...och bilden säger allt :) Mitt i alla mörka, otrevliga moln finns en glimma med ljus och så är det med livet i allmänhet. Även i dom mest överjävliga stunderna finns det en ljusglimt, men det är inte alltid den märks eller syns lika tydligt som på bilden ovan.
Bygget...
Väggbygget glimmar definitivt, Matte och svärfar har jobbat hårt och det enda som återstår är fyra brädor som ska på plats men det krävs inköp eftersom dom gamla var självdöda. Idag är solen på gott humör och matte är ute och färdigställer ytterväggen. Sen väntar givetvis insidan av rummet och ommålning av ytterväggen samt gaveln ut mot kvarteret. Det kommer att bli göörfräscht ;)
UPPDATERING; Medan jag suttit och plitat ner detta inlägg så har The love of my life varit ute och spacklat spikhål och grundmålat så nu är det ännu närmare en målning ;)
Farfar och Sally resonerar i byggpausen över en flaska saft och en kopp kaffe ❤
Men uuurk....
Vi tog en timmes promenad igår medan det behagade vara uppehåll i regnandet och före det pratade jag med min vän Therese som var på prommis ute i byn (Rosvik) Hon beklagade sig över hur äckligt det var på alla vägarna och I can tell you... Det märkte vi oxå när vi tog vår vagn och larvade ut på gatorna....
Äckelpäckelmaskar överallt!!!! Dom låg hutt som mutt och glänste, ålade sig och luktade röv :( Många stackare var knosade till oigenkännlighet men så går det när man undviker drunkningsdöden, då blir man mosad ist ;)
Dagens "to do"...
Nu ska vi fixa till oss och bege oss norrut. Där ska vi hämta upp min fina farmor och ta med henne till Sunderby sjukhus där min fina farfar är inlagd. Vi ska hälsa på han en liten stund och sen lunchar vi innan det blir återfärd hemåt. Jag gruvar mig lite, för farfar blir snabbt sämre och är idag en skugga av sitt gamla jag. Han har haft ett snart 86-årigt bra liv men likafullt så är jag ego och vill ha kvar han- helst för alltid. Han och farmor är så nära solen (mitt ❤- om jag hänvisar till mitt tidigare inlägg om vänner i mitt liv) att dom nästan kan bränna sig ;) Jag älskar dom så oerhört mycket och en bit av mig kommer att dö den dag dom går över till en bättre värld än denna!! Just nu är jag i förnekelsestadiet även om jag innerst inne vet att det inte är lång tid kvar men släpper jag fram känslorna så fungerar jag inte i vardagslivet. Jag kommer att bli off ett tag även om livet måste gå vidare... När, jag orkar inte tänka...
Nu ska vi njuta av dagen och varandra- hoppas att ni oxå gör det! :)
KRAM
