....jag fick idag!
För att Agda 89 år skulle vara i fas med övriga familjen när det var dag för avfärd mot skolor så klev jag upp i ottan för att hinna tvätta håret och raggarblaska kroppen. Idag var det ju nämligen träff med personalledaren på jobbet för att komma fram till hur närmaste veckorna ska se ut. Vi två kom väl fram till en vettig lösning men för att allt ska gå rätt tillväga enligt lagar och regelverk så måste vi ta en sittning med FHV (företagshälsovården) oxå och detta sker kl 8.00 imorn. Helst skulle jag vilja vara hemma några veckor till för jag känner efter den här dagen att jag har helvetes mycket ondare i fotknölen nu än vad jag brukar ha när jag är hemma i viloläge men det är inte så konstigt. Upp och försöka göra en ängel av en apa, hoppa ut över grusiga infarten och baxa in mig i bil, åka skumpigt efter vägarna, hoppa två stentrappor upp på ett ben och sen vila benet på en hård arbetsskiva vid skärmarna. Sen upprepa motsatt procedur med den skillnaden att ängeln förvandlas till apa utan vidare ansträngning ;) Detta ska jag alltså göra varje skift, med en arbetstid på 50%. Bläää!! Nog för att jag behöver lära mig mer vid skärmarna, jag är less att vara instängd hemma och det är trevligt att munhuggas med mina kollegor men ändå... Vi får se hur länge det går, men ett är då säkert- har jag så här ont varje dag jag kommer hem så tänker jag inte åka, då får rehab vänta till knölen ,eller rättare sagt frakturen, är mer stabil... Sådetså!
Jag har då rätt till taxi till och från jobbet så duktiga jag har ringt och förbeställt en bil till 7.40 imorn *klappar mig själv på axeln* Då är jag i god tid om jag måste snigla mig ner för trapporna till FHV (kanske rent blir rumphas, vem vet?! ;))
Men det jag skulle komma till, min surprise! När jag satt på jobbet så ringde arbetstelefonen och jag svarade glatt "renseriet Vera". Döm om min förvåning när det var till mig, jag som bara var där en kortare stund :) Det visade sig vara en medarbetare som har många arbetsuppgifter inom företaget men en av dom är att fota, skriva och vara ansvarig utgivare för vår interna blaska- Linerbladet. Denna blaska innehåller bl.a det senaste som händer inom koncernen och på vår fabrik, ett korsord och ett kåseri. Kära maken har sagt nån gång att han tycker att jag skulle platsa som kåsör i bladet men njjjaaaääää..... inte jag inte.... Självkritiskt och osäker, känns inte som att man passar för den uppgiften med dom tankarna om sig själv.
Idag hade dom haft möte, dom som är ansvariga för detta blädderblock och på nåt konstigt sätt så hade jag kommit upp på tapeten och nån, jag vet inte vem men gissningsvis nån med kännedom om min blogg, hade lagt fram några positiva ord om mig och mitt skriveri så nu fick jag förfrågan om jag kunde tänka mig att kåsera i nästa nummer!...... Öhh, hjälp liksom, vad svarar man på det?' Jamen vad tusan, det kan ju inte mer än gå åt skogen!! Klart jag måste prova även om jag får spendera en stund skrivandes på dass då min nervösmage lär spöka av rädsla för att inte behaga läsarkretsen. Dom som brukar skriva är i mitt tycke väldigt duktiga, personliga och underhållande och givetvis är jag orolig att jag inte ska platsa men.... den berömda tjuren vid hornen ;) Säg nu inget liknande att "jamen det klarar du, du är ju van att skriva" för att skriva i sin privata blogg som snittar 30 läsare/dag (många återkommande) är ju inte samma sak som att skriva för några hundra pers *gulp*
Så vad tror ni, vad passar väl bättre än att orera om mitt klantfall?!
