting eftersom jag inte kan sköta om lillsnorpan med en fungerande fot i backen och en hand i vardera krycka. Nu gäller detta bara till jag får det bättre gipset men ändå....
Av ett litet snedtramp blev det stora konsekvenser!

Kl 18.15 i gipsrummet, i väntan på att gipset ska stelna hjälpligt så BästMatte kan hämta hem mig!

Det är tur att jag har världens bästa kollegor och universums underbaraste make! Jag får hjälp, förståelse och stöd! Vad mer behövs just nu?!

Sköt om er!
KRAM

Proteinstinn...

...efter gårdagens cykeltur till och från jobbet. Vad är det för fel i flygfänas värld? Har dom gått helt nuts? Innan min semester cyklade jag som bekant flera skift och trampade ihop 13 mil och då kom dom små äcklen i klungor med jämna mellanrum förutom dom större som likt ensamflygande kamikaze siktade på gomspenen (vilket fult namn!) längst inne i käften. Men nu finns ingen chans att hinna dra ett riskfritt andetag mellan flygfä-klungorna utan nu är dom i luften konstant och nonstop! Detta gjorde att jag likt en lufttom, förbrukad ballong höll på att rasa av cykeln pga syrebrist halvvägs till jobbet.

Det smattrade mot pannan, kinderna och glasögonen, vissa lyckades komma in bakom brillorna- how?! När jag kom fram på jobbet fick jag rufsa hårt i luggen och flaxa med flätorna för att slippa dras med ett tjog lyxåkare som frivilligt eller inte parkerat sig i min kalufs. Äckligt med kryp!
Som tur var så verkade majoriteten av dessa bevingade kräk ha tagit sovmorgon när jag cyklade hem 5.40 för då gick det bättre att andas :)

När jag kom hem så slocknade jag rätt omgående på soffan, fullt påklädd i väntan på att lillsnorpan och hennes far skulle vakna så jag fick krypa ner i min säng utan risk för att väcka dom. Tio över tio- alltså 10.10 (!!)- vaknade minimänniskan, snacka om sovmorgon :) En morgondrill och ahh- skönt att krypa ner under täcket i sängen.
Men vad händer nån liten timma senare?!

Jo, arga mamman var på plats vid uppvaknandet. Hon tog över min kropp och skällde ut stora sonen, t.o.m med ord som man kan ångra när man sansat sig. Man kanske inte ska säga vissa saker eller ifrågasätta hur ens unge är pantad i skallen men det gjorde jag (eller arga, trötta mamman) *skäms liiite* Till mitt försvar kan jag säga att jag har tre nattskift sön, mån och tis (söndag är dessutom 12- timmarsskift) och dessa är inskrivna i stora almanackan på köksväggen. Måndag 12.30 startade sonen gräsklipparen och brummade på utanför sovrummet där balkongdörren stod på glänt för att få ett uns svalka på övervåningen. Jag klampade ner, talade om att jag jobbat tolv timmar natt och att jag hade ytterligare två nätter kvar. Dessutom pekade jag på almanackan och visade att det klart och tydligt står hur vi jobbar så det går inte att missa- om man ids kolla.
När jag blir väckt även efterföljande dag men ännu tidigare, redan kl 12, av att sonen kastar amerikansk fotboll med en polare- precis nedanför sovrummet- ja då överhettades hela proppskåpet och brann upp! Därav min utskällning idag. Jag hoppas att jag har förmågan och möjlighet att vila nån timme innan jag hojjar iväg på jobbet ikväll, annars är jag ju dödens trött inatt! :(

Ja, jag är tacksam över att han klipper gräs och kör tvätt- och diskmaskin men det är inte helt på frivillig basis ;) Vi har en överenskommelse som är förträffligt bra och skapar en win-win-situation. Han hjälper till hemma och får låna bilen, exempelvis en gräsklippning, en körning och tömning av diskmaskinen eller ett tillfälle med vika ihop torrt- köra tvättmaskin- hänga blöta kläder genererar ett lånetillfälle :) Funkar skitbra, vi har nog aldrig haft så mycket hjälp av sonen som nu!

Annars då?! Jo vi har fyra illegala hyresgäster under våran altan, en morsa och hennes tre ynglingar. Hyresgäster som inte betalar nån hyra men som biter om dom känner sig hotade vilket dom gör bara genom att vi nyttjar vår rätt att gå på tomten och dom är i närheten. Dom är ofta bärare av lus och sticks som fan om man råkar peta på dom. Kan vi vräka dom?! Nja, jag vet inte. Egentligen är dom fridlysta och får inte flyttas på men nog är jag allt bra sugen att spada upp dom i en burk och köra dom lååångt härifrån. Utvisa dom till andra sidan älven. Vilka gästerna är?

