Vi är en splittrad familj när det kommer till vilket hockeylag våra hjärtan klappar för... tre av barnen håller på Skellefteå (plus sonens flickvän då *ler*) och vi övriga fyra hejar hårt på Luleå så när det är derby så blir det livat i luckan *s* På torsdag är det dax för nästa sammandrabbning och då ska vi sitta med våra barn i soffan, iklädda våra halsdukar och mössor och heja på respektive lag så det ryker ;) Lillan får nog Luleå hockey-känslan redan med bröstmjölken- om det inte blir så att hon håller på ett helt annat lag eller att hon rent utav blir en totalt idrottsbefriad tjej. Man vet ju aldrig. Vi låter våra barn känna efter och vara frigående och vad dom gillar att se/ utöva känner dom bäst själva!
Jag fick två positiva överraskningar igår kväll. Det visade sig att vi glömt hämta in posten för dagen så vid 23-snåret gick jag ut och hämtade in några kuvert och två av dom framkallade förhoppning/ förväntan/ oro. Det ena var från försäkringskassan- kunde dom verkligen ha hunnit få in, behandla, besluta och skicka ut besked om min ansökan rörande havandeskapspenning?! Jorå, så var fallet! Jag är impad för det är inte många dagar sen vi la ansökan i gula lådan. Från 6/1 är jag beviljad ledighet!! *jublar* Känns hur skönt som helst! Nu har jag bestämt att försöka jobba till åtminstone 24 januari men bara vetskapen att jag kan vara hemma känns kanon. Kan det vara så att dom sista sex veckorna av graviditeten blir en lugn tid med soffläge, fötter på bordet och en ev laptop i knät.... tänk vad jag kan blogga då!?! *S*
Det andra brevet var resultat från slutprovet på certifieringen i Stockholm. Jag har väntat, längtat och bävat till beskedet skulle komma. Ni som känner mig vet att jag alltid tror att det gått dåligt för mig, att jag ingenting kan och att jag kommer att få omtenta, och så var fallet även den här gången. Det var med missmod jag lämnade in mitt prov när det var färdigskrivet. Varför ska man vara så hopplöst negativ, självkritisk och ha så höga krav på sig själv jämt?! Nåja, det gick vägen även denna gång och jag är så lättad- och stolt! Det gick långt över förväntan och för att vara lite osvensk ska jag visa slutresultatet. Inte bara för att jag är stolt över min prestation utan i huvudsak för att jag lyckats med någonting omöjligt.... jag har nämligen fått mer än maxpoäng på det första delmomentet! Konstigt men sant!
Trots allt det "braiga" så känner jag mig lite låg idag. Det är många tankar som virvlar i huvudet och jag känner att jag borde stänga in mig i ett varmt, luddigt rum och bara vara för mig själv ett tag. Skulle tro att även tårkanalerna behöver en tömning, det är som jag brukar säga till våra tjejer i familjen då dom har jobbiga dagar- "ibland vill man bara gråta men man vet inte alltid varför". Ungefär så känns det nu inombords. Och lika fort som jag har fått gråta av mig så brukar det kännas som att livet är mycket lättare att leva, med andra ord så krävs det inte speciellt stora uppoffringar för att det dåliga ska ge vika för det bättre*ler*
Tack för era uppmuntrande kommentarer här i bloggen, det värmer att ni uppskattar mina noveller och att intresset att läsa om mina vardagsbestyr, känslor och åsikter finns :) Det betyder mycket för mig!!
Ha en skön tisdagkväll och på återseende :)