Idag kom snälla mamma och skötte om mig, Sally och hushållet medan BästMatte åkte till jobbet. Det är på nåt sätt så skönt när hon kommer för då vet jag att det blir rent och snyggt här. :) Hon är en sån som inte bara kan sitta ner och se stöket och smutsen som gror rallyfort i ett hushåll med sex ungar, en trippelarbetande pappa och en invalido till mamma ;) På nåt sätt faller vi in i gamla roller som när jag bodde hemma och var en bortskämd tonåring, skillnaden då mot nu är att det inte är hennes smuts och att jag inte sitter overksam pga bekvämlighet. Hon nästan fräste åt mig när jag skulle försöka vara duktig och göra nån nytta och hon tyckte att när hon nu var hos oss för att hjälpa till så skulle jag vila och inte hålla på så mkt. Jag känner min mor rätt väl, innan matte åkte och mamma kom så tittade jag på snorpans matstol och konstaterade"fy fan så skitig stolen är,det där kommer mamma att tvätta bort" Jodå, mycket riktigt, jag behövde inte ens snegla mot stolen. Hon såg det själv och plockade fram en kökssvamp, rengöringsmedel och sen gick hon lös på stolen :) Ibland är det så skönt att få lite hjälp, det behöver inte vara så avancerat men det är alltid väldigt uppskattat!
Du är bäst mamsen! ❤
Efter maten åkte mamma och då tog stora dottern och hennes kompis vid. Dom kvällsbadade lillskrot, satte på henne en torr blöja och gav henne kvällsgröt. När jag hade masat mig upp till sovrummet på alla fyra så fick jag en liten väldoftande tjej levererad och jag kunde själv söva henne. Mysigt! Tack världens bästa Sofia! ❤
Det blir några timmars skötning nu för stora tjejen men vid såna här akuta tillfällen är det bra att kunna hjälpas åt- och då får man en belöning som tack för hjälpen ;) Kan behövas till nästa sommars språkresa till England.
Lillsnorpan verkar fortfarande känslig för mjölkprodukter. Vi ska ju provocera och testa hennes känslighet nån gång då och då, så här såg hon ut sist när hon med smöriga händer kladdade på halsen och kinden...
Bilden ser "snäll" ut motför i verkligheten!
Åh vad det kliar! :(
Det är bara när hon dricker mjölk eller äter fil som hon får en riktig överreaktion och kräks, annars är det oftast huden som reagerar och det går blixtsnabbt! Några tuggor innehållande mjölkprotein som hon fått i sig och röda prickar blommar ut överallt där maten varit i kontakt med huden. Ibland räcker det med att nån av oss just druckit mjölk och likt grisar glömt tvätta oss runt munnen, en puss på hennes kind och sen är dom där, dotsen :( Det kunde ha varit värre men jag lider ändå med henne, våran lillskrot ❤
Om tjejer får ha rosa i dessa könsneutrala tider?! Jodå, alla får ha rosa! ;)
Sallys faster har börjat sy barnmössor och den här fick lillis för ett tag sen. Visst är den snygg! Tyget är så himla gulligt och vet ni vad, finns intresse för att köpa en snygg, handgjord mössa så hör av er så förmedlar jag vidare!
Jag har sytt mycket förr men nånstans på vägen till mitt vuxna liv så tappade jag allt intresse för nål och tråd så jag är SÅ glad att jag har duktiga människor omkring mig som stickar, virkar och syr! :)
Avslutningsvis så ska jag visa en bild på min bonusson. Han har gett sin tillåtelse att visa den här bilden i bloggen. Jag är lätt avis på hans lealösa kropp, kolla bara hur han-helt omedvetet- sitter med sina fötter! Man kan tro att dom gått av men dom är helt intakta :)
Jag är extra avis just precis nu när jag själv är stel som en slalompjäxa!
Ibland vinklar han båda fötterna med tårna utåt(som högerfoten), testa det om ni kan! ;)
Nu värker jag sönder, inte bara i fotleden utan i hela kroppen! Detta väder med blåst och spöregn är inte snällt mot min fibro! :( Tror jag ska knarka med två raketpiller så jag får sova nån liten timme innan morgondagens batalj, problemet är bara att jag snart har slut raketisar. Förhoppningsvis kan jag få utskrivet några till, för det kan jag säga- att stödja sig på Panodil är inte så effektivt!
Lev och må!
KRAM
