Oj vad jag kände mig usel igår. Dels gentemot sköterskan på lasarettet men främst gentemot gullrumpan våran ❤
Kl 10 hade vi tid på barnmottagningen hos en kvinnlig läkare. Det enda som stod i kallelsen var att vi skulle komma tio minuter innan utsatt tid för vägning och mätning av snorpan. Det stod inte vad dom skulle göra. Jag hade kunnat vara en klok och förutseende mor och ringt in till mottagningen för att kolla om vi behövde nån form av förberedelse. Inget av detta skedde! Vad kunde vi vänta oss? Enbart samtal? Pricktest? Blodprov? Annat?? Jag hade ingen som helst aning om vad som väntade när vi klev in genom lilla "barnentrén"
Utsidan...
...och insidan...
Vi väntade i väntrummet ett tag innan vi fick komma in för vägning och mätning. Sen väntade vi i väntrummet ett tag till innan vi fick komma in till läkaren för samtal. Sen gick vi ut och väntade i väntrummet tills en sköterska kom och frågade
-"Vill ni ha ett Emla-plåster innan vi sticker henne?"
-"Hmm, ja det kanske inte vore så dumt!"
-"Du vet, det tar ju en timme innan man kan sticka från det att plåstret är satt"
-"Ehh, va? Oj!" *sneglar på klockan som visar 10.45* Överlägger i tysthet med mig själv, inser att lunchen på dagis serveras om ca 15 minuter och sen ska snorpan sova.
-Nej, vi kör utan, det får bära eller brista.
Ajaj-stolen
Jag satt med Sally i min famn, en sköterska höll fast stickarmen medan jag uppmanades att hålla fast den andra armen. Satan i min nåd så irri jag var när lillhjärtat brast ut i gråt, irri både på mig själv och på ,den trots allt mer erfarna, personalen. Jag fattar att det finns ett hav med olika metoder och behandlingar på en barnmottagning men borde dom inte kunna ta det säkra före det osäkra och plåstra båda armvecken utifallatt?! Vi var ju ändå där en timme innan stickningen skulle ske. Jag kunde gärna betala för två plåster om det skulle visa sig vara ett svinn i form av onödig omplåstring- jag kunde betala för sex stycken trots förbrukning av endast två stycken plåster! Sen kändes det som att åtminstone en av sköterskorna signalerade "dumbom" med sitt kroppsspråk och ansiktsmimiken, hon tyckte nog att jag var en korkad mamma! Mitt samvete och mitt humör var absolut inte på topp om kan säger så.
Efter två rör med blod fick hon ett turkost fiskplåster över stickhålet i vecket och sen sa sköterskorna "hej" och gick. Kvar satt jag och grubblade över en väsentlig fråga- när kommer provsvaren på testet?! Ingen sköterska syntes till när jag klätt Sally så då stegade jag helt resolut därifrån. Jag gissar att vi får svar inom två veckor så vi väntar och ser.
I hissen på väg ner; "jag är INTE glad på dig mamma!!"
En puss på katten, en god lunch på dagis och en vila ute i vagnen gjorde att dagen ändå var rätt okej för vår levnadsglada lilla tjej ❤
Idag är det hjärtedagen!
Gissa från vem till vem?!
Man behöver inte köpa dyrt om man inte vill, det räcker med att dela ut kramar och fina ord. Fast maken riskerar ju inte direkt spöstraff eller celibat om han råkas komma hem med ett vackert smycke eller annat lull-lull som jag normalt sett inte får ;)
Hoppas ni får en fin dag, med eller utan sällskap! ❤
KRAM
