fredag 3 augusti 2012

Men suck....

...tänker jag när jag hör min makes oljud ifrån sovkammarn. Stugans väggar är som papp, släpper igenom alla ljud! Dova, taktfasta snarkningar som kommer ända från tånaglarna och rungar upp i halsen. Hur ska jag kunna somna tätt intill?!
Tassar in i mörkret, trycker på mobilen för att få lite ledljus och kikar på den djupt sovande oljudsmarodören och våran rofyllda dotter. Åh vilken kärlek som väller över mig! Lillskrutt brukar ofta sova som en kratta men med pappas ständigt återkommande oljud två meter från örat, sover hon som en klubbad :)
Jag stryker över dom gyllene lockarna på lillskrutts huvud, kryper ner under täcket och pussar maken på kinden och lägger mig tillrätta.

Kärlek- en av få saker i världen som växer ju mer man slösar med den

....so they say....

Men.. För det finns ju oftast ett men.. ;)
Kärleken kan vara grym oxå, speciellt obesvarad eller övergående. Tolvåriga sonen har varit så uppåt och så förälskad- första riktiga tjejen! ❤ Han har haft några dagar av lycka men helt tvärt så tog lyckovägen slut och ersattes av ett djupt stup. Med tårar på kinden konstaterade han att hon ändrat relationsstatus på fb från "i ett förhållande" till "singel"... bara sådär och utan förvarning eller förklaring- eller ett "jag gör slut-samtal" Är jag gammalmodig som tycker att det hör till, att man oavsett ålder ska ha så mycket människorespekt och hyfs att man bryter upp med den man dejtar?! Även om man kör metoden att en kompis förmedlar budskapet (som ju ibland är både tungt, svårt och pinsamt att få fram) så är det väl ändå bättre än ett sms eller statusändring på fb?!
Jaja, det man inte förstår får man lämna. Vi har tröstat och peppat vår fina kille och jag tror han kommit på rätt köl innan helgen är slut. Det är kompisövernattningar och annat kul på agendan och tillsammans löser vi denna hjärtecrunch! ;) För ett föräldrahjärta gör det lika jäkla ont varenda gång ett barn är olyckligt kär men nu hjälps vi åt att bryta ihop och komma igen :)
Det som inte dödar, det härdar och jag kommer själv ihåg hur jobbigt det var att ha kärleksbekymmer i storleksordning som en naturkatastrof! Nu blir det mycket prat och många kramar så att känslogurkan repar sig och tar med sig den nya men tunga och oönskade livserfarenheten i sin livsryggsäck.

Take care!
KRAM