torsdag 30 augusti 2012

Och här ligger jag....

...i min ensamhet. Det nästan susar i öronen av tystnaden, jag vet faktiskt inte när jag hade så här kav lugnt runt omkring mig sist ;) Kroppen känner sig rastlös men huvudet njuter!

Variation förnöjer! :)

Kärleken sussar gott efter nattjobb, stora sonen snarkar än, stora dottern är på skolan och lillsnorpan blev hämtad av snälla farfar och farmor efter intag av frukost. Kaffet fixade svärfar, frukosten dukade svärmor undan, blöjbyte och påklädning (på Sally då) tog dom hand om. Sen stoppade dom in lillan i bilen och tog med henne hem till byn där hon ska få vara tills BästMatte sovit klart och hämtar hem henne. Jag gissar att hon kommer att gå lös på vinbärsbuskarna som farmor och farfar har för hon älskar att trycka i sig hela nävar med bär. Igår när vi stannade till hos dom på väg hem från Luleå så höll vi inte på att få med oss snorpan hem, hon skulle plocka bär! ;) Hoppas bara att våran übersnälla, jättebestämda tjej sköter sig bra eftersom hon ska vara med farfar och farmor imorn oxå!

Jag kan inte säga hur tacksam jag är över den hjälp vi får!! Det är så otroligt snällt och jag hoppas vi kan återgälda det vid behov! Tack finaste svärmor och svärfar!

Jag åkte taxi till och från jobbet igår. Ca 500 pickadoller tur och retur kostar det företaget. Min fundering är ju då- är det värt det?! Jag funderar även för egen del- är det värt det?! Arbetsgivaren vill att man påbörjar rehab så fort som möjligt och dom är skyldiga att erbjuda alternativa arbetsuppgifter som man klarar av så nio dagar efter frakturen var jag på jobbet. Det är bestämt att den här veckan och nästa ska jag jobba halvtid och sen ska vi ha ett möte för utvärdering och framtida planering.

Ungefär så här ser ett skift ut för mig nu;
Jag beställer taxi som hämtar upp mig hemma och kör mig till en bommad grind på jobbet. Där släpper dom av mig eftersom dom inte tar sig hela vägen fram till Renseriet. (för att komma in på området krävs att man har ett giltigt passerkort som ska dras i en läsare och detta gäller korkat nog vid både in- och utpassage. Dom kan alltså komma in genom grinden med mitt kort men då tar dom sig inte ut! Jätteosmart system om ni frågar mig) När taxin närmar sig jobbet så ringer jag mina kollegor och meddelar att jag är på väg, en av dom tar då jobbets pickup och kommer till grinden och hämtar upp mig. Väl framme vid byggnaden så ska jag hoppa två stentrappor upp till manöverrummet där jag ska spendera minst fyra av åtta timmar på vardagsskift och sex av tolv på helgerna. Jag sitter ganska bekvämt vid skärmarna och försöker hitta något hyfsat skönt högläge men med handen på hjärtat så blir det mer hänga med foten än då jag är hemma. Och det känns kan jag meddela! Händer det något i processen och man är i vägen så sitter jag ju inte med tassen i luften utan då rullar jag ju åt sidan och åtgärdar problemet om jag kan eller så ger jag plats för nån mer lämpad. Så jag sitter inte och dumhänger foten med vilja!

När jag ska hem sker samma procedur fast omvänd. Det man inte tänker på är att det är mer jobbigt än man tror att hoppa in och ut ur bilar, det dunkar duktigt i fotknölen :( Att sen hoppa upp/ ner för stentrappor passerar inte heller obemärkt förbi. Samtidigt vill jag inte klaga för högljutt- risken är då att jag blir placerad på dagtid, på bottenplan i nåt kontor, där jag ska utföra mer eller mindre påhittade saker. Det är inte för inte som folk frågar om jag jobbar som gem- sorterare eller spik- uträtare ;) Jag vill vara med mitt skift och jag vill vara vid skärmarna där jag kan lära mig något matnyttigt, då känns inte tiden helt meningslös- även om jag helst av allt bara vill dricka kaffe och socialisera med (läs;terrorisera) min omgivning om jag inte får vara hemma ;)
Men med tanke på hur slitigt det är att hoppa/ krycka sig fram med den jävulska kvällsvärken som följd så funderar jag om det är värt det! Min personalledare har varit väldigt förstående och hjälpsam i sitt försök att underlätta allt detta så nu tar jag den här veckan och testar, sen får vi se. I värsta fall så får företaget helt enkelt lov att acceptera att jag inte orkar åka fram och tillbaka utan att jag vill hela i lugn och ro. För nån rehab tycker jag inte att det är tal om, jag får ju ändå inte stödja på foten mer än 15 kg så jag tränar ju inte direkt upp min fysik med att vara på jobbet, snarare tvärtom, jag kör slut på min fibrokropp.
(dessutom tycker jag att jag stinker svett som en tvåveckors- oduschad skogshuggare direkt vid ansträngning och det är inte så vidare värst fräscht, speciellt inte nu när tvätt- och duschmöjligheterna försämrats en dutt!)

Men men, tur i oturen att jag inte är ute på öppna marknaden utan har en man som redan fattat tycke för mitt yttre och inre, som känner till och gillar personligheten som bor i den här skogshuggarstinkande, flotthårsprydda filuren :)
(sorry alla skogshuggare som inte stinker, jag menar inte att dra ner er i dyngan ;))

Dax att plinga taxiväxeln och beställa fram en droska för dagens arbetsinsats! :)

Ta hand om er mina vänner!!
KRAM