En dutt scrapping har jag iaf hunnit med men tyvärr har jag varit så snabb på att leverera mina alster att jag inte hunnit/ kommit ihåg att fota dom först! Här kommer iaf inbjudningarna jag scrappade till Sallys dop som ägde rum i lördags. 17 klänningar blev det och tid förutan tid tog det men kul var det att göra dom :)
Vi var drygt 40 pers på dopet och allt gick bra men det är första gången jag döper en bebis som är så otröstlig! Själva dopet gick bra men sedan gallskrek hon i en timme och det blir inte bättre av att en mamma med inre stress och oro bär omkring på henne och försöker lugna ner det lilla livet. Hade vi vetat hennes "rutiner" när vi bestämde tid för dopet så hade vi tagit en senare tid på dagen, som det var nu så föll det in precis i hennes sovtid... very bright- not!
Det är så svårt när man ska ha tillställningar som ex dop och bröllop.... vilka ska man bjuda, var går gränsen för hur många man ska vara.... Jag lider när jag måste begränsa antalet och det dåliga samvetet poppar upp även om jag vet att man inte kan bjuda hur många som helst! Vi har i detta fall försökt ta dom allra närmaste samt dom som vi delat större dagar med sedan vi började följas som par (jämnåriga kalas, dop, bröllop osv) eller hur jag ska uttrycka det. Min rädsla är att folk ska känna sig åsidosatt eller ratad för det vill jag inte, jag vill gärna vara alla till lags, inte förarga någon och se att alla mår bra men det är inte lätt alla gånger. Jag önskar att jag vore lite mindre brydd om vad alla ska tycka, tänka, tro och säga! Matte är betydligt bättre på den punkten än jag även om givetvis även han tänker och reflekterar ibland men han är som en "mindre komplicerad farkost" än jag ;) I dagsläget när allt lugnat ner sig och det redan är klart, har jag vissa vänner i tankarna som jag saknade den dagen och som jag idag inte förstår hur vi kunde missa att bjuda! Men det är så dags nu!!
Detta dilemma med vänner stod mellan mig och facebook tidigare och med facit i hand så är det en nagel i ögat för mig. Jag har så svårt att sålla bland mina vänförfrågningar och neka dom jag egentligen inte vill ska ha någon insyn på min sida och i mitt liv. Jag är inte så inne på att ha vänners och bekantas barn eller barnens kompisar som vänner där eftersom det inte ger så mycket i utbyte för mig. Detta gäller även personer i vår inre men ändå yttre krets, då tänker jag exempelvis ex-partners- har dom något med vårt liv att göra mer än det som rör barnen och deras väl och ve?! Nja, jag vet inte jag.... Taskig, trångsynt eller vad som.... jag fungerar så iaf.... Om jag sen omvärderar detta återstår att se :) I dagsläget har ett av familjens barn en fb-sida men det lär utökas och då kanske jag får tänka om... som det är nu så är inte ens vår blivande 18-åring vän med oss på fb och det funkar bra med kontroll och kommunikation ändå :)
Så... nu kan jag göra vågen åt mig själv eftersom jag lyckats få ihop ett blogginlägg!!
Ha det så gott och ta hand om er!!