Vi har ett till djur men det bor inne i huset. Denna lilla varelse av honsort är förunderligt gullig, går på två ben, klättrar överallt där det finns något att klättra på och har upptäckt att dom nya små tänderna går att bita med- även i hullet på folk. Hon gillar att prova skor i alla storlekar, undersöker gärna toalettstolen, gräver ur nedersta hyllan i skafferiet och är inte riktigt rumsren än men vi älskar denna lilla snorpa i alla lägen (även när vi hittar sista resterna av osten i detta skick) och vill behålla henne för alltid ;)

Nu blir det familjemys, middag, vila och ytterligare en fight med flygkräken på vägen till nattskiftet ;)
Ha det så bäst och njut i solen och värmen!
KRAM

I'm a coward...

...det är bara att inse! BästMatte däremot är mer tuff än jag. Såhär såg han ut när vi skulle måla sista röda varvet på gavelspetsen;

Hell vad otrevligt det är att stå på en stege uppe på garagetaket och ha ett tjog med randiga stickare runt skallen! :( Normalt har jag inga problem med getingar, jag hatar bara ormar och spindlar, men i den här situationen blev jag så nervös att knäna skakade vilket gjorde att stegen kändes ostadig och med darr på hakan frågade jag om Matte tordes slutföra det som jag inte fixade. Han tog den översta delen och jag tog resten, bra samarbete! Nu är det ju inte så att jag är mindre rädd om maken än mig själv men ibland (väldigt sällan dock men jag måste väl erkänna att faktiskt så) händer det att han är tuffare än jag och det här var en sån gång *flinar*

Mitt i mitt målande, gjorde jag som många andra blogg- och Facebookskribenter gör- tog en egobild för det är väl så man "ska" göra... om man vill verka inne ;)

Ser ni nyansskillnaden på brädorna bredvid och under fönstret?! Det gör jag ;)

Efter det röda påbörjades det vita och har ni sett- det är inte bara jag i familjen som kladdar lite här och där ;) Observera att det som glänser i skägget är naturligt grått, inte solblekt som kära maken påstår, och pilmarkerade områden har mannen ifråga fixat själv idag!

Målarfärg i muschen, hur lyckas man?!

Nu ska jag heja fram svenska handbollsherrarna i jakten på os-guld men jag avslutar med några semesterbilder från vår stugvistelse på Klubben. I stort var semestern skön med varierande väder innehållande regn, åska, dunder-mycket-åska, värme, sol och svalka. EN stor miss, som inte vi kunde veta eller påverka, var ett husbygge på en tomt i närheten. Bygge= start av arbetsdag kl 07.00, spikpistol, rondell, hammare, kap och diverse tung trafik. Tråkigt men sant. Well, vi fick ta det som det var och har haft trevligt ändå. TACK bror Andreas och Nella, syster Jessica med familj, svärmor och svärfar, Beon, Vickan, familjen Å och familjen D för era besök, det uppskattades!! ❤

Picture-time;

Grillmästaren in action...

Middag ute i det fria. Suddar ansiktet på dom som inte vill synas :) familjen minus en unge plus två kompisar.

Gott med pappas Muurikka-stekta hemmagjorda pytt!

Det blir en dag på stranden... *trallar*
Vi sjunker ner i sanden... *nynnar*
Ledin vet vad han snackar om :)

ZzzZzzZzz

Take care allihopen!
KRAM

Ouch....

...varför är jag inte lika petnoga med solsmorsel på mig själv som på barnen?!

Näe, faktiskt inte- dom vita strecken är inte vita bh-band utan en (forn)lämning av min fetbleka hud i den kulör som jag hade före strandhänget! ;)

Jag och två av husets döttrar- äldsta och yngsta- hade några sköna timmar tillsammans nere på stranden :)
Vi skrattade, solade, kramades och badade... eller, tjejerna badade och jag hejade ivrigt på dom ;) Sen slumrade liten i sin vagn och jag tror banne mig att jag måste spela in ljudet av vattnet som kluckar mot strandkanten och rasslet från vinden i dom långa vasstråna för hon sov som en klubbad ;)

Lillskrutt i sina "anti-sol-badkläder" - snygg som få ❤

Vi har som sagt haft några jättefina dagar och kvällar här ute på Klubben men då det mögiga nätet är så segt att jag hinner gå i ålderspension innan bilderna läggs upp i bloggen så nöjer jag mig med den här lägesrapporten för nu. Nästa inlägg plitas ner hemmavid eller uppe på bilvägen ovanför stugorna där man åtminstone får 3G!
KRAM

Ringlös...

