...pågår! Som jag nämnt så ska jag öva truckkörning på hög nivå, en extragubbe är i tjänst tre skift till den här veckan så att jag ska kunna gå utöver ordinarie bemanning och brumma på i 70- tonsmonstret :) Igår var jag på vedplanen i 3 timmar och lattjade på med stockplock och husbygge, bra sysslor när man ska få in alla funktioner som ska sitta i ryggmärgen. Det gäller att ha koll så man exempelvis inte trycker joysticken åt fel håll och råkar släppa ut ett vedlass på 15-20 ton rätt ner i backen framför trucken!
Där är mitt första spretiga trevåningshus som jag "timrat" ihop ;) Inte snyggt men det stod stabilt iaf. Nästa onsdag ska jag bygga ett likadant hus men två våningar högre, uppkörning består av uppbyggnad och sen ihopplockning av stockarna utan att förflytta trucken.
Idag är det både importvirke och tågvirke som ska lossas så det blir ingen körning för mig förrän efter kl 18, det kommer att rulla tre truckar med maximal effektivitet och där platsar jag definitivt inte än på ett bra tag ;)
Idag kan jag klappa mig lite på axeln pga att jag kom ihåg att sno ihop en tidningsannons till lillskrållans ettårsdag på fredag!! Senast tre dagar innan ska den vara inlämnad och betald och jippikayjey- I made it! :) Hade det varit för typ 10 år sen så hade det varit självklart att jag fixade och donade allt i rätt tid men nu... näe, idag är jag betydligt äldre, segare och mer tankspridd så allt jag får till- i god tid- känns som en bedrift!
Alla mynt har två sidor, precis som vi människor. Våran duktiga, charmiga, glada, söta, vetgiriga lilla dotter har oxå en "mörk" sida med skrik, ilska, frustration, klös- och nyptendenser. Ena sekunden stryker hon en på kinden och nästa så klappar hon till eller klöser- och jag blir tokig! Det syns att hon vet att hon gör nåt som vi inte tycker om men det ska ju testas... och då vet vi att detta bara är början på 20 års testande ;) Gör man nåt som inte passar fröken så slänger hon sig bakåt eller böjer sig som en ostkrok! Igår, när hon inte fick som hon ville, så snappade hon till sig mina glasögon från näsan och.... Ja, se själva.....
Nåja, jag är inte orolig på något sätt. Hennes stora storasyster, 14 år idag, hade ett sjujäkla humör- än värre än Sally- och hon är en jättefin, sansad tjej som är fullt normal... alltså så normal som en tonårstjej kan vara *S* Ingen sätter sig på henne och hon är rätt trygg i sig själv och jag är glad om lilla personligheten på ett år blir likadan som syster! :)
Nu kanske jag får tummen ur bakhålet och fixar nya brillor ;) Behovet har funnits ett tag men levnadsbidraget (lönen= för.penningen) har inte varit på topp sista året.
Dags att lunchsöva skrållan ute i det vackra vårvintervädret :) Solen skiner, fåglarna kvittrar och det är bara nån ynka minusgrad- härligt!! Det finns hopp om liv :)
Ha det bäst och ta vara på varje solstund! Och vet ni vad... bloggen har många besökare men bara ett fåtal ids/ vågar/ vill tillkännage sig. Några ord gör en så glad och ger mer skrivenergi så gör en insats nu... ;)
KRAM