...för stunden- och det känns tomt och konstigt! :(

Näe, tack och lov, vi har inte separerat. Vi är inte ens nära en tusendel av en separation! :)

I slutet när jag väntade lillsnorpan så sa det bara *fjoff* och likt svampbob fyrkants syster så sög jag åt mig vätska som lagrades i kroppens alla möjliga depåer med den påföljden att jag fick prinskorv- fingrar... Bland annat! ;) Hoppsansa, och inte hann jag vara med och ta av mig mina ringar som satt som gjutna på ringfingret. Under stort psykiskt lidande men än mer fysiskt så sågades vigselringen av... I kampen för att rädda förlovningsringen så fick tjejen i guldsmedsaffären våldföra sig grovt på fingret som svullnade upp ännu mer.

I ett och ett halvt år har jag saknat min ena ring och tänkt att så fort svullnaden gått ner och jag fått av den andra ringen så skulle båda lämnas in och lagas/fräschas till. I veckan gav jag upp och ring nr två är avsågad :( Mitt ringfinger kommer nog aldrig att repa sig, det är stenhårt och svullet så då återstår bara att gilla läget och fixa en större storlek på båda två.

Vilken tur att kärleken inte sitter i ringarna för då vore vi knäckt i dubbel bemärkelse!
Avslutar och önskar er en god natts sömn med en bild som Matte tog av oss två ikväll när vi var ner till stranden för ett kvällsbad tillsammans med fyra av våra barn samt två övernattningskompisar.

KRAM

Men suck....

...tänker jag när jag hör min makes oljud ifrån sovkammarn. Stugans väggar är som papp, släpper igenom alla ljud! Dova, taktfasta snarkningar som kommer ända från tånaglarna och rungar upp i halsen. Hur ska jag kunna somna tätt intill?!
Tassar in i mörkret, trycker på mobilen för att få lite ledljus och kikar på den djupt sovande oljudsmarodören och våran rofyllda dotter. Åh vilken kärlek som väller över mig! Lillskrutt brukar ofta sova som en kratta men med pappas ständigt återkommande oljud två meter från örat, sover hon som en klubbad :)
Jag stryker över dom gyllene lockarna på lillskrutts huvud, kryper ner under täcket och pussar maken på kinden och lägger mig tillrätta.

Kärlek- en av få saker i världen som växer ju mer man slösar med den ❤

....so they say....

Men.. För det finns ju oftast ett men.. ;)
Kärleken kan vara grym oxå, speciellt obesvarad eller övergående. Tolvåriga sonen har varit så uppåt och så förälskad- första riktiga tjejen! ❤ Han har haft några dagar av lycka men helt tvärt så tog lyckovägen slut och ersattes av ett djupt stup. Med tårar på kinden konstaterade han att hon ändrat relationsstatus på fb från "i ett förhållande" till "singel"... bara sådär och utan förvarning eller förklaring- eller ett "jag gör slut-samtal" Är jag gammalmodig som tycker att det hör till, att man oavsett ålder ska ha så mycket människorespekt och hyfs att man bryter upp med den man dejtar?! Även om man kör metoden att en kompis förmedlar budskapet (som ju ibland är både tungt, svårt och pinsamt att få fram) så är det väl ändå bättre än ett sms eller statusändring på fb?!
Jaja, det man inte förstår får man lämna. Vi har tröstat och peppat vår fina kille och jag tror han kommit på rätt köl innan helgen är slut. Det är kompisövernattningar och annat kul på agendan och tillsammans löser vi denna hjärtecrunch! ;) För ett föräldrahjärta gör det lika jäkla ont varenda gång ett barn är olyckligt kär men nu hjälps vi åt att bryta ihop och komma igen :)
Det som inte dödar, det härdar och jag kommer själv ihåg hur jobbigt det var att ha kärleksbekymmer i storleksordning som en naturkatastrof! Nu blir det mycket prat och många kramar så att känslogurkan repar sig och tar med sig den nya men tunga och oönskade livserfarenheten i sin livsryggsäck.

Take care!
KRAM

Dagens lunch...

...avnjuts ute på stugaltanen i strålande sol...

...och jag inser att jag inte kommer att lyckas minska i vikt den här ledighetsperioden heller! Min karaktär existerar inte överhuvudtaget så jag kan lika gärna njuta av lugnet, solen och allt det goda (onödiga) som jag glufsar i mig! ;)
Kram på er ❤ /livsnjutaren